Inga barnfamiljer får vräkas bara en stor lögn?

Är det NÅGON som har skrivit det?
I de flesta kommuner så finns det alternativa åtgärder när det gäller ungdomar som inte går gymnasiet.
Har man fyllt 20 brukar det finnas förstärkta komvux om man har särskilda svårigheter.
Arbetsförmedlingen anordnar olika insatser till exempel, en populär är till exempel validering till uska för de som har praktiskt erfarenhet men inte utbildningen, ofta finns det arbetsmarknadsenheter som jobbar ihop med socialtjänsten, AF och FK.
Sen har man den gruppen som faktiskt löser jobb på egen hand. Den finns.

SJÄLVKLART skulle jag vilja ha mer tid för varje klient, och fler insatser, det skulle garanterat betala sig många gånger om, och visst glider en del genom maskorna i skyddsnätet, men riktigt så nattsvart som du målar upp det är det inte.
Ja tolkade @tanten s inlägg som att hon tyckte att jag borde acceptera att samhället går mot en teoretisering och jag borde acceptera det. Då försökte jag förklara konsekvenserna av detta och ställer då en öppenfråga om vi är beredda att acceptera det. Är det verkligen så kontroversiellt?

Nej det kanske inte är så nattsvart, jag färgas säker av att nästan alla jag känner med någon typ av npf eller annan nedsättning för tillfället är sjukskrivna. Det känns som ett allvarligt systemfel. Speciellt som att många av dom är väldigt kompetenta och faktiskt skitsmarta men tyvärr inte fungerar i arbetslivet som det ser ut nu. Sen har vi ett annat problem och det är hen som är lågbegåvad men också duktig men kan tyvärr inte ta körkort eller utbilda sig så hen får ett jobb där hen inte blir illa behandlad av sina arbetsledare. Det tar liksom bara stopp, hit men inte längre.
 
Ok, min upplevelse är att det har blivit väldigt mycket vitigare med utbildning på de flesta yrken. Vill du tillexempel ha en fast anställning som förskolärare (förut barnskötare/dagisfröken) så måste du gått en utbildning och samma sak om du ska jobba inom någon form av vård. Du kan få vicka men du får ingen fast anställning.
Det är ju knappast en förlust för samhället att det krävs utbildning för att jobba med barn, unga och inom vården.
Idag ställer vi högre krav på dessa yrken för att vi vet mer. Vi vet vikten av pedagogik, utbildningsstöd, vårdplanering, socialt utbyte mm mm mm
Jag skulle aldrig sätta mitt framtida barn i förskola eller skola med outbildad personal eller acceptera vård av någon som. Saknar utbildning. Varför? För att jag vet vikten av utbildade pedagoger osv.
En utbildad pedagog ser tecken på tex Adhd asberger you name it snabbare än icke utbildad och kan på så sätt fånga upp dessa barn så tidigt som möjligt och sätta i extra resurser...
 
Det är ju knappast en förlust för samhället att det krävs utbildning för att jobba med barn, unga och inom vården.
Idag ställer vi högre krav på dessa yrken för att vi vet mer. Vi vet vikten av pedagogik, utbildningsstöd, vårdplanering, socialt utbyte mm mm mm
Jag skulle aldrig sätta mitt framtida barn i förskola eller skola med outbildad personal eller acceptera vård av någon som. Saknar utbildning. Varför? För att jag vet vikten av utbildade pedagoger osv.
En utbildad pedagog ser tecken på tex Adhd asberger you name it snabbare än icke utbildad och kan på så sätt fånga upp dessa barn så tidigt som möjligt och sätta i extra resurser...
Ja det kan nog vara bra för de som tar emot tjänsten, men vad gör vi med alla som inte kan utbilda sig?
 
Ja det kan nog vara bra för de som tar emot tjänsten, men vad gör vi med alla som inte kan utbilda sig?

