Blir inropar på banan, glömmer bort hur man rider men kommer oftast ihåg att le i alla fall
Relaterar så till detta
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Blir inropar på banan, glömmer bort hur man rider men kommer oftast ihåg att le i alla fall
Jag tror också det är viktigt att bygga självförtroende, både för en själv och för ens häst. Med min förra häst väntade jag i massor med år innan jag vågade mig ut på en tävlingsbana, var så inställd på att allt skulle vara perfekt innan man kan tävla. Sen fattade jag till slut att 1) det blir aldrig perfekt och 2) skulle det ändå börja närma sig "perfekt" hemma så är det ändå en helt annan sak på tävlingsbanan.Ja, även då träningen var jättebra, som Träning, och han försökte inte på något vis avråda mig, gav allt som utvecklades under bara ett ridpass inte någon känsla "nu är vi redo för tävling", mer nu är vi taggade på att jobba på mycket och ha den härliga känslan stadigt! Jag försökte tänka mig in lite i hur jag skulle känna det på tävling i dagsläget och jag tror inte jag faktiskt är mentalt stark nog att helt förbise poäng och bara var där för att träna på själva tävlingssituationen. Jag skulle nog bli nedstämd och känna mig dålig. Stallägaren sa några visa ord ett tag sen, hon tycker åka iväg och tävla är så viktigt för att utvecklas för man gör gärna det som är lite enkelt hemma, men att när man börjar tävla ska man både för sin häst och sin egen skull börja så absolut enkelt som möjligt så man bygger självförtroende. Helst börja några nivåer under det man kan. Det tror jag att jag är mer lämpad för än att slänga mig in något som vi inte ens kan göra bra hemma liksom.
Ja, så tänker jag idag i alla fall. Nu har vi lördagsträningen på ovalbana att se framemot, det i sig att det är endast andra gången jag rider på ovalbana då gör också att det känns lite befängt ändå att tredje tillfället skulle bli tävling Samt det här att jag har ännu inte hittat att det är lika roligt att träna sportprogram som gaedinga, vi gillar ju fart
Domarsekreterare har jag varit på dressyrtävlingar förut, så sent som förra året, och det var jättelärorikt, så det skulle jag ställa upp på absolut för att lära mig mer om islandstävling.
Jag är rätt säker på att båda föreningarna som har SM-kvalen skulle uppskatta om en extra person hörde av sig och vill vara funktionärDomarsekreterare har jag varit på dressyrtävlingar förut, så sent som förra året, och det var jättelärorikt, så det skulle jag ställa upp på absolut för att lära mig mer om islandstävling.
Och VSM! Såg precis funktionärs schemat och det är många luckor där. Det lottas dessutom ut ett fint presentkort bland funktionärernaJag är rätt säker på att båda föreningarna som har SM-kvalen skulle uppskatta om en extra person hörde av sig och vill vara funktionär
Härlig känsla! Vad har han haft för skada?1 år sen idag som jag satt på Laukurs rygg för första gången efter drygt 1 års kämpande med hans skada. Han som inte skulle kunna bli ridhäst igen. Sjukt
Visa bifogad fil 117718
Jag tycker ändå bilden jag får av det "energifattiga" lufsande islandsmarsvinet som sen drar iväg i attans snabb galopp är ett av de sötaste saker jag kan tänka migJag tror också det är viktigt att bygga självförtroende, både för en själv och för ens häst. Med min förra häst väntade jag i massor med år innan jag vågade mig ut på en tävlingsbana, var så inställd på att allt skulle vara perfekt innan man kan tävla. Sen fattade jag till slut att 1) det blir aldrig perfekt och 2) skulle det ändå börja närma sig "perfekt" hemma så är det ändå en helt annan sak på tävlingsbanan.
Med min nuvarande häst har vi som mål att komma ut och tävlingsträna utan tankar på poäng och annat. Bara träna på att vara iväg, göra saker ihop, vara på nya ställen och ha kul ihop. Senast jag tävlade lufsade vi fram i alla gångarter (kommentar "energifattigt") förutom galoppen där det gick fort som fan. Ingen form alls och knappt att hästen lyfte på fötterna. När jag såg bilder efteråt brast jag spontant ut i gapskratt och sa att min häst såg ut som ett marsvin Men ja, det är en egen mental utmaning att åka på tävling och veta att folk kommer undra vad man gör där. Men de behöver inte veta, jag vet vad vi gör där. Vi tränar. Vi testar på och känner på och lär oss. Nu vet jag mer om hur min häst reagerar i olika situationer på tävling och vad jag kommer behöva ha med mig för att kunna ge honom bästa förutsättningar på framtida tävlingar.
I maj ska vi tävla igen och jag hoppas nu på att känna att jag och hästen är redo för att försöka visa vad vi faktiskt kan (i dagsläget). Då är det ca 2,5 år sen jag köpte honom, men det har passat oss att skynda långsamt.
Så himla fina ni är!1 år sen idag som jag satt på Laukurs rygg för första gången efter drygt 1 års kämpande med hans skada. Han som inte skulle kunna bli ridhäst igen. Sjukt
Visa bifogad fil 117718
Härlig känsla! Vad har han haft för skada?
Jag är rätt säker på att båda föreningarna som har SM-kvalen skulle uppskatta om en extra person hörde av sig och vill vara funktionär
Och VSM! Såg precis funktionärs schemat och det är många luckor där. Det lottas dessutom ut ett fint presentkort bland funktionärerna
Verkligen ingen fara att sitta på sm-kval. Vissa domare är i stort sett självgående, de får oftast de ovanare sekreterarna sitta med hos oss. Men jag förstår känslan. Själv är jag alltid nervös för att få sitta med någon som inte är så bra på svenska eller engelska, jag kan inte kommunicera på fler språk än så.Jag har bokat in ovalbaneträningar istället för att va med och tävla, så jobbar jag i alla fall mot vårat mål
Blir också lite osäker, som det med att det vore lite vatten över huvudet att tävla nivå 2 som första tävling, kanske lite överkurs att vara domarsekreterare för första gången på islandstävling på ett SM-kval, rädd man skulle förväntas veta vad man gör? Tänker en skojtävling eller nåt sånt är lite mer förlåtande då.
Sen är det rätt svårt att ta sig till GHP utan bil, fattar inte varför ingen buss går dit?
Åh vad glad jag blir för er skull, så underbart att höra!Vi lunkar på i nya stallet, vi trivs SÅ bra Jag är fortfarande lite feg i vissa situationer men vi kommer verkligen framåt ändå. Igår fick jag tummen ur och red bort till den enda lilla backen vi har i närheten (älskar skånska slätten ) och mitt mål var i princip att komma dit och komma hem igen utan några större katastrofer. Och allt utöver det skulle bara vara en bonus. Backen är som ett öppet fält så jag visste att jag skulle bli lite spänd där när det blir så öppet och "fritt blås".
Hur som helst, vi kom dit och skrittade upp för backen. Stannade flera gånger och tittade lite, åt lite godis, och skrittade hela vägen upp. Sen satt jag av och gick ner igen (neråt = hemåt). När vi kommit ner satt jag upp igen och travade upp, och satt sen av igen och gick ner. Sen travade och galopperade vi upp en till gång, och då skrittade jag ner uppsuttet! Och sista gången vi travade upp töltade vi ner Det är alltså en rätt så flack men lång backe som funkar utmärkt som klättringsintervaller uppåt och tölt-takt nedåt.
Sen skrittade vi hem. Hemvägen går längs med motionsspåret och det är verkligen fritt blås hela kilometern hem. Jag märkte att jag blev spänd och orolig, men jag ville verkligen inte sitta av den gången. Vi stannade när det kom cyklister (även om han aldrig blir rädd för cyklister som far förbi numera), han fick godis och klapp och jag andades ut högt flera gånger för att liksom intala mig själv att det var lugnt till slut kom jag liksom bara till insikten att nej - han ÄR ju inte rädd för cyklisterna som kommer bakifrån! Och vill han smygöka nu på vägen hem får jag helt enkelt säga till honom, för han lyssnar ju på mina hjälper bara jag faktiskt rider ordentligt. Och efter det så töltade vi hela vägen hem med många tempoväxlingar Han lyssnar superbra när jag ber honom sänka huvudet och slappna av i stressade situationer, vilket gör mig mer lugn.
Vi har verkligen hamnat i en uppåtspiral nu känns det som och jag vågar mer och mer med mitt troll till häst
Fantastiska framsteg ju! Heja er!!!Vi lunkar på i nya stallet, vi trivs SÅ bra Jag är fortfarande lite feg i vissa situationer men vi kommer verkligen framåt ändå. Igår fick jag tummen ur och red bort till den enda lilla backen vi har i närheten (älskar skånska slätten ) och mitt mål var i princip att komma dit och komma hem igen utan några större katastrofer. Och allt utöver det skulle bara vara en bonus. Backen är som ett öppet fält så jag visste att jag skulle bli lite spänd där när det blir så öppet och "fritt blås".
