Hyra eller köpa..

[Katti]

En del av valet hänger antagligen ihop med ort också?

Ja, absolut. Här är det nog ungefär samma månadskostnad om man hyr eller köper. Det beror på om det är nyproducerat och vad det är för månadsavgift och sådant.

 

[Korven]

Nej, det tror jag verkligen inte, men min erfarenhet är att de där kostnaderna smetas ut i hyran på något vänster. Jag har fått nya golv, ny köksbänk, ommålat, omtapetserat utan hyreshöjning eller någon avgift. Har även ringt värden för alla möjliga grejer, t.ex. lufta element, utan att betala.

Du betalar ju varje månad. De som är rädda om sina lägenheter spara ju pengar åt hyresvärden så att han hr råd att renovera åt andra.

 

[Katti]

Men ett halvtaskigt sommarhus kan väl inte kosta mer än en permanentbostad?

Nej, det har du väl rätt i. Husen är dyra i min hemstad. I min nuvarande bostadsort är det lite andra prisbilder, men i och för sig har det blivit bostadsbrist här, så priserna har skenat den senaste tiden. Kanske är priserna ungefär desamma nu för tiden, men allt handlar om läge och skick o.s.v. såklart.

 

[Katti]

Du betalar ju varje månad. De som är rädda om sina lägenheter spara ju pengar åt hyresvärden så att han hr råd att renovera åt andra.

Förstår inte din poäng.
Jag vet att man betalar för en service som man kanske utnyttjar eller inte utnyttjar.
Äger man sitt boende så får man avsätta pengar för samma sak och är man händig så tjänar man säkert massor på det.

 

[Sonic76]

SKa man göra bostadskarriär ska man inte köpa hus här iaf, även om priserna stigit de senaste åren pga priserna i Uddevalla.
jag är så nöjd med att hyra jag.. iofs får jag inte köpa så haha

 

[Gabbi]

Visst kan det vara praktiskt att spara i sitt boende, men det är också lite sent att hoppa på den karriären nu. .

Det håller inte jag med om, man kan hoppa på bostadskarusellen senare om man vill. Jag bodde i hyresrätt tills jag var 34 och sparade samtidigt. Jobbade hårt, investerade pengarna och köpte sedan ett hyfsat stort hus precis utanför Stockholm direkt. Man behöver inte gå vägen via BR, större BR, radhus, mindre hus, större hus.

 

[Hyacinth]

Vi köpte när vår hyresrätt på Södermalm ombildades, för oss var det ett lyckokast. Vi har idag lägre månadskostnad än när det var hyresrätt, har kunnat skaffa balkong och bygga om till en trea istället för en tvåa och har helt plötsligt möjlighet att köpa ett hus om det var det vi skulle vilja (huvvaligen).
Idag ser jag bara fördelar med bostadsrätt jämfört med hyresrätt för vår del. Ja, jag ansvarar för kylen men kan också välja att köpa en mintgrön kyl om jag så vill.

 

[Efwa]

Jag är en sådan person som inte vill bo i hyres. Men jag tror många gånger det är en personlig sak och man måste känna efter vad man är för person. Man ska verkligen inte göra saker man inte vill bara för att andra säger så.

Det är ju väldigt skönt att bo i hyres och man kan flytta när man vill, inte riskera att man står med två hus när man ska sälja och massa andra positiva grejjer.

Däremot vill jag känna att jag äger det jag använder. Vill kunna göra vad jag vill, byta till det jag vill och måla som jag vill.
Samtidigt är jag ju då också en person som tar lite mer risker, för det gör man om man bestämmer sig för att äga något som en lägenhet eller ett hus.

En gången gick det inte vägen och vi förlorade en massa pengar på vår första lägenhet som kändes i plånboken i många år. På nästa fastighet tjänade vi en hel del och kommer troligtvis göra det på denna som vi har nu också, om vi någonsin skulle sälja.
Jag ser det som en investering och att jag betalar till mig själv och inte till någon annan. Det vi betalar i månadskostnad för el, underhåll och lån är mindre än vi skulle betala för samma sak om vi hyrde.

Så, det finns fördelar och nackdelar med båda. Man måste bara veta vad man vill just nu. För det kan ju ändra sig också......då ska man låta det göra det.

