Min uppfattning (fördom?) är att de största städerna (Sthlm och Gbg) är lite undantagna från det här med att folk identifierar sig med sitt landskap. Jag är från Sthlm och tycker att det vanligaste snarare är att folk inte vet vilket landskap de bor i. Man är från Stockholm, inte från Uppland eller Södermanland. På samma sätt har jag nog aldrig träffat i göteborgare som pratar om att de är från Västergötland.
Jag har nog ingen relation alls till landskapet där jag bott hela mitt liv (Uppland). Det är liksom ingen referensram som över huvud taget förekommer i mitt umgänge eller i samhället där jag bor.
Sen har jag genom uppväxten tillbringat väldigt mycket tid i ett annat landskap (Hälsingland). Där är själva landskapet extremt närvarande och jag har en mycket starkare relation med det begreppet. Jag pratar om "Hälsingland" när jag egentligen menar specifikt min familjs gård, jag spetsar öronen extra noga så fort någon nämner Hälsingland på tv. Jag tycker att orter som ligger inom Hälsingland men långt ifrån mina trakter känns som "mina" bara för att de råkar ligga inom Hälsingland (samtidigt som jag inte har någon som helst relation till typ Uppsala eller Norrtälje som ligger betydligt närmare där jag bor och inom Uppland.) Jag har även en hälsingebock hemma på väggen
Har aldrig riktigt funderat på varför det är såhär men det är intressant! Kanske för att storstäderna är tillräckligt stora och omkringliggande landskap inte "behövs"? (för att identifiera sig med, inte praktiskt). Kanske för att i större städer är det så blandad befolkning och de flesta kommer någon annanstans ifrån?