Hur som helst, vi kom dit och skrittade upp för backen. Stannade flera gånger och tittade lite, åt lite godis, och skrittade hela vägen upp. Sen satt jag av och gick ner igen (neråt = hemåt). När vi kommit ner satt jag upp igen och travade upp, och satt sen av igen och gick ner. Sen travade och galopperade vi upp en till gång, och då skrittade jag ner uppsuttet! Och sista gången vi travade upp töltade vi ner Det är alltså en rätt så flack men lång backe som funkar utmärkt som klättringsintervaller uppåt och tölt-takt nedåt.
Sen skrittade vi hem. Hemvägen går längs med motionsspåret och det är verkligen fritt blås hela kilometern hem. Jag märkte att jag blev spänd och orolig, men jag ville verkligen inte sitta av den gången. Vi stannade när det kom cyklister (även om han aldrig blir rädd för cyklister som far förbi numera), han fick godis och klapp och jag andades ut högt flera gånger för att liksom intala mig själv att det var lugnt till slut kom jag liksom bara till insikten att nej - han ÄR ju inte rädd för cyklisterna som kommer bakifrån! Och vill han smygöka nu på vägen hem får jag helt enkelt säga till honom, för han lyssnar ju på mina hjälper bara jag faktiskt rider ordentligt. Och efter det så töltade vi hela vägen hem med många tempoväxlingar Han lyssnar superbra när jag ber honom sänka huvudet och slappna av i stressade situationer, vilket gör mig mer lugn.
Vi har verkligen hamnat i en uppåtspiral nu känns det som och jag vågar mer och mer med mitt troll till häst
Åh vad glad jag blir för er skull, så underbart att höra!
TACK båda två! varje gång jag tvekar ute tänker jag på alla kloka ord jag fått här på buke. Och att vad jag än väljer att göra för att VI ska vara lugna så är det okej!Fantastiska framsteg ju! Heja er!!!
Vilken härlig läsning - BRA jobbat! Fortsätt utmana er i er egen takt och fira alla framstegVi lunkar på i nya stallet, vi trivs SÅ bra Jag är fortfarande lite feg i vissa situationer men vi kommer verkligen framåt ändå. Igår fick jag tummen ur och red bort till den enda lilla backen vi har i närheten (älskar skånska slätten ) och mitt mål var i princip att komma dit och komma hem igen utan några större katastrofer. Och allt utöver det skulle bara vara en bonus. Backen är som ett öppet fält så jag visste att jag skulle bli lite spänd där när det blir så öppet och "fritt blås".
Hur som helst, vi kom dit och skrittade upp för backen. Stannade flera gånger och tittade lite, åt lite godis, och skrittade hela vägen upp. Sen satt jag av och gick ner igen (neråt = hemåt). När vi kommit ner satt jag upp igen och travade upp, och satt sen av igen och gick ner. Sen travade och galopperade vi upp en till gång, och då skrittade jag ner uppsuttet! Och sista gången vi travade upp töltade vi ner Det är alltså en rätt så flack men lång backe som funkar utmärkt som klättringsintervaller uppåt och tölt-takt nedåt.
Sen skrittade vi hem. Hemvägen går längs med motionsspåret och det är verkligen fritt blås hela kilometern hem. Jag märkte att jag blev spänd och orolig, men jag ville verkligen inte sitta av den gången. Vi stannade när det kom cyklister (även om han aldrig blir rädd för cyklister som far förbi numera), han fick godis och klapp och jag andades ut högt flera gånger för att liksom intala mig själv att det var lugnt till slut kom jag liksom bara till insikten att nej - han ÄR ju inte rädd för cyklisterna som kommer bakifrån! Och vill han smygöka nu på vägen hem får jag helt enkelt säga till honom, för han lyssnar ju på mina hjälper bara jag faktiskt rider ordentligt. Och efter det så töltade vi hela vägen hem med många tempoväxlingar Han lyssnar superbra när jag ber honom sänka huvudet och slappna av i stressade situationer, vilket gör mig mer lugn.
Vi har verkligen hamnat i en uppåtspiral nu känns det som och jag vågar mer och mer med mitt troll till häst