 

[Lovisaleonora]

Det håller inte jag med om, man kan hoppa på bostadskarusellen senare om man vill. Jag bodde i hyresrätt tills jag var 34 och sparade samtidigt. Jobbade hårt, investerade pengarna och köpte sedan ett hyfsat stort hus precis utanför Stockholm direkt. Man behöver inte gå vägen via BR, större BR, radhus, mindre hus, större hus.

Självklart, som jag skrev får man kanske vara beredd på vissa uppoffringar. Nu tyder jag TS som att de tycker om bekvämligheten och värdesätter sitt fina boende som inte går att köpa (dels p g a ekonomi men också tillgång).

Det är ju ändå så att om man inte har miljoner på banken, kan det vara svårt att köpa en centralt belägen drömbostad, utan man får kanske rucka lite på sina preferenser. Vilket inte känns aktuellt om jag tyder TS rätt, TS trivs och känner bara stress för att andra stressar.

 

[MalinJ]

Det är klart att man ska bo på det sätt man själv vill! Det enda är väl att om man valt bort att köpa sitt boende trots att man kunnat, blir det lite snett om man 30 år senare sitter och är bitter över alla pengar man har lagt på hyra genom åren eller att man inte har råd att köpa det boende man vill ha.

Jag har "bott gratis" sedan den dag jag flyttade hemifrån för snart 30 år sedan. Både hyror och lånekostnader har jag fått tillbaka på vinster vid försäljning av bostäderna (om man väljer att räkna så). I praktiken har jag/vi lagt in vinsten i nästa objekt och på det viset kunnat göra en bra bostadskarriär. Har då bott i två bostadsrätter, tre hus och nu dom senaste tio åren på en gård, där vi också kunnat hyra ut ett hus och ett par boxplatser. Boendekostnaderna här på "drömgården" är därmed lägre än dom hade varit i en hyrd etta i stan. Och värdet på gården har under tiden ökat ganska rejält.

När våra barn skulle flytta hemifrån för några år sedan valde vi också att köpa två bostadsrätter som dom fick hyra av oss. Dom fick fina, rymliga lägenheter med attraktivt läge för samma/lägre månadskostnad än ett studentrum med gemensamt kök osv, i utkanten av stan. Nu några år senare har värdeökningen på bostadsrätterna gemensamt varit på runt 800 000 - 1 miljon. Samtidigt har barnen då haft en månadskostnad som är ca 3000 kr lägre än en motsvarande hyreslägenhet. Var.

6000 kr i månaden "sparat" i ca fem år = 310 000, plus 800 000 - 1 miljon i vinst på värdet...

Man ska göra som man vill, men som sagt, har man möjlighet att köpa och väljer att låta bli, ska man heller inte vara missnöjd. Om man aldrig satsar, kan man inte vinna.

 

[BornAgain]

Vi köpte när vår hyresrätt på Södermalm ombildades, för oss var det ett lyckokast. Vi har idag lägre månadskostnad än när det var hyresrätt, har kunnat skaffa balkong och bygga om till en trea istället för en tvåa och har helt plötsligt möjlighet att köpa ett hus om det var det vi skulle vilja (huvvaligen).
Idag ser jag bara fördelar med bostadsrätt jämfört med hyresrätt för vår del. Ja, jag ansvarar för kylen men kan också välja att köpa en mintgrön kyl om jag så vill.

Fast det är inte en liknande situation. Här kunde ni sannolikt göra Klippet eftersom ni från början hade valt att bo i hyresrätt och för att ni därmed kunde ta tillfället vid ombildningen - hade ni från början valt att köpa bostadsrätt på Södermalm hade situationen varit en helt annan då hade ni sannolikt betalt dubbelt eller ännu mer i insats (en bekant betalade ca 1/6 av nuvarande marknadsvärdet när hens hus ombildades för ett par år sedan). Hade ni valt från början att bo i BRF hade den finansiella risken och månadskostnaden för att kunna välja mintgrön kyl blivit mycket, mycket högre. Face it - ni har sannolikt vunnit på bostadsbingo (och detta pga val och möjlighet att bo i hyresrätt!).

