Hur väljer ni valp?

[Preussen]

Vilka egenskaper, beroende på vad ni tänkt ha hunden till, tycker ni är önskvärt att se redan när hunden är valp? Vad vill ni inte se? Tänker på egenskaper som kan variera mycket mellan olika valpar såsom: kamplust, föremålsintresse, socialitet, nyfikenhet, rädsla, hälsningsritual m.m.
Om ni redan har hund som gjort resan från valp till vuxen hund: Vilka egenskaper har hängt med? Blev det som ni tänkt er?
Jag hade nöjet att växa upp med två valpar från samma kull och fascineras fortfarande av hur olika de var och hur de behöll stor del av sin personlighet från 7 v ålder tills de blev gamla. Idag väljer nog de flesta valp i samråd med uppfödaren alt. uppfödaren väljer helt valp till varje valpköpare, men vilka egenskaper berättar ni för uppfödaren att ni söker?

 

[Preussen]

Kan börja med mig själv: Jag har som sagt växt upp med två mycket olika valpar/hundar. En stor skillnad var hur sociala mot människor de var, den ena "fjäskade" mycket och hälsade glatt på kända som främmande människor genom hela sitt liv och hade stort behov av närhet från människor. Den hunden hade mer Will to please än den andra men fick också stora problem med separationsångest. Den andra hunden var inte speciellt intresserad av människor alls, han var mycket mer självständig och tog fler egna beslut. Han hade heller inga problem med att lämnas ensam, och han verkade föredra andra hundars sällskap mer än människors. En annan punkt de skiljde sig mycket på som höll i sig var föremålsintresset, hunden som älskade människor var ointresserad av lek med leksaker, medan den självständiga hunden väldigt gärna lekte med leksaker och älskade att kampa och jaga saker. Dessa egenskaper visade sig alltså redan som valpar.
I min framtida valp kommer jag nog söka en blandning mellan mina förra hundar, jag gillar hundar med kamp- och föremålsintresse då det underlättar i min träning. Kommer vilja ha en social hund men kommer hellre välja en valp som hälsar lite lagom än valpen som hälsar intensivt på alla den möter.

 

[Red_Chili]

Jag vill ha en valp som är positiv, orädd, utan tvekan utforskar alla nya saker i världen och som trivs med människor. En rädd valp eller en som inte är nyfiken av sig hade jag vägrat ta hem.

De två valpar jag haft har varit just sådana. Jag har haft svårt att hitta något alls som skrämt dem, vi har kunnat leka med alla tänkbara typer av leksaker, har kunnat leka utan leksaker och de har trivs utmärkt med såväl människor som andra hundar. Det har varit valpar som tänker mycket, tar massor av egna initiativ och hittar på en enorm mängd hyss. Någon "Will to please" räknar jag inte med att ska finnas hos dem öht, däremot räknar jag med att redan på småvalparna se en enorm lust att jaga allt som rör sig.

Valp 1 var jag med från dag 1, valp 2 träffade jag första gången när hon var knappt 3 veckor och då bodde jag på kenneln en dryg vecka. Under tiden på kenneln hann jag se att mina dårar var precis så som jag vill ha dem. Visserligen var hela kullarna sådana och hade uppfödaren valt valp åt mig hade det säkert blivit jättebra med vilken som helst, men jag blev lite extra kär i mina två och därför flyttade de till mig.

 

[Raderad medlem 94602]

Tittar mycket på vad som ligger bakom hunden i linjerna. Hälsa och egenskaper. Där görs grundsorteringen. Tittar också på linjer i övrigt. Finns hundar som är kända för att ha nedärvt vissa egenskaper och beroende på detta kan det vara ett plus eller minus.
Själva valpen som individ vill jag ska vara framåt, nyfiken och trygg i sig själv. Vill inte se rädslor eller osäkerhet. Givetvis kan en valp vara lite försiktig i början men mer än så-Nej!
Jag lägger ingen vikt vid kamplust osv i en 8 veckorsvalp. Hittills har jag inte träffat på en valp kamplust, föremålsintresse osv inte har utvecklats ( i min ras). Tråkigt nog stirrar sig en del blinda på sånt. Det finns valpar som kampar eller har ett fint föremålsintresse som små men som sen aldrig utvecklar det något större och vise versa. Därför tittar jag mer på vad linjerna i övrigt har lämnat, det är en bättre vägvisare.

