Hur upplever ni? - Att ha barn?

[Scilla]

Sv: Hur upplever ni? - Att ha barn?

Hur fungerar det med att konsekvensen att han själv hjälper till att plocka ihop kattsanden han hällt ut och torka kritmärken från väggarna?!

Jag är själv mycket för att man får ta konsekvensen av sitt handlande men med min 3-åring är det svårt att få henne förstå att det är tråkigt att tömma avlopp eller torka upp efter sig för allt detta är ju spännade det innebär ju ännu mera slabbade med vatten.

Och när hon är på sitt värsta humör då kan du glömma allt sammarbete öht

Tom dom rutinerade dagisfröknarna går bet på henne när hon sätter den sidan till.

 

[Cizma]

Sv: Hur upplever ni? - Att ha barn?

Du måste vara helt otrolig!! Eller ett nervvrak

Ja, inte är jag väl som jag borde vart iaf men det tror jag nog iof att jag aldrig varit.... Jag har lärt mig prioritera bort oväsentliga saker och njuta av den simplaste enklaste vardagslyxen som tex en lugn stund på skithuset med en spännande skvallertidning utan att nån står å bankar på dörren å ska in

 

[Cizma]

Sv: Hur upplever ni? - Att ha barn?

Hur kom det sig att ni ändå skaffade fler och fler barn om du var så utmattad? Är bara nyfiken hur ni tänkte .

ja, jag(vi) var unga, nykära och naiva.... sen var väl det inte så himla planerat in i detalj, utan de små liven kom ändå... Jag har haft EXTREMT lätt för att bli gravid, trots hormonspiral så bidde barn nummer 5 till... så vi har lixom bara tackat och tagit emot den härliga rikedomen... efter barn nummer 6 steriliserade jag mig för att förhindra fler barn... jag har haft totalt 10 graviditeter... förlorat ett barn år 91 och år 99 förlorade jag ett tvillingpar samt så skulle barnet född 00 haft en tvilling som jag också förlorade... Inga aborter, allt skedde enligt moder naturs önskan... tills jag valde att sätta stopp....

Det är aldrig lätt att vara mamma.... oavsett om man har 1 eller 10 barn... att jag var uttröttad behövs det väl inte vara ett geni för att förstå... men lyckan
över ungarna har ändå burit.... Idag så är vi en väldigt liberal storfamilj... ALLA hjälps åt... med både mat, tvätt, städ, djur, disk och syskonpassning... Vi är bullriga och explosiva men vi har även väldigt roligt ihop... Vi gör mkt tillsammans som många andra inte gör... och vi är kreativa och hjärtliga med mkt humor och humör... Debatter och värdsliga problem avhandlas ofta, dr ingen tycker lika och vi är inte rädda för att hävda vår egen åsikt... Ungarna är inte rädda för att hugga i där det behövs och ibland är det som ett mindre världskrig på fm och sedan storfamiljslycka på em...

 

[Sar]

Sv: Hur upplever ni? - Att ha barn?

Där tycker jag att man får köpa att de inte förstår att det är en konsekvens och inte en ny spännande lek. När det gäller samarbete har jag faktiskt varit så "elak" att jag tagit tag i barnets hand och så har vi "tillsammans" plockat upp grejerna om de inte varit villiga att hjälpa till. Sedan har vi haft ett tydligt mål, ex.vis när vi plockat ihop det här så ska vi tillsammans förbereda en picnic, åka till lekparken etc.

Våra barn har gjort relativt få "hyss" men varenda gång det har hänt så har det bottnat i att vi föräldrar inte haft den uppmärksamheten på barnen vi hade behövt eller inte tagit med barnen i våra göromål och lämnat dem för mkt till sig själva (nu säger jag inte på något sätt att det är så i ert fall utan beskriver bara hur det är för oss!).
De är ju till naturen "arbetssamma" och kör man inte åt samma håll tillsammans så jobbar de själva med varierande resultat

På vår förskola får de en målad blomma på handen när de hjälpt till att städa upp vilket fortfarande verkar fungera som en bra morot.

Jag är själv mycket för att man får ta konsekvensen av sitt handlande men med min 3-åring är det svårt att få henne förstå att det är tråkigt att tömma avlopp eller torka upp efter sig för allt detta är ju spännade det innebär ju ännu mera slabbade med vatten.

Och när hon är på sitt värsta humör då kan du glömma allt sammarbete öht

Tom dom rutinerade dagisfröknarna går bet på henne när hon sätter den sidan till.

 

[Bebben]

Sv: Hur upplever ni? - Att ha barn?

Han bryr sig inte direkt om att han får hjälpa till att städa efteråt, han brukar samarbeta dom flesta gångerna, och tycka att "Ja, jag hjälper väl mamma när hon ska städa idag igen.." typ.

