Haha - jag tycker nog att tanter ger sina hundar exakt de namn de själva vill!
Jag har själv alltid haft hundar som hetat sitt stamtavlenamn eller något närliggande (Carlos blev Charlie till exempel). De nuvarande två hundarna är isländska fårhundar och de heter sina stamtavlenamn rakt av. De har ofta ganska enkla, en- eller tvåstaviga isländska namn och jag är lite färgad av hästsidan (har isländska hästar också) där de SKA registreras med isländska namn - så jag gillar att knyta an till rasens ursprung på det viset.
Jag gillar därför absolut din idé om brittiska namn även om jag kanske inte skulle uppskatta tanken på att gå ut på trappan och vråla "Heathcliff!!" när jag vill att hunden ska komma in Jag gillar Charlie, kanske för att jag haft en, och förknippar inte det med någon viss bokserie (min Charlie fanns långt före de böckerna)
Så är det ju absolut - i slutänden är det förstås upp till tanterna själva att välja namn till sina hundar
Jag är nog böjd att hålla med dig, jag vill gärna ha ett namn som knyter an till rasens ursprung. Problemet för min del är att jag gärna fastnar för sådana namn som helt enkelt inte är så lämpliga på en hund. Just nu har jag till exempel fastnat helt för Remington - oerhört opraktiskt att stå och ropa! Archibald är ett annat sådant där namn som jag bara smälter för, men jag har lite svårt att föreställa mig det i vardagen Och Benedict!