Ignorera samvetet?

[mandalaki]

Eller snarare beteendet är skit. Jag tycker det blir rätt trist när TS har försökt att anonymisera könen så blir det ändå män är skit - är det viktigt? Igen?

Fast det handlade alltså inte om TS där. Men skit samma.

 

[Gnist]

Alltså, jag håller med dig @Gnist men som jag uppfattar det så sa denna snubben (ja jag tror inte det är en "hen") till TS att han var i en sk "öppen relation"

Men som kanske flera andra frågar jag mig här lite om anledningen till att TS vill berätta för personen. Är det för dennes bästa eller för sitt egna samvete?

Fast vad för skillnad gör det egentligen för den som är #2 om partnern vet eller inte? Ingen skulle jag vilja påstå, för oftast är det separata relationer även om partnern vet och det finns inget som någon #2 kan säga som skulle få mig att tro på att de skvallrar av "omtanke för partnern".

De gör det av helt egoistiska orsaker och absolut inte av någon omtanke för den tredje parten och det är det som är så jävla fel och det är ju lite lustigt hur det där "samvetet" bara kommer fram när det skiter sig på något vis

Tycker man genuint att otrohet är katastrof, samvetet säger ifrån osv, så inleder man Inte en relation med någon upptagen öht. Då tackar man nej, vilket ts inte gjorde så det känns ju mer handla om att ge igen för att ts känner sig lurad när det visade sig att ts antagande var fel..

 

[Sleepy]

jag försvarar mig själv och mina handlingar med att det kanske finns känslor någonstans?

Så är det du vill uppnå med att berätta för partnern att denne ska lämna?

 

[moralochetik]

Så är det du vill uppnå med att berätta för partnern att denne ska lämna?

Nej. Jag är som sagt förvirrad och låter alla möjliga tankar snurra runt just nu, jag kan inte på rak arm säga att det finns några starka känslor från min sida och inget som gör att jag skulle vilja ha något mer än en kk-relation med kollegan.

Min anledning till att berätta skulle vara att jag själv hade velat veta och just nu lutar det åt att jag bara bryter och inte säger något.

Jag vet inte varför så många verkar tro att jag vill hämnas, så ser jag inte det. Jag känner mig lurad (eller mer förvirrad egentligen) för att jag fått viss information upprepad för mig och först nu fått veta att den inte stämmer. Så mitt samvete säger att jag borde säga något så att partnern kan få fatta beslut själv. Men som många påpekat så är kollegans och partners relation inte min ensak.

 

[bumpo]

Alltså, jag håller med dig @Gnist men som jag uppfattar det så sa denna snubben (ja jag tror inte det är en "hen") till TS att han var i en sk "öppen relation" (funkat någonsin i längden? Ja, jag vet att det finns undantag till regeln.).

TS litade då 100% på detta och tänkte aldrig på att han kanske ljög. Nu har hon fått veta att han ljög och har känslor för henne.

Alltså, om jag vore personen vars partner hade varit otrogen så hade jag nog velat veta, det köper jag. Oavsett om det är den som denne var otrogen med som berättar, eller om det är jultomten. Detta pga att jag har absolut nolltolerans mot otrohet och skulle vilja göra slut sekunden efter.

Men som kanske flera andra frågar jag mig här lite om anledningen till att TS vill berätta för personen. Är det för dennes bästa eller för sitt egna samvete?

Varför skulle inte öppna förhållnde fungera i längden? Det är ju inte mer annorlunda än ett monogamt förhållande? Tillit, kärlek, komnunikation och lite hångel.

 

[Sleepy]

Min anledning till att berätta skulle vara att jag själv hade velat veta och just nu lutar det åt att jag bara bryter och inte säger något.

Ja om den relation ni haft har byggt på att du trodde det var ok med partnern och att det därmed var ok för dig - och det nu inte är så; då är det ju bryta du ska göra och inget annat.

 

[Lena Furberg]

Nej. Jag är som sagt förvirrad och låter alla möjliga tankar snurra runt just nu, jag kan inte på rak arm säga att det finns några starka känslor från min sida och inget som gör att jag skulle vilja ha något mer än en kk-relation med kollegan.

Min anledning till att berätta skulle vara att jag själv hade velat veta och just nu lutar det åt att jag bara bryter och inte säger något.

Jag vet inte varför så många verkar tro att jag vill hämnas, så ser jag inte det. Jag känner mig lurad (eller mer förvirrad egentligen) för att jag fått viss information upprepad för mig och först nu fått veta att den inte stämmer. Så mitt samvete säger att jag borde säga något så att partnern kan få fatta beslut själv. Men som många påpekat så är kollegans och partners relation inte min ensak.

Personligen hade jag inte litat/trott på en man som i stundens hetta proklamerat att han och hans partner faktiskt har ett öppet förhållande. Eller att han inte älskar sin partner och att hen inte förstår honom. Det är ganska typiska uttalanden, vad jag tror (men kan förstås ha fel...) uttalade av män (ja, nu pratar jag om män, sorry) som vill ha sex. Ganska typiska uttalanden som är till för att underlätta och sopa undan eventuella tveksamheter.

Inte alltid, naturligtvis, men lite väl ofta.

Och nej, jag vet inte om ts själv är man eller den andre är man, jag generaliserar lite.

 

[Grazing]

Ang. kollegans partner så har jag bara träffat hen två gånger. Jag kommer inte leta fram ett nummer och ringa, jag tänkte mer ett kort meddelande. För att, som några av er säger i tråden, jag själv nog skulle vilja veta.

Lägg dig inte i deras liv och speciellt inte dens partners liv för något du hade velat veta. Du har ju ingen aning om vad denna partner vill och du har heller inte rätt att förstöra för den. Dra dig ur allting och glöm det och låt dom leva sina liv.

En helt annan sak om partnern fattat misstankar och frågar dig rakt ut dock.

 

[FannyN]

Lägg bara ner det. Låt det rinna ut i sanden och ring inte partnern. Att du är knäsvag etc är säkert bara hormoner och det lugnar sig det också.

 

[Alexis]

Jag vet att det logiskt sett är det rätta, men samtidigt blir jag knäsvag av att vara nära kollegan. Räknas det som känslor? Kan jag lura mig själv så mycket?

Det här funderar jag på. Är det en försvarsmekanism från min sida? Att jag försvarar mig själv och mina handlingar med att det kanske finns känslor någonstans?

Sluta fundera på om det finns känslor, det är att SÖKA drama...... du kanske bara är uttråkad? Hitta en hobby? Börja dreja eller hoppa backhoppning eller nåt

 

[et_flickan]

Jag har blivit uppringd. Inte av en kk utan en random snubbe som talade om att min sambo var otrogen mot mig på en fest de varit på.

Det är fan inte schysst att göra så. Nu blev jag vansinnig på snubben och bad han dra åt helvete. Vill inte veta!
Frågade min sambo om det var sant vilket han sa att det inte var och eftersom jag inte hade lust att göra nåt stort av det så accepterade jag det. Jag tror inte han var otrogen.

Nu är det inte riktigt samma sak kanske men om en människa skulle ringa till mig för att lätta SITT dåliga samvete hade jag nog blivit sne. Riktigt sne!
Vem är hen att låta mig få veta något jag kanske mått bättre av att inte veta?

 

[zesel]

Jag hade väldigt gärna velat veta att min partner var otrogen.
Det låter på många här som att de mest själva försöker rättfärdiga att ha sexuella affärer med gifta individer utan uttalade öppna förhållanden.

 

[mandalaki]

Jag hade väldigt gärna velat veta att min partner var otrogen.
Det låter på många här som att de mest själva försöker rättfärdiga att ha sexuella affärer med gifta individer utan uttalade öppna förhållanden.

Jaha, vilka inlägg menar du då? Jag kan inte erinra mig ett enda sådant i tråden.

 

[pepp]

Anonymt konto pga känsligt ämne.

Jag har gjort bort mig. Inledde något med en kollega (en upptagen sådan), och nu efter några månader så berättar hen idag på lunchen att känslor uppstått. Jag vill inte såra kollegan men jag trodde att vi var överens om att inte blanda in känslor. Att det var ett (väldigt) tillfredställande tidsfördriv. Hen har fortfarande en partner och nu är jag bara förvirrad. Kollegan är tyst.

Någonstans i bakhuvudet finns också tanken på att dennes partner kanske förtjänar att få veta? Men det är nog för sent, det är lätt att vara efterklok.

Hur skulle ni göra? Bryta och låtsas att det aldrig hänt? Prata mer? Fortsätta dansen och leva livet?

Det är inte ditt ansvar att berätta för partnern.
Jag hade ihop det med en kollega, hans partner fick reda på det efter att ha snokat igenom hans telefon..
Han hade mer känslor än mig.

Jag bröt och nu låtsas vi som att inget har hänt.
Var dock extremt spänt och dålig stämning på jobbet ett tag...

 

[Gnist]

Jag hade väldigt gärna velat veta att min partner var otrogen.
Det låter på många här som att de mest själva försöker rättfärdiga att ha sexuella affärer med gifta individer utan uttalade öppna förhållanden.

Inte från mitt håll, men den som partnern är otrogen med har ju gett sig in i den leken. De vet att där finns en #1 och har denne #2 såna samvetskval vid tanken på #1, så varför ens ge sig in i något med en som redan är upptagen? Svar; de har ingen empati alls för #1 och skvallrar i eget syfte.

Ska man berätta för någon, så ska man göra det av rätt orsaker. Dvs av omtanke för #1. Inte för att det skiter sig för en själv.

 

[zesel]

Inte från mitt håll, men den som partnern är otrogen med har ju gett sig in i den leken. De vet att där finns en #1 och har denne #2 såna samvetskval vid tanken på #1, så varför ens ge sig in i något med en som redan är upptagen? Svar; de har ingen empati alls för #1 och skvallrar i eget syfte.

Ska man berätta för någon, så ska man göra det av rätt orsaker. Dvs av omtanke för #1. Inte för att det skiter sig för en själv.

Ja, i detta fall uppfattade jag att TS trodde det fanns en deal om öppen relation som visade sig inte stämma. Så det kan ju vara omtanke som ligger bakom.

 

[zesel]

Jaha, vilka inlägg menar du då? Jag kan inte erinra mig ett enda sådant i tråden.

Du har skrivit att du är en av dem som varit den andra kvinnan, och eldar på rejält om att inte berätta för partnern. Sen är det min egen tolkning såklart. Som bedragen partner är jag rätt trött på inställningen att det inte skulle vara rätt att berätta.
Jag tycker absolut inte det finns en skyldighet att berätta. Men det är så tråkigt med alla argument att det skulle vara FEL att berätta.

 

[vallhund]

Ja, i detta fall uppfattade jag att TS trodde det fanns en deal om öppen relation som visade sig inte stämma. Så det kan ju vara omtanke som ligger bakom.

Har du läst tråden? För mig o flera andra framstår berättandet om hämnd.

 

[zesel]

Har du läst tråden? För mig o flera andra framstår berättandet om hämnd.

Jag har läst tråden. Jag tolkar det inte som hämnd alls.

 

[mandalaki]

Du har skrivit att du är en av dem som varit den andra kvinnan, och eldar på rejält om att inte berätta för partnern. Sen är det min egen tolkning såklart. Som bedragen partner är jag rätt trött på inställningen att det inte skulle vara rätt att berätta.
Jag tycker absolut inte det finns en skyldighet att berätta. Men det är så tråkigt med alla argument att det skulle vara FEL att berätta.

Men om du menar mig, låt då gärna bli att tolka. Jag har varit ”den andra kvinnan” flera gånger men har aldrig någonsin försökt rättfärdiga det. Att man berättar om det betyder inte att man försvarar det, man just bara berättar.

Att jag aldrig inte skulle berätta om en otrohet för den bedragna har inte med mina egna erfarenheter att göra, utan att jag inte vill lägga mig i andras liv på det viset. Och jag vill definitivt inte heller få information från någon annan om en partners förehavanden.