Inga barnfamiljer får vräkas bara en stor lögn?

Okej, då är min fråga till er. Vad tror ni är anledningen till att folk hamnar i utanförskap och hur ska vi arbeta med det?
 
Olika från olika kommuner hur mycket resurspersonal som finns. Just i den kommun och skola där dottern går finns det gott om dem, men jag förutsätter ju inte att det är så överallt och som @tanten tycker jag det känns lite väl svepande att det "måste" vara antingen eller, kolsvart eller kritvitt.

På vissa ställen finns det gott om resurser, på andra är det helt okej, men tight och på ytterligare ställen finns det alldeles för lite eller ingen resurs alls. Därför ska man inte utgå från att det man ser själv i den egna skolan/kommunen är gängse överallt.
Skolinspektionen, som har större överblick än enskilda bukefalister kan ha, anser dock att det finns utrymme för förbättring när det gäller elever med ADHD: https://skolinspektionen.se/sv/Besl...n-for-elever-med-funktionsnedsattningen-ADHD/

(Gissningsvis gäller liknande förhållande för andra NPF också)

Edit: förresten, inte främst riktat till dig, utan till alla som generaliserar utifrån sin egen erfarenhet vilket flera verkar göra)
 
Nja skulle jag vilja säga. Gymnasiet är en stor faktor när det gäller jobb, det ska jag inte förneka. Men det är inte alls HELT kört om man inte har det.
Dels finns det arbetsgivare där man kan få jobb ändå.
Dels brukar kommuner ha möjlighet att läsa in kärnämnen med extra stöd (inte som en vanlig skola).
Dels kan man i de allra flesta kommuner få olika stöd som tex arbetsträning, OSAanställningar, praktikinsatser som leder till jobb osv.
Jo vi har dom (OSA), men de leder ingen vart. Det är en förvaringspost för personer som aldrig kommer komma ut i arbetslivet men som behöver vara någonstans för att inte förgås av sitt missbruk. Men det är ju skönt att ni har andra exempel på när det går bra.
 
Nej finns inte i samhället menar jag, det finns inget sätt att komma undan studier. Minsta lilla arbete du ska ha måste du i princip ha utbildning i någon form. Du kan inte ta dig in den "praktiska vägen" genom att jobba som man gjorde när mina föräldrar var unga. Alltså direkt från grundskolan där man kanske inte ens hade fullständiga betyg kunde man sedan ändå få ett jobb och komma in i samhället.
Jag delar inte din erfarenhet.
Jag tar referenser på hantverkare innan jag anlitar dem, jag efterfrågar inte ev gymnasiebetyg. Flera av dem har visat sig sakna kompetens att ens komma in på gymnasium, trots det är de duktiga hantverkare i åldersspannet 16 till 60 år, var det något mer?
Man behöver inte vara ointelligent/debil etc för att man inte klarat studier.
 
Jo vi har dom (OSA), men de leder ingen vart. Det är en förvaringspost för personer som aldrig kommer komma ut i arbetslivet men som behöver vara någonstans för att inte förgås av sitt missbruk. Men det är ju skönt att ni har andra exempel på när det går bra.
Blir man missbrukare om man inte klarar av att gå i gymnasiet?
 
Skolinspektionen, som har större överblick än enskilda bukefalister kan ha, anser dock att det finns utrymme för förbättring när det gäller elever med ADHD

Edit: förresten, inte främst riktat till dig, utan till alla som generaliserar utifrån sin egen erfarenhet vilket flera verkar göra)

Självklart finns det alltid något som kan bli bättre, där man också hela tiden bör sträva efter att det ska bli bättre. Något annat har jag inte avsett påstå, men jämförelsevis med skolan på 80-talet som det surrats om så har det ju skett förbättringar på många områden inom skolan. Därmed inte sagt att man kan luta sig tillbaka och anse att nu finns inget mer att göra, för det finns det alltid.
 
