Hur tusan gör man?

[MayGrace]

Just nu håller jag på att gå sönder inombords. Jag har knappt sovit sedan i Torsdags.
Jag har sårat någon väldigt djupt som jag tycker om, och jag vet inte hur jag ska få kontakt med människan. Jag känner att hen får vara hur arg på mig som helst men jag känner att jag måste få förklara mig innan jag går sönder som sagt.
Känns som jag prövat allt snart och jag förstår verkligen att hen är arg men känns som om vi pratat med varandra så kanske vi båda kan lägga de oss bakom oss och gå vidare framåt antingen tillsammans eller skiljas åt för gott men jag känner att jag måste få ett avslut annars kommer de här gnaga sönder mig sakta men säkert

Så hur gör man? För jag vet inte ..

 

[Enya]

För din skull eller den andres skull?

Ibland är det kanske bäst att låta ett sår vara. Ibland för en tid och ibland för alltid. Ibland finns möjlighet att prata och reda ut, men om den andra inte vill, finns det ju inte många alternativ. Antingen väntar du till den andra är redo för att prata med dig eller så tar du ett steg tillbaka och låter det vara. Det där är svårast. Att låta det vara när man så gärna vill reda ut saker, men man kanske ska fundera på för vems skull man vill göra det. Är det för den andres skull så är det ju en sak, men är det för sin egen så är det kanske bättre att ta reda på om det finns något annat vis att förlåta sig själv.

 

[MayGrace]

För din skull eller den andres skull?

Ibland är det kanske bäst att låta ett sår vara. Ibland för en tid och ibland för alltid. Ibland finns möjlighet att prata och reda ut, men om den andra inte vill, finns det ju inte många alternativ. Antingen väntar du till den andra är redo för att prata med dig eller så tar du ett steg tillbaka och låter det vara. Det där är svårast. Att låta det vara när man så gärna vill reda ut saker, men man kanske ska fundera på för vems skull man vill göra det. Är det för den andres skull så är det ju en sak, men är det för sin egen så är det kanske bättre att ta reda på om det finns något annat vis att förlåta sig själv.

Jag kommer inte kunna förlåta mig själv när det gäller detta, det är för stort och gör för ont. Och i för som hen och jag rör oss i samma kretsar kommer de också påverka hela grejen. Då kommer jag för alltid vara rädd för att stöta på hen vid något tillfälle och känna att de inte blir bra för varken hen eller mig.
Jag vet inte just nu mer en att jag går sönder inombords och de tär på mig något extremt och jag förstår hen på alla sätt och vis, men de var inte så här de skulle sluta med bittra ord ..

 

[TinyWiny]

Om du tror att det gör skillnad så skriv ett brev. Men precis som @Enya är inne på är det ibland, om det är för sin egen skull, så kan man behöva vänta och ibland kan man inte reda ut saker alls. Att du känner att du inte kommer kunna förlåta dig själv låter fruktansvärt men även där kan att skriva ner hjälpa till. Det brukar kännas bättre när man har fått ner det i skrift även om det kanske inte innebär någon förändring i sig. Det du absolut inte ska göra är att jaga den här personen. Det kan göra allt så mycket värre. Om du skriver ett brev så skriv något i stil med att du inte kommer göra mer kontaktförsök om hen inte vill det. Ibland får man inga avslut och ingen chans att förklara sig tyvärr. Då får man göra avslut för sig själv istället.

 

[MayGrace]

Om du tror att det gör skillnad så skriv ett brev. Men precis som @Enya är inne på är det ibland, om det är för sin egen skull, så kan man behöva vänta och ibland kan man inte reda ut saker alls. Att du känner att du inte kommer kunna förlåta dig själv låter fruktansvärt men även där kan att skriva ner hjälpa till. Det brukar kännas bättre när man har fått ner det i skrift även om det kanske inte innebär någon förändring i sig. Det du absolut inte ska göra är att jaga den här personen. Det kan göra allt så mycket värre. Om du skriver ett brev så skriv något i stil med att du inte kommer göra mer kontaktförsök om hen inte vill det. Ibland får man inga avslut och ingen chans att förklara sig tyvärr. Då får man göra avslut för sig själv istället.

Får väl försöka med de, känns mest som att de gör så ont just nu att jag inte riktigt vet hur jag ska hantera de. De känns som vi borde prata med varandra egentligen för bådas skull, för jag tror vi båda behöver säga saker till varandra oavsett hur arga eller vi inte är. Men jag kan ju inte tvinga hen heller ..

Som sagt just nu gör det väldigt ont, och jag vet inte hur jag ska hantera de. Inte känt så här på länge.

 

[TinyWiny]

Får väl försöka med de, känns mest som att de gör så ont just nu att jag inte riktigt vet hur jag ska hantera de. De känns som vi borde prata med varandra egentligen för bådas skull, för jag tror vi båda behöver säga saker till varandra oavsett hur arga eller vi inte är. Men jag kan ju inte tvinga hen heller ..

Som sagt just nu gör det väldigt ont, och jag vet inte hur jag ska hantera de. Inte känt så här på länge.

Jag tänker att ett brev kan ge en öppning för senare samtal i den bästa av världar.

Jag tror också att du behöver skilja på ditt behov och det faktum att du går sönder och hens behov och det faktum att hen har valt att inte prata och försöka reda ut. Hen kanske behöver få vara ifred iallafall just nu. Ett brev är ett snällare sätt att ta kontakt än att maila, ringa, sms;a osv. upprepade gånger, det gör det oftast så mycket värre än om man visar någon respekten att man ger sin syn på det hela, ber om ursäkt och så men samtidigt är tydlig med att man inte kommer fortsätta med kontaktförsök utan att det är upp till hen när hen känner sig redo att ta kontakt.

 

[MayGrace]

Kan väl skriva att jag har skrivit brevet, men inte bestämt mig för om jag ska skicka de eller inte. De får väl kanske mogna lite men samtidigt så var de skönt att få ned precis vad jag tänkte på papper ..

 

[cirkus]

Jag tycker inte du ska skicka brevet. Jag vet hur jag hade reagerat på ett brev från sån som gjort mig riktigt, riktigt illa - jag hade blivit mer arg troligen. Skriv brevet men skicka det inte.

 

[TinyWiny]

Kan väl skriva att jag har skrivit brevet, men inte bestämt mig för om jag ska skicka de eller inte. De får väl kanske mogna lite men samtidigt så var de skönt att få ned precis vad jag tänkte på papper ..

Vad bra! Lägg då brevet i en byrålåda och låt det ligga där! Där lär det göra mest nytta.

 

[Qelina]

Just nu håller jag på att gå sönder inombords. Jag har knappt sovit sedan i Torsdags.
Jag har sårat någon väldigt djupt som jag tycker om, och jag vet inte hur jag ska få kontakt med människan. Jag känner att hen får vara hur arg på mig som helst men jag känner att jag måste få förklara mig innan jag går sönder som sagt.
Känns som jag prövat allt snart och jag förstår verkligen att hen är arg men känns som om vi pratat med varandra så kanske vi båda kan lägga de oss bakom oss och gå vidare framåt antingen tillsammans eller skiljas åt för gott men jag känner att jag måste få ett avslut annars kommer de här gnaga sönder mig sakta men säkert

Så hur gör man? För jag vet inte ..

Var med om precis samma sak för några månader sedan, bad om ursäkt tusen gånger, förklarade hur jag menade för hen missförstod mig för jag menade inte så som hon tolkade det och jag skrev det bara i förbifarten i ett sms där det som orsakade sprickan bara var en liten del. Först var jag bara ledsen, arg och besviken på mig själv, när jag tänkte efter ordentligt så insåg jag att det inte bara var jag som hade sagt något fel, det jag sa kom ju någonstans ifrån och jag hade rätt på samma sätt som hon hade rätt, det var olika perspektiv och jag ångrar att jag skrev det för det gjordes mitt i natten när jag var trött och typ sov och jag kanske inte uttryckte mig så bra men jag har ju uppfattat det hon gjort så som jag har men hon har uppenbarligen inte gjort det, och jag använde helt fel ord och skrev det på helt fel sätt och det förstår jag sårade henne och när jag försökte lösa allt blev det bara värre och värre.

Det blev inget bra sätt att reda ut dom sakerna men när jag försökte prata med henne istället för att skicka sms fram och tillbaka så gick det ändå inte. Till sist var jag så rädd och orolig varje gång telefonen plingade att jag valde att blockera hennes nummer. Vi har inte haft kontakt sedan dess, det blev så för det här gick inte att laga. Jag är likt dig livrädd för att träffa henne, hon skulle vara instruktör på hundkursen jag planerat att gå och det skulle verkligen inte gå så jag valde att inte gå kursen.

Jag hade lånat en bok av henne, postade den fast vi bor i samma stad för att jag inte klarade att träffa henne, skrev tack för lånet, skrev att trots att vi inte umgås så är hon en fin människa och att hon ska ta hand om sig och sin hund och att det var tråkigt att det blev som det blev. Känner att jag gjort allt för att lösa det men nu har jag förlorat en av mina allra närmsta vänner och det är tomt, sjukt tomt speciellt som vi brukade prata varje dag. Men jag väljer att gå vidare nu och komma ihåg att alla kan göra fel även jag och det gör mig inte till en dålig människa, missförstånd kan uppstå, ibland gör man faktiskt fel på riktigt och det svider men om det inte går att reparera får man försöka lära sig till andra tillfällen och till sist faktiskt gå vidare, vissa gånger förändras livet på sätt som man kanske inte vill, jag försöker att gå vidare nu.

I början trodde jag att jag skulle dö av ångest för det som hänt, men nu är det mer en sorg och jag kan fundera fram och tillbaka på om jag verkligen förtjänar det här bemötandet från henne eller om det faktiskt finns något i det som jag faktiskt skrev.

 

[Diabetikern]

Fruktansvärt jobbig sits men har hen valt att bryta kontakten får du nog respektera detta.

Har du någon annan du kan prata med? Någon uomstående som kan ge lite input och råd.

Hoppas det går bra för er och att du mår bättre snart

 

[MayGrace]

Fruktansvärt jobbig sits men har hen valt att bryta kontakten får du nog respektera detta.

Har du någon annan du kan prata med? Någon uomstående som kan ge lite input och råd.

Hoppas det går bra för er och att du mår bättre snart

Just de här är känsligt och vill inte dra in någon annan i de, känns som de bara skulle göra saken värre då jag lovat hen att inte nämna dennes namn i någon situation. De är jätte svårt för jag känner att jag har gjort fel ja men samtidigt är vi två.

 

[MayGrace]

Var med om precis samma sak för några månader sedan, bad om ursäkt tusen gånger, förklarade hur jag menade för hen missförstod mig för jag menade inte så som hon tolkade det och jag skrev det bara i förbifarten i ett sms där det som orsakade sprickan bara var en liten del. Först var jag bara ledsen, arg och besviken på mig själv, när jag tänkte efter ordentligt så insåg jag att det inte bara var jag som hade sagt något fel, det jag sa kom ju någonstans ifrån och jag hade rätt på samma sätt som hon hade rätt, det var olika perspektiv och jag ångrar att jag skrev det för det gjordes mitt i natten när jag var trött och typ sov och jag kanske inte uttryckte mig så bra men jag har ju uppfattat det hon gjort så som jag har men hon har uppenbarligen inte gjort det, och jag använde helt fel ord och skrev det på helt fel sätt och det förstår jag sårade henne och när jag försökte lösa allt blev det bara värre och värre.

Det blev inget bra sätt att reda ut dom sakerna men när jag försökte prata med henne istället för att skicka sms fram och tillbaka så gick det ändå inte. Till sist var jag så rädd och orolig varje gång telefonen plingade att jag valde att blockera hennes nummer. Vi har inte haft kontakt sedan dess, det blev så för det här gick inte att laga. Jag är likt dig livrädd för att träffa henne, hon skulle vara instruktör på hundkursen jag planerat att gå och det skulle verkligen inte gå så jag valde att inte gå kursen.

Jag hade lånat en bok av henne, postade den fast vi bor i samma stad för att jag inte klarade att träffa henne, skrev tack för lånet, skrev att trots att vi inte umgås så är hon en fin människa och att hon ska ta hand om sig och sin hund och att det var tråkigt att det blev som det blev. Känner att jag gjort allt för att lösa det men nu har jag förlorat en av mina allra närmsta vänner och det är tomt, sjukt tomt speciellt som vi brukade prata varje dag. Men jag väljer att gå vidare nu och komma ihåg att alla kan göra fel även jag och det gör mig inte till en dålig människa, missförstånd kan uppstå, ibland gör man faktiskt fel på riktigt och det svider men om det inte går att reparera får man försöka lära sig till andra tillfällen och till sist faktiskt gå vidare, vissa gånger förändras livet på sätt som man kanske inte vill, jag försöker att gå vidare nu.

I början trodde jag att jag skulle dö av ångest för det som hänt, men nu är det mer en sorg och jag kan fundera fram och tillbaka på om jag verkligen förtjänar det här bemötandet från henne eller om det faktiskt finns något i det som jag faktiskt skrev.

Känslan av tomhet är värst, ångesten har gråtit tills de inte känns som de finns mer tårar. Den här människan fick mig att känna att de jag gjorde var värt någonting för någon. Mitt inre var redan trasigt och de här gjorde de inte bättre. Jag förstör bara för mig själv hela tiden .

 

[MayGrace]

Jag får väl lära mig leva med att jag stöter bort och sårar dem som vill mig väl, för hellre såra en att bli sårad antagligen. Jag har vart förtvivlad, har ångest nätterna igenom för att jag känner mig som världens värsta människa. Jag har väl förmågan att göra illa folk vad vet jag, antagligen är väl insidan så trasig att så fort någon börjar närma sig så måste jag slå bort de från mig. Jag vet att de enda hen vill är att jag ska vara lycklig och De är jag inte i dagsläget och där var där de skar sig. De är lätt att säga att man ska göra något åt de för någon annan men för mig är de inte så lätt att bara bryta upp allt och gå min väg. Livet är inte lätt när de är svårt.

 

[Diabetikern]

Kan du kontakta någon kurator/psykolog? För att få hjälp med bearbetning och hur du ska gå vidare för att kunna må bra. de har tystnadsplikt.

Svenska Kyrkan finns också som alternativ om man bara behöver någon att prata med.

Det är fruktansvärt när man mår dåligt och inte kan göra något åt det. Styrkekram

 

[Görel]

Ibland blir saker vi gör inte som vi tänkt oss. Man gör en felbedömning av något vilket leder till att någon annan blir så djupt sårad att denne inte längre vill ha kontakt med en. Man vill ta tillbaka, ställa till rätta, förklara hur det egentligen var tänkt. Man vill slippa må så dåligt över en situation som blev fel.
Men den som blivit sårad behöver inte alls ha samma behov, man är lika sårad oavsett anledningen till att den andre. Den personen har rätt till sina egna känslor och kanske totalt struntar i varför det blev som det blev och bara bryr sig om resultatet, alltså att de blivit djupt sårade.

Jag tror att det är klokt att följa förslaget att skaffa en samtalskontakt av något slag. Du får vrida och vända på det som hänt, och förhoppningsvis förstå varför det blev som det blev så att det inte händer igen.

Att försöka jaga personen som man sårat tror jag är kontraproduktivt och kan få personen att tycka ännu sämre om en, först blir man sårad och därefter trängd.

 

[MayGrace]

Ibland blir saker vi gör inte som vi tänkt oss. Man gör en felbedömning av något vilket leder till att någon annan blir så djupt sårad att denne inte längre vill ha kontakt med en. Man vill ta tillbaka, ställa till rätta, förklara hur det egentligen var tänkt. Man vill slippa må så dåligt över en situation som blev fel.
Men den som blivit sårad behöver inte alls ha samma behov, man är lika sårad oavsett anledningen till att den andre. Den personen har rätt till sina egna känslor och kanske totalt struntar i varför det blev som det blev och bara bryr sig om resultatet, alltså att de blivit djupt sårade.

Jag tror att det är klokt att följa förslaget att skaffa en samtalskontakt av något slag. Du får vrida och vända på det som hänt, och förhoppningsvis förstå varför det blev som det blev så att det inte händer igen.

Att försöka jaga personen som man sårat tror jag är kontraproduktivt och kan få personen att tycka ännu sämre om en, först blir man sårad och därefter trängd.

Har inte tagit kontakt med personen sedan vi pratade sist alltså i torsdags. Men ändå så ganger ångesten sönder mig och jag vill bara ruska om människan för att försöka få hen att förstå att hen trampade på en öm tå.

 

[Görel]

Lägger till att ett ex jagade mig länge för att få tala ut. Jag upplevde honom som ett flugpapper, ju mer jag kämpade för att bli av med honom desto mer kletade han sig fast.

När det gått tillräckligt många år, typ tio, kunde vi prata igenom det som varit och hur vi tänkte och varför det blev som det blev. Efter det har vi aldrig mer pratat om det men kunnat fortsätta vara goda vänner och se framåt och strunta i det som hänt.

 

[MayGrace]

De jag tycker är värst just nu är att jag inte kan prata med någon närstående om vad som pågår. Fått stressutslag, ljuger för min familj hur de är osv. Helst av allt skulle jag bara vilja vräka ur mig hela historien till exempel till min mor som jag i vanliga fall alltid pratar med allt om men i för som jag lovat hen att aldrig göra de så får jag helt enkelt genom lida de här ensam.

 

[tuaphua]

De jag tycker är värst just nu är att jag inte kan prata med någon närstående om vad som pågår. Fått stressutslag, ljuger för min familj hur de är osv. Helst av allt skulle jag bara vilja vräka ur mig hela historien till exempel till min mor som jag i vanliga fall alltid pratar med allt om men i för som jag lovat hen att aldrig göra de så får jag helt enkelt genom lida de här ensam.

Det låter väl kanske som att samtalshjälp kan vara bra just nu för både inte behöva gå igenom det här själv, du kan berätta för dem iom tystnadsplikt. Och också för att jobba med att du säger att du driver bort folk pga du mår dålig.
Kanske det vore bra att få hjälp med grundproblemet?