Importfru?

Påminner mig om en dokumentär jag såg för nåt år sen, om liknande omständigheter. Dokumentären heter "Father Figures" och det är en kvinna som filmar hennes pappa som har träffat en filippinsk tjej.

Jag såg också en där det visar sig att tjejen var underårig när de började träffas. Det var så mkt känslor jag fick av den.
Vet inte om det var den du såg...
 
Lite mer seriöst så är jag såpass open minded att jag faktiskt hade gett henne en chans och hellre lärt känna för att se vad det är för person än dra diverse slutsatser baserat på min egna fantasi.

Det här är nog det jag har försökt fila fram utan att riktigt lyckas... Jag tycker det blir väldigt knepigt att reagera som om "pappa har tagit hem en sån där", som om den här kvinnan inte är en egen individ utan bara en importfru-sak. Oavsett hur det gått till så förstår jag inte varför man inte vill bilda sig en egen uppfattning om vem hon är istället för att utgå från vad hon är. (Och är det så att man har ett så dåligt förhållande till sin far att man helst inte vill ha honom i sitt liv, varför då engagera sig så i att han ska "räddas" från sin importfru?)

Sen håller jag med många som skrivit här att det är inte precis världens tryggaste sätt att träffa en partner på! Det finns risker för alla inblandade, även om kvinnan helt klart är den som är i underläge. Min personliga erfarenhet är dock av bara ett par, hon kom väl för kanske tio år sedan eller så till Sverige, och de lever lyckliga än. Hon pratar bra svenska, arbetar, har tagit hit sin son (tror han kom något år efter henne) och så vitt jag vet har de ett gott förhållande. Det är inte är något jag någonsin skulle rekommendera någon att ge sig på, och jag blir både rädd och beklämd vid tanken på hur illa det kan gå, men stod någon vid min dörr och sa "Hej vill du träffa min nya fästmö jag precis hämtat på flygplatsen", så hade jag sagt välkommen och försökt hanka fram något slags konversation för att lära känna henne. Jag fattar inte riktigt hur/varför man skulle välja annorlunda?
 
Där blev det ju en extra aspekt just för att hon var under 18 år. Oavsett alla annat vi pratat om i tråden så hat jag svårt för en äldre person som träffar en 17- åring.
OM man ska tro honom så visste han inte att hon var minderårig när de träffades, sen att han valde att gå hela vägen med familjens tillåtelse är ju en annan sak + att han ljög om sina tillgångar. Tragisk historia, som jag förstod det så hade det sin grund i hans frus bortgång i en brand. Men jag tycker att vi låter dem som är nyfikna får en chans att titta utan att vi avslöjar allt.

Hon var väl under 16 eller knappt 16 när han låg med henne första gången?
 
OM man ska tro honom så visste han inte att hon var minderårig när de träffades, sen att han valde att gå hela vägen med familjens tillåtelse är ju en annan sak + att han ljög om sina tillgångar. Tragisk historia, som jag förstod det så hade det sin grund i hans frus bortgång i en brand. Men jag tycker att vi låter dem som är nyfikna får en chans att titta utan att vi avslöjar allt.

Hon var väl under 16 eller knappt 16 när han låg med henne första gången?

Tror det. Bra dokumentär i alla fall med många aspekter.
 
TS
Fråga iaf svärfar vilken sajt de träffats på och kolla upp sajten. Merparten av dom är det nämligen inte tjejerna själva som mailar, det sitter proffs och gör det. Få Thailändare har tillräckligt god engelska för att göra sig förstådd i skrift.
Det funkar liksom inte som på Mötesplatsen. Vanligt är att kvinnorna betalar en summa för att vara med, ger lite fakta osv. Sen sköts mycket av dialogen och raggningen av sidan.
Det behöver alltså inte vara hennes egna ord och personlighet han fallit för........
Det var just det jag funderade på, hon kan knappt prata engelska hur har hon då kunnat skriva och läsa på nätet?
 
(...) men stod någon vid min dörr och sa "Hej vill du träffa min nya fästmö jag precis hämtat på flygplatsen", så hade jag sagt välkommen och försökt hanka fram något slags konversation för att lära känna henne. Jag fattar inte riktigt hur/varför man skulle välja annorlunda?

