Hur viktigt är sex i relationer?!

[Borttaget konto]

Vart nämner jag att det skulle vara mindre värt att ha sex för att en är upphetsad eller att det på något vis skulle vara ett tecken på mindre medvetande eller känslor?

Du skrev att det var förminskande att säga att bonoboerna har sex för att de är pilska och utan baktanke att lösa konflikter. Att detta hävdande var typiskt för människans syn på djuren som varelser med mindre medvetande och känslor. Jag citerade det i det tidigare inlägget.

Att du vet att djur har sex i annat syfte än fortplantning uppfattade jag, vad jag reagerade på var att du såg hävdandet om sex utan några baktankar som ett förminskande.

Men var det inte det du menade så lämnar vi det.

 

[Borttaget konto]

Jag skrev aldrig att det skulle vara förminskande att anta att djur har sex för nöjes skull. Det jag syftade på, som uppenbarligen inte framgick, var att människor ofta är allt för snabba med att frånta djur deras förmåga att inse konsekvensen av deras handlingar.

Ok jag kan se nu vilka associationer du gjorde, men de två hör ju inte alls nödvändigtvis ihop ("sex utan baktankar" och "oförmåga att se konsekvenser") alltså var det lite förhastat att anta att Petruska med A också sa F.

Jag svarade utifrån vad du bokstavligen skrev eftersom jag inte alls ser någon given koppling mellan de två - hos människor finns det ingen sådan koppling tex. Vi har förmåga att se konsekvenser av våra handlingar, och vi har främst sex för sexets egen skull och inte som konfliktlösning.

 

[TheRedLightning]

Nä, så känner inte jag. För mig som lever mest i mitten av känsloregistret i allmänhet så skulle jag nog beskriva min känsla av kärlek såhär:

Att jag trivs med personen och har en hel del överseende med dåliga sidor som jag annars inte skulle stå ut med samt att jag saknar personen om den INTE fanns i mitt liv. Låter kanske konstigt, men det enda jag känner fysiskt i kroppen är förälskelse, kärlek KÄNNS inte!

Förälskelse, hur känns det?
Jag känner igen det andra du beskriver men när du säger förälskelse i kroppen känner jag mig lite lost.

 

[Ramona]

Förälskelse, hur känns det?

Man är som på moln! Allting är bra, man är helt pirrig och förväntansfull hela tiden. Går omkring och ler helt utan anledning, förutom att man är så förälskad så man håller på att spricka!

 

[prinsessfeminist]

Man är som på moln! Allting är bra, man är helt pirrig och förväntansfull hela tiden. Går omkring och ler helt utan anledning, förutom att man är så förälskad så man håller på att spricka!

Lägg till att man inte kan tänka en redig tanke och att man älskar allt som kommer i ens väg. Ingenting rubbar känslan av lycka.

Förälskelse är helt klart som en drog!

 

[Tass]

Man tror att allt går att lösa, bara man pratar med folk. För hur skulle någon kunna vilja att någon annan skulle vara olycklig? Det är bara inte möjligt!
Jag älskar alla och alla älskar varandra! Självklart!!!

 

[Ramona]

Förälskelse är helt klart som en drog!

Det ska visst vara enormt slitsamt för kroppen att vara förälskad, eftersom den producerar så mycket ämnen. Jag läste någonstans för länge sedan att det är när kroppen säger ifrån och inte orkar längre som förälskelsen går över. Så människor som har rätt förutsättningar kan vara förälskade i upp till ett år, medan andra bara kan vara förälskade i några veckor.

När man blir förälskad producerar kroppen bland annat dopamin och fenyletylamin, som är kroppens egentillverkade amfetamin. Man producerar också mer kortisol och adrenalin som ger energi. Biologin är inte dum, för när man är förälskad produceras mer testosteron hos både män och kvinnor, vilket gör att sexlusten ökar och sexuell beröring leder till att kroppen producerar oxytocin som skapar ett inre lugn och känslor av att världen är så sjukt underbar.

Jag älskar att vara förälskad och när jag känner att jag nog börjar bli lite förälskad så matar jag den där känslan ännu mer för att få må sådär extra fint ett tag. Knarkarvarning på mig!

 

[purity_666]

Jag tror att folk utgår ifrån sig själva helt enkelt. För en del är det helt okej att leva i en relation utan sex, för andra är sex en viktig del i deras mående. Är båda nöjda med läget är det väl bara att köra på. Är en nöjd och en mår dåligt av läget är det ju ett problem.

 

[Mabuse]

Det ska visst vara enormt slitsamt för kroppen att vara förälskad, eftersom den producerar så mycket ämnen. Jag läste någonstans för länge sedan att det är när kroppen säger ifrån och inte orkar längre som förälskelsen går över. Så människor som har rätt förutsättningar kan vara förälskade i upp till ett år, medan andra bara kan vara förälskade i några veckor.

När man blir förälskad producerar kroppen bland annat dopamin och fenyletylamin, som är kroppens egentillverkade amfetamin. Man producerar också mer kortisol och adrenalin som ger energi. Biologin är inte dum, för när man är förälskad produceras mer testosteron hos både män och kvinnor, vilket gör att sexlusten ökar och sexuell beröring leder till att kroppen producerar oxytocin som skapar ett inre lugn och känslor av att världen är så sjukt underbar.

Jag älskar att vara förälskad och när jag känner att jag nog börjar bli lite förälskad så matar jag den där känslan ännu mer för att få må sådär extra fint ett tag. Knarkarvarning på mig!

Fast det är nog rätt olika hur det känns att vara förälskad. Det där med att gå på moln och att allt känns bra - ja, så är det kanske om man faktiskt blivit tillsammans med den man är kär i. Är man olyckligt förälskad, eller det hela kanske fortfarande är lite skakigt (som det ju ofta är i början) så känns det ju inte så bra, nödvändigtvis. Att vara olyckligt förälskad är snarare en plåga.

För egen del skulle jag snarare beskriva förälskelse som en besatthet, det enda man kan tänka på dag och natt är den man är förälskad i. Man sover mindre, man blir inte hungrig på samma sätt, man tycker sig se den man är kär i överallt, och man kommer att tänka på den personen hela tiden, allt påminner en om honom. Inget annat känns lika intressant eller viktigt.

 

[TheRedLightning]

Man är som på moln! Allting är bra, man är helt pirrig och förväntansfull hela tiden. Går omkring och ler helt utan anledning, förutom att man är så förälskad så man håller på att spricka!

Åh, då är jag definitivt inte förälskad känner igent av det du beskriver ens ibland.

 

[Tass]

Fast det är nog rätt olika hur det känns att vara förälskad. Det där med att gå på moln och att allt känns bra - ja, så är det kanske om man faktiskt blivit tillsammans med den man är kär i. Är man olyckligt förälskad, eller det hela kanske fortfarande är lite skakigt (som det ju ofta är i början) så känns det ju inte så bra, nödvändigtvis. Att vara olyckligt förälskad är snarare en plåga.

Jag tycker att den första tiden av förälskelsen spelar det ingen roll om den är besvarad, jag går på små moln i vilket fall som. Men SEN blir det jätteviktigt om kärleken är besvarad eller inte. Om den inte är det så dyker man istället ner i ett smärtsamt vakum.

Det är inte alls självklart, som någon sa till mig, att man blir stark när man är kär. Man kan lika gärna bli totalt utslagen, beroende på omständigheterna. All kärlek är inte lycklig.

 

[Tass]

Åh, då är jag definitivt inte förälskad känner igent av det du beskriver ens ibland.

Jag känner flera som gått i många år och sagt att "jag har aldrig varit förälskad" och varit bekymrade för det. Men sen har det hänt...
Vi är så olika. En del av oss kanske måste träna en massa?

 

[Mabuse]

Jag känner flera som gått i många år och sagt att "jag har aldrig varit förälskad" och varit bekymrade för det. Men sen har det hänt...
Vi är så olika. En del av oss kanske måste träna en massa?

Hur tränar man för att bli förälskad?

 

[Gimlan]

Jag tror att folk utgår ifrån sig själva helt enkelt. För en del är det helt okej att leva i en relation utan sex, för andra är sex en viktig del i deras mående. Är båda nöjda med läget är det väl bara att köra på. Är en nöjd och en mår dåligt av läget är det ju ett problem.

Sen vill jag påstå att det kan förändras över livet beroende på hur man utvecklas, hur relationen utvecklas och vem man lever med.

 

[Tass]

Hur tränar man för att bli förälskad?

Ja du, om jag visste. Jag skulle verkligen behöva träna lite nu, det är väldigt längesen jag var kär sist
Förr var det så lätt så lätt...

 

[Ramona]

Hur tränar man för att bli förälskad?

Jag tror absolut man kan träna på att bli förälskad, men det handlar mer om att träna sig själv att släppa taget och bara ge sig hän vad som händer. Man måste lära sig att inte tänka och älta så mycket, utan bara gilla läget och sluta intala sig själv en massa dumma saker. Klart man aldrig blir förälskad i någon ifall man bara letar fel, eller ifall man inte tycker att man är värd att bli älskad.

 

[Tass]

Jag känner flera som gått i många år och sagt att "jag har aldrig varit förälskad" och varit bekymrade för det. Men sen har det hänt...
Vi är så olika. En del av oss kanske måste träna en massa?

Det där blev visst lite svårtolkat.

Det jag menar är att om man inte har varit förälskad (på det sätt som beskrivs ovan) så är det ingen prognos för framtiden. En del tycks vänta på rätt person, och SEN slår det till. Så TS misströsta inte om det är det här du vill ha!

Själv har jag blivit kär i den ena knäppskallen efter den andra, vilket inte ger så mycket mer än en massa träning. Så jag kanske behöver träna mycket då?

 

[Mia_R]

Ja du, om jag visste. Jag skulle verkligen behöva träna lite nu, det är väldigt längesen jag var kär sist
Förr var det så lätt så lätt...

Jag har alltid haft väldigt svårt att bli förälskad och att sen gå vidare till kär och verkligen älska någon är ännu svårare för mig, men visst är det underbart att bli förälskad.

 

[tanten]

Jag har alltid haft väldigt svårt att bli förälskad och att sen gå vidare till kär och verkligen älska någon är ännu svårare för mig, men visst är det underbart att bli förälskad.

det är inte det minsta lilla dugg underbart. Bara förfärligt.

Jag har lätt för att bli kär men har aldrig upplevt att vara besvarat förälskad. Förälskelse är vidrigt och hemskt. Att ha känslor för någon som inte har motsvarande känslor är just vidrigt.

Så nä. Förälskelse kan vara allt utom underbart.

 

[doleron]

@tanten men då är det väl mer att det är obesvarat som är hemskt, inte själva förälskelsen i sig