Hus eller lägenhet?

[Thaliaste]

För mig är det definitivt det. Men då ska tilläggas att jag bor i en ganska liten kommun där huspriserna inte är så förfärliga. Bostadsrätter är ganska dyra pga bostadsbrst så det är inte mycket billigare attköpa en tvåa/trea än att köpa ett litet hus på landet utanför.

Mina kostnader för att driva huset och betala av lånet understiger med marginal hyran i en tvåa i stan intill. Stan är så liten att jag skulle behöva ha bil även om jag bodde där.

Amortering och underhåll betraktar jag som sparande. Hyra går ner i nån annans ficka. Jag sänkte mina månadskostnader med en tusenlapp när jag flyttade från hyresrätt till eget hus 2012.

I stor stad blir läget ett helt annat.

Jag kollade nu på blocket vad det finns att hyra inom den här kommunen och fick 32 träffar. Endast en lägenhet på 40 kvm och ett rum, var något billigare än vad det kostar mig att bo i mitt hus. Det mesta kostade åtminstone 1000 kronor mer.

Jag tror säkert att ni båda tänkt igenom och har koll på era boenden, men för att det inte ska bli en förväntan hos dem som läser och kanske själva vill flytta till hus, så vill jag kommentera den 1000-lapp som ni båda tar upp som besparing jämfört med att bo i hyresrätt.

1 000 kr i månaden blir 12 000 kr på ett år, 120 000 kr på 10 år och 240 000 kr på 20 år. Som generell sanning räcker det knappast för att täcka kostnaderna för åtgärder som behövs på tak, värmesystem, avlopp, kök, badrum, ventilation, fönster och dörrar, fuktskador som kan uppstå, åtgärder på tomten t ex ta hand om träd som blir sjuka, maskiner som gräsklippare och häcksax osv. Och så kanske man vill ha det lite fint också.

Att låna för att täcka kostnaderna, och räkna det som sparande med hänsyn till att det höjer värdet, så är det också något som inte ska tas för sanning. Det KAN vara sant för er, med era förutsättningar, men inte generellt. Huspriserna har stigit mycket, men kommer inte nödvändigtvis fortsätta med det i samma takt. Alla åtgärder får man inte full kostnadstäckning för när man säljer, däremot kan det dra ner priset eller bli osäljbart om man struntar i underhållet. För att man ska kunna använda pengarna man sparat i huset kräver att man antingen säljer huset, eller belånar det. Det senare kan bli svårt att få göra när man blir pensionär, och dessutom leder det till räntekostnader som kan vara högre om 10-20 år.

Menar inte att just ni har tänkt fel, vill bara inte ge fel bild till folk som letar hus. Det är inte alltid billigare att bo i hus, det beror på vad och hur man jämför, och en besparing på 1 000 kr/mån räcker absolut inte för att man ska kunna räkna med att gå plus på att bo i hus jämfört med en hyresrätt.

 

[athena_arabians]

Jag skulle avlida i en lägenhet (oavsett om det är inne i stan eller här ute i byhåla). Precis som @tanten gillar jag att grannarna har lite koll på en, det är jätteskönt när en bor ensam. Behöver jag jag hjälp med något är det bara att kvista över till någon av grannarna och givetvis hjälper jag dem tillbaka om det behövs.

Sedan är ju jag uppvuxen i byn... och även om det inte alltid var enkelt så har jag insett att det är här jag hör hemma.

Men jag förstår om en tycker om vissa saker med lägenhet, tex att det finns en helt annan service och ett mindre ansvar.

 

[_Taggis_]

Jag har bott hela livet i lägenheter, aldrig hört grannars tv, hör aldrig klamp i trappuppgången heller för den delen. En bra, ljudisolerad dörr tar bort alla sådana bekymmer. Jag märker av mina grannar när jag möter dem i hissen, typ.

Wow. Jag har aldrig haft det så tyst i lgh och jag har bott i lgh i 20 år. Många olika.

Men om man vill ha det praktiska från lägenhet men ändå är lite sugen på eget hus, kan inte ett BRF-radhus vara något då? Det kanske inte finns överallt visserligen, men i min kommun är det ganska vanligt och det finns små enplanshus, stora tvåplanshus, små tomter, större tomter...

Jag har haft ett sånt BRF-radhus Det passade mig perfekt i avseende lagom stor tomt, lagom mkt snöskottning, lagom mkt eget ansvar. Hade dessutom en gavel dvs bara en granne och det var ett tystlåtet par. Nackdelen var att det var en förening där mkt gjordes själva, dvs gräsklippning av gemensamma ytor och en del underhåll. Det gjorde attt man kände sig lite låst på fixardagar, folk hade åsikter om hur man skötte sin tomt osv. Mkt lägga sig i helt enkelt. Dessutom är det dyrare än lgh då vi betalade VA och uppvärmning utöver avgiften. Hade kunnat tänka mig ett sånt boende igen om jag aldrig kommer kunna bo i eget hus, dock i annan förening...

 

[Zinfernia]

Jag bor i lägenhet nu och trivs jättebra. Bor ensam i en fyra, ca 15 minuters promenad till centrum och med vidsträckt utsikt åt ena hållet.

Har på ett år fått lägenheten uppvärderad med över en miljon jämfört med vad jag köpte den för (i orenoverat skick) så än så länge går jag plus på den här bostaden

Jag kan tänka mig att köpa ett hus men bara om jag träffar en händig man för jag är själv så himla ointresserad av hus- och trädgårdsskötsel.

Jag kan däremot inte tänka mig att köpa en lägenhet på bottenplan eller lägre våningar som går att se in i från gatan. Värsta mardrömmen! Jag begriper inte hur folk står ut med att alla i grannskapet kan gå förbi precis utanför och titta rätt in i bostaden.

 

[Fjordfrälst]

Jag är helt klart en landetmänniska så jag stortrivs i hus . Nu bor vi visserligen i "lägenhet" fast det blir ju missvisande men ja, del i hus på landet, grannar på andra sidan om väggen .
Är uppväxt på en underbar gård , ett kort tag när jag var liten bodde vi i lgh inne i stan i en av de värsta områdena nuförtiden kan vi säga och jag satt i fönstret och grät och ville hem till gården har jag fått berättat för mig . När jag flyttade hemifrån flyttade jag till en lgh i samhället en halvmil bort och bodde där drygt 2 år men gissa om det var skönt att slippa en extremt lustig och högljudd granne....Flyttade sen hem till trakten igen till ett litet hus och nu sedan drygt 2 år bor vi i "lgh" del av hus i samma trakt.
Sambon är med uppväxt på landet och vill heller inte bo i stan. Underlättar om man är likadana...! Svårt för åkerråtta och stadsråtta att bo tillsammans kanske....Pappa ville ju hellre bo i stan (därav flytten) men mamma och han är skilda sen många år och hon bor kvar på sin gård och pappa i stan: alla nöjda och glada.

 

[Voeux]

Jag begriper inte hur folk står ut med att alla i grannskapet kan gå förbi precis utanför och titta rätt in i bostaden.

Tar en mille från priset på min gata, gissar att det är motivation nog för många!

Men jag håller med, just nu byggs det mycket radhus och parhus med fönster golv till tak. Vi har tittat på en hel del sådana byggen, men det förutsätter ju att man haffar ett hus så fort kvarteret släpps på marknaden så man kan få ett vänt mot skogen. De som blir kvar på sluttampen är alltid de som har fönster mot gatan och jag fattar det. Ljusinsläpp och utsikt för all del, men resultatet blir ju bara att man bor i ett akvarium med grannarnas parkeringsplatser utanför fönstret. Obehagligt.

 

[Halfrek]

Har testat båda, bott i lägenhet i stan sen jag flyttade hemifrån. För typ tre år sen fick jag för mig att flytta hem till landet och köpte hus. Hatade det innerligt, gillar inte trädgårdsskötsel, så stressande med allt skit som kan gå sönder i ett hus och sen höll jag på att gå under av tristess så nu är jag tillbaka i storstan i lägenhet. Vaknar tacksam över detta varje dag

Vad jag skulle gjort är ju att lyssnat på mig själv, visste ju egentligen att jag inte hade intresset men var uppslukad av någon dröm om hus. Ångrar dock inte att jag testade, nu behöver jag inte längre drömma om livet på landet, inget för mig. Nu hade jag tur och sålde huset med vinst, man ska nog tänka på att det kan bli dyrt och krångligt att bli av med hus i glesbygd, iaf vissa delar av landet.

 

[Wille]

Jag tror säkert att ni båda tänkt igenom och har koll på era boenden, men för att det inte ska bli en förväntan hos dem som läser och kanske själva vill flytta till hus, så vill jag kommentera den 1000-lapp som ni båda tar upp som besparing jämfört med att bo i hyresrätt.

1 000 kr i månaden blir 12 000 kr på ett år, 120 000 kr på 10 år och 240 000 kr på 20 år. Som generell sanning räcker det knappast för att täcka kostnaderna för åtgärder som behövs på tak, värmesystem, avlopp, kök, badrum, ventilation, fönster och dörrar, fuktskador som kan uppstå, åtgärder på tomten t ex ta hand om träd som blir sjuka, maskiner som gräsklippare och häcksax osv. Och så kanske man vill ha det lite fint också.

Att låna för att täcka kostnaderna, och räkna det som sparande med hänsyn till att det höjer värdet, så är det också något som inte ska tas för sanning. Det KAN vara sant för er, med era förutsättningar, men inte generellt. Huspriserna har stigit mycket, men kommer inte nödvändigtvis fortsätta med det i samma takt. Alla åtgärder får man inte full kostnadstäckning för när man säljer, däremot kan det dra ner priset eller bli osäljbart om man struntar i underhållet. För att man ska kunna använda pengarna man sparat i huset kräver att man antingen säljer huset, eller belånar det. Det senare kan bli svårt att få göra när man blir pensionär, och dessutom leder det till räntekostnader som kan vara högre om 10-20 år.

Menar inte att just ni har tänkt fel, vill bara inte ge fel bild till folk som letar hus. Det är inte alltid billigare att bo i hus, det beror på vad och hur man jämför, och en besparing på 1 000 kr/mån räcker absolut inte för att man ska kunna räkna med att gå plus på att bo i hus jämfört med en hyresrätt.

Den där tusenlappen var minimum skillnad. Många lägenheter var mycket dyrare än så.

Jag känner att det är en frihet att bo i hus och har inte upplevt renovering och fix som betungande. På de här åren har jag låtit lägga om taket, tapetserat om köket, bytt tvättmaskin och installerat duschkabin. Huset blev också ommålat av en volontär.

 

[Calmiche]

Jag är definitivt en lägenhetsmänniska även om jag drömmer om hus ibland. Ha hund är definitivt enklare i hus, härligt med trädgård... men jag vill absolut inte vara beroende av bil + växte upp i hus med grannar som hade stenkoll och aldrig igen känner jag.

Min nuvarande lägenhet valde jag noga med väldigt specifika krav och fick jackpott markplan men suterräng så lite insyn. Stor 2:a med bra storlek på alla rum. Stor balkong med tak. Inte lyhört. Mysigt område intill ett friluftsområde och med promenadavstånd till jobbet, mataffär, pizzeria. Är det uselt väder så går bussarna ofta. Jättebra grannar där vi hjälper varandra utan att ha stenkoll och dricker kaffe emellanåt.

Sen vill jag ha lite trädgårdsmöjlighet så står i kö till en odlingslott i området och på sikt planerar jag köpa en kolonilott med liten stuga. För mig är det helt perfekt.

 

[escodobe]

Sedan gillar jag ju t.ex. också att åka på loppisrundor, men det har ju inte med att göra hur man bor....

Ja, precis. Inga av mina hobbys spelar någon större roll om jag bor i hus eller lägenhet. Visst finns det en massa saker jag hade kunnat göra i hus (drömmer om ett garage med sköljkar och torkskåp) och att bygga en jättebur åt mössen. Men det innebär också mcyket mindre tid till hobbysarna eftersom det alltid är något i hus som behöver fixas av en själv om man inte är snorrik. Den tiden vill jag inte offra.

Men ett ex till mig, som jag bodde med i hus, han älskar att HUGGA VED, bygga saker (gärna vedbodar!) planera vilka träd som ska bli ved och ha gamla bilar,mc båtar och andra hobbyprojekt. Han hatade att bo i lägenhet och kände ungefär för museum som jag känner för vedhantering. Kul i nån timme när det är gött väder och om jag kan dricka en öl under tiden, men sen vill jag bara att det ska ta slut.

 

[Voeux]

Kan man inte få ett nybyggt hus utan renoveringsbehov på bra länge, en lättskött tomt, nära stan och med bra kollektivtrafik, till en rimlig peng?

 

[Zinfernia]

Tar en mille från priset på min gata, gissar att det är motivation nog för många!

Men jag håller med, just nu byggs det mycket radhus och parhus med fönster golv till tak. Vi har tittat på en hel del sådana byggen, men det förutsätter ju att man haffar ett hus så fort kvarteret släpps på marknaden så man kan få ett vänt mot skogen. De som blir kvar på sluttampen är alltid de som har fönster mot gatan och jag fattar det. Ljusinsläpp och utsikt för all del, men resultatet blir ju bara att man bor i ett akvarium med grannarnas parkeringsplatser utanför fönstret. Obehagligt.

Ja jag känner att ingen prissänkning i världen skulle göra en sån lägenhet värd att bo i.
I mitt lägenhetshus finns det bostäder i markplan. En av lägenheterna man går förbi när man ska till porten har sitt kök mot trottoaren. Jag överdriver inte när jag säger att det är max två meter från fönstren, som självklart är stora och visar allt som finns där.
Grannen som bor i lägenheten är inget vidare på att hålla snyggt i köket så inte sällan kan man se vad han ätit till middag baserat på de smutsiga tallrikarna på diskbänken

 

[escodobe]

Kan man inte få ett nybyggt hus utan renoveringsbehov på bra länge, en lättskött tomt, nära stan och med bra kollektivtrafik, till en rimlig peng?

Ja, speciellt mina två motstridiga önskemål om "Inga jobbiga grannar i närheten" och "nära stan" vore en dröm att kunna lösa.
Alltså, det beror kanske hur man bor, men den sociala kontrollen av grannar var 10 000 gånger värre i hus än i min lägenhet där jag på min höjd hejar på nån om vi står i hissen samtidigt.

 

[Inte_Ung]

Jag trivs bäst i lägenhet men det fungerar inte för mig.
Drömmen är en lägenhet högt upp i Norra Tornen eller i höghus i Upplands Väsby. Men jag är så stökig och har ingen dygnsrytm så jag skulle bli utkastad. Grannarna skulle inte stå ut.
Jag vill spela musik, köra tvättmaskin och duscha när det faller mig in. Det blir inte kompatibelt. Dessutom så behöver jag kunna hyra ut min bostad när jag inte använder den själv och det får man inte med bostadsrätt. Jag äger en hästgård med 3 bostadshus och disponerar ett rum i största huset samt stall och några små uthus för egen del. Resten är uthyrt och jag går plus på mitt boende.
På pappret så bor jag hos min sambo på en gård 18 mil därifrån. Men det är ju inte mitt alls.

 

[Wille]

Just ja, en anledning till varför jag valde hus var för att äntligen få välja färg och tapeter själv. Det har jag aldrig fått göra förut.

 

[Calmiche]

Jag tror säkert att ni båda tänkt igenom och har koll på era boenden, men för att det inte ska bli en förväntan hos dem som läser och kanske själva vill flytta till hus, så vill jag kommentera den 1000-lapp som ni båda tar upp som besparing jämfört med att bo i hyresrätt.

1 000 kr i månaden blir 12 000 kr på ett år, 120 000 kr på 10 år och 240 000 kr på 20 år. Som generell sanning räcker det knappast för att täcka kostnaderna för åtgärder som behövs på tak, värmesystem, avlopp, kök, badrum, ventilation, fönster och dörrar, fuktskador som kan uppstå, åtgärder på tomten t ex ta hand om träd som blir sjuka, maskiner som gräsklippare och häcksax osv. Och så kanske man vill ha det lite fint också.

Att låna för att täcka kostnaderna, och räkna det som sparande med hänsyn till att det höjer värdet, så är det också något som inte ska tas för sanning. Det KAN vara sant för er, med era förutsättningar, men inte generellt. Huspriserna har stigit mycket, men kommer inte nödvändigtvis fortsätta med det i samma takt. Alla åtgärder får man inte full kostnadstäckning för när man säljer, däremot kan det dra ner priset eller bli osäljbart om man struntar i underhållet. För att man ska kunna använda pengarna man sparat i huset kräver att man antingen säljer huset, eller belånar det. Det senare kan bli svårt att få göra när man blir pensionär, och dessutom leder det till räntekostnader som kan vara högre om 10-20 år.

Menar inte att just ni har tänkt fel, vill bara inte ge fel bild till folk som letar hus. Det är inte alltid billigare att bo i hus, det beror på vad och hur man jämför, och en besparing på 1 000 kr/mån räcker absolut inte för att man ska kunna räkna med att gå plus på att bo i hus jämfört med en hyresrätt.

Väldigt bra poäng!

Många var väldigt fundersamma och tyckte jag var tokig som inte köpte en bostadsrätt istället för min hyres. Men i området(och är verkligen just det här området jag vill bo i, inget annat är aktuellt) så är bostadsrätterna visserligen fina och priserna är överkomliga men månadskostnaderna är höga. Med amortering och ränta skulle det bli 1000-3000 kr dyrare per månad än min nuvarande hyres + ändå behöva stå för en del kostnader, tex kylskåp som går sönder och sånt. Min dröm om kolonilott skulle bli väldigt avlägsen tills jag betalat av lånet... Då är det väldigt skönt ha en fast kostnad med en bra hyresvärd som fixar allt som dyker upp.

 

[Raderad medlem 68338]

Jag är nog antingen eller!
Antingen vill jag bo centralt mitt i smeten, bland krogar, nöjesliv, kulturliv osv. Eller så vill jag bo ute i ingenstans typ.
Eller jag har iofs inte testat att bo ute i ingenstans men det är min tanke iaf! Tänker att jag skulle kunna leva eremitliv i en vacker sekelskiftesvilla tillsammans med mina katter och en massa vin. Men det kanske är en romantiserad bild.
Mardrömmen vore att bo i ett villaområde där alla hus ligger på rad och ser likadana ut.
Generellt tror jag att själva boendet är viktigt för mig, hade inte velat bo i en bostad som är nyare än 20-tal oavsett hus eller lägenhet. Är nog estetisk hsp och hade mått dåligt om jag inte tyckte att min bostad var vacker, oavsett om den var funktionell och praktisk.

 

[Görel]

Jag tyckte länge väldigt synd om alla de som bodde i lägenhet på markplan, tänkte att de inte hade råd att köpa längre upp i huset eller något. Fördelen med lägenhet i mina ögon är att man kommer upp en bit och slipper insyn. Är uppvuxen i ett radhusområde och jag hatade verkligen att synas hela tiden och att hela tiden behöva se alla som rörde sig utanför.
Det var först härom året som jag insåg att det fanns folk som valde att bo på markplan. För mig är det obegripligt, tänker både på insynen och att det är enkelt att ta sig in via ett fönster. Jag har själv haft inbrott och i mitt jobb som relationsvåldshandläggare har jag träffat flera där den som utövat våld tagit sig in via fönster på bottenvåningen.

 

[Motacilla]

Har bott i olika slags lägenheter och trivts. Bor nu i villa och trivs.
Jag vill däremot inte bo på landet, att ha väldigt långt till allt är inte något för mig.
Villakvarter där det finns kollektivtrafik inom rimligt promenadavstånd samt kvartersbutik gillar jag.

I vissa lägenheter där jag bott hörde man grannarna mer och i andra mindre.
På något sätt kunde jag uppskatta lite lagom med ljud så man visste att hjälpen fanns nära OM det skulle ha behövts.

Har inga speciella högljudda intressen så har knappast stört grannar väldigt mycket.

Planen när jag blir gammal (75+) är att bo i en STOR BR med några vänner och ta hand om varandra. Men det 40 år dit.

 

[sjoberga]

Jag har sålt min bostadsrätt och behöver nu köpa nytt. Men jag har svårt att bestämma mig... Ser det positiva vs negativa med både hus och lägenhet.
Det positiva med lägenheter är att man inte behöver fixa med någon trädgård, inte behöva tänka så mycket på om det krävs nytt tak eller fixa med varmvattenberedare osv. Det positiva med hus är att man inte behöver grannar, man kan göra lite mer som man vill osv.

Vad har du valt och varför? Vad är dina bästa argument för ditt val?

Jag älskar läget på nuvarande boende och trivs med att kunna bo nära två hyfsat stora städer men ändå helt allena utan grannar, men skulle föredra lägenhet framför hus i tätort. Det var största mardrömmen och vantrivseln var rejäl. Poängen är att jag vill inte ha grannar med passivt aggressiva synpunkter på trädgårdsskötsel eller något annat, eller den där tydligt närvarande statusjakten i renoveringar, bilar och ungdomars statusprylar. (Min personliga egenskap i att betrakta pengar som något av det mest ointressanta man måste förhålla sig till, slår igenom.)

Nuvarande boende är sista huset på vägen, efter att man passerat en skog och ett bergsområde och närmaste granne är innan detta område (en dryg kilometer men syns inte alls från gården). Den enda granne vi riktigt ser från gården är Ekenäs Slott som tornar upp sig mot himlen på sådär 800 meters avstånd, men med en kärr/fågelsjö emellan.

Hus har oftast grannar precis som lägenheter så jag tänker att man får fundera på vad man föredrar. Fördelen jag ser med lägenhet är väl att grannar i ett flerfamiljshus är ofta mer anonyma än i tätortens villaområden.