De får helt enkelt finna sig i att utbilda sig eller se sig om efter annat jobb, enligt mig.
Vissa yrken kräver utbildning, det bara är så. Har man inte möjligheten till utbildning av olika anledningar, då får man se sig om. Efter jobb som ej kräver utbildning eller där utbildningen är praktisk.
 
Jag gick i skolan 1984-1996 Jag har aldrig heller skrivit att ALLT var bättre. Jag har skrivit att det fanns fler resurser. Fler vuxna närvarande inte i form av lärare eller speciallister som skolläkare. Utan vuxna som stöttade upp, våra fritidsfröknar (som det hette då fastän de var män ibland) var med i skolan under dagen och stöttade de elever som hade svårt med koncentrationen. Nej det är sant, de eleverna blev inte diagnostiserade men de fick stöd på annat sätt genom vuxen närvaro.

Jag undrar varför min upplevelse skiljer sig så från er. Jag upplevde det som att vi hade många vuxna närvarnade under skolan och att det fanns mycket resurser iform av kurator och skolsköterska men även fritidsledare om det behövdes. Jag har hittils antagit att mängden resurser ifrom av budget kanske är likvärdig men andelens anställda som haft lägre lön varit fler medan det nu är högre kompetens på personalen = högre lön gör att man inte har råd med samma personaltäthet. Men jag hittar ingen statestik så jag kan inte svara på om det är så.

Jag tror att det är som andra redan varit inne på; våra upplevelser skiljer sig åt för att det såg olika ut på olika skolor även tidigare.
Jag gick i skolan nästan samma år som du gjorde och hos oss fanns inga resurser i form av fritidspersonal vad jag kan minnas. Det var lärare som var rastvakter genom hela grundskolan medan jag nu vet att man har extraanställd personal på högstadiet för att bara umgås med eleverna. Nu vet man åtminstone vad NPF är för något. När jag gick i skolan var det inte någon som brydde sig om min skyhöga frånvaro(jag fick mina NPF-diagnoser först i vuxen ålder) eller hur jag egentligen mådde eftersom jag inte var utåtagerande och klarade skolarbetet. Några stödpersoner vet jag inte om man satte in till elever, var man riktigt stökig hamnade man i OBS-klass.
 
De får helt enkelt finna sig i att utbilda sig eller se sig om efter annat jobb, enligt mig.
Vissa yrken kräver utbildning, det bara är så. Har man inte möjligheten till utbildning av olika anledningar, då får man se sig om. Efter jobb som ej kräver utbildning eller där utbildningen är praktisk.
Vilka jobb är det menar du? Min poäng är ju att dessa jobb i knappt existerar längre. När jag var sjukskriven från min tjänst på kommunen hävdade våran personalansvariga att det absolut inte skulle gå att omplacera mig eftersom ALLA jobb i kommunen kräver speciell utbildning på just det området (jag har en master). Nu överdrev han ju givetvis eftersom han inte ville omplacera mig någonstans. Men det är ändå ganska symptomatiskt.
 
Jag tror att det är som andra redan varit inne på; våra upplevelser skiljer sig åt för att det såg olika ut på olika skolor även tidigare.
Jag gick i skolan nästan samma år som du gjorde och hos oss fanns inga resurser i form av fritidspersonal vad jag kan minnas. Det var lärare som var rastvakter genom hela grundskolan medan jag nu vet att man har extraanställd personal på högstadiet för att bara umgås med eleverna. Nu vet man åtminstone vad NPF är för något. När jag gick i skolan var det inte någon som brydde sig om min skyhöga frånvaro(jag fick mina NPF-diagnoser först i vuxen ålder) eller hur jag egentligen mådde eftersom jag inte var utåtagerande och klarade skolarbetet. Några stödpersoner vet jag inte om man satte in till elever, var man riktigt stökig hamnade man i OBS-klass.
På området personer som är icke utåtagerande och fungerar relativt bra i skolarbetet ser man nog fortfarande inte är min erfarenhet. Som jag minns det så togs fritidsgårdarna (som var högstadiets skyddsnät) bort runt -93. Jag tror inte de fanns kvar när syrran gick i högstadet men jag vet inte för vi gick i olika delar av staden. Men på 90 talet när du? och jag gick på högstadiet hade nedskärningarna reda börjat. Vi hade två fritids på vår skola (nya och gamla som de så fantasifullt hette. Med 3 personal på varje. vi var en en parallelig 1-6 skola. Dessa fritidsledare jobbade både på dagen i skolan och på em på fritids. Jättebra, jag vet minst ett barn som blev uppfångat och fick stöd där av en personal som det gick bra för sedan.
 
