Det vi pratade om var alltför låga löner och jag menade att detta kan leda en del människor in på fel väg i livet. Ekonomin går inte runt, fogden knackar på dörren, föräldrarna mår dåligt, det bråkas hemma, man söker tröst i alkoholen, barnen får inte stöd hemma och kan dras till fel sällskap etc.
Enbart pengar skyddar inte - brottslighet och missbruk finns i alla samhällsklasser; men har man åtminstone en lön det går att leva på, så har man bättre förutsättningar i livet.
Vad gäller rasisterna så är det ju efter finanskrascher och andra ekonomiska svårigheter i samhällen som de passar på; då finns det de som går att lura med populistiska budskap att allt elände som de upplever är invandrarnas fel.
Om företagen har gått dåligt och det har lett till uppsägningar, människor blir arbetslösa, de som är kvar jobbar ännu hårdare och en del blir sjuka av stress, kostnaderna för akassa och sjukpenning stiger. Om då ersättning från akassan sänks och reglerna för att få sjukpenning skärps känner sig en del svikna av samhället när de som bäst behövde det. Där kommer rasisterna in med sina enkla förklaringar på det som känns svårt att greppa och pekar på tredje person "det är invandrarnas fel, de tar ditt jobb och raserar välfärden" när det inte alls handlar om det; utan om att politiken har tagit fel väg.
