Sv: Intressant
Jag måste bara fråga igen, vad du anser vara en bra och alternativ lösning till buren? Det har varit X antal sånna här trådar innan och det är ingen som kunnat ge mig ett vettigt svar om alternativ.
För övrigt, så har det faktist varit en tjej (som pluggade till djurskyddsinspektör visserligen) och sett hur han beteer sig, och ansett att för min hunds skull så gör jag rätt, då han är TRYGG och LUGN i sin bur.
Det finns lagliga alternativ. Hundboxar som är av rätt storlek om man nu känner att det är sista utvägen. Jag tycker inte att bur är ok, det är ett för litet utrymme för en större hund, även om man får plats med x antal människor i. Då kan man istället skaffa en bur som är så stor som lagen kräver. Om plånboken tryter eller utrymmet i lägenheten så kanske man borde fundera lite på varför man har hund egentligen. Visst ansvar har vi ju för våra djur och inte bara för plånboken..
Jag har haft problem med hund som biter sönder halva huset. Jag själv insåg att hon inte klarade av att vara ensam just då utan tränade om och denna gång gav henne något riktigt gott som hon aldrig annars får. Hon fick mer aktivering också i samband med det, innan och efter hon lämnades ensam så att hon var trött. Hon fick lära sig att slappna av när jag gick, fick ett eget speciellt ställe att ligga på och lära sig att stanna där längre stunder. När jag var hemma hölls det noga koll och aldrig gavs det tillfälle att äta på saker. Tillslut växte hon äntligen ifrån det, nu har hon tuggben att bita på om hon vill, annars går hon och lägger sig. Jag vet för jag har filmat.
Jag tycker personligen, ju mer jag läser era inlägg, att de människor som har problem med ätande hundar är de som är väldigt aktiva med sina hundar eller har en otroligt aktiv ras. Hundarna har möjligen mycket svårt att varva ned och inte bli uttråkade om de lämnas ensamma. Då får man ta tag i den änden, lära hunden att det är skönt att ta det lugnt. Ge dem något klurigt att tugga och arbeta med, lämna bara korta stunder i början, starta allting på ruta ett. Har man inte tiden/orken så tycker jag att man återigen borde fundera på varför man har hund.
I andra fall handlar det om separationsångest. Då kan utrymmesbegräsningar vara bra men det finns inget som säger att hunden då inte kan få begränsat utrymme men även följa lagens krav. En hundbox där hunden inte kan äta upp något men ändå inte behöva bryta lagen.
Däremot blir jag lite trött på "du har inte haft rasen xxx och vet inte hur det är". Finns flera människor som har haft tuggande schäfrar, mallar, rottisar (även i denna tråd) som har erfarenhet med detta och inte behövt använda bur. Dessa får ändå skit för.. ja jag vet inte? "De har inte haft tillräckligt många, de har inte haft rätt typ av hund, det måste ha varit en lugn schäfer för min är då inte sån" etc. Men man kanske bör se över sig själv först- andra människor lyckas- varför gör inte jag det? Är det jag som inte kan hantera problemet eller är det bara jag som har en svår hund och de andra har lätta? Flera som jag sett verkar ha mer än en tuggande hund dessutom, då kanske man bör fundera på hur man lyckats med det? Har även sett att flera talar om att de redan från början använt bur på sina valpar, då kanske man ser det som självklart att stoppa hunden i bur istället för att åtgärda problemen? Har man en lösning man tycker är bra så lär man inte leta sig knäpp på andra heller..
Jag har ju som sagt haft problem med en schäferkorsning som tuggat i sig bra mycket, saker som kommer att kosta mig ett par tusingar att fixa innan jag flyttar ur lägenheten. Jag kan bara tipsa om hur jag gjorde och sedan säga att man ska valpsäkra huset så gott man kan. Men får jag svaren "det funkar inte för mig bara bur funkar" så kanske det är ägaren som helt enkelt bestämt sig för att det inte funkar. Man kan ju inte ge råd i all oändlighet om folk inte tar till sig dem.