Det krävs ganska avancerade kunskaper i bokföring, företagsekonomi och administration.
Sådant kan man leja bort om man inte kan lära sig själv hur det funkar. Det är det många som gör.

"Samhället" ska enligt mig sträva efter att alla ska ges en möjlighet att kunna fullgöra en utbildning och på sikt alltså komma ut i livet och arbetslivet, men samtidigt måste man också vara realist och inse att det nog alltid, oavsett hur mycket resurser som pumpas in i skolväsendet, kommer finnas människor som av en eller annan anledning inte kommer att komma ut på arbetsmarknaden på traditionellt vis eller ens kunna ha en "vanlig" anställning och som på många sätt då blir utanför i samhället ur flera aspekter.

Är det rättvist? Nej.
Är det något som vi ska kasta upp händerna och bara stilla acceptera? Nej, vi som "samhälle" ska givetvis sträva efter att det ska bli bättre.

Jobb för folk utan utbildning finner man oftast inom städ, lagerarbete, visst parkarbete osv.

Och i af här finns fritidsgårdar, det vet jag eftersom min -01:a ofta är där...
 
Men på 90 talet när du? och jag gick på högstadiet hade nedskärningarna reda börjat. Vi hade två fritids på vår skola (nya och gamla som de så fantasifullt hette. Med 3 personal på varje. vi var en en parallelig 1-6 skola. Dessa fritidsledare jobbade både på dagen i skolan och på em på fritids. Jättebra, jag vet minst ett barn som blev uppfångat och fick stöd där av en personal som det gick bra för sedan.
När jag gick på fritids fanns det bara en klass, vi var va 25 stycken och en lärare. Så det verkar ju verkligen variera. Tre personal på varje låter helt otroligt men ni kan såklart ha varit många fler.
 
När jag gick på fritids fanns det bara en klass, vi var va 25 stycken och en lärare. Så det verkar ju verkligen variera. Tre personal på varje låter helt otroligt men ni kan såklart ha varit många fler.
Nej vi var nog runt 25, men du är väll ändå betydligt yngre än mig? Jag gick på fritids -84- -87 ungefär.
 
Nej.

Du kan mycket väl jobba med hantverksyrke (hovslagare t.ex.) och låta någon annan ta hand om dina faktureringar och kvitton. Du kan driva kafé och göra likadant.
+ @Gnist
Om man inte ens klarar av att gå ut gymnasiet med stöd, tror ni att man klarar av att driva ett företag då? Eller håller ni bara på att visa hur orealistisk JAG är? För för mig verkar det helt vettlöst att tro att de personer jag syftar på skulle klara av att driva ett företag som är extremt många trådar att hålla ihop och det är inte bara att lämna ifrån sig alla dessa, och tro att man kan gå till jobbet och byta en dörr, rensa rabatter eller vad det nu är man ska göra. Även om man lämnar bort en tjänst är man ju ytterst ansvarig och måste hålla koll så man har ansvarsförsäkring, lämnar in skatt i tid, har jobb uppbokade så det täcker in, veta hur mycket investeringar man måste göra och ur mycket man måste jobba för det, strategiskt tänkande etc.
 
Är de lågbegåvade eller har en npf som gjorde att de inte kunde studera trots att de försökte med de stöd man kan få av skola och social?
Stöd från skola och soc fanns inte när han gick i skolan. Han har idag diagnosen svår dyslexi...
Men kan man vill man. Han tyckte skolan var piss och missär men när man finner ett intresse lär man det sig ofta snabbt oavsett begåvning
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp