Hyra eller köpa..

[Lovisaleonora]

Visst kan det vara praktiskt att spara i sitt boende, men det är också lite sent att hoppa på den karriären nu. Om ni inte tänker byta ner er till något köpesalternativ ni har råd med nu (en liten ungdomsetta t ex, eller trevlig liten tvåa). Att låna upp allt är ju heller inget alternativ, man måste ha en del att stoppa in ekonomiskt. Och många börjar just med en liten lägenhet som första boende, för att sedan byta upp sig.

Och det handlar också om tid. Man kan ju inte köpa i juni, sälja i september, byta upp sig igen i december. Det handlar om ett sparande kan gör på lång sikt, inte kortsiktigt och stressat - vilket verkar kunna bli alternativet om ni ska börja nu,

Själv trivdes jag utmärkt med att hyra, det var ett medvetet val när jag hyrde. Just att slippa bry mig. Betalade lite mer, fick mycket mer. Där jag var i livet var det bästa alternativet. Just då.

 

[Milosari]

Det talas om att det finns ett nytt slags klassamhälle: de som äger sin bostad och de som inte gör det. Det här gör mig så stressad.

För någon månad sedan flyttade jag och min sambo in i en hyrestrea som vi trivs mycket bra i. Den ligger i ett för oss attraktivt område och det är en fräsch, fin och ovanligt stor lägenhet. Många är glada att vi har flyttat ihop och allt sådant, men jag känner också att folk nästan tycker synd om oss som hyr istället för köper. På grund av storleken på lägenheten så är den inte direkt tokbillig, även om den är långt billigare än nyproducerade bostäder, om man vill se det så.

Hur som helst: folks råd om bostadsköp gör mig väldigt ledsen. Och stressad. Som sagt.

Måste man köpa?
Gör jag mitt livs misstag som inte redan nu köper en bostad och sedan flyttar omkring och gör "bostadskarriär"? Jag börjar närma mig 30 och har inte köpt eller sålt en enda bostad ännu. Det känns som att jag har gett mig själv ett stort framtida problem i och med detta. Som att min framtida ekonomi är dömd till ett haveri.

Men saken är att jag bara vill.. slå mig till ro. Jag längtar inte efter hus, kan knappt se mig själv bo i hus. Vill min sambo bo i hus en dag så vill jag också det, för hans skull, men för egen del: nej. Och hittills har min sambo känt samma som jag. Och bostadsrätt? Vi bor ju redan i en lägenhet? Skulle vi köpa en lägenhet i samma klass så vet jag inte ens om den finns att hitta på bostadsrättsmarknaden.. Nu finns det för det första 0 bostadsrätter i vårt område/kvarter. I det område som mest liknar vårt så har treor i samma storlek gått på över 2,5 miljon och sedan haft en månadsavgift på 5000-7000 på det.. Jag är inte så säker på att vi direkt skulle spara några pengar på en flytt, förutom på lång sikt då, om vi säljer och gör en ordentlig vinst.

Åh, jag känner mig så ledsen och splittrad över allas välmenande råd.
Är det livsavgörande att äga sin bostad?

Jag orkar inte.
Jag vill ha ett hem. Inte en "investering" som ska leda till en framtida drömbostad om 20 år eller så... I någon mening har vi drömbostaden NU. Den råkar bara vara hyres.. Och alltså ingen "pensionsförsäkring"...

Jag har passerat 30 och vill jag bo kvar i Lund så kan jag fetglömma det där med att äga min bostad de närmsta 10 åren i alla fall. Det är ganska vanligt i mina kretsar om inte man är två som gjort karriär och har en hög inkomst alternativt att man ärvt en massa pengar. Lägenheterna i stan är helt enkelt för dyra. Alternativet är att flytta ut på landet, men då blir istället resekostnaderna ungefär lika stora som hyran jag betalar nu... Dessutom så trivs jag alldeles för bra i stan.

Lite surt är det allt att inse att jag aldrig kommer kunna byta upp mig till något riktigt flådigt men jag har accepterat att det är såhär det ser ut och stressar inte. Förhoppningsvis kommer jag kunna gifta mig rikt eller något .

 

[Bison]

Bry dig inte om andra. Bo där du trivs!

 

[athena_arabians]

Instämmer med flera andra, är du nöjd med ditt boende är det ju toppen! Vad andra tycker är inte relevant.

Jag har eget och trivs med det (precis som @tanten har jag rätt låga månadskostnader och stort utrymme utöver boendeytan) men jag förstår också det sköna med att hyra. Om något säger "sproing" här är det jag som betalar hela elektrikerräkningen, hela rörmokarräkningen osv. Givetvis ligger sådant i ens hyra när man bor i en hyresrätt men det kommer inte en räkning på 7 000kr helt plötsligt som när det kan göra när man äger sitt boende...

 

[Görel]

Man måste ju göra som man själv vill. För mig är det bästa en hyresrätt i innerstan. Man slipper ta ansvar för spisar som går sönder och så vidare. Jag hade en som blev omvandlad till bostadsrätt. Mina grannar var urusla som hyresvärdar och utan hyresgästföreningen hade jag blivit knäpp. Hittade inget vettigt byte så jag köpte och sålde. Nu bor jag i en bostadsrätt "på landet" eftersom det inte går att köpa en lägenhet i innerstan på min lön. Men eftersom jag har stått i bostadskön i över 20 år får jag snart en tvåa på Södermalm och då säljer jag bostadsrätten och får precis som jag vill.

 

[Angua]

Vi är äldre än du och hyr, förvisso har vi båda ägt bostadsrätter tidigare och letade egentligen gård, men så kom detta. Nu är det lite speciellt, vi bor i lgh i en äldre byggnad på en herrgård/gods som ägs av en mycket bra person. Det visste vi eftersom min mans familj bott hör sedan 50 talet.
För oss känns det helt rätt att hyra. Jag har problem med min kropp och leder, maken är inte jättehändig. Vi hqr en stor, fin lgh, trädgård, hästarna på gården. Visst är det för och nackdelar med allting, men som jag ser det överväger fördelarna för oss. De får bära ut oss med fötterna först

Vi har inga barn och kommer inte skaffa heller. För mig är det en del i övervägandet, jag har ingen avkomma att investera till. Hade jag haft det hade jag resonerat lite annorlunda och investerat för att kunna ge ett arv vidare. Vi har dessutom flyttat bort från sthlm till mindre ort på landet, här behöver man inte göra bostadskarriär för att ha råd med sitt boende. Skulle vi ändra oss har vi möjligheter, vi har låg hyra och kan spara i så fall.
Hade vi bott kvar i sthlm hade det också sett annorlunda ut, tyvärr, eftersom det är ont om hyreslägenheter, särskilt i mer attraktiva områden.

Men till syvende och sist är det bara ni som bestämmer vad som är rätt för er gällande boendet! Om andra ojjar sig så be dem hålla det för sig själva. Som andra tipsat om så är det ju inte bara det huvudsakliga boendet man kan göra karriär med och investera i.

 

[landsbygdsbo]

Med de priser och de räntor vi har så pekar det mesta på att den här prisnivån är ohållbar.
Särskilt som som regeringen hävdar att man ska bygga måååååånga nya bostäder

Personligen tror jag det är klokare idag att försöka bygga upp ett kapital så att man kan handla när, inte om priserna blir bättre för köpare.

Att vi sedan har ett skattesystem som talar för ägande är en annan sak. Men det kan ju ändra sig..

 

[Hermelin]

Det är ofta en bra investering att äga sitt hem. Själv förlorade jag sisådär 150' på min första bostad. Det tog lång tid att betala av. Men de sista 20 åren har värdeökningen på lägenheter och hus varit större än på många andra sparformer så det är ofta en bra affär.

Men som andra redan sagt, boende är mer än att spara. Det är många som gillar att hyra och det finns många fördelar. Bland annat att man inte binder upp kapital, man kan flytta när man vill och hyresvärden står för reparationer och renoveringar. Du ska bo som du vill. Inte som dina vänner vill.

 

[Sleepy]

I någon mening har vi drömbostaden NU.

Grattis.

Som jag ser det ska hyran på en bostadsrätt vara rejält lägre om det ska vara lönt att köpa; så att totala månadskostnaden minskar. Annars kan man lika gärna hyra. Lägenhet som lägenhet, ur min synvinkel.

Jag har bott i både hyresrätt och bostadsrätt, men alltid sett lägenhet som ett tillfälligt boende. För mig är det hus/gård som gäller - jag vill äga mitt boende och ha ansvar och möjligheter själv. Någon bostadskarriär har jag aldrig brytt mig om. Jag hittade Hem tidigt och här ska jag förbli.

Be folk hålla sina åsikter för sig själva och lev ditt liv som du vill. Det finns många vägar att gå och inte bara ett sätt som är rätt. Inget att stressa om.

 

[Mammadutt]

Äh bry er inte så mkt vad andra tycker och tänker, bo som ni själva vill

 

[Apollo 13]

TS

Känner igen mig jätte mycket i dina upplevelser. Vi sålde vårt hus m stall som låg 20 min från stockholms central, och flyttade ut på en gård 5 mil norr om stan där vi hyr ett hus. Folk är helt förskräckta över hur vi 1. kan bo så förskräckligt långt bort ^^ och 2. att vi inte äger vårt boende. Bland nya människor jag lär känna i närmsta förort, märker man dessutom att folk tror att vi är "fattiga" också. Varför skulle man annars välja att bo som vi? ^^
Jo, vår plan var från början att vi skulle hyra tillfälligt innan vi köpte egen gård.. men så trivdes vi så himla bra här, så vi blev kvar. Vi bor på en rätt stor gård med flera grannar och det är fint att kunna kombinera att bo på gård, men ändå ha lite grannar att umgås med och träffa i stallet. Dessutom insåg jag ju hur hysteriskt gårdsägaren sliter, som jobbar i stan och dessutom driver gården. Med all respekt, tack, men nej tack, det livet vill jag inte ha. Nu får vi det bästa av två värdar. Bo på landet.. men blir det problem.. så är det inte mitt ansvar att lösa

Vi tycker fö att det känns jätte skönt att inte ha våra pengar upplåsta i vår bostad. Min man är "rätt" intresserad av ekonomi, företagande och aktier, så vi har pengarna noga placerade. Vi har en låg hyra, men är noga med att spara "resten" alltså vad vi hade kunnat tänkas ha för kostnader om vi ägt ett hus som motsvarar detta.

 

[Centaur]

Måste och måste, har du möjlighet att köpa är det jättedumt att hyra! Tänk på alla pengar du förlorar, pengar du skulle ha använt till att betala ditt bostadslån så lägenheten en gång blir din. Nu betalar du år efter år och sitter kvar utan någonting....

 

[athena_arabians]

Måste och måste, har du möjlighet att köpa är det jättedumt att hyra! Tänk på alla pengar du förlorar, pengar du skulle ha använt till att betala ditt bostadslån så lägenheten en gång blir din. Nu betalar du år efter år och sitter kvar utan någonting....

Nä.

Är man nöjd med att hyra varför inte? Man slipper (och givetvis betalar för) vissa aspekter av ägt boende som jag kan förstå att man vill slippa. Är man nöjd så är man och det som passar en passar inte för en annan.

 

[grodan21]

Jag har funderat på bostadsrätt, men det blir ju lika dyrt eller dyrare än hyresrätt (om man räknar ränta och avgift, inte amortering). Så varför skulle jag då köpa boende? Jag kan göra så mycket roligare saker för mina sparade pengar just nu, tex. köpa häst inom en snar framtid, det skulle jag inte ha råd med om jag köpte mitt boende.

 

[Lovisaleonora]

Jag har funderat på bostadsrätt, men det blir ju lika dyrt eller dyrare än hyresrätt (om man räknar ränta och avgift, inte amortering).

Fast tanken är ju att du när du säljer bostadsrätten kan räkna hem delar av det du lagt i månaden på vinst/värdeökning på kapitalet.

 

[sjoberga]

Det talas om att det finns ett nytt slags klassamhälle: de som äger sin bostad och de som inte gör det. Det här gör mig så stressad.

För någon månad sedan flyttade jag och min sambo in i en hyrestrea som vi trivs mycket bra i. Den ligger i ett för oss attraktivt område och det är en fräsch, fin och ovanligt stor lägenhet. Många är glada att vi har flyttat ihop och allt sådant, men jag känner också att folk nästan tycker synd om oss som hyr istället för köper. På grund av storleken på lägenheten så är den inte direkt tokbillig, även om den är långt billigare än nyproducerade bostäder, om man vill se det så.

