Det håller jag med om, jag och sambon är särbos numera fast umgå ofta och då hänger ju hans illrar med hit igen (när jag är barnledig) min egen illertjej bor ju här jämt,märker aboslut skillnad på när hon är ensam och de andra är här.
Tror det många gör när de tänker sig en iller är att de jämför dem med råtta eller marsvin...jämför man en iller med tex hund så kan man tänka sig ungefär vilken tid och snvar det är,speciellt om man tänker sigf valp med all uppfostran och i illerns fall då lådträning dvs att sätta illervalpen på lådan varje gång.
Det är hur som helst jättetråkigt att så många illrar omplaceras eller i värsta fall bara släpps ut för att ägaren inte hade vett att läsa på.
Jag förberedde mig på det värsta när jag skaffade min valp,har dessutom en son på 2,5 år också,men något måste jag gjort rätt för det är inga problem alls med henne,sambons är däremot omplaceringar båda två,ena avskyr eller rättare sagt är rädd för barn så han fungerar inte med min son,den andra är högt och lågt,upp i fönstret,upp på hatthyllan,klättrar på lådorna upp i diskstället...jag tror det är otroligt viktigt att man gör rätt redan från början för att det skall bli bra. Det är ett himla pass när hans illrar är här mot när bara min egen är här.
När vi flyttar ihop på riktigt nu i sommar troligtvis plaerar vi att skaffa ett illerum där de kan vara när vi inte är hemma.