Jag tror inte att det finns rätt eller fel. Ens hem ska först och främst funka, sedan ska man trivas och om det sedan är en investering så är det grädde på moset. Så vad man väljer beror på vad man prioriterar, hur mycket kapital man har tillgång till, vad man på sikt tror om fastighetsmarknaden på orten, vilket utbud man har tillgång till (det går inte direkt att välja att bo centralt i hyresrätt i Stockholm - om man inte har kontakter, kötid etc), vad man har för resurser i övrigt (kan familjen lägga rör, dra el och snickra är det lättare att bo i hus)...och om man har tur

 

[Cilva]

I mina trakter är nog normen att man ska äga sitt boende men då i form av hus eller möjligtvis radhus, lägenhet är det inte så många som äger (mest pensionärer). Men det är inte heller så att man gör någon typ av bostadskarriär utan man köper det man har råd med och bor för det mesta kvar där under rätt lång lång tid. Sådant hänger ihop med var man bor och om det finns någon möjlighet att göra bostadskarriär. Om jag skulle sälja mitt hus idag är det inte alls säkert att det skulle gå att få igen de 400 000 jag köpte det för trots att det numer är lite renoverat (nytt badrum till exempel), har ridbana, lösdrift och nästan komplett stall. Jag köpte det inte med tanke om att det ska gå upp i värde (utan för att jag ville bo här).

Alla gör som de vill och tycker är bäst, bostadskarriär tycker jag låter smart om man vill bo på ett ställe där det är möjligt. I TS sits hade jag struntat i vad folk tycker och gjort som jag vill men kanske också funderat lite på varför sådana kommentarer stressar mig.

 

[Hyacinth]

Fast det är inte en liknande situation. Här kunde ni sannolikt göra Klippet eftersom ni från början hade valt att bo i hyresrätt och för att ni därmed kunde ta tillfället vid ombildningen - hade ni från början valt att köpa bostadsrätt på Södermalm hade situationen varit en helt annan då hade ni sannolikt betalt dubbelt eller ännu mer i insats (en bekant betalade ca 1/6 av nuvarande marknadsvärdet när hens hus ombildades för ett par år sedan). Hade ni valt från början att bo i BRF hade den finansiella risken och månadskostnaden för att kunna välja mintgrön kyl blivit mycket, mycket högre. Face it - ni har sannolikt vunnit på bostadsbingo (och detta pga val och möjlighet att bo i hyresrätt!).

Jag tror inte att det finns rätt eller fel. Ens hem ska först och främst funka, sedan ska man trivas och om det sedan är en investering så är det grädde på moset. Så vad man väljer beror på vad man prioriterar, hur mycket kapital man har tillgång till, vad man på sikt tror om fastighetsmarknaden på orten, vilket utbud man har tillgång till (det går inte direkt att välja att bo centralt i hyresrätt i Stockholm - om man inte har kontakter, kötid etc), vad man har för resurser i övrigt (kan familjen lägga rör, dra el och snickra är det lättare att bo i hus)...och om man har tur

Vi betalade dock ett snudd på marknadsmässigt kvadratmeterpris vid köp, så ja och nej. Skillnaden består främst i att vi kunde gå in med lägre kontantinsats.

 

[Katti]

Visst kan det vara praktiskt att spara i sitt boende, men det är också lite sent att hoppa på den karriären nu. Om ni inte tänker byta ner er till något köpesalternativ ni har råd med nu (en liten ungdomsetta t ex, eller trevlig liten tvåa). Att låna upp allt är ju heller inget alternativ, man måste ha en del att stoppa in ekonomiskt. Och många börjar just med en liten lägenhet som första boende, för att sedan byta upp sig.

Och det handlar också om tid. Man kan ju inte köpa i juni, sälja i september, byta upp sig igen i december. Det handlar om ett sparande kan gör på lång sikt, inte kortsiktigt och stressat - vilket verkar kunna bli alternativet om ni ska börja nu,

Själv trivdes jag utmärkt med att hyra, det var ett medvetet val när jag hyrde. Just att slippa bry mig. Betalade lite mer, fick mycket mer. Där jag var i livet var det bästa alternativet. Just då.

