Det är ju tur att ingen bor i vårt hus, vi åker förbi där minst en gång i veckan och kollar på det
Hoppas att busken utanför fönstret på framsidan kanske är en jasmin? Inga blommor på den än, men snart så kanske!
Men idag slog det mig; om en endaste liten veckan bor vi här! Vet inte om det är gravidhormonerna eller om jag bara är tacksam för livet, men börjar gråta bara av tanken. Längtar efter att ha en trädgård, närheten till stallet, närheten till familjen. Jag är så färdig med lägenhet.
Visa bifogad fil 93688
Det ser kanske inte mycket ut för världen, men att ens kunna köpa ett hus i Stockholm på den här marknaden är vi så tacksamma för. Vi har inga ärvda pengar och har heller inte gjort värsta bostadskarriären så bara att kunna köpa ett hus känns lyxigt. Det är inget sekelskiftetshus som jag alltid drömt om. Men vi kan parkera bilen direkt utanför dörren - det är lyxigt.
(Förövrigt så finns det ett hus jag ALLTID har drömt om. Sen råkade jag få veta att en bekant känner den som äger huset. Och så nu ska de luska planen för det husets framtid… Idag är det en tant som äger det och har det som projekt typ. Det är från 1844, har inget ordentligt avlopp ens. Ligger typ 150 meter från huset vi köpt men har 5000 kvadrat tomt (det existerar typ inte här i Sthlm). Det har en magisk veranda och handblåsta fönsterrutor på hela huset. Hade varit magiskt om hon ville sälja om typ 5-10 år. Huset är K-märkt och man får säkert inte göra något utan lov, men i huvudet har jag redan planterat buskar och byggt ett utekök. Behöver jag säga att min man får psykbryt på mig? Jag är 1) rätt impulsiv 2) rätt envis 3) en sann optimist)