F
Fruentimber
...REJÄLT. Jag älskar min boxerfjant men ibland gör hon mig så förbannad.
Jag var på väg att packa in hundarna i bilen, har ryggen till och hör plötsligt något litet ettrigt bakom mig. Där står en man med ett svart fluff i koppel vid vår grind och såklart ARWEN! Som ser ut och låter som en mördarmaskin. Jag hinner tänka "helvete" och ryter åt henne att komma tillbaka samtidigt som jag ber om ursäkt. Hon avbryter, springer mot mig och precis när jag pustat ut så vänder hundjäveln och går på det svarta lilla fluffet igen! Röd i ansiktet springer jag dit, hör mannen säga något i stil med "den där borde du ha band på..." och Arwen hinner gå på en gång till innan jag får tag på nackskinnet och släpar henne till bilen.
När jag packat in hundarna i bilen har mannen gått och min fredag var förstörd.
Inget blodvite uppstod, hon låter mer än vad hon gör och är hårdhänt med tassarna, men jag blev så ledsen över situationen att jag grät i bilen. Jävla hund och jävla mig som trodde att jag hade koll. Varför måste hon vara så jävla tjurig?! Kan hon inte bara vara glad och vilja leka som andra hundar?? Det är så jobbigt att gå i skogen och hela tiden titta efter andra, ständigt vara vakande ifall det kommer någon och ha en nagel i ögat på henne när vi hälsar på andra hundar. Känns som att det bara bli värre med åldern.
Skulle egentligen åkt iväg för att promenera med hundarna men all lust och glädje försvann så jag kom bara till affären, handlade och åkte hem igen...
(Tappade givetvis ena påsen när jag packade in varorna i bilen. En flaska gick sönder och plötsligt var det citronluktande olivolja ÖVERALLT! Då satte jag mig i bilen igen och grinade lite till...)
F'låt, jag ville bara gnälla lite över att känna mig som världens sämsta hundägare som precis skrämt slag på grannarna.
Jag var på väg att packa in hundarna i bilen, har ryggen till och hör plötsligt något litet ettrigt bakom mig. Där står en man med ett svart fluff i koppel vid vår grind och såklart ARWEN! Som ser ut och låter som en mördarmaskin. Jag hinner tänka "helvete" och ryter åt henne att komma tillbaka samtidigt som jag ber om ursäkt. Hon avbryter, springer mot mig och precis när jag pustat ut så vänder hundjäveln och går på det svarta lilla fluffet igen! Röd i ansiktet springer jag dit, hör mannen säga något i stil med "den där borde du ha band på..." och Arwen hinner gå på en gång till innan jag får tag på nackskinnet och släpar henne till bilen.
När jag packat in hundarna i bilen har mannen gått och min fredag var förstörd.
Inget blodvite uppstod, hon låter mer än vad hon gör och är hårdhänt med tassarna, men jag blev så ledsen över situationen att jag grät i bilen. Jävla hund och jävla mig som trodde att jag hade koll. Varför måste hon vara så jävla tjurig?! Kan hon inte bara vara glad och vilja leka som andra hundar?? Det är så jobbigt att gå i skogen och hela tiden titta efter andra, ständigt vara vakande ifall det kommer någon och ha en nagel i ögat på henne när vi hälsar på andra hundar. Känns som att det bara bli värre med åldern.
Skulle egentligen åkt iväg för att promenera med hundarna men all lust och glädje försvann så jag kom bara till affären, handlade och åkte hem igen...
(Tappade givetvis ena påsen när jag packade in varorna i bilen. En flaska gick sönder och plötsligt var det citronluktande olivolja ÖVERALLT! Då satte jag mig i bilen igen och grinade lite till...)
F'låt, jag ville bara gnälla lite över att känna mig som världens sämsta hundägare som precis skrämt slag på grannarna.