Eftersom jag har barnsäkrat vartenda "farligt" utrymme nu, så blir det inga direkta hyss längre. På sin höjd så slänger han sin pyjamas på golvet, och försöker dammsuga - vilket inte stör mig. Eftersom hans sovrum öppnas ut i hallen, så har han bara det rummet och sen vidare in i vardagsrummet att tillgå. Nu när han inte kan komma åt alla spännande grejer, så väcker han mig direkt istället för att få sällskap/underhållning.

Att verkligen punktmarkera orkar jag tyvärr inte alla dagar. Jag är ensam med honom till 99% av tiden, och är själv sjukskriven sen 4 år tillbaka - och beräknas att vara det i minst 3 år till - så det är liksom jobbigt nog ändå vissa dagar. Uppmärksamheten är inte alltid 100%, och jag har inte energi alla gånger till att ha honom med i det jag gör heller. Därför får jag köra på barnsäkert, så att jag kan slappna av när det behövs utan att han kan förstöra hela huset, skada sig själv eller annat..
Jag sover i genomsnitt 1-3 timmar/dygn, eftersom grava sömnstörningar är en del av min sjukdomsbild. Jag behöver starka mediciner för att kunna sova, men jag tar aldrig något sådant när jag har ansvar över Sebastian, ifall något händer och jag behöver köra bil, eller tänka ordentligt och snabbt.
Dom 2-3 nätterna han brukar spendera hos farmor & farfar i månaden är guld värda, för då kan jag ta min medicin och sova ut

Jag hoppas på att denna period ska gå över snart, så att vi får lite mer kul ihop igen!

(Jag har nu varit vaken i 35 timmar, och börjar äntligen bli lite sömnig så om några timmar kanske jag kan somna, har jag tur sover Sebbe länge imorgon så att jag får 6 timmars sömn kanske! Det ÄR inte så konstigt att jag är less på att ha barn ofta tyvärr..)

 

[doglover]

Sv: Hur upplever ni? - Att ha barn?

Jag förstår dig absolut. Det finns ingen som skulle kunna ta Sebastian någon natt extra? Så att du kan vila dig lite mer? Det måste kännas fruktansvärt jobbigt.
Jag får ett risigt humör om jag inte får sova ordentligt och Loke härjar och sedan blir till Herr GrinOlle nr 1 när han inte får som han vill, så jag kan tänka mig att det måste vara väldigt frustrerande.

 

[Bebben]

Sv: Hur upplever ni? - Att ha barn?

Nej, det gör ju inte det tyvärr.

Hans pappa jobbar borta hela veckorna, och är upptagen vissa helger också. Hans farföräldrar tar honom så fort dom får en ledig stund över, men båda jobbar väldigt mycket och har såklart lite annat i livet som måste skötas också!
Hela min familj finns över 60 mil bort, så dit kan han inte bli skjutsad hur som helst direkt

Uthärdar gör man alltid, och lättare är det när han inte har 3 års-trots i alla fall..

 

[lobell]

Sv: Hur upplever ni? - Att ha barn?

Ja, inte är jag väl som jag borde vart iaf men det tror jag nog iof att jag aldrig varit.... Jag har lärt mig prioritera bort oväsentliga saker och njuta av den simplaste enklaste vardagslyxen som tex en lugn stund på skithuset med en spännande skvallertidning utan att nån står å bankar på dörren å ska in

Känner igen det där.
Jag brukar ta med mej Aftonbladet eller Expressen in på toa.
Gäller att låsa snabbt innan 3-åringen ser att jag går in, annars står han och bankar tills jag är klar

 

[Sar]

Sv: Hur upplever ni? - Att ha barn?

Det låter väldigt tufft för dig! Jag skickar en styrkekram och hoppas att du får sova gott, allt blir lättare då sömnen för en själv fungerar!
Skönt att det fungerar med barnsäkring!

 

[Cizma]

Sv: Hur upplever ni? - Att ha barn?

Känner igen det där.
Jag brukar ta med mej Aftonbladet eller Expressen in på toa.
Gäller att låsa snabbt innan 3-åringen ser att jag går in, annars står han och bankar tills jag är klar

Jupp, precis så är det... fast nu är ju min minsta 9 år, men eftersom vi har 4 tjejjer blir det inte ofta som toan är fri och ledig

 

[Bebben]

Sv: Hur upplever ni? - Att ha barn?

Tack

Sebbe hörde nog mina böner inatt, för han sov till kl 09:30 Jag lyckades somna runt 01, så jag känner mig lite mer normal i huvudet idag - efter ca 8 timmars sömn. Det gör att man får lite extra tålamod och ork.

Nu sover han middag en stund, sen ska vi bege oss till skogen med alla hundarna och försöka oss på att gå en sväng! Där kan jag släppa honom "lös", utan att behöva tänka på vägar, bilar och annat som här i byn. Blir lite lättare utan alla "Nej, du får inte..." från min sida.

 

[vindvissla]

Sv: Hur upplever ni? - Att ha barn?

Skont att du fick sova. Jag tror vem som helst hade blivit trott pa barn om de inte fatt sova ordentligt, man har ju noll lust att gora nagonting. Det ar inte sa att du kan fa en avlastningsfamilj nagon helg i manaden? Jga vet inte alls hur sant funkar.

 

[Bebben]

Sv: Hur upplever ni? - Att ha barn?

Jag vet inte, jag är säkert berättigad till det, men jag vill inte ha det faktiskt.
Jag har så många, och så väldigt, negativa erfarenheter av soc, så den dagen dom får ha med mitt barn att göra så är jag förmodligen död eller inlåst för resten av livet

Vi kämpar på istället! I september får jag strax över 2 veckor ledigt, och jag har det som håller mig uppe när det känns alldeles för jobbigt.. Snart ska vi upp till min familj också, och då umgås han mycket med alla andra där - så jag får mer tid över till att andas ut lite i några dagar.

 

[vindvissla]

Sv: Hur upplever ni? - Att ha barn?

Ah ok.

Ha det sa skont pa semestern, det ar alltid bra med extra underhallning Jag har precis haft 4 extra vuxna i huset i tva veckor, har knappt lagat mat eller diskat eller sett roken av min son!

 

[No1]

Sv: Hur upplever ni? - Att ha barn?

En faktor jag tror spelar in är om man har dåligt med stöd från sin partner, är ensamstående eller på annat sätt får svårt med avlastning.
Det är tufft oavsett ålder.

Så kan det givetvis vara men just i mitt umgänge har tjejerna träffat bra män och har haft turen att, enligt dem själva, fått "lätta" barn utan krämpor.

 

[eyz]

Sv: Hur upplever ni? - Att ha barn?

Jag har faktiskt också alldeles nyligen tänkt på det här.

I söndags träffade jag min kusin som är lite drygt 1½ år. Han satt vid köksbordet och "körde traktor" så saliven rann. Han var mäkta stolt över "tean"arna (stenarna) på flaket och sina två tjattos. Och jag lääääängtar verkligen till Milton är så gammal. Och till allt annat som väntar i framtiden. Samtidigt är det så himla härligt nu, med en pratande och ständigt leende bebis. Ååååh!!

Tänk vilket underbart liv man har som mamma!

 

[Engla]

Sv: Hur upplever ni? - Att ha barn?

Kl

Min dotter är snart två och jag blir mer och mer "förälskad" i henne för var dag som går!

 

[Jenka]

Sv: Hur upplever ni? - Att ha barn?

Sebastians favoritfraser för tillfället är "Jag har iiiiiingen aning mamma..." - "Jag gör ingenting!" - "Nej, mamma, det var *någon av hundarnas namn* som gjorde det!!".
Ja, han brukar oftast mena på att min (för tillfället) 10 v gamla valp har klättrat upp på diskbänken och kladdat ut saker, eller öppnat fönstret (som ska vara barnsäkert) eller...

Hehe, sådär kan min 3½ år gamla bror vara också. Det var Bamse som gjorde det!
Att den GAMLA rottweilern som ligger i hallen och sover har hällt ut alla leksaker, spridit ut kläder och hällt ut allt innehåll i mammas handväska är säkert sant

 

[humlanotrocadero]

Sv: Hur upplever ni? - Att ha barn?

Jag fick höra när jag var gravid att jag minsann skulle ändra åsikt om allt o alla, mina värderingar skulle inte finnas kvar osv.

Så till skillnad från allaandra som beskriver hur ert förhållande till ert barn är skulle jag vilja berätta hur otroligt likt mitt gamla liv i förhållande till livet som förälder.

Jag har kvar samma värderingar, tycker samma saker är äckligt o ser inte världen genom mitt barns ögon. Jag uppskattar fortfarande samma saker (plus mkt mer men det gamla har inte försvunnit alls).

Mitt liv har fått väldigt mkt mer men det gamla väger faktiskt lika tungt att värna om.

Älskar livet som förälder.

 

[Lamborghini]

Sv: Hur upplever ni? - Att ha barn?

Jag tror vi kommer sakna den här tiden när vi har våra pratkvarnar sen Haha alla tider är nog supermysiga. Elias har precis börjat skratta (på sånt sätt han kan än så länge) och det är så himla roligt för man blir lika glad och lycklig varje gång