Ignorera samvetet?

[Petruska]

Men det behöver inte funka så. Ramarna gör att man kan släppa en massa saker. Man oroar sig inte för otrohet, eftersom partner lovat trohet. Eftersom man har en överenskommelse och en ram, så behöver man inte oroa sig.

Man oroar sig VARKEN för löftesbrott ELLER för otrohet. Mycket praktiskt.

Beroende på hur benägen för oro man är, då. Antagandena utgick ju från oro just där.

 

[Lena Furberg]

Tycker ni är extremt fördömande mot dom som vill ha öppna relationer och eller öppna samtal om sex

Det är väl den enklaste av alla situationer, isåfall. Där bägge parter är överens om att ett öppet förhållande är ok. Då finns ju inga fundersamheter eller oklarheter alls. Ingen blir sårad, ingen blir ställd eller överrumplad. Det är väl, isåfall, snarare ett förhållande som kan lämnas utanför diskussionen här. Där ramarna redan är satta och accepterade av bägge parter?

 

[vallhund]

Okej jag blandar inte in dig då ärligt talat är det svårt att hålla reda på alla och vem som skrivit vad

Om du skriver allmänt så är ett hett tips att inte citera om ditt inlägg inte är ett svar på det du citerar.

 

[Alexis]

Det är väl den enklaste av alla situationer, isåfall. Där bägge parter är överens om att ett öppet förhållande är ok. Då finns ju inga fundersamheter eller oklarheter alls. Ingen blir sårad, ingen blir ställd eller överrumplad. Det är väl, isåfall, snarare ett förhållande som kan lämnas utanför diskussionen här. Där ramarna redan är satta och accepterade av bägge parter?

Ja och när man diskuterar ändrade förutsättningar som en sjuk partner eller annat så tycker jag att man ska kunna ta upp frågan om sex och öppet förhållande utan att kölhalas

Det kan vara så att partnern HAR tänkt i dom banorna också och undrat hur situationen ska lösas och att det blir ett lättare samtal än man trodde

 

[Hedinn]

Det är väl den enklaste av alla situationer, isåfall. Där bägge parter är överens om att ett öppet förhållande är ok. Då finns ju inga fundersamheter eller oklarheter alls. Ingen blir sårad, ingen blir ställd eller överrumplad. Det är väl, isåfall, snarare ett förhållande som kan lämnas utanför diskussionen här. Där ramarna redan är satta och accepterade av bägge parter?

Ja, det känns ju rätt troligt att man känner till om sin partner är öppen för monogami (eller åtminstone troligt öppen) om man är i ett sånt förhållande att det fortsätter även om partnern blir liggande på ett sånt sätt. Ett relativt nytt förhållande, där man inte känner varandra så väl än eller är djupt rotade med varandra är väl troligare att det tar slut vid en sån sak, kan jag tänka mig, eftersom det påverkar livet väldigt mycket.

 

[Alexis]

Om du skriver allmänt så är ett hett tips att inte citera om ditt inlägg inte är ett svar på det du citerar.

Ja jag svarade bara på det du skrev om fördömande eftersom jag tyckte det varit så mycket fördömande från alla håll och kanter i tråden men du har rätt i att jag inte skulle inkluderat dig när jag inte har superkoll på vem som skrivit vad

 

[FannyN]

Men tänk tvärtom då. Jag är 48, ser bra ut för min ålder och anses väl klipsk och charmig och rolig.
Jag har två män och senast var det min chef som sa att du är otrolig, du fångade de eviga snyggaste singlarna häristan på en vecka.
De ser äckligt bra ut båda. Trevliga sunda och enkla. Charmiga med universitetspoäng och idrottspokalet i mängd. Bor snyggt och har bra jobb och rejäla bankböcker. Servar mig enormt vilket är ett krav jag har. Städar diskar skjutsar en har gett min son fast tjänst. En singel i åtta år för han inte träffat nån intressant och en i 28 år för han ville aldrig bli dumpad igen.
Jag väljer inte. De får ta mig på mina premisser och jag är fjantigt rättvis med helger storhelger och sex. Vore en 175 så rök han men de här två är 197 och 201 och båda ser ut som dressmankillar, jag är galet upp över öronen om jag ska vara ärlig.
De vet inte om varandra, en anar men mitt liv mitt privatliv. De har varsin bostadsrätt och jag stort fint hus.

 

[monster1]

Men tänk tvärtom då. Jag är 48, ser bra ut för min ålder och anses väl klipsk och charmig och rolig.
Jag har två män och senast var det min chef som sa att du är otrolig, du fångade de eviga snyggaste singlarna häristan på en vecka.
De ser äckligt bra ut båda. Trevliga sunda och enkla. Charmiga med universitetspoäng och idrottspokalet i mängd. Bor snyggt och har bra jobb och rejäla bankböcker. Servar mig enormt vilket är ett krav jag har. Städar diskar skjutsar en har gett min son fast tjänst. En singel i åtta år för han inte träffat nån intressant och en i 28 år för han ville aldrig bli dumpad igen.
Jag väljer inte. De får ta mig på mina premisser och jag är fjantigt rättvis med helger storhelger och sex. Vore en 175 så rök han men de här två är 197 och 201 och båda ser ut som dressmankillar, jag är galet upp över öronen om jag ska vara ärlig.
De vet inte om varandra, en anar men mitt liv mitt privatliv. De har varsin bostadsrätt och jag stort fint hus.

Vad har det med tråden att göra?

 

[Singoalla]

Men det behöver inte funka så. Ramarna gör att man kan släppa en massa saker. Man oroar sig inte för otrohet, eftersom partner lovat trohet. Eftersom man har en överenskommelse och en ram, så behöver man inte oroa sig.

Man oroar sig VARKEN för löftesbrott ELLER för otrohet. Mycket praktiskt.

Jag tänker lite så också. Ramar överlag i livet hjälper mig mycket att släppa sakerna utanför ramarna. Jag tycker att det är jätteskönt, och det var det jag menade tidigare i tråden med att jag inte enbart ser begränsningar som något negativt. Begränsningar kan också innebära lugn och trygghet, i flera olika sammanhang. Vad det säger om mig vet jag inte, men gör det mig lycklig så har jag lyckats bra.

 

[stjarnhimmel]

Jag har funderat en lång stund nu på ordet ramar. Jag tror de flesta relationer har ramar och att det inte är specifikt för monogama relationer. Att säga att man tex bara lever på och inte har bestämt hur man ska göra vid otrohet är väl också ramar.
Och om jag är nöjd med ramarna så kan det förutom trygghet även ge frihet och en rad andra saker.

 

[cirkus]

Att om man är funtad så att sex=närhet, så blir det antingen att tugga i sig ett liv utan sex med en annan människa, eller göra slut. Man kan ju fortsatt vara goda vänner, men om man har en annan person man älskar och har sex med, medan relationen till partner blir platonisk, så skulle jag väl tänka att det är den nya som de facto har blivit partner.

Fast det kan ju också vara så att man älskar sin partner och inte har några planer på att lämna hen och blir vänner och sen ha ett annat kärleksförhållande. Det kan ju hända att det är sex och endast sex som behövs vid sidan av ordinarie förhållande.

 

[cirkus]

Nej det gör det inte

För du utgår från att den sjuka partnern är monogam och fortsätter välja normen framför allt

Jag säger att man kan ha ett öppet samtal om sex och inte dra sina egna slutsatser innan man fått några signaler eller ens hört vad partnern vill och tänker om det

Det kan också ha förödande konsekvenser för den partnern. Vågar man sätta det på spel? Är det någonsin värt det?

 

[cirkus]

Ja och när man diskuterar ändrade förutsättningar som en sjuk partner eller annat så tycker jag att man ska kunna ta upp frågan om sex och öppet förhållande utan att kölhalas

Det kan vara så att partnern HAR tänkt i dom banorna också och undrat hur situationen ska lösas och att det blir ett lättare samtal än man trodde

Och rimligtvis är det ju den partnern som i så fall tar upp ämnet i så fall om den vill.

Jag hade absolut tolkat tystnad som att det är ett för svårt ämne och jag hade inte prackat på mitt pratbehov på partnern i det läget

 

[Dentaku]

Efter att ha läst den här tråden så kan man konstatera att det finns gott om människor som inte skulle ha det minsta dåligt samvete om de regelbundet gör något de vet/antar inte skulle bli accepterat av sin partner.

Och ändå blir det som oftast kollektivt ramaskri i varje tråd som handlar om när en partner gått bakom ryggen och gjort saker som dennes partnern blir sårad av och då skriver en tråd om här på buke för att få tips, råd och framförallt stöd.

Jag vet inte om jag är inkluderad i gruppen som utpekas utifrån vad jag tidigare skrivit. Men eftersom jag för säkerhets skull visade tråden för min man(så att han i så fall skulle veta vad det är för sorts människa han lever med) och han återigen fick ont i huvudet så antar jag att jag tillhör de som gör hemska saker mot sin partner.

(Och återigen undrar jag var man kan utläsa att ingen skulle ha dåligt samvete om de utsatte sin partner för något som de kunde bli ledsna för.)

 

[bumpo]

Efter att ha läst den här tråden så kan man konstatera att det finns gott om människor som inte skulle ha det minsta dåligt samvete om de regelbundet gör något de vet/antar inte skulle bli accepterat av sin partner.

Och ändå blir det som oftast kollektivt ramaskri i varje tråd som handlar om när en partner gått bakom ryggen och gjort saker som dennes partnern blir sårad av och då skriver en tråd om här på buke för att få tips, råd och framförallt stöd.

Jg gör en massa saker som min partner inte gillar och som jag inte gillat om han gjort. (Vi är liksom inte perfekta ofelbara människor.) Men hans liv hans val likväl som mitt liv mitt val. Men hur är det ett hinder för att ha en känsla för rätt och fel?

 

[Raderad medlem 6459]

Jag säger att man kan ha ett öppet samtal om sex och inte dra sina egna slutsatser innan man fått några signaler eller ens hört vad partnern vill och tänker om det

Haha herregud, teoretiskt förstår jag vad du menar men hade min man nu, när jag har en långt utdragen jävla svampinfektion som gör att jag inte kan ha sex, tagit upp att han vill ligga med andra pga min oförmåga att ha sex skulle jag fan bli helt jävla vansinnig. Jag hade sett det som det ultimata jävla sveket, att när jag redan mår värdelöst dels för att jag har ont men dels också för att vi inte har sex så väljer han att komma med det här. Jag hade sett det som att han var noll och nada att hålla i när det blåser. För mig hade det varit miljoner gånger värre än om han gjort det när jag mår bra och allt är som vanligt.

Och ja ja monogaminorm blabla.

 

[cirkus]

Efter att ha läst den här tråden så kan man konstatera att det finns gott om människor som inte skulle ha det minsta dåligt samvete om de regelbundet gör något de vet/antar inte skulle bli accepterat av sin partner.

Och ändå blir det som oftast kollektivt ramaskri i varje tråd som handlar om när en partner gått bakom ryggen och gjort saker som dennes partnern blir sårad av och då skriver en tråd om här på buke för att få tips, råd och framförallt stöd.

Den tolkningen håller jag inte med om alls faktiskt. Det är väl knappt någon som sagt att den gladeligen skulle vara otrogen och inte ha dåligt samvete? Däremot är det flera (bland annan jag själv) som diskuterat runt de som skulle lämna direkt utan diskussion och pardon

 

[Mabuse]

Beroende på hur benägen för oro man är, då. Antagandena utgick ju från oro just där.

Jag tror att det kan vara orosbenägenheten snarare än ramarna som resulterar i oro. Med eller utan ramar.

 

[Mabuse]

Fast det kan ju också vara så att man älskar sin partner och inte har några planer på att lämna hen och blir vänner och sen ha ett annat kärleksförhållande. Det kan ju hända att det är sex och endast sex som behövs vid sidan av ordinarie förhållande.

Men om man är en av de personer för vilka sex=närhet, och har en idé om att partnern är den som ska vara närmast, då tror jag ovanstående kan bli komplicerat.

 

[cirkus]

Men om man är en av de personer för vilka sex=närhet, och har en idé om att partnern är den som ska vara närmast, då tror jag ovanstående kan bli komplicerat.

Ja. Då hamnar man ju i konflikt med sig själv. Jag tror att även det kan ändras över tid och hur en situation utvecklas. Jag har svårt att tro att människor är så fast stöpta i en och samma form att just en sån idé inte kan förändras över tid beroende på omständigheter.