Bostadskarriär är nog fel ord, inser jag nu, för jag syftar mer på det långsiktiga sparandet som du pratar om.
Vi är två personer med tillsvidaretjänster och en del sparat, så om vi köpte något nu så skulle vi köpa en 3:a eller 4:a, eller kanske ett radhus, tänker jag mig. Det är tack och lov inte Sthlm vi bor i.

Att flytta är något som känns superjobbigt. Jag har ingen lust att flytta omkring för att göra klipp. Tanken var mer att ha boendet som en "pensionsförsäkring". Eller att åtminstone ha något att sälja om "10 år" ifall livet har förändrats och man t.ex. behöver mer yta.

 

[Katti]

Med de priser och de räntor vi har så pekar det mesta på att den här prisnivån är ohållbar.
Särskilt som som regeringen hävdar att man ska bygga måååååånga nya bostäder

Personligen tror jag det är klokare idag att försöka bygga upp ett kapital så att man kan handla när, inte om priserna blir bättre för köpare.

Att vi sedan har ett skattesystem som talar för ägande är en annan sak. Men det kan ju ändra sig..

Ja, man undrar ju om det är en bubbla.. Med tanke på att ränteavdragen har ifrågasatts och det har snackats om amorteringskrav.. Samt att räntorna knappast kan sänkas speciellt mycket, anar jag.. Så från det här lär det ju bara höjas?

Men. Med det sagt så är det väl fortfarande så att priserna kommer fortsätta att skena i städerna. Det är ju bostadsbrist i många städer, däribland min. :/

 

[Katti]

Grattis.

Som jag ser det ska hyran på en bostadsrätt vara rejält lägre om det ska vara lönt att köpa; så att totala månadskostnaden minskar. Annars kan man lika gärna hyra. Lägenhet som lägenhet, ur min synvinkel.

Jag har bott i både hyresrätt och bostadsrätt, men alltid sett lägenhet som ett tillfälligt boende. För mig är det hus/gård som gäller - jag vill äga mitt boende och ha ansvar och möjligheter själv. Någon bostadskarriär har jag aldrig brytt mig om. Jag hittade Hem tidigt och här ska jag förbli.

Be folk hålla sina åsikter för sig själva och lev ditt liv som du vill. Det finns många vägar att gå och inte bara ett sätt som är rätt. Inget att stressa om.

Själv är jag inte så sugen på hus. Inte just nu i alla fall. Och inte min sambo heller.
Men jag tycker också att lägenhet på sätt och vis bara är en lägenhet.. Även om man "äger" rätten att bo i en bostadsrätt så kan man ju fortfarande inte göra vad som helst utan föreningens godkännande. Och man har fortfarande rätt lite att säga till om när det gäller månadsavgift och vad den ska gå till, antar jag.
Här i stan tycker jag egentligen inte att det framstår som speciellt attraktivt att ha en bostadsrätt. Många avgifter är i nivå med hyror och då är det ju liksom ett dyrt boende. Det enda är ju att man förhoppningsvis kan sälja med vinst, men det är ju en klen tröst om man hade tänkt bo i lägenheten länge och ha pengar över varje månad att göra något roligt för.

 

[Katti]

Måste och måste, har du möjlighet att köpa är det jättedumt att hyra! Tänk på alla pengar du förlorar, pengar du skulle ha använt till att betala ditt bostadslån så lägenheten en gång blir din. Nu betalar du år efter år och sitter kvar utan någonting....

Ja, det är knappast så att fonder och annat sparande ger tillbaka lika mycket som lyckade bostadsaffärer.
Betalat varje månad till "ingenting" hade jag dock gjort även i en bostadsrätt, med tanke på att man knappast får tillbaka månadsavgiften när man flyttar.
Men absolut, jag förstår din poäng. Det är precis den grejen jag oroar mig över.

 

[Katti]

Det är klart att man ska bo på det sätt man själv vill! Det enda är väl att om man valt bort att köpa sitt boende trots att man kunnat, blir det lite snett om man 30 år senare sitter och är bitter över alla pengar man har lagt på hyra genom åren eller att man inte har råd att köpa det boende man vill ha.

