Inga barnfamiljer får vräkas bara en stor lögn?

[mandalaki]

@tanten @Aionee

Min kommentar handlade alltså om det @monster1 skrev - att av en del inlägg fick man intryck att allt är bra i skolan och alla resurser räcker. Att föräldrar tvingas slåss för sina barn är, tänker jag, ett tecken på att det inte stämmer. Resurserna räcker inte.

 

[Gnist]

av en del inlägg fick man intryck att allt är bra i skolan och alla resurser räcker. Att föräldrar tvingas slåss för sina barn är, tänker jag, ett tecken på att det inte stämmer. Resurserna räcker inte.

Olika från olika kommuner hur mycket resurspersonal som finns. Just i den kommun och skola där dottern går finns det gott om dem, men jag förutsätter ju inte att det är så överallt och som @tanten tycker jag det känns lite väl svepande att det "måste" vara antingen eller, kolsvart eller kritvitt.

På vissa ställen finns det gott om resurser, på andra är det helt okej, men tight och på ytterligare ställen finns det alldeles för lite eller ingen resurs alls. Därför ska man inte utgå från att det man ser själv i den egna skolan/kommunen är gängse överallt.

 

[athena_arabians]

Förlåt tanten men det är väll femtio år sedan du gick i skolan på 60-talet kanske, då kan jag förstå att du tycker att det är bättre nu. http://www.lararnashistoria.se/folkskolan_och_grundskolan_1960-talet Det blir så långt ifrån att jag kan inte ens jämföra.
Skillnaden från 80-talet när jag gick i skolan och välfärdsystemet låt på topp (det är därför jag jämför med 80-talet) mot nu är tillgången på vuxet stöd, vilken form det nu kommer och möjligheten till en framtid utan studier. Nu får du i princip inget jobb om du inte har gått ut gymnasiet till exempel. Det dräller inte om kring vuxna som du kan hänga efter och får lite vuxenstöd av. Gymnasiet har i praktiken blivit en del av grundskolan alltså ett minimikrav för att få en anställning. Det finns därmed mycket liten plats för personer utan "läshuvud" i samhället. Det finns fler kompetenser men mindre "mänsklig närvaro". Men det kanske är som du säger att jag jämför med min egen kommun som jag har god insikt i och enligt en rapport från Ernest & Young har alla skolor i min kommun elever som är i behov av ett särskillt åtgärdsprogram men som saknar detsamma. Samt att specilpedagogerna känner sig underbemannade och att det är långa köer till skolpsykolog och logoped mfl.

Man behöver inte nyligen ha gått i skolan för att ha koll på hur det ser ut. Man kan bla jobba som lärare och/eller vara kommunpolitiker.

Det var ett elände när staten lämpade över skolorna på kommunerna just för att det blev en sådan skillnad mellan olika kommuner beroende på deras ekonomi och hur de fördelar sin budget. Dock håller jag med om det som flera har sagt att skolan totalt sett har mer resurser idag även om vissa kommuner är ett mörker och en skamfläck.

/lärardotter

 

[tanten]

Förlåt tanten men det är väll femtio år sedan du gick i skolan på 60-talet kanske, då kan jag förstå att du tycker att det är bättre nu. .

Öh... nej.

Däremot är jag skolpolitiker i min kommun och allmänt intresserad av samhällsfrågor och tror mig ha skaplig allmänkoll.

 

[monster1]

Öh... nej.

Däremot är jag skolpolitiker i min kommun och allmänt intresserad av samhällsfrågor och tror mig ha skaplig allmänkoll.

Ursäkta, jag gissade på att du var femtiotalist eftersom du ofta refererar till dig själv som gammal och eftersom du nu referade till dig själv när du var ung(@athena_arabians ) så gissade jag helt enkelt på 60-talet.

 

[tanten]

Nu får du i princip inget jobb om du inte har gått ut gymnasiet till exempel. Det dräller inte om kring vuxna som du kan hänga efter och får lite vuxenstöd av. Gymnasiet har i praktiken blivit en del av grundskolan alltså ett minimikrav för att få en anställning. Det finns därmed mycket liten plats för personer utan "läshuvud" i samhället. Det finns fler kompetenser men mindre "mänsklig närvaro".

Det finns ett kommunalt aktivitetetsansvar.
Det ansvaret omfattar ungdomar som inte har betyg i gymnasiet (inte gått, inte fullgjort).
Om du inte gått ut gymnasiet med betyg så är kommunen ansvarig för dig.

Citerar skolverket:
Aktivitetsansvaret innebär att kommunen löpande under året ska hålla sig informerad om hur kommunens ungdomar är sysselsatta. Kommunerna ska regelbundet under hela året erbjuda lämpliga individuella åtgärder till de ungdomar som omfattas av aktivitetsansvaret. Åtgärderna ska i första hand syfta till att motivera den enskilde att påbörja eller återuppta en utbildning.

Kommunen ska också dokumentera sina insatser på lämpligt sätt och föra ett register över ungdomarna. Kommunens skyldighet regleras i 29 kap. 9 § skollagen.

Ungdomar faller inte bara mellan stolarna hur som helst.

 

[monster1]

Man behöver inte nyligen ha gått i skolan för att ha koll på hur det ser ut. Man kan bla jobba som lärare och/eller vara kommunpolitiker.

Det var ett elände när staten lämpade över skolorna på kommunerna just för att det blev en sådan skillnad mellan olika kommuner beroende på deras ekonomi och hur de fördelar sin budget. Dock håller jag med om det som flera har sagt att skolan totalt sett har mer resurser idag även om vissa kommuner är ett mörker och en skamfläck.

/lärardotter

Det har jag inte hävdat heller, jag säger att min referenspunkt är välfärdens topp vilket var slutet av 70-talet och under 80-talet. Innan dess var systemet under uppbyggnad och under 90-talets ekonomiska kris kom alla nedskärningar när man lade ned fritidsgårdar, tog bort resurspersonal och alla fick ärva gamla böcker som var inaktuella. Det är ju historia inte något man behöver ha upplevt själv. Men om man diskuterar utifrån olika referenspunkter blir det svårare.

 

[Saija]

Förlåt tanten men det är väll femtio år sedan du gick i skolan på 60-talet kanske, då kan jag förstå att du tycker att det är bättre nu. http://www.lararnashistoria.se/folkskolan_och_grundskolan_1960-talet Det blir så långt ifrån att jag kan inte ens jämföra.
Skillnaden från 80-talet när jag gick i skolan och välfärdsystemet låt på topp (det är därför jag jämför med 80-talet) mot nu är tillgången på vuxet stöd, vilken form det nu kommer och möjligheten till en framtid utan studier. Nu får du i princip inget jobb om du inte har gått ut gymnasiet till exempel. Det dräller inte om kring vuxna som du kan hänga efter och får lite vuxenstöd av. Gymnasiet har i praktiken blivit en del av grundskolan alltså ett minimikrav för att få en anställning. Det finns därmed mycket liten plats för personer utan "läshuvud" i samhället. Det finns fler kompetenser men mindre "mänsklig närvaro". Men det kanske är som du säger att jag jämför med min egen kommun som jag har god insikt i och enligt en rapport från Ernest & Young har alla skolor i min kommun elever som är i behov av ett särskillt åtgärdsprogram men som saknar detsamma. Samt att specilpedagogerna känner sig underbemannade och att det är långa köer till skolpsykolog och logoped mfl.

Fast här måste jag hålla med @tanten , det skiljer säkert massor från kommun till kommun. Gick själv i skolan på 80-talet och nog sjutton är det bättre idag. Jag upplever inte alls de problem du refererar till i vår nuvarande eller förra kommun. Tre egna barn, ett fosterbarn (till just lågbegåvade föräldrar) och tänker även på ena systerns två barn med NPF. De har alla det bättre nu än i de olika skolor jag och min man gick i på 80-talet.

 

[monster1]

Det finns ett kommunalt aktivitetetsansvar.
Det ansvaret omfattar ungdomar som inte har betyg i gymnasiet (inte gått, inte fullgjort).
Om du inte gått ut gymnasiet med betyg så är kommunen ansvarig för dig.

Citerar skolverket:
Aktivitetsansvaret innebär att kommunen löpande under året ska hålla sig informerad om hur kommunens ungdomar är sysselsatta. Kommunerna ska regelbundet under hela året erbjuda lämpliga individuella åtgärder till de ungdomar som omfattas av aktivitetsansvaret. Åtgärderna ska i första hand syfta till att motivera den enskilde att påbörja eller återuppta en utbildning.

Kommunen ska också dokumentera sina insatser på lämpligt sätt och föra ett register över ungdomarna. Kommunens skyldighet regleras i 29 kap. 9 § skollagen.

Ungdomar faller inte bara mellan stolarna hur som helst.

Är man så gammal att man går i gymnasiet är man hunnit ganska långt i sitt utanförskap, många har tom redan börjat missbruka. Kan man heller inte gå en utbildning alltså att man inte klarar av att sitta stilla och läsa in så spelar det ju ingen roll hur många insatser kommunen gör för att man ska just sitta still och läsa in. Man kanske behöver en annan väg att gå helt enkelt och den finns inte.

 

[monster1]

Fast här måste jag hålla med @tanten , det skiljer säkert massor från kommun till kommun. Gick själv i skolan på 80-talet och nog sjutton är det bättre idag. Jag upplever inte alls de problem du refererar till i vår nuvarande eller förra kommun. Tre egna barn, ett fosterbarn (till just lågbegåvade föräldrar) och tänker även på ena systerns två barn med NPF. De har alla det bättre nu än i de olika kommuner jag och min man gick i skolan på 80-talet.

Så kanske det är, mina refenser kanske råkar vara ovanligt dåliga. Men det är ju ett problem i sig då, att det kan tillåtas variera så mycket.

 

[escodobe]

Är man så gammal att man går i gymnasiet är man hunnit ganska långt i sitt utanförskap, många har tom redan börjat missbruka. Kan man heller inte gå en utbildning alltså att man inte klarar av att sitta stilla och läsa in så spelar det ju ingen roll hur många insatser kommunen gör för att man ska just sitta still och läsa in. Man kanske behöver en annan väg att gå helt enkelt och den finns inte.

Är du helt säker? I sådant fall är det urdåligt av din kommun, och inte så vanligt.
Det brukar nämligen finnas alternativ till "att bara sitta still och läsa in" om det gått så långt. Men det är ibland så att det inte är så allmänt känt vilka insatser som kommunerna har.

 

[tanten]

Det har jag inte hävdat heller, jag säger att min referenspunkt är välfärdens topp vilket var slutet av 70-talet och under 80-talet. Innan dess var systemet under uppbyggnad och under 90-talets ekonomiska kris kom alla nedskärningar när man lade ned fritidsgårdar, tog bort resurspersonal och alla fick ärva gamla böcker som var inaktuella. Det är ju historia inte något man behöver ha upplevt själv. Men om man diskuterar utifrån olika referenspunkter blir det svårare.

Ursäkta men 70-80 tal - den skolan ha rjag väldigt god koll på eftersom jag var mitt i den.

Resurserna var INTE större i min hemkommun. Mobbing såg man mellan fingrarna med. Neuropsykiatriska funktionshinder visste man inte vad det var.
Många många unga gick de snett för eftersom man varken ägnade tid åt högbegåvade eller åt de som inte riktigt passade i mallen. Inte alla fick ta del av gymnasiet. Skolläkare - vad var det? Skolsköterska fans på någon central skola. Det var endast lärarna som visste något om eleverna - såvida man inte stack ut som besvärlig.Det fanns inte resursteam, inga elevassistenter, inga speciallärare som sysslade med annat är de absolut "värsta" eleverna. Det fanns elever som knappt kunde läsa när de slutade högstadiet. Och inställningen var -än sen då.
Det fanns flickor som blev gravida i högstadiet. De sågs inte till mera i utbildningssystemet.

Nej. Det var inte bättre i Sverige på 70-80 talet. Kanske på vissa ställen - men nationellt. Nä.

 

[vallhund]

Är man så gammal att man går i gymnasiet är man hunnit ganska långt i sitt utanförskap, många har tom redan börjat missbruka. Kan man heller inte gå en utbildning alltså att man inte klarar av att sitta stilla och läsa in så spelar det ju ingen roll hur många insatser kommunen gör för att man ska just sitta still och läsa in. Man kanske behöver en annan väg att gå helt enkelt och den finns inte.

Finns inte i din kommun vad du vet menar du?

 

[monster1]

Är du helt säker? I sådant fall är det urdåligt av din kommun, och inte så vanligt.
Det brukar nämligen finnas alternativ till "att bara sitta still och läsa in" om det gått så långt. Men det är ibland så att det inte är så allmänt känt vilka insatser som kommunerna har.

Något annat allternativ än att gå färdigt gymnasiet med godkända betyg för att få anställning finns inte nej? Men ja, det finns stöd så att man ska kunna läsa in betygen. Det heter KomBack och var med i ett program på ur för länge sedan. Men det är ju fortfarande samma sak du måste läsa klart gymnasiet. Togs in alla rena yrkeslinjer bort för flera år sedan när man gjorde om de till program så man måste läsa minst svenska A, Matte A samhällskunskap och religon A och Engelska A (dålig koll på exakta ämnen)?

 

[monster1]

Finns inte i din kommun vad du vet menar du?

Nej finns inte i samhället menar jag, det finns inget sätt att komma undan studier. Minsta lilla arbete du ska ha måste du i princip ha utbildning i någon form. Du kan inte ta dig in den "praktiska vägen" genom att jobba som man gjorde när mina föräldrar var unga. Alltså direkt från grundskolan där man kanske inte ens hade fullständiga betyg kunde man sedan ändå få ett jobb och komma in i samhället.

 

[Korven]

I min lilla skola på landet i en av Sveriges minsta kommuner hade vi särskoleklass vissa timmar i slutet på -50talet -början på -60. Det var för de som inte riktigt hann med av nån anledning. De stökiga fick vara ute i korridoren och ha tråkigt en stund, hände även den bäste

 

[escodobe]

Något annat allternativ än att gå färdigt gymnasiet med godkända betyg för att få anställning finns inte nej? Men ja, det finns stöd så att man ska kunna läsa in betygen. Det heter KomBack och var med i ett program på ur för länge sedan. Men det är ju fortfarande samma sak du måste läsa klart gymnasiet. Togs in alla rena yrkeslinjer bort för flera år sedan när man gjorde om de till program så man måste läsa minst svenska A, Matte A samhällskunskap och religon A och Engelska A (dålig koll på exakta ämnen)?

Nja skulle jag vilja säga. Gymnasiet är en stor faktor när det gäller jobb, det ska jag inte förneka. Men det är inte alls HELT kört om man inte har det.
Dels finns det arbetsgivare där man kan få jobb ändå.
Dels brukar kommuner ha möjlighet att läsa in kärnämnen med extra stöd (inte som en vanlig skola).
Dels kan man i de allra flesta kommuner få olika stöd som tex arbetsträning, OSAanställningar, praktikinsatser som leder till jobb osv.

 

[monster1]

Ursäkta men 70-80 tal - den skolan ha rjag väldigt god koll på eftersom jag var mitt i den.

Resurserna var INTE större i min hemkommun. Mobbing såg man mellan fingrarna med. Neuropsykiatriska funktionshinder visste man inte vad det var.
Många många unga gick de snett för eftersom man varken ägnade tid åt högbegåvade eller åt de som inte riktigt passade i mallen. Inte alla fick ta del av gymnasiet. Skolläkare - vad var det? Skolsköterska fans på någon central skola. Det var endast lärarna som visste något om eleverna - såvida man inte stack ut som besvärlig.Det fanns inte resursteam, inga elevassistenter, inga speciallärare som sysslade med annat är de absolut "värsta" eleverna. Det fanns elever som knappt kunde läsa när de slutade högstadiet. Och inställningen var -än sen då.
Det fanns flickor som blev gravida i högstadiet. De sågs inte till mera i utbildningssystemet.

Nej. Det var inte bättre i Sverige på 70-80 talet. Kanske på vissa ställen - men nationellt. Nä.

Jag gick i skolan 1984-1996 Jag har aldrig heller skrivit att ALLT var bättre. Jag har skrivit att det fanns fler resurser. Fler vuxna närvarande inte i form av lärare eller speciallister som skolläkare. Utan vuxna som stöttade upp, våra fritidsfröknar (som det hette då fastän de var män ibland) var med i skolan under dagen och stöttade de elever som hade svårt med koncentrationen. Nej det är sant, de eleverna blev inte diagnostiserade men de fick stöd på annat sätt genom vuxen närvaro.

Jag undrar varför min upplevelse skiljer sig så från er. Jag upplevde det som att vi hade många vuxna närvarnade under skolan och att det fanns mycket resurser iform av kurator och skolsköterska men även fritidsledare om det behövdes. Jag har hittils antagit att mängden resurser ifrom av budget kanske är likvärdig men andelens anställda som haft lägre lön varit fler medan det nu är högre kompetens på personalen = högre lön gör att man inte har råd med samma personaltäthet. Men jag hittar ingen statestik så jag kan inte svara på om det är så.

 

[Gnist]

Minsta lilla arbete du ska ha måste du i princip ha utbildning i någon form. Du kan inte ta dig in den "praktiska vägen.

Fast det där är inte helt sant..

Ja det är avsevärt enklare att få ett jobb om man har utbildning, men jo det finns jobb att få även utan utbildning, de är bara inte så många och så enkla att få då vägen dit kan vara besvärlig och konkurrensen är hög om dem.

 

[monster1]

Nja skulle jag vilja säga. Gymnasiet är en stor faktor när det gäller jobb, det ska jag inte förneka. Men det är inte alls HELT kört om man inte har det.
Dels finns det arbetsgivare där man kan få jobb ändå.
Dels brukar kommuner ha möjlighet att läsa in kärnämnen med extra stöd (inte som en vanlig skola).
Dels kan man i de allra flesta kommuner få olika stöd som tex arbetsträning, OSAanställningar, praktikinsatser som leder till jobb osv.

Ok, min upplevelse är att det har blivit väldigt mycket vitigare med utbildning på de flesta yrken. Vill du tillexempel ha en fast anställning som förskolärare (förut barnskötare/dagisfröken) så måste du gått en utbildning och samma sak om du ska jobba inom någon form av vård. Du kan få vicka men du får ingen fast anställning.