Det var precis vad som hände i det här fallet - vi var artiga, trevliga, pratade med henne i en dryg timme och avslutade det alltihop med kramar (på hennes intiativ).

Det betyder ju inte att vi inte åkte hem, lätt chockade, och började fundera. På allt.
 
Min farbror har haft en drös med thailändskor. Vissa väldigt trevliga och vettiga och vissa har man knappt lärt känna (kortvarigt/språkproblem/blyga/inte träffats så mycket)

På ett sätt är det inte mitt problem men det känns väldigt olustigt när kvinnorna är yngre än mig själv.
Jag undviker faktiskt att träffa min farbror öht, men det är såklart väldigt annorlunda jämfört med om det är någon som man har en nära relation med.
 
Det finns många sidor på det där myntet.
De sidor som jag har sett är äldre vänliga män med unga fruar från Thailand eller Filippinerna som de är oerhört snälla och generösa mot.
Och vårdande kvinnor som tar hand om de åldrande männen på ett kärleksfullt sätt.
Rent krasst så är dess kvinnor räddningen för ekonomin och resurserna i den svenska vården.

Jag känner många par på nära håll och har inte sett ett enda där någon av parterna på vilja har försökt att göra den andra olycklig.
Utan det som jag har sett är en vilja att få det att fungera och ha det bra i livet.
 
Lagstiftningen kan inte göra så mkt när båda parter är överens. Däremot kan och bör man se till att den starkare parten blir skyldig att försörja den svagare under den period det krävs för att kvinnan ska få en möjlighet att etablera sig här (om hon önskar) och att det blir betydligt svårare att ta hit en kvinna, missbruka henne tills hon inte längre står ut. Då tvingas hon hem av våra lagar och kräket kan skaffa sig ett nytt offer.
Skulle han då istället ekonomiskt häfta så skulle antalet kvinnor han kan missbruka minska betydligt.

Det här gäller inte alla, det gäller väl bara en liten , liten del av dem som kommer. Men en är ju en för mycket.
 
Jag har egen erfarenhet. Min pappa är en sådan som "importerat" sin kvinna. Inte från Thailand dock utan från Ryssland. Min mamman gick bort för 9 år sedan och ganska fort efter det började pappa "fiska" efter nytt sällskap. :down:

I vårt fall så är det dock så att pappa än idag inte erkänner att han hittat kvinnan på en dejtingsajt och sedan plockat hem henne utan hans version är att de träffades i Ryssland, blev kära och sedan flyttade hon hit (han har jobbat mycket i Ryssland till och från). Vi barn vet dock av olika anledningar att det inte är så.

I min pappas fall så blev det också sedan så att kvinnan "råkade" bli gravid. Än en gång är det hans version att hon bara råkade bli gravid men vi barn misstänker av olika skäl att det var högst planerat.

Nåväl. Det blev ett barn som min pappa fick ta hand om i princip på heltid och ha med honom till sitt jobb (egen företagare) för kvinnan visade sig inte vara särskilt intresserad av sin avkomma trots att hon inte jobbade utan bara gick hemma och för att göra en lång historia kort så slutade det hela i att pappa, när barnet var ca 2 år gammalt, upptäckte att kvinnan var alkoholist och hade druckit upp alla hans årgångsviner och all starksprit (pappa reser mycket i jobbet och får ofta gåvor i form av spritflaskor men dricker själv inget så det har ju samlats på en hel del) och när pappa påpekade detta så attackerade kvinnan honom med tillhygge.

Pappa "slängde" såklart ut henne då. Eller han ringde polisen som tog henne med sig och sedan sa han att hon inte var välkommen längre.

Nu står han alltså där - 63 år gammal och med en son på 4 år som inte vill träffa sin mamma som numera bor på andra sidan stan. Hon hotar med advokater och gör livet allmänt surt för pappa och sonen.