Hur som helst: folks råd om bostadsköp gör mig väldigt ledsen. Och stressad. Som sagt.

Måste man köpa?
Gör jag mitt livs misstag som inte redan nu köper en bostad och sedan flyttar omkring och gör "bostadskarriär"? Jag börjar närma mig 30 och har inte köpt eller sålt en enda bostad ännu. Det känns som att jag har gett mig själv ett stort framtida problem i och med detta. Som att min framtida ekonomi är dömd till ett haveri.

Men saken är att jag bara vill.. slå mig till ro. Jag längtar inte efter hus, kan knappt se mig själv bo i hus. Vill min sambo bo i hus en dag så vill jag också det, för hans skull, men för egen del: nej. Och hittills har min sambo känt samma som jag. Och bostadsrätt? Vi bor ju redan i en lägenhet? Skulle vi köpa en lägenhet i samma klass så vet jag inte ens om den finns att hitta på bostadsrättsmarknaden.. Nu finns det för det första 0 bostadsrätter i vårt område/kvarter. I det område som mest liknar vårt så har treor i samma storlek gått på över 2,5 miljon och sedan haft en månadsavgift på 5000-7000 på det.. Jag är inte så säker på att vi direkt skulle spara några pengar på en flytt, förutom på lång sikt då, om vi säljer och gör en ordentlig vinst.

Åh, jag känner mig så ledsen och splittrad över allas välmenande råd.
Är det livsavgörande att äga sin bostad?

Jag orkar inte.
Jag vill ha ett hem. Inte en "investering" som ska leda till en framtida drömbostad om 20 år eller så... I någon mening har vi drömbostaden NU. Den råkar bara vara hyres.. Och alltså ingen "pensionsförsäkring"...

Få äger sin bostad. Oftast är banken med och har stora panter i fastigheterna.

 

[Katti]

Tack för alla svar. Jag inser själv att jag grubblar över et konstigt i-landsproblem. För mig är det laddat med pengar, för de fanns aldrig under min uppväxt och nu när jag ändå har en del sparat och ett jobb och har gjort lite av en klassresa så blir det så ångestladdat allting. Det finns så många som säger att jag måste köpa en bostad - att det är ett sparande att satsa på, och då är det inte lätt att veta hur man ska tänka. Allt är så långsiktigt och abstrakt..

Nåja. Vi har verkligen en jättefin bostad. Det är inte troligt att vi kan få något liknande om vi köper, inte för att vi inte har råd, utan för att läget råkar vara unikt egentligen och det finns som sagt inga bostadsrätter här. Det är inte hugget i sten att vi inte skulle kunna trivas i något annat område, men.. Just nu känns det inte så kul att flytta, när vi nyss har flyttat in. Och det får väl vara så. Livet är väl mer än pengar.

 

[Katti]

Men om ni trivs i hyreslägenhet, så ska ni bo i hyreslägenhet. Om ni vill investera och tjäna pengar, kan ni kanske köpa en sommarstuga med sjöläge? Kanske en i halvtaskigt skick som ni renoverar och säljer vidare? Eller hyr ut? Man behöver inte göra bostadskarriär med sitt huvudsakliga boende.

Sant! Framöver kan jag mycket väl tänka mig att köpa en sommarstuga i min hemort. Det vore något! Fast det kostar nog mer än en bostad i min bostadsort i och för sig.

 

[Katti]

Vem betalar sakerna som hyresvärden byter ut? Tror ni han tar det ur egen ficka?

Nej, det tror jag verkligen inte, men min erfarenhet är att de där kostnaderna smetas ut i hyran på något vänster. Jag har fått nya golv, ny köksbänk, ommålat, omtapetserat utan hyreshöjning eller någon avgift. Har även ringt värden för alla möjliga grejer, t.ex. lufta element, utan att betala.

 

[aprilmaj]

Sant! Framöver kan jag mycket väl tänka mig att köpa en sommarstuga i min hemort. Det vore något! Fast det kostar nog mer än en bostad i min bostadsort i och för sig.

Men ett halvtaskigt sommarhus kan väl inte kosta mer än en permanentbostad?