I vår egen uppfödning finns en röd tråd att de hundar som fått det där lite extra av allt och verkligen blivit riktigt bra är de som mognat senast och tagit längst tid på sig att få alla egenskaper på plats.

 

[dobbis]

Jag gör samma bakgrundsarbete som @Voff, när jag sen väljer valp vill jag ha den som "sitter i hörnet" mao inte en kletig valp utan valpen som hälsar snabbt o sen går o gör annat.

 

[Migo]

Tittar betydligt mer på föräldrar/äldre hel/halvsyskon än på den enskilda valpen. Gillar jag det jag ser hos släkten så är valpvalet baserat på så löjliga saker som magkänsla och tillfälligt tycke Dealbreakers är valpar som inte "ger sig" när tiken säger till, visar kvarvarande osäkerhet om något händer eller om de inte alls visar intresse för människor. Hittills har jag fastnat för "filosoferna" i kullarna jag valt ur, och det har blivit bra.

Jag har vallhundar, och lägger störst vikt vid vallningsegenskaper som inte alls syns i valphagen.

 

[Red_Chili]

Kan tillägga att jag "såklart" gör som andra i tråden först. För att jag alls ska bli intresserad av en kull gäller det att det är bra avel och riktigt seriös uppfödare bakom.

 

[Preussen]

Kan tillägga att jag "såklart" gör som andra i tråden först. För att jag alls ska bli intresserad av en kull gäller det att det är bra avel och riktigt seriös uppfödare bakom.

Ja samma här såklart!

 

[Hyacinth]

jag ska gilla föräldrarna, om sen kullen är jämn är jag ytlig och går på magkänsla. Denna gång fanns en valp med de färger jag önskade, då det var en tik och en pigg och framåt sådan var valet enkelt. Men jag hade högst troligt varit toppennöjd med vilken som helst av hundarna i kullen. Men jag är så glad att just DÅREN flyttade till oss, hon är helt galen och ser ut och är precis som jag hoppades.

 

[Monifa]

I mitt fall var det uppfödaren som valde valp men jag ville ha en modig och framåt tik.
Betty har sedan hon var liten vart kaxig. Är fortfarande.
En egenskap jag själv då inte tänkte på och inte gjort förrän jag läste @Migo s inlägg "valpar som inte "ger sig" när tiken säger till" . Där har vi Betty och jag minns hur jag noterade att hon kunde bli sur om hon blev tillsagd, det finns kvar. Nu är det inget problem men hon försöker säga tillbaka när hon blir tillsagd och hon inte håller med.

I övrigt är hon precis lika galen, framåt, modig och jobbig som hon var när jag hämtade henne.

 

[Migo]

I mitt fall var det uppfödaren som valde valp men jag ville ha en modig och framåt tik.
Betty har sedan hon var liten vart kaxig. Är fortfarande.
En egenskap jag själv då inte tänkte på och inte gjort förrän jag läste @Migo s inlägg "valpar som inte "ger sig" när tiken säger till" . Där har vi Betty och jag minns hur jag noterade att hon kunde bli sur om hon blev tillsagd, det finns kvar. Nu är det inget problem men hon försöker säga tillbaka när hon blir tillsagd och hon inte håller med.

I övrigt är hon precis lika galen, framåt, modig och jobbig som hon var när jag hämtade henne.

En sån är inte så kul att grundträna vallning med, även om de kan bli förjäkla bra sen. Frodo var sån, och det är ett drag som finns tydligt fortfarande: Han förstår inte att han kan dämpa sig vid press, utan svarar emot eller blir stressad.