Undrar om det var så här pappa hade tänkt att hans liv närmare pension skulle bli :cool:
 
Igår kväll ringde svärfar upp, och ville att jag skulle vara "standby-barnvakt" till importfrun, eftersom svärfar skulle jobba sin första vanliga arbetsdag sedan hon kom hit.
Jag tackade faktiskt nej, dels för att jag faktiskt också jobbar (!) även fast jag jobbar hemifrån, och dels för att jag inte är ett dugg bekväm med att på något sätt bli inblandad eller för att dela ansvaret för allt det här.

Hur skulle ni ha gjort? Varit en snäll nanny och kanske till och med åkt över och hållit henne sällskap (vilket svärfar diskret hintade om) eller skött ditt eget liv och jobbat (som du borde)?
 
Igår kväll ringde svärfar upp, och ville att jag skulle vara "standby-barnvakt" till importfrun, eftersom svärfar skulle jobba sin första vanliga arbetsdag sedan hon kom hit.
Jag tackade faktiskt nej, dels för att jag faktiskt också jobbar (!) även fast jag jobbar hemifrån, och dels för att jag inte är ett dugg bekväm med att på något sätt bli inblandad eller för att dela ansvaret för allt det här.

Hur skulle ni ha gjort? Varit en snäll nanny och kanske till och med åkt över och hållit henne sällskap (vilket svärfar diskret hintade om) eller skött ditt eget liv och jobbat (som du borde)?
Jösses.
Så han tycker att hon inte är kapabel att klara en dag i hemmet på egen hand?
Konstig syn på er och konstig syn på henne.
 
Igår kväll ringde svärfar upp, och ville att jag skulle vara "standby-barnvakt" till importfrun, eftersom svärfar skulle jobba sin första vanliga arbetsdag sedan hon kom hit.
Jag tackade faktiskt nej, dels för att jag faktiskt också jobbar (!) även fast jag jobbar hemifrån, och dels för att jag inte är ett dugg bekväm med att på något sätt bli inblandad eller för att dela ansvaret för allt det här.

Hur skulle ni ha gjort? Varit en snäll nanny och kanske till och med åkt över och hållit henne sällskap (vilket svärfar diskret hintade om) eller skött ditt eget liv och jobbat (som du borde)?

Det är en sak att träffas vid familjesammankomster men i övrigt när man inte är riktigt bekväm med det hela... nej tack. Varför skulle du dessutom sätta ditt jobb åt sidan när han kan åka iväg och jobba?!

Håller också med @tanten, han har väl haft tid att introducera henne till vardagliga grejor så varför skulle hon inte klara sig själv? Ok hon kanske får tråkigt men som sagt, du är inte en sällskapsdam.
 
Igår kväll ringde svärfar upp, och ville att jag skulle vara "standby-barnvakt" till importfrun, eftersom svärfar skulle jobba sin första vanliga arbetsdag sedan hon kom hit.
Jag tackade faktiskt nej, dels för att jag faktiskt också jobbar (!) även fast jag jobbar hemifrån, och dels för att jag inte är ett dugg bekväm med att på något sätt bli inblandad eller för att dela ansvaret för allt det här.

Hur skulle ni ha gjort? Varit en snäll nanny och kanske till och med åkt över och hållit henne sällskap (vilket svärfar diskret hintade om) eller skött ditt eget liv och jobbat (som du borde)?

Jobbat förstås.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Min mamma förlorade sin hund för ganska precis ett år sen och har idag köpt en ny valp. :love: Jätteroligt och jag är superglad för...
Svar
5
· Visningar
2 027
Senast: Nota
·
Relationer Varning för vääääldigt långt inlägg! Jag skriver sällan personliga saker här men nu känner jag att jag skulle behöva andras syn på...
2 3 4
Svar
74
· Visningar
26 037
Senast: alazzi
·
Relationer Anonymt konto, om du listar ut vem jag är får du gärna hålla det för dig själv. Tack :) Jag och sambon har varit tillsammans i nästan...
2
Svar
29
· Visningar
5 079
Senast: Hermelin
·
Relationer Skriver under anonymt nick nu. Det är väldigt långt och jag vet inte om jag kommer få några svar, men känner att jag behöver stöd och är...
2
Svar
27
· Visningar
10 516
Senast: Imna
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp