Inga barnfamiljer får vräkas bara en stor lögn?

Och var hemma själv från 7 års ålder?

Jag är uppvuxen i en förort, men det fanns inget fritids där heller. Jag vill minnas att jag var hos en föräldraledig granne ett par eftermiddagar i veckan, och annars var mina storasystrar hemma. Eller så var jag själv hemma, åtminstone gick jag hem själv från lekis från det att jag var sex, ett par kilometer.

Barn antogs kunna klara saker själv tidigare när jag var liten, helt enkelt.
 
Hoppsan det var ingen anklagelse utan en fråga. Jag har också varit nyckelbarn men inte förrän jag var i 10 års åldern. Jag trodde däremot att skolan var tvungna att kunna erbjuda fritids eller passning efter skolan upp till en viss ålder.
 
Jag fick min första häst på foder när jag var 10.
Inte åkte mamma och pappa med till stallet och inga mobiler fanns.
Jag åkte upp efter skolan och kom hem när jag var klar.
Dröjde det tills 21 eller senare kunde mamma och pappa ibland komma och kolla så jag inte ramlat av eller nåt.
Hade ca 3-4 km till stallet.
Var väl fler vuxna där men inte många och inte alltid samtidigt med mig
 
Hoppsan det var ingen anklagelse utan en fråga. Jag har också varit nyckelbarn men inte förrän jag var i 10 års åldern. Jag trodde däremot att skolan var tvungna att kunna erbjuda fritids eller passning efter skolan upp till en viss ålder.

Det var babyboom-år året jag föddes, fritids var en bristvara. Jag erbjöds dagmamma men hon var rena skräcken och jag rymde lite för många gånger...
sen fick jag vara hemma istället, åt dock frukost hos mormor och morfar som bodde några hundra meter bort. Gick med pappa dit när han gick till jobbet vid 06.15. Det var mysigt tyckte jag. Jag gillade inte att vara hemma på eftermiddagen själv, men det var bättre än alternativet. Tror mamma jobbade 80% då för att komma hem så tidigt som möjligt, pappa hade längre resväg och jobbade i annan stad.

En skillnad är väl att vi bodde i lugnt villaområde i mellanstor stad, många barn och vuxna hemma på dagarna.
Vi kände alla på gatan och hade vänner i var och vartannat hus.

Nu bor vi i lägenhet i storstad, känner bara fåtal av grannarna ytligt och vännerna bor längre bort.
 
Hoppsan det var ingen anklagelse utan en fråga. Jag har också varit nyckelbarn men inte förrän jag var i 10 års åldern. Jag trodde däremot att skolan var tvungna att kunna erbjuda fritids eller passning efter skolan upp till en viss ålder.

Det beror säkert på var man är uppväxt och när man är född.

Jag är född 1973, uppväxt på en bondgård.
Aldrig varit hos dagmamma, inte gått på dagis eller fritids.
Pappa var, när jag var liten, mjölkbonde och befann sig därmed hemma på gården.

Granntjejens mamma var arbetslös, vad pappan gjorde vet jag inte men hon var förstås heller aldrig på något dagis eller fritids.

Många av mina klasskamrater har inte heller gått på dagis eller fritids.
Där och då var det normala att inte gå på sådana verksamheter.
 
Hoppsan det var ingen anklagelse utan en fråga. Jag har också varit nyckelbarn men inte förrän jag var i 10 års åldern. Jag trodde däremot att skolan var tvungna att kunna erbjuda fritids eller passning efter skolan upp till en viss ålder.

Nu är det nog så, men när jag var liten (80-tal) så kan det rimligen inte ha varit så, för det fanns inget fritids. Ingen i min lågstadieklass gick på fritids, utan folk hade dagmammor eller gick hem själva. Minns att det var status att ha dagmamma, de "balla" i klassen hade det.

