inte rätt häst för mig...

[serious]

Sv: inte rätt häst för mig...

Antar att du inte har läst de andra inläggen med häst/kille-liknelserna.
Va skönt att läsa i denna tråd att det finns så många, typ alla utom jag och nån till, som är villiga att lägga ut så enormt mycket energi och tid på en häst! Bra att ni inte ser de som några vandringspokaler utan tar er tid och råd till att se till att allt funkar. Men håll dock i åtanke att det är många som inte har råd att tänka som er.

Alla kan vi göra felköp, döm inte varandra för hårt.

Men ärligt talat.... Diskho, du kan väl inte på fullaste allvar tro att det tar 3 år för att man ska lära känna en häst? Då vill jag påstå att man gör fel.... Hur komplicerat behöver man göra det egentligen?

Jo, jag har läst OCH svarat på din jämförelse och en annans.
Ni är två som jämfört Kille/häst.

 

[serious]

Sv: inte rätt häst för mig...



10101010

 

[serious]

Sv: inte rätt häst för mig...

Jaha så det är OK att sälja en häst för att den blev "för farlig/för het/för busig" men inte för att den blev "tråkig" ???

Nej, inte efter bara 6 veckor...det är nämligen det man reagerar på.
Inte det faktum att man kanske av olika anledningar måste sälja iväg hästen. Tyvärr, måste jag väl säga...för det är fortfarande en form av djurplågeri tycker jag, att behöva bli en vandringspokal.

Men nu handlar det om att ge en häst liiite mer än 6 veckor, för att anpassa sej. Du kan väl ändå inte tycka att det bara är människans rätt att anpassa sej till det nya på 6 veckor?! Sen är det åt helsike med hästen, bara för att den är tråkig att rida?!

 

[lobell]

Sv: inte rätt häst för mig...

Jag har varit i ungefär samma sits.
Köpte en häst som egentligen var för stor för att känna mig trygg men som var så fin och snäll så jag gav det en chans.

Han var rädd för allt när vi köpte honom även hos ägaren före oss, men vi fick med mkt tålamod bort det värsta.
Efter 3 år bestämde jag mig för att sälja honom då jag fortfarande kände att jag var spänd och nervös när jag skulle rida, vilket ju överfördes på honom. Men jag ångrar inte de här 3 åren för snällare häst har jag aldrig träffat, och han har lärt mej massor. Nu har han fått komma till en orädd tjej som trivs med honom.

Jag köpte i samma veva en lite mindre häst, som verkade kolugn och hade precis de egenskaper som jag letade efter. Men vad hände??
Jo jag var rädd för att rida honom oxå, och fick för mej att han inte var rätt häst för mej heller. Kände att jag bara ville bli av med honom.

Tog en ponny på foder och kände att detta var "rätt" häst men när vi väl skulle rida ut själv utan sällskap var hon jättetjurig och jag blev osäker igen.

Min sambo blev så trött på mej, och sa att det e inte hästarna det e fel på , det e du!!
Jag blev lite sur men kände att han faktiskt har rätt. Jag har 2 hästar med rätta förutsättningarna för mej, men jag måste ge dem tid och låta det gå i sin egen takt.

Jag behöll båda hästarna och nu e faktiskt den stora favoriten. Han kan man rida iväg med ensam och han e en klippa i allt. Och ponnyn e perfekt för både mej och bonusdottern när man rider ut i sällskap.
Så jag e glad att jag gav det lite tid istället för att ge efter för impulsen.

Sen e det ju upp till var och en hur man vill göra. Men jag e glad att jag gav det lite tid. Har nu två bra hästar. Fast 3 år hade jag väl kanske inte gjort om igen

 

[diskho]

Sv: inte rätt häst för mig...

Men ärligt talat.... Diskho, du kan väl inte på fullaste allvar tro att det tar 3 år för att man ska lära känna en häst? Då vill jag påstå att man gör fel.... Hur komplicerat behöver man göra det egentligen?

Jo, det kan jag visst tro! Och jag har ju för fasan hört det, inte jag som kommit på det! Och visst, efter ett år känner man hästen, men mna känner det inte HELT OCH HÅLLET. Man måste uppleva alla situationer och årstider och sånt FLERA gånger för att man ska känna sin häst HELT OCH HÅLLET. Och så mycket hinner man inte med på ett år. För gör man det, DÅ gör man fel.

 

[Lovisaleonora]

Sv: inte rätt häst för mig...

*knapplån*

Känner du att du inte kan/vill/orkar lägga tid på hästen (jo, det är faktiskt OK att känna så tycker jag!) ska du så klart sälja den. Varför sitta och kämpa som en gnu när det inte kommer något gott ur det för varken dig eller hästen?

De flesta av oss har hästeriet som en kul hobby, slutar det vara kul kan man ju lika gärna lägga av. Nu menar jag inte att varje minut ska vara sprängfylld av lycka, men överlag ska det ju vara roligt att hålla på. Det är det INTE om man har fel häst.

Klart du ska sälja om det känns så. Visst, du kan behålla och kämpa vidare och kanske se en ljusning längre fram. Men om du inte gör det då? Varför kasta bort din och hästens tid - kusen kan ju faktiskt komma till någon som passar som hand i hanske för just den kamelen?

Ett samtal till förra ägaren, några ord att du känner att ni passar ihop. Fråga om de vill köpa tillbaka eller kanske har någon av de tidigare spekulanterna som fortfarande är intresserade.

Det finns inget rätt och fel, mer än det du känner är rätt och fel.

 

[ratzzy]

Sv: inte rätt häst för mig...

Köpte själv ny häst för 9v sen,och fast han verkade så lugn och
stabil när jag tittade på honom,så var han inte densamma när han kom!
Han är ej inriden men sadel och tränsvan,och jag tänkte (NAIVT)att då var grund jobbet gjort.
Men sanningen är att han nog var mkt känsligare än jag kunnat ana!
Från allra första början fick jag knappt rykta(i hagen) och absolut
inte röra vid hans huvud!
Misströstade lite men tillbringade mkt tid i hagen med honom!
Det tog 3v innan jag kunde tränsa, med mkt lock o pock,och när jag visade sadeln för honom stack han...
Nu kan jag både sadla och tränsa honom lös i hagen,men fortfarande har vi en bra bit kvar innan målet är nått(att påbörja)
inridning!
Har förstått att skynda långsamt och att det får ta den tid det tar!
Om du känner för hästen så ge den tiden den behöver för att komma till ro och få förtroende för dej!