Jag är en dålig mamma.

[vansinnet]

Sv: Jag är en dålig mamma.

Läste din andra tråd om ridning, kanske känner du dej låst överhuvudtaget? och amningen blir droppen som får bägaren att rinna över?
Alla är inte gjorda för att vara "lyckliga mamman som ammar hela dagen och bara vill se bebis överallt" endel är si och andra så, det viktiga är att du känner att ditt beslut är det rätta, inte vad andra tycker.

Prata med dem på bvc om hur du känner, det låter som om allt går väldigt fort för dej nu och att du behöver lite lugn och ro för att hitta dej själv igen!?

Du slog nog huvudet på spiken där tror jag.
Självklart så förstod jag att jag inte skulle hinna med hästen som förut, därför har jag ju skaffat en skötare som rider och fixar när jag inte kan. Men känslan av att vara fastlåst finns där ändå, och även om man var beredd på den så är det svårt att hantera ibland.

Nu har jag haft morgonfodring två dagar i sträck, och lämnat Nikki med sambon och det har varit obeskrivligt skönt. Jag har kunnat dona på i stallet i en timme utan att oroa mig (har pumpat ur då) och sen när jag kommit hem så har kärleken till Nikki kännts ännu större än tidigare, just för att jag fått vara lite för mig själv och hunnit sakna henne lite.

 

[vansinnet]

Sv: Jag är en dålig mamma.

Jag hade heller ingen anledning. Jag gillade det helt enkelt inte. Jag kände mig så obekväm, men ändå undrade jag om man skulle ha dåligt samvete för att man inte ammar när det uppenbarligen fungerar bra?QUOTE]

Lite så känner jag med. Att det inte är riktigt tillåtet att "bara" ogilla amningen när den fungerar.
Det känns med legitimt om det skulle vara så att det var ngt problem, som att det gjorde ont eller liknande.
Att inte gilla amningen bara för att känns liksom..ja, förbjudet.

 

[Inte_Ung]

Sv: Jag är en dålig mamma.

Att inte gilla amningen bara för att känns liksom..ja, förbjudet.

Det är helt okej att ogilla det.
Men bra om du kan bita ihop och fortsätta i alla fall.
Pumpa ur och ge från flaska är definitivt fullgott som immunologiskt skydd.
Så det kan du ju göra för att stå ut litet bättre.

 

[Pia]

Sv: Jag är en dålig mamma.

Den ena för att du inte senare skall få ett dåligt samvete som gnager dig för resten av livet.
Det är ju värre än att bita ihop i några månader.

Dåligt samvete för vad?
Varför i hela fridens namn ska man ha dåligt samvete för att man inte ammar?

 

[vansinnet]

Sv: Jag är en dålig mamma.

Det är helt okej att ogilla det.
Men bra om du kan bita ihop och fortsätta i alla fall.
Pumpa ur och ge från flaska är definitivt fullgott som immunologiskt skydd.
Så det kan du ju göra för att stå ut litet bättre.

Ja det är planen, för jag vill ju väldigt gärna att hon ska få bröstmjölk även om det finns bra ersättningar.

 

[Inte_Ung]

Sv: Jag är en dålig mamma.

Varför i hela fridens namn ska man ha dåligt samvete för att man inte ammar?

Det är många som får det.
Så det är onödigt att utsätta sig för risken.

Eftersom man inte kan vrida klockan tillbaka så kan det vara bäst att ta det säkra för det osäkra.
Det går ju inte att ändra i efterhand.

Jag kan ta ett exempel.

Min mellanson fick oerhörda problem med födoämnesallergi när jag slutade amma honom efter 15 månader.
Men eftersom han då var såpass stor så kunde vi reda ut dessa och anpassa maten tills att han blev 4 år och faran liksom var över.
Bröstmjölken hade skyddat hans tarmar tillräckligt länge så att han blivit tillräckligt stor för att klara sig från tarmskador och livslång allergi.
Han gick ner oerhört i vikt också när jag slutade med att amma.
En viktnedgång som hade blivit mycket mera dramatisk i tidigare ålder.

