*Gotlandsrusset*
Trådstartare
som endel vet så har jag och min häst haft lite småbråk ang vem som ska vara ledaren och vem som ska bestämma, jag har aldrig mött en så stark häst (psykiskt) som hon. Hon testar ALLT. Igår tog jag in dem, allt som vanligt, min kompis kom och vi gjorde iordning hästarna och red iväg. Vi värmde upp och jag skulle få upp henne i höger galopp (massören påpekade att hon måste ridas mer i höger eftersom hon var mkt starkare på vänster sida) hon totalvägrade mina hjälper. bara slängtravade och var tittig. Jag gav upp, skrittade och testade igen senare, hon sket i mig, samma visa. sen kom vi till en smal grus/gräsväg där det var staket på ena sidan och ensilagbalar på andra, jag gick först med min, min kompis kom efter. Hon tvekade men gick, sen kom vi till en stor maskinhall med en himla massa saker runtomkring, hon tvekade och tittade. Jag lät henne så klart titta först men sen började hon.. backa, stegra, slänga sig. jag blev arg så klart, skänklade hårt och röt ordentligt på henne, hon gick fram = eftergift och en massa beröm. Men ju längre tiden gick desto högre stegrade hon sig, desto argare blev jag. Hon ignorerade mig eller stegrade. Jag var så arg att jag grät
, hade inget spö med mig heller. Hon var inte rädd, det såg jag på henne. Hon ville att hennes kompis skulle komma och gå först bara, men vi tänkte att om jag någonsin ska kunna rida henne själv så måste jag vara hård och hon måste kunna gå först. Efter en timme av tårar o arga hård var vi lika svettiga båda två. Då suckade och hon bara gick, som om ingenting hade hänt. Jag berömmer så klart massor och hon går som vanligt. Efter 100-200m av beröm så hoppar jag av och hon trycker huvudet mot mig. jag gosar lite med henne och hoppar sedan upp. Gick ut på en åker och travade igång henne, gav galoppskänkel och med en gång jag gett den så tar hon den och går över i galopp jag blev så glad att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, vi hade inga problem på vägen hem och hon gick först utan att stanna jag hade så dåligt samvete hela vägen hem för att jag tvingades vara så hård mot henne, hade tre alternativ förutom att vara bestämd. 1. låta henne få som hon ville och låtit min andra,äldre häst gå först.
2. vänt
3. hoppat av och lett henne.
jag vet inte hur ni skulle ha gjort men jag valde den hårda vägen kände mig som ett stort svin efteråt och har inte kunnat sova på hela natten... känner mig elak och hon hatar mig säkert...
var tvungen att skriva av mig
, hade inget spö med mig heller. Hon var inte rädd, det såg jag på henne. Hon ville att hennes kompis skulle komma och gå först bara, men vi tänkte att om jag någonsin ska kunna rida henne själv så måste jag vara hård och hon måste kunna gå först. Efter en timme av tårar o arga hård var vi lika svettiga båda två. Då suckade och hon bara gick, som om ingenting hade hänt. Jag berömmer så klart massor och hon går som vanligt. Efter 100-200m av beröm så hoppar jag av och hon trycker huvudet mot mig. jag gosar lite med henne och hoppar sedan upp. Gick ut på en åker och travade igång henne, gav galoppskänkel och med en gång jag gett den så tar hon den och går över i galopp jag blev så glad att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, vi hade inga problem på vägen hem och hon gick först utan att stanna jag hade så dåligt samvete hela vägen hem för att jag tvingades vara så hård mot henne, hade tre alternativ förutom att vara bestämd. 1. låta henne få som hon ville och låtit min andra,äldre häst gå först.2. vänt
3. hoppat av och lett henne.
jag vet inte hur ni skulle ha gjort men jag valde den hårda vägen
kände mig som ett stort svin efteråt och har inte kunnat sova på hela natten... känner mig elak och hon hatar mig säkert... var tvungen att skriva av mig
