Ja tolkade @tanten s inlägg som att hon tyckte att jag borde acceptera att samhället går mot en teoretisering och jag borde acceptera det. Då försökte jag förklara konsekvenserna av detta och ställer då en öppenfråga om vi är beredda att acceptera det. Är det verkligen så kontroversiellt?Är det NÅGON som har skrivit det?
I de flesta kommuner så finns det alternativa åtgärder när det gäller ungdomar som inte går gymnasiet.
Har man fyllt 20 brukar det finnas förstärkta komvux om man har särskilda svårigheter.
Arbetsförmedlingen anordnar olika insatser till exempel, en populär är till exempel validering till uska för de som har praktiskt erfarenhet men inte utbildningen, ofta finns det arbetsmarknadsenheter som jobbar ihop med socialtjänsten, AF och FK.
Sen har man den gruppen som faktiskt löser jobb på egen hand. Den finns.
SJÄLVKLART skulle jag vilja ha mer tid för varje klient, och fler insatser, det skulle garanterat betala sig många gånger om, och visst glider en del genom maskorna i skyddsnätet, men riktigt så nattsvart som du målar upp det är det inte.
Nej det kanske inte är så nattsvart, jag färgas säker av att nästan alla jag känner med någon typ av npf eller annan nedsättning för tillfället är sjukskrivna. Det känns som ett allvarligt systemfel. Speciellt som att många av dom är väldigt kompetenta och faktiskt skitsmarta men tyvärr inte fungerar i arbetslivet som det ser ut nu. Sen har vi ett annat problem och det är hen som är lågbegåvad men också duktig men kan tyvärr inte ta körkort eller utbilda sig så hen får ett jobb där hen inte blir illa behandlad av sina arbetsledare. Det tar liksom bara stopp, hit men inte längre.