@Mabuse Har helt rätt. Genom att gnaga med skänkeln utan resultat blir som ett tjat för hästen. Vad gör du om någon säger "Papegoja" 1000 gånger under 40 minuter, och du helt ärligt skiter i varför? - Jo du lär dig ignorera det.
En skänkeldöv häst har helt enkelt "stängt av" ryttarens inverkan. Troligtvis eftersom ryttarens inverkan inte förknippas med något positivt utan något jobbigt. Och då problemet från början är att den struntar i skänkelhjälper så hjälper det inte att klämma och skänkla hela tiden utan det förstärker det negativa.
Jag hade börjat om, helt utan att klandra hästen. Den har säkert lärt sig det här av någon annan tidigare. Nummer 1 är att få den att reagera. Skritt, lång tygel, bara skänkeln som inverkande. En skänkelhjälp skall man bara behöva ge en gång.
Jag hade börjat med en lätt hjälp. får jag ingen reaktion hade jag tagit i ordentligt, inte som straff utan för att vara övertydlig. Så fort hästen reagerad hade jag gett rikligt med beröm. Alltid mer beröm än korrigering. Upprepa många gånger. Efter ett litet tag lär sig hästen inte bara att gå fram för skänkeln utan också att gå fram för lätta skänkelhjälper, och det blir mycket behagligare för er båda.
Jag skulle inte jobba hårt och anstränga mig och göra tunga saker utan beröm. Jag tycker inte heller att man skall förvänta sig att hästen skall göra det utan beröm. Alltför många glömmer berömmet.
Det finns till och med studier som visat att beröm är omk. 60% mer effektivt när man utbildar hästar än korrigering är.
Lycka till