Jag gick i skolan 1984-1996 Jag har aldrig heller skrivit att ALLT var bättre. Jag har skrivit att det fanns fler resurser. Fler vuxna närvarande inte i form av lärare eller speciallister som skolläkare. Utan vuxna som stöttade upp, våra fritidsfröknar (som det hette då fastän de var män ibland) var med i skolan under dagen och stöttade de elever som hade svårt med koncentrationen. Nej det är sant, de eleverna blev inte diagnostiserade men de fick stöd på annat sätt genom vuxen närvaro.

Jag undrar varför min upplevelse skiljer sig så från er. Jag upplevde det som att vi hade många vuxna närvarnade under skolan och att det fanns mycket resurser iform av kurator och skolsköterska men även fritidsledare om det behövdes. Jag har hittils antagit att mängden resurser ifrom av budget kanske är likvärdig men andelens anställda som haft lägre lön varit fler medan det nu är högre kompetens på personalen = högre lön gör att man inte har råd med samma personaltäthet. Men jag hittar ingen statestik så jag kan inte svara på om det är så.
Att vi har olika upplevelser av problemet beror på att det är en mycket komplex fråga som rymmer många faktorer och därför inte kan kokas ned i en enkel förklaringsmodell av att "det var bättre förr / det är sämre nu".

En stor del av mitt jobb handlar om att stötta folk till att bli självförsörjande. Det är folk från 18 år till 60+.
 
Nej finns inte i samhället menar jag, det finns inget sätt att komma undan studier. Minsta lilla arbete du ska ha måste du i princip ha utbildning i någon form. Du kan inte ta dig in den "praktiska vägen" genom att jobba som man gjorde när mina föräldrar var unga. Alltså direkt från grundskolan där man kanske inte ens hade fullständiga betyg kunde man sedan ändå få ett jobb och komma in i samhället.
Och?

Så ser samhället ut i de industrialiserade länderna. Går knappast att tänka bort. Du måste skaffa dig kunskaper. Vi kan inte vrida klockan tillbaka.

Det som är kommunens ansvar - rent förbaskade ansvar - är att motivera och stötta och hjälpa så att de ungdomarna får sina betyg.
 
Skolinspektionen, som har större överblick än enskilda bukefalister kan ha, anser dock att det finns utrymme för förbättring när det gäller elever med ADHD: https://skolinspektionen.se/sv/Besl...n-for-elever-med-funktionsnedsattningen-ADHD/

(Gissningsvis gäller liknande förhållande för andra NPF också)

Edit: förresten, inte främst riktat till dig, utan till alla som generaliserar utifrån sin egen erfarenhet vilket flera verkar göra)
Fast skolinspektionen är ju duktiga på att sätta krokben på skolorna när det gäller det här. Vet att ena skolan här fick nerslag av skolinspektionen då skolan har en egen enhet för de barn med olika NPF. Enheten ingår i den andra skolan och de barn som klarar har vissa lektioner tillsammans med andra klasser, men sen finns det barn som helt enkelt inte klarar att vara utanför sin enhet utan läser alla sina ämnen där. Det var enligt skolinspektionen helt fel då barn ska integreras! Ingen hänsyn alls till de som inte klarar integrationen... Skolan överklagade och fortsätter sitt faktiskt väl fungerande system. Men återstår att se vad svaret blir.
 
Jo vi har dom (OSA), men de leder ingen vart. Det är en förvaringspost för personer som aldrig kommer komma ut i arbetslivet men som behöver vara någonstans för att inte förgås av sitt missbruk. Men det är ju skönt att ni har andra exempel på när det går bra.
Alltså, Osa ÄR en anställningsform.
 
Och?

Så ser samhället ut i de industrialiserade länderna. Går knappast att tänka bort. Du måste skaffa dig kunskaper. Vi kan inte vrida klockan tillbaka.

Det som är kommunens ansvar - rent förbaskade ansvar - är att motivera och stötta och hjälpa så att de ungdomarna får sina betyg.
Alla kanske inte kan det oavsett vad vi gör, även om det är kommunens förbannande skyldighet. De passar helt enkelt inte in vår samhällsmall. Då hamnar de istället i utanförskap på olika sätt. Är det något vi ska acceptera?
 
