Att flytta är något som känns superjobbigt. Jag har ingen lust att flytta omkring för att göra klipp. Tanken var mer att ha boendet som en "pensionsförsäkring". Eller att åtminstone ha något att sälja om "10 år" ifall livet har förändrats och man t.ex. behöver mer yta.
Men hur många av oss som äger vårt boende och gillar att vi kan göra en vinst på vårt boende flyttar omkring för att göra klipp?? Orka med det liksom.
Jag äger mitt boende för att jag vill ha en bra boendemiljö. För att jag kan vara med och påverka hur jag bor. Dessutom vill jag göra en vinst då priserna går upp. Folk snackar gärna om att priserna kommer att stabiliseras snart, men så är det inte. I Göteborg råder det bostadsbrist. Och så länge folk behöver någonstans att bo kommer priserna att reflektera bostadsbristen. Det finns alltid rika människor som behöver bo liksom. Jämför man läget i Göteborg med tex London där människor delar bostad med flera andra trots att de har välbetalda jobb och karriärer, så är ju läget i Göteborg mycket bättre. Men det är lite så läget kommer att bli om det inte byggs mer. Priserna kommer att gå upp och upp och upp. De som har råd köper eget. De som inte har råd kommer att få bo inneboende hos någon som knappt har råd med det personen köpt. Så jag bor i bostadsrätt, eftersom jag har inte har råd med ett hus i Göteborg. Där kan jag påverka hur allting sköts och jag kan göra en vinst den dagen det är dags att sälja.
Jag och mitt ex köpte en lägenhet ihop för 8 år sedan. Den sålde vi i början på året då vi separerade och gjorde en schysst vinst. För den vinsten kunde jag betala handpenningen och kontantinsatsen på en ny lägenhet och ändå ha en massa pengar över att göra annat för, investera, resa etc. Visst har jag lån, men min boendekonstnad är ungefär som vilken annan hyreslägenhet i samma område. Det som skiljer är att jag inte får ett förstahandskontrakt. Det finns liksom inte att få tag på. Jag har bra kontakter, jag har bra jobb, bra ekonomi, ändå får jag inga lägenheter. Jag har varit med i bostadskön för de kommunala bolagen i 5 år, och ändå får jag ingenting. Jag söker lite fortfarande eftersom jag vill vara kvar i bostadskön. Men jag måste ju bo någonstans. Och eftersom jag har pengar så tvingas jag ju mer eller mindre att använda dem till att köpa mig en bostad. Det finns inga hyresrätter att få, speciellt inte där man faktiskt vill bo och ifall man har lite krav på sitt boende, tex dusch inne i bostaden!!
Så jag tvingas till att göra en bostadskarriär. Det kommer antagligen komma en dag när jag flyttar ihop med någon annan igen, när jag kanske skaffar barn, när jag vill ha hästarna hemma på en egen gård etc. Och vill jag köpa gård räcker det inte med att spara ihop pengar. Jag och mitt ex hade aldrig kunnat spara ihop till den vinsten vi gjorde på 8 år. När jag säljer min nuvarande lägenhet hoppas jag ha så mycket pengar att jag kan köpa en gård utanför stan.
Så det är på gott och ont det är bostadsbrist.