Jag minns inte när jag fick egen nyckel, så jag måste ha fått den ganska tidigt. Min gissning är att mina föräldrar pusslade med scheman, storasyskon och grannar så att jag förmodligen aldrig var hemma ensam särskilt mycket när jag var 6-7 år.

Senare i mellanstadiet så fanns det en fritidsgård man kunde gå till en bit från skolan, det var lite spännande att vara där minns jag, så någon termin övertalade jag mina föräldrar att köpa ett "märke" som behövdes för att man skulle få vara där. Men jag tröttnade rätt fort vill jag minnas, det var inte så kul där i längden.
 
Jag är född -72 och fritids var ett helt okänt begrepp. Det fanns dagis men inget fritids. Alla gick eller åkte skolbuss hem efter skolan från sexårsålder. De som gick på dagis gick över till dagiset igen efter "lekis"dagens slut. Några fritidsgårdar fanns inte heller förren i slutet av 80, början av 90-talet.

Vi var hemma själva från jag var 4 år, min bror 1 år och min syster 6 år och det även på nätterna. Vi var själva när mamma hade jobbat natt och hon sov och ja, det var helt vansinnigt men mamma "trodde" inte på dagis. Min bror fick börja hos dagmamma när jag började skolan men det var en svart dagmamma.
 
När jag gick i skolan så fanns inget fritids så jag gick också hem själv, det gjorde jag från lekis också 3 dagar i veckan de andra dagarna var min mamma hemma. Det var ett par kvarter i ett villaområde i närförort till Stockholm.

När mina barn var små så gick de på fritids, men de åkte själva till stallet från de var 8 år. Buss med ett byte. Sonen åkte buss hem i stort sett varje dag från skolan från han var 8, även om han hade valet att stanna på fritids så valdehan oftare att åka hem eller till en kompis. Buss med ett byte då med. Mina barn är födda 90 och 95.
 
Jag är född -67 och uppvuxen i en norrförort till Stockholm. I lågstadiet gick alla barn som inte hade föräldrar hemma på fritids. En kille fick gå kvar på fritids i mellanstadiet eftersom man bedömde att han inte klarade sig hemma själv efter skolan, men annars var det generellt så att man fick klara sig själv.
När jag började mellanstadiet blev jag nyckelbarn. Jag hade en bästis som var i samma sits som jag och vi umgicks alltid efter skolan så vi slapp vara ensamma även om inga vuxna fanns där.
 
Dagis var, såvitt jag visste, bara något som fanns i storstäderna.... I mitt villaområde var de flesta mammorna hemmafruar, de som jobbade lämnade barnen hos någon granne.
Minns att jag hade barnflicka under några år, var inte helt ovanligt då att skoltrötta tjejer tog sabbatsår och fick passa barn. Knappast krav på avtalsenliga löner kan jag tänka mig utan handlade nog mer om fickpengar:o
 
Född 79 och när jag växte upp i en norrförort till sthlm så var det fritids en bit från skolan som gällde, på lågstadiet. Men efter man började mellanstadiet fick man gå hem efter skolan.
Mamma pluggade dock så hon var oftast hemma, men gick ensam till och hem från skolan.
Sen minns jag inte att det fanns fritids under högstadiet heller...

Dottern är 7 och de har fritids automatiskt efter skolan, skolan slutar redan 13 så det är inte många som hämtas så tidigt. Det är samma barn som i klasserna (dvs alla ettor ihop) så det är som en fortsättning på skoldagen bara lite mer lek ;) Fritids finns tills de gått ut trean.
Tänker att hon är snart 10 då och klarar sig hemma en stund själv efter skolan.
Men skulle inte kännas ok att hon var själv nu som 7åring i flera timmar...
 
Idag tänkte jag på den här tråden när jag var med om en vräkning av en förälder som var övertygad om att denne inte kunde bli vräkt för att denne har barn. I detta fall var barnen inte hemma när vi gick in.

Men det är så oerhört tragiskt att dessa myter går runt i samhället. Istället för att barn får trygghet och skydd blir effekten precis tvärtom.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp