Jag är en dålig mamma.

[twinstar]

Sv: Jag är en dålig mamma.

Det är ju intressant det där att man faktiskt säger till blivande föräldrar att låta bli att planera. Det sa ALLA till mig när jag köpte ammningsfåtöljer och dubbla skötbord etc.

Jag var helt inställd på att GÅ UPP på natten och amma. Sover så himla dåligt så att sova med bäbis var det inte tal om.

Det höll i tre veckor, sen var jag ett ufo och helt slut och började liggamma och samsova vilket var rena HIMMELRIKET jämfört med att gå upp om nätterna. Fast jag måste erkänna att det okcså är jäkligt skönt att hon efter fyra månader själv slutade nattamma och låg och sparkade på mig och nu sover som en stock hela nätterna i sin egen säng.

Jag skulle bära i sjal men det funkade typ de första sex veckorna, sen ville hon kika ut och vara rörlig. Ergo-selen är inte särskilt poppis heller, däremot älskar hon att åka vagn!

Vi skulle också ha enkelt skötbord på övervåningen för att slippa springa i trappor på natten men det har vi inte använt alls! Vi går ner och byter på det riktiga skötbordet. OM vi ens måste byta på natten vilket hänt kanske 5 gånger!

Men att planera och fundera och sätta sig in hur det skulle kunna bli är ju en del av att bli förälder, en sorts förberedelse. Sen får man vara öppen och flexibel såklart - annars går man nog under om man bestämt att det MÅSTE vara på ett visst sätt!

 

[lynxlady]

Sv: Jag är en dålig mamma.

Jag kan säga att amning har aldrig varit min grej.:smirk: Inga problem sådär speciellt men hade ingen lust och det kändes inte bekvämt. Har aldrig känt"rosa-skimmer"grejen, bara fastlåst och rastlös. Med första sonen ammade jag helt till 4 mån och delvis till 6 mån. Med denna(8mån nu) så slutade jag helt vid 4 mån och gick över till tillägg ist. Gick alldeles utmärkt och de lever och frodas. Jag kände att flaskan gav samma närhet om inte mer då jag inte behövde ha obehagskänslan utan kunde mysa med min bebis.. Och ger även pappa ett tillfälle att vara lika viktig, och jag kan sticka ut och rida osv och slappna av.

 

[Björk]

Sv: Jag är en dålig mamma.

Jag ångrar faktiskt lite att jag inte gav upp tidigare. Ungen var hungrig och jag var helt slut i perioder men jag VILLE verkligen amma.

Fast å andra sidan, om du tänker att du faktiskt hade gett upp tidigare så kanske du hade ångrat det också? Nu vet du med facit i hand att det kunde varit enklare om du gav upp tidigare, men den kunskapen/vetskapen hade du ju inte haft annars!

 

[Björk]

Sv: Jag är en dålig mamma.

Men att planera och fundera och sätta sig in hur det skulle kunna bli är ju en del av att bli förälder, en sorts förberedelse. Sen får man vara öppen och flexibel såklart - annars går man nog under om man bestämt att det MÅSTE vara på ett visst sätt!

Det är bara SÅ SANT att man helt enkelt inte kan planera innan. Men; du har också en viktig poäng i att man nog ändå behöver det; rent mentalt som blivande förälder. Kanske är det något slags sätt att ändå få känna att man har någon slags kontroll över situationen?

Såhär långt så kan jag skriva under på pmm:s senaste inlägg: jag var också inställd på "det värsta", men allt har flutit på bättre än man kunde tro. Vår son har varit väldigt lugn och lättsam. Efter ca 3 veckor så kom hans första "riktiga" gråtskrik som jag inte kunde häva så snabbt. Jag låg bredvid honom och grät jag med när sambon kom in i rummet. Han grät inte alls en lång stund, bara kanske 10 minuter (max!), men jag tyckte bara SÅ synd om honom och tänkte att NU, nu börjar det - K O L I K E N! Nu är det sömnlösa nätter i månader framöver!
Men inte var det så. Han hade nog lite ont i magen i början, men något kolikbarn fick vi inte.

 

[jerseyko]

Sv: Jag är en dålig mamma.

Planera gjorde ju jag oxå, vi fick ett skötbord som tur var till ovanvåningen, den använde jag i början när han bajsa på natten.

Fåtöljen bar jag ner ganska på en gång.

Skulle aldrig ha bebisen i sängen Om ens sambon tänkte tanken om samsovning skulle han åka ut. Det blev inte så heller. Rasmus fick flytta till egen säng för att han sparka på mig så jag vakna hela tiden

Björk Vet flera som sa att jag var helt knäpp som sa att jag skulle åka till förlossningen med "Det kommer bli värre" i bakskallen ang. smärtan. Men de funka faktiskt. Andades och tänkte att snart gör de ont men de gjorde aldrig ont så som jag förväntat mig.


Planera kan man ju göra, men självklart skall man vara öppen för förslag. Vilket jag tycker mig uppfatta att flera inte är när de är gravida. Nästan så att hästarna skall matas kl 07:00 och är bebisen hungrig då får den vänta. Jag ska rida kl 13:30 och skiter bebisen ner sig då får den ligga i sin bajsblöja och gnälla tills jag ridit klart.





Jag tycker absolut inte man är dålig mamma som väljer att sluta amma. Men har en liten åsikt om gravida som innan de fött barnet bestämt sig för hur de ska göra och inte göra. Tycker i alla fall man ska testa först, precis som med allt annat här i världen.

 

[Björk]

Sv: Jag är en dålig mamma.

Jag tycker absolut inte man är dålig mamma som väljer att sluta amma. Men har en liten åsikt om gravida som innan de fött barnet bestämt sig för hur de ska göra och inte göra. Tycker i alla fall man ska testa först, precis som med allt annat här i världen.

Jag håller med. Man kan gott ha en plan eller en idé, men om man säger att det inte ens är en plan utan det är vad som ska ske - då tycker jag nog att man är lite väl rigid.

Man är väl inte sämre än att man kan ändra sig! är mitt motto.

 

[twinstar]

Sv: Jag är en dålig mamma.

Fast å andra sidan, om du tänker att du faktiskt hade gett upp tidigare så kanske du hade ångrat det också? Nu vet du med facit i hand att det kunde varit enklare om du gav upp tidigare, men den kunskapen/vetskapen hade du ju inte haft annars!

Mjo, förvisso. Det var inte helt lätt. Fast nu är det en månad sen jag ammade och jag saknar det faktiskt inte alls vilket jag trodde. Jag var jätteledsen när jag slutade amma men nu är det bara skönt!

Jag är friare och min bäbis är tjock och glad!

 

[havreflinga]

Sv: Jag är en dålig mamma.

Lite uppdatering på amningsproblemet.

Jag började som många föreslagit, att pumpa ur till några mål per dag för att låta sambon mata istället.
Efter bara 2 dagar på detta sätt så kändes det så mycket bättre att jag nu ammar henne nästan varje mål. (Ungefär ett mål om dagen får hon flaska).
Det känns mycket bättre nu och ångesten är borta.
Otroligt skönt.

Vad skönt att du inte slutade amma helt, för antagligen var det inte själva amningen som var problemet, utan att man blir så himla låst. Jag minns att jag nästan blev chockad över hur mycket tid som gick åt till att sitta still i soffan med bebis vid bröstet. Och så fort han skrek kom alla med honom till mig och påstod att han var hungrig, vilket han inte alls alltid var. Det kändes ojämställt.

Men jag tyckte ändå amningen var ganska mysig. Det var bara känslan av att vara låst, att sitta passiv och behöva be om hjälp för allt... Jag hade inte alls väntat mig att det skulle vara så. Men när chocken lagt sig, och jag fått prata av mig med maken om hur orättvis biologin är, då anpassade jag mig efter den nya situationen. Sen blir man ju hela tiden friare ju äldre bebisen blir, så det går ju åt rätt håll.

Vilken tur att er bebis tar flaskan! Det gjorde inte vår första son.

 

[twinstar]

Sv: Jag är en dålig mamma.

Det var bara känslan av att vara låst, att sitta passiv och behöva be om hjälp för allt...

Det tyckte jag var rätt skönt!!! I alla fall de första två månaderna.

Min man och jag kollade på massa filmer och tog det lugnt. Min dotter var hungrig konstant.

Det som var jobbigt var att jag knappt kunde ta en dusch utan att hon blev hungrig. Min man fick bara hålla henne när hon sov.

Tredje månaden blev det riktigt jobbigt att inte göra något annat än amma och stressa med allt annat för hon bara skrek.
Sen fattade vi ju att hon inte fick i sig maten ordentligt och faktiskt var hungrig konstant!

Nu är det en dröm att vara föräldraledig om man jämför med första tre månaderna!

 

[Roheryn]

Sv: Jag är en dålig mamma.

Jag tyckte inte heller om att amma. Jag gjorde det i sju månader, och allt gick bra, inga som helst svårigheter, men det var inget jag kände att jag hade något stort utbyte av. Det var ett jobb som skulle göras, varken mer eller mindre. Jag led inte av att göra det, men tyckte det var skönt när det var över.

Alla personer är olika, så även mammor! Man gillar och ogillar olika saker. I början är ju allt oerhört fokuserat på amningen, men efterhand hittar man sina egna saker man gillar att göra tillsammans med sitt barn! Amningen är trots allt "bara" ett sätt att ge barnet mat....