Om jag inte hade ammat min son så pass länge och han av den anledningen hade fått problem för livet, så hade jag garanterat dragits med livslång ångest över detta.

 

[Pallas]

Sv: Jag är en dålig mamma.

Min svärmor är 75 år och har inte kunnat amma min man och hans syster. Detta berodde på de usla råd som gavs till ammande kvinnor på sextiotalet. Hon sörjer än i dag att hon inte kunde amma. Hon har inte direkt dåligt samvete, men hon önskar att hon själv sökt annat stöd en dåtidens direktiv från mödra-/barnavården om 4-timmarsintervaller osv.

 

[pixietail]

Sv: Jag är en dålig mamma.

Jag hade lite problem med amningen i början, min tös är född i v36 och hade problem att greppa t.ex. utan amningsnapp till en början. Jag kände också ett stort obehag vad gällde hela amingsgrejen, vet inte riktigt varför, fick ångest och mådde dåligt av det, plus att jag fick rejäl kramp i magen när livmodern drog ihop sig. Och det var stora obehagskänslor inför varje mattillfälle.. så jag har helt enkelt pumpat ut, försökt amma någon gång för att se om "känslan" försvann, men jag kände inte alls någon anknytning till bebis medan jag ammade och tyckte nästan hon var "obehaglig", däremot kände jag mig bra och kände starkare närhet och anknytning när hon fick på flaska, så jag slutade helt att amma efter en dryg vecka, och pumpar nu och ger ungefär hälften hälften ersättning och mjölk. En stor sten som lättat och jag mår så mycket bättre i mammarollen nu än innan.

(Var en väldig amningshets på BB också, vilket inte gjorde saken bättre. Låg inne 9 dagar och mådde hemskt dåligt hela tiden.. Dåligt samvete, kände mig som en dålig mamma, ångest... hela känslospannet..)

 

[Björk]

Sv: Jag är en dålig mamma.

Nu är hon visserligen bara 3 veckor så det kan ju hända att det går över, men..

För mig så kändes det faktiskt lite jobbigt just vid 3-4-5 veckorsåldern. Kanske inte riktigt så jobbigt som du beskriver det, men lite kan jag känna igen känslan. Då kände jag mig liksom "bunden" av amningen. Fastän allt fungerade. Jag tror (såhär i efterhand) att det mest var så att allt ju var så ovant för mig; ja för oss alla tre! Att det i början läckte mest hela tiden och var "slabbigt" på många sätt gjorde ju också saken värre.

Nu är vår son 4 månader (drygt) och jag tycker amningen är ett supersuveränt sätt att ge honom mat! Och närhet. Och tröst. Vi har börjat med smakportioner (eftersom jag ska börja jobba om 3 månader), men jag kommer fortsätta delamma tills han är minst ett år (om inte han själv slutar vilja ha "tutte"). Nu funkar mjölktillgången som den ska; lite läckage ibland, men inte alls som i början.

Utifrån min erfarenhet så skulle jag ändå rekommendera dig att vara lite tålmodig, avvakta lite och se om dina känslor förändras längre fram. Om de inte gör det och känslan bara blir värre så är det inte värre än så att du slutar amma. Om du har lite tur så kommer det kännas lättare längre fram.

 

[doglover]

Sv: Jag är en dålig mamma.

Jag hade heller ingen anledning. Jag gillade det helt enkelt inte. Jag kände mig så obekväm, men ändå undrade jag om man skulle ha dåligt samvete för att man inte ammar när det uppenbarligen fungerar bra?QUOTE]

Lite så känner jag med. Att det inte är riktigt tillåtet att "bara" ogilla amningen när den fungerar.
Det känns med legitimt om det skulle vara så att det var ngt problem, som att det gjorde ont eller liknande.
Att inte gilla amningen bara för att känns liksom..ja, förbjudet.

Det kändes så bara för att alla talar så varmt om det hela tiden, att det är det absolut bästa man kan göra för ens barn. Vad menas med det egentligen? Man börjar ju undra.

 

[jerseyko]

Sv: Jag är en dålig mamma.

Tror jag läst att det tar 6 veckor undefär att lära sig amma. Och man lär sig varje dag att lära känna sin bebis, jag hade "inga" känslor för Rasmus början utan han bara var med hela tiden, men sen så hände det grejjer och nu kan jag inte förstå de som vill åka till stallet och åka bort från sin bebis frivilligt, fast jag oxå kände så i början.

Jag tycker du redan nu ska kontakta din bm du ska göra efterkontrollen på och få komma och prata, vet så många där det går så himla långt innan de får träffa en psykolog att de lixom tappat allt.


Kräkningar lär man sig att stå ut med, Rasmus har misstänkt reflux, dvs magmunnen inte sluter tätt och vi + allt som vart i närheten av Rasmus har vart totalt nedkräkt i 5 månaders tid och nu har vi fått hjälp av läkaren och fått börja med välling istället som blir som en trög gelé i magen och inte går att spy upp lika lätt.

Det finns på apoteket något som heter typ nestargel som man kan ge innan man ammar så blir det som ett litet trögflytande lock ovanpå bröstmjölken så det inte kräks lika lätt.
Ha sängen lutande, lägg inte ner bebisen när den ätit, rapa bebisen sittandes och inte på axeln.

Rasmus kräkningar har vart nära på att slita isär mitt och sambons förhållande, jag vet inte hur många gånger jag slagit i dörrar, suttit i timmar och bara störtbölat osv osv osv men nu när det äntligen är över (har minskat) så har tiden ändå gått aldelles för fort.

 

[vansinnet]

Sv: Jag är en dålig mamma.

Lite uppdatering på amningsproblemet.

Jag började som många föreslagit, att pumpa ur till några mål per dag för att låta sambon mata istället.
Efter bara 2 dagar på detta sätt så kändes det så mycket bättre att jag nu ammar henne nästan varje mål. (Ungefär ett mål om dagen får hon flaska).
Det känns mycket bättre nu och ångesten är borta.
Otroligt skönt.

 

[Björk]

Sv: Jag är en dålig mamma.

Vad skönt att det ordnat sig! Du behövde kanske bara lite "paus" för att få smälta allt.

 

[vansinnet]

Sv: Jag är en dålig mamma.

Ja jag tror det.
Och just känslan av att inte MÅSTA mata henne gör att jag mer än gärna gör det.
Tror att det var tvånget som gjorde att det kändes motigt.
Nu vet jag att om jag vill så kan jag pumpa ur istället, och bara den vetskapen gör att det känns bättre och så ammar jag som vanligt

Ibland är man bra konstig..

 

[squirlett]

Sv: Jag är en dålig mamma.

Tror jag läst att det tar 6 veckor undefär att lära sig amma. Och man lär sig varje dag att lära känna sin bebis, jag hade "inga" känslor för Rasmus början utan han bara var med hela tiden, men sen så hände det grejjer och nu kan jag inte förstå de som vill åka till stallet och åka bort från sin bebis frivilligt, fast jag oxå kände så i början.

Jag har redan från början vädesatt mina "egna" stunder väldigt högt.
Jason är nu 1 år och mina timmar i stallet varje dag är guld värda.
Jag har åkt bort utan honom över en helg och ska göra det i helgen igen.
Visst saknar jag honom när jag är ifrån honom. Men denna stunden isär gör att jag fungerar mycket bättre som mamma när vi sen är ihop igen. Jag får tid att hämta krafter att vara denna mamma som Jason ska ha.
Alla är vi olika...


TS>>>
Själv ammade jag helt i 2½ månader, slutade sen när Jason var 3 månader då min mjölkproduktion inte ökade trots amning 24/7.
Jag trivdes med att amma, men kände ändå en enorm frihet när jag slutade. Jag fick min kropp tillbaka igen helt fullt ut och sexualtiteten ökade igen.
Jag kommer amma nästa barn oxå, men vet nu av egen erfarenhet att det är inte så farligt att sluta och gå över ersättning. Jag kommer inte kämpa tills jag blir blå då jag vet att det finns bra alternativ.

 

[Allimac76]

Sv: Jag är en dålig mamma.

Allting annat har ju gått framåt sedan stenåldern, varför inte detta? Det finns andra sätt, ingen ska behöva amma om de inte trivs med det. Du är ingen dålig mamma.

 

[Naggur]

Sv: Jag är en dålig mamma.

Du är ingen dålig mamma!

Jag försökte amma i tre dagar på bb. När vi kom hem gav jag upp. de kändes helt fel att försöka tvinga henne att äta. Så jag pumpade ett par ggr per dag å resten av gångerna fick hon ersättning. Eftersom jag pumpade så pass lite tog mjölken slut efter nån vecka.

Nova är nu 10 månader och frisk som en nötkärna, alltid glad och utvecklas i raketfart=)

Jag kände inte direkt en länktan efter att amma innan Nova föddes. Jag vet inte varför, men bröst förknippar jag med sex, å sex + bebis funkar ju inte. så jag va nästan lite lättad när hon inte ville amma.

 

[humlanotrocadero]

Sv: Jag är en dålig mamma.

Jag känner som dig..

Kommer atta mma ett par månader om det funkar men är verkligen inte intresserad mer än så.

Lycka til

 

[twinstar]

Sv: Jag är en dålig mamma.

*kl*

Min dotter kom i vecka 34. Hon lärde sig aldrig suga effektivt. Jag ljuger inte när jag säger att när hon var runt tre månader så ammade hon precis dygnet runt.

Hon gick ockås upp jättedåligt i vikt.

När hon var tre månader så började jag då ge flaska på bestäma tider. DÅ började hon öka i vikt. Vi delammade så tills hon var 4,5 månader och då ville hon inte ha bröstet längre.

Jag ångrar faktiskt lite att jag inte gav upp tidigare. Ungen var hungrig och jag var helt slut i perioder men jag VILLE verkligen amma.

På grund av att hon aldrig lärde sig ordentligt så hade jag heller aldrig riktigt tillräckligt med mjölk och hon gjorde av med lika mycket energi när hon åt som hon fick i sig.

Jag ville också samsova länge och bära i sjal men det ville inte min dotter. Barn är individer och har en egen vilja från början!

Slit inte ihjäl dig med ammningen. Det viktigaste är att barnet växer och ni mår bra!

 

[jerseyko]

Sv: Jag är en dålig mamma.

Egentid har jag också, och jag åker faktiskt bort utan Rasmus också. På söndag ska jag sitta på möte hela dagen och måste gå upp tidigt *zzz*

I början så var det faktiskt tråkigt att va mamma och det var så skönt att komma iväg till stallet.
Sen lärde man känna bebisen och de blev mkt roligare med joller och svarsleende och vaken tid och då var de inte alls kul att ta sig till stallet.
Nu saknar jag min häst oerhört mkt, jag vill träna, träna, träna stenhårt varje dag och komma ut och tävla. Speciellt nu när det blir ljusare så man kan rida på kvällen utan att de e kolsvart.


Naggur Jag trodde jag skulle få problem med "Rasmus bröst" och "sambons bröst" men det funkade faktiskt jätte bra, lite jobbigt i början när de spruta såfort man snudda vid dem


humlanotrocadero Bestäm inte för mkt i förväg, var öppen för förslag. Bebisar kan bestämma mer än man anar har jag lärt mig. Jag har hela tiden vart inställd på de värsta (jobbig förlossning, trasiga bröstvårtor, mjölkstockning osv osv) och jag har faktiskt sluppigt allt.
Jag planera att amma i 4 månader och sen börja jobba lite smått. Men vet nu att amning är så mkt mer än mat och jag vill aldrig mer börja jobba igen