Jag har "bott gratis" sedan den dag jag flyttade hemifrån för snart 30 år sedan. Både hyror och lånekostnader har jag fått tillbaka på vinster vid försäljning av bostäderna (om man väljer att räkna så). I praktiken har jag/vi lagt in vinsten i nästa objekt och på det viset kunnat göra en bra bostadskarriär. Har då bott i två bostadsrätter, tre hus och nu dom senaste tio åren på en gård, där vi också kunnat hyra ut ett hus och ett par boxplatser. Boendekostnaderna här på "drömgården" är därmed lägre än dom hade varit i en hyrd etta i stan. Och värdet på gården har under tiden ökat ganska rejält.

När våra barn skulle flytta hemifrån för några år sedan valde vi också att köpa två bostadsrätter som dom fick hyra av oss. Dom fick fina, rymliga lägenheter med attraktivt läge för samma/lägre månadskostnad än ett studentrum med gemensamt kök osv, i utkanten av stan. Nu några år senare har värdeökningen på bostadsrätterna gemensamt varit på runt 800 000 - 1 miljon. Samtidigt har barnen då haft en månadskostnad som är ca 3000 kr lägre än en motsvarande hyreslägenhet. Var.

6000 kr i månaden "sparat" i ca fem år = 310 000, plus 800 000 - 1 miljon i vinst på värdet...

Man ska göra som man vill, men som sagt, har man möjlighet att köpa och väljer att låta bli, ska man heller inte vara missnöjd. Om man aldrig satsar, kan man inte vinna.

Det låter ju väldigt drömmigt. Men jag antar också att du bor i en region där priserna har gått upp ovanligt mycket? De flesta jag känner har inte blivit miljonärer på sina bostäder, trots allt.
Men självklart förstår även jag att det är rimligast att köpa.

 

[MalinJ]

Det låter ju väldigt drömmigt. Men jag antar också att du bor i en region där priserna har gått upp ovanligt mycket? De flesta jag känner har inte blivit miljonärer på sina bostäder, trots allt.
Men självklart förstår även jag att det är rimligast att köpa.

Jag bor i Jönköpingstrakten och det är visserligen en stad under utveckling men jag tror inte priserna har gått upp mycket mer här än rikssnittet. Det byggs mycket nya, flashiga bostadsrätter här men då är både hyran och insatserna höga så det är väl inte riktigt rätt väg att gå om man vill bo billigt eller investera för framtiden.

När vi köpte dom två senaste bostadsrätterna, tittade vi efter attraktivt läge i kombination med låg hyra. Då är det gamla stabila bostadsrättsföreningar med god ekonomi som gäller. Vi betalar exempelvis strax över 2000 kr i månaden i hyra för en trea på 67 kvm. Hyreslägenheter i närheten i samma storlek ligger på runt 7000 kr. Det ger en hel del utrymme för lånekostnader, även om räntan går upp och amorteringskrav införs.

 

[Katti]

Jag bor i Jönköpingstrakten och det är visserligen en stad under utveckling men jag tror inte priserna har gått upp mycket mer här än rikssnittet. Det byggs mycket nya, flashiga bostadsrätter här men då är både hyran och insatserna höga så det är väl inte riktigt rätt väg att gå om man vill bo billigt eller investera för framtiden.

När vi köpte dom två senaste bostadsrätterna, tittade vi efter attraktivt läge i kombination med låg hyra. Då är det gamla stabila bostadsrättsföreningar med god ekonomi som gäller. Vi betalar exempelvis strax över 2000 kr i månaden i hyra för en trea på 67 kvm. Hyreslägenheter i närheten i samma storlek ligger på runt 7000 kr. Det ger en hel del utrymme för lånekostnader, även om räntan går upp och amorteringskrav införs.

Okej. Kul att höra att bostadsaffärerna har blivit så lyckade!
Jag skulle absolut föredra en gammal stabil bostadsrättsförening framför en lgh i ett nytt, flashigt område. Synd att det inte finns så många sådana lägenheter ute alltså. =/
Jag skulle nog känna en rejäl stress om jag hade en massa lån. Den stressen har jag ju varit förskonad från hittills. Med lån blir det plötsligt extremt laddat med jobbsituation och allt möjligt.