Alltså, Osa ÄR en anställningsform.
Jo men det leder ju ingenstans. Det leder inte vidare ut i ett arbetsliv. Det ger inte frihet och sjävbestämmande. Här är de dessutom en lite enskilld grupp med en egen arbetsledare och sitter i en egen fikabod en bit bort ifrån alla andra. Det är bara som en annan sorts utanförskap. Men det är ju just här. Det finns säkert bättre exempel.
 
Skolinspektionen, som har större överblick än enskilda bukefalister kan ha, anser dock att det finns utrymme för förbättring när det gäller elever med ADHD: https://skolinspektionen.se/sv/Besl...n-for-elever-med-funktionsnedsattningen-ADHD/

(Gissningsvis gäller liknande förhållande för andra NPF också)

Edit: förresten, inte främst riktat till dig, utan till alla som generaliserar utifrån sin egen erfarenhet vilket flera verkar göra)
Herregud. Visst finns det utrymme för förbättring! Massor av utrymme!

Vi vet mer och vi ser fler behov. Vi hinner inte fixa resurserna.

I min kommun t.ex. har en tjänst som skolpsykolog varit obesatt hur länge som helst. Det finns få att få tag på.Oavsett vad vi erbjuder i lön.
Speciallärare är en annan sak. Det finns för få.
Det hänger INTE på budget. Det hänger på vad vi kan få tag i för kompetenser och vad vi kan bygga upp för kunskaper och organisation för att fylla behoven. Jag antar - utan att veta - att min kommun inte är något särfall i detta.

Varje missad ungdom som halkar snett kommer under sin levnad att förbruka oändliga mängder av skattepengar. Det är ren samhällsvinst att se till att hålla ungdomarna på banan.

Som sagt - skolpolitiker och tjänstemän är inga onda personer. Det finns en orsak till att man valt att jobba i skolvärlden och den brukar vara att man gillar ungdomar.
 
Alla kanske inte kan det oavsett vad vi gör, även om det är kommunens förbannande skyldighet. De passar helt enkelt inte in vår samhällsmall. Då hamnar de istället i utanförskap på olika sätt. Är det något vi ska acceptera?
Är det NÅGON som har skrivit det?
I de flesta kommuner så finns det alternativa åtgärder när det gäller ungdomar som inte går gymnasiet.
Har man fyllt 20 brukar det finnas förstärkta komvux om man har särskilda svårigheter.
Arbetsförmedlingen anordnar olika insatser till exempel, en populär är till exempel validering till uska för de som har praktiskt erfarenhet men inte utbildningen, ofta finns det arbetsmarknadsenheter som jobbar ihop med socialtjänsten, AF och FK.
Sen har man den gruppen som faktiskt löser jobb på egen hand. Den finns.

SJÄLVKLART skulle jag vilja ha mer tid för varje klient, och fler insatser, det skulle garanterat betala sig många gånger om, och visst glider en del genom maskorna i skyddsnätet, men riktigt så nattsvart som du målar upp det är det inte.
 
Herregud. Visst finns det utrymme för förbättring! Massor av utrymme!

Vi vet mer och vi ser fler behov. Vi hinner inte fixa resurserna.

I min kommun t.ex. har en tjänst som skolpsykolog varit obesatt hur länge som helst. Det finns få att få tag på.Oavsett vad vi erbjuder i lön.
Speciallärare är en annan sak. Det finns för få.
Det hänger INTE på budget. Det hänger på vad vi kan få tag i för kompetenser och vad vi kan bygga upp för kunskaper och organisation för att fylla behoven. Jag antar - utan att veta - att min kommun inte är något särfall i detta.

Varje missad ungdom som halkar snett kommer under sin levnad att förbruka oändliga mängder av skattepengar. Det är ren samhällsvinst att se till att hålla ungdomarna på banan.

Som sagt - skolpolitiker och tjänstemän är inga onda personer. Det finns en orsak till att man valt att jobba i skolvärlden och den brukar vara att man gillar ungdomar.
Onda personer? Nu halmgubbar du.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp