Hur tror ni andra ser på er?

[virrpanna]

Jag har reflekterat över att jag i olika sammanhang ses olika men att vissa saker alltid är dom samma. Jag är inte den som är rädd för att ta i dom svåra sakerna, jag frågar rakt ut, även om svåra saker och säger till den jag pratar med att dom får säga ifrån om dom inte vill svara. Än så länge har ingen gjort det utan tvärtom får jag bara positiv feedback och tacksamhet för att jag vågar visa att jag bryr mig, att jag lyssnar, att jag vågar prata om sånt som andra ignorerar eller backar undan ifrån.

Jag är också den som skämtar om allt möjligt, ganska mörk humor ibland eller lite flummig och driver med mig själv och det mesta som faller mig in.

Jag kan vara väldigt allvarlig och djup och väldigt många säger att dom kan prata med mig om allt som dom inte kan med andra.

Men en sak som verkar få folk att tycka om mig är min lite intensiva, öppna, busiga sida. Och folk kommer ihåg mig, när jag går förbi affärerna och grannar i närheten i ett område med väldigt många grannar så lyser många upp och pratar och vinkar och ler och det gör mig glad.

Jag kan ibland ses som virrig tror jag, gör allt och inget på samma gång, är lite busig och skämtar och ses som lite söt och bara är som jag vill och känner och det verkar också gå hem hos folk.

Jag har haft en så negativ självbild men börjar faktiskt inse att allt inte är fel på mig, att jag faktiskt verkar vara en sån som folk gillar. Jag tror att jag ses som charmig och busig och allvarlig och omtänksam, allt i en och samma person. Och för första gången i mitt liv börjar jag se att jag kanske är en människa värd att älskas och tycka om.

Hur tror ni att andra ser på er? Hur ser ni på er själva?

 

[Voeux]

Jag har reflekterat över att jag i olika sammanhang ses olika men att vissa saker alltid är dom samma. Jag är inte den som är rädd för att ta i dom svåra sakerna, jag frågar rakt ut, även om svåra saker och säger till den jag pratar med att dom får säga ifrån om dom inte vill svara. Än så länge har ingen gjort det utan tvärtom får jag bara positiv feedback och tacksamhet för att jag vågar visa att jag bryr mig, att jag lyssnar, att jag vågar prata om sånt som andra ignorerar eller backar undan ifrån.

Jag är också den som skämtar om allt möjligt, ganska mörk humor ibland eller lite flummig och driver med mig själv och det mesta som faller mig in.

Jag kan vara väldigt allvarlig och djup och väldigt många säger att dom kan prata med mig om allt som dom inte kan med andra.

Men en sak som verkar få folk att tycka om mig är min lite intensiva, öppna, busiga sida. Och folk kommer ihåg mig, när jag går förbi affärerna och grannar i närheten i ett område med väldigt många grannar så lyser många upp och pratar och vinkar och ler och det gör mig glad.

Jag kan ibland ses som virrig tror jag, gör allt och inget på samma gång, är lite busig och skämtar och ses som lite söt och bara är som jag vill och känner och det verkar också gå hem hos folk.

Jag har haft en så negativ självbild men börjar faktiskt inse att allt inte är fel på mig, att jag faktiskt verkar vara en sån som folk gillar. Jag tror att jag ses som charmig och busig och allvarlig och omtänksam, allt i en och samma person. Och för första gången i mitt liv börjar jag se att jag kanske är en människa värd att älskas och tycka om.

Hur tror ni att andra ser på er? Hur ser ni på er själva?

Jag tror att folk ser på en olika beroende på hur de själva är. Ett ganska tydligt exempel är att en del uppfattar mig som mörk och ganska svår, för att de själva är väldigt bekymmersfria personer som inte riktigt kan relatera till ångest eller existentiella frågeställningar. Medan andra, som jag skulle beskriva som just kanske lite mörkare och svårare, ser mig som en ganska bekymmersfri och sprallig person eftersom jag är det i jämförelse med dem. Här på Buke ses jag nog som en normföljare medan i min umgängeskrets är jag en normbrytare. Jag tror man utgår just mycket från sig själv i sin uppfattning om andra.

Men generellt ses jag nog som en väldigt glad person, jag snackar mycket och skrattar mycket. Bjuder gärna på mina tillkortakommanden. Jag tror och hoppas att folk trivs i mitt sällskap. Jag vet också att en del sagt att jag är väldigt ärlig och kan ibland vara lite hård mot mina vänner när de ber om råd, jag lindar inte in saker utan säger vad jag ser. Det jobbar jag på lite, jag har insett att det inte alltid är det mest hjälpsamma även om det ofta är det.

 

[Cherarriduracell]

Jag tror också det beror på vem som ser en. Jag blev överraskad när jag blev uppringd ang ett jobberbjudande, personen motiverade erbjudandet med att jag är så lätt att ha med att göra. Så känner jag mig inte alls på mitt andra jobb, där har jag intrycket att de andra ser mig som en ständig nagel i ögat typ, fastän jag försöker vara samma jämt.

 

[MiniLi]

Jag tror också det beror mycket på den andre personen. Jag veta att exakt samma sida/egenskap hos mig uppfattas totalt olika hos olika personer. Jag kan tex vara ganska rak på sak vilket en del tycker är positivt, befriande, man vet vart man har mig, omtänksamt osv medans andra personer uppfattar samma rakhet som hårt och argt och skapar oro om att jag tänker diverse elaka saker om den andre personen.

 

[TheRedLightning]

Hur tror ni att andra ser på er? Hur ser ni på er själva?

Svår fråga, enkla svaret är ”jag vet inte”.

Annars skulle jag nog säga att de flesta troligen ser mig, som jag själv ser mig. Positiv, ger energi och är rolig att prata med.
Sen vet jag att det finns dom som inte tycker om mig och de ser mig nog på ett helt annat sätt, hur de ser mig kan jag inte uttala mig om då jag inte vet.

 

[karamelldrottningen]

Det finns väl ingen som är på samma satt jämt och ganska naturligt att beroende på sammanhang är man olika.
Rent spontant som det som jag kommer på nu är att jag ses som lugn eftersom olika människor i olika sammanhang uppfattar mig så och flera som även talat om det.
En mindre bra egenskap eller hur jag uppfattas är att jag många gånger kan uppfattas som rolig och då oftast i ganska fel sammanhang. Ibland är det kommentarer som jag tänker och säger högt, kanske då även om/till människor som andra skulle ignorera eller släta över och liknande.
Händer även när jag ska säga något allvarligt och då skrattar folk istället vet inte om det är jag som person eller sättet jag säger saker på. Ingen aning faktiskt.

 

[strawberrysylt]

Intressant frågeställning som jag själv också funderat över.

Jag har t ex fått höra av andra att jag är väldigt envis, något jag inte tänkt på själv innan jag fick höra det. Men det stämmer nog.

Så har jag också tidigare i livet varit väldigt blyg, så nu blir jag glad när folk ser mig som motsatsen, ibland kan nya personer jag träffar säga att de inte kan tro att jag varit blyg innan.

 

[Efwa]

Det beror på den som ser mig, precis som @Voeux skriver.

Jag har hört allt från:

kallhjärtad - varmhjärtad
anpassningsbar - icke anpassningsbar
jordnära - uppe i skyarna
humor - humorslös
kantig - mjuk
osocial - extremt social
introvert - extrovert (denna är svårt för folk eftersom jag är en introvert social människa. Till skillnad mot introvert osocial)

Och många andra saker. I act accordingly, så att säga och det reflekterar oftast personen på andra sidan. Inte för att man anpassar sig så man glömmer sig själv utan jag vet ju vem jag är men är det fel person på andra sidan så är jag både envis, stel och kallhjärtad. De ser bara det och vem är jag att säga att det är fel egentligen?

 

[Petruska]

Det är helt självklart för mig att vi inte bara "ses" olika, utan faktiskt är olika i olika sammanhang. Människor är ju sociala djur, vi blir hela tiden till genom varandra. Och då blir det ju olika i olika sammanhang oundvikligen.

Någon slags sanning om en själv, tror jag i stort sett inte existerar. Vi är helt enkelt inte någon sorts slutna enheter som förblir likadana vad än som sker omkring oss, utan väldigt mycket tvärtom.

Vad sedan enstaka andra ser, beror så klart också mycket på vilka de där enstaka andra är. Och även de är ju sociala varelser. Om tex någon ser mig som konstnärlig, så betyder det nog mest att egenskaper som kan beskrivas med det ordet är sällsynta i personens närhet. Till exempel.

 

[Diabetikern]

I grupp så försvinner jag . Jag hörs inte och syns inte nämnvärt. Har fått höra av många att jag är målinriktad, fokuserad, social och glad.

jag är oftast glad och på jobb mm är jag väldigt social hemma vill jag inte umgås med någon. De flesta har nog något gott att säga om mig.

Sen är det så att jag inte är direkt bekymrad över hur folk ser/uppfattar mig.

 

[virrpanna]

Jag tycker det är så skönt att jag numera kan låta mig själv vara hela registret av en människa. Jag kan gå från att hjälpa någon igenom sorgen av en död mamma till att vara lite busig och komma med snirkliga kommentarer som får folk att skratta. Jag kan vara allt det där och mycket mer, allt ryms inom mig och ork, tid, plats, situation,csällskap osv avgör hur jag mår och hur jag agerar just då. Jag börjar se mig som en hel människa, mer och mer. Jag kan se fördelar och nackdelarna, se att vissa saker kunde jag inte gjort annorlunda i och att i andra se att jag faktiskt gjorde fel men att då försöka se det som något jag vill jobba med och förändra.

 

[Red_Chili]

Jag vet inte riktigt hur andra ser mig. Eller rättare sagt, när det väl blivit diskussioner om det med andra så blir jag ofta förvånad. Troligen dömer jag mig själv hårdare än vad andra gör.

Det jag vet är att flera vänner hör av sig till mig när de känner att de behöver någons ärliga åsikt om något viktigt. De kanske inte håller med mig, men de litar iaf på att jag är helt ärlig och inte säger något för att det "låter bra".

Envis har jag fått höra från många håll, och att jag är väldigt social och pratig (det förvånar mig alltid). Att jag är klantig är ett faktum som nog ingen kan bortse från. Jag krockar med min mor även om vi båda står stilla i samma rum och kollegorna har slutat reagera när det smäller till och jag skriker "AJ!" för full hals, ibland skrattar de och säger att man behöver ha ett säkerhetsavstånd på 3 meter till mig för att klara sig.

Många uppfattar mig som duktig med mina hundar och jag får ofta höra att mina hundar lever lyxliv.

Jag skulle gärna veta mer om hur andra uppfattar mig, mycket för att jag stundtals tänker att alla i hela världen avskyr mig och då vore det skönt att veta hur mycket sanning det finns i det. Jag hatar att inte ha koll på läget och trasslar gärna till tankarna helt i onödan.

 

[hastflicka]

Jag kom in just nar nya chefen forklarade for nagon hur mycket hon uppskattade min attityd. Alltid possitiv och RAK. Faktiskt kul nar det inte var meningen att jag skulle hora.

 

[vallhund]

Väldigt märkligt första inlägg.

 

[tanten]

Ja, visst är det så att man uppfattas olika av olika personer. Helt olika beroende på sammanhang.

Jag märks. Jag pratar högt och mycket, Jag har en massa åsikter. Det gör att vissa känner att de måste sätta mig på plats. Speciellt kvinnor. Kan knappt räkna hur många gånger (kvinnliga) arbetskamrater eller föreningsbekanta gått samman för att sätta mig på plats eller kväsa mig. Då tackar jag för mig. Sådana strider tar jag inte.

Könsblandade eller rent manliga grupper brukar jag sällan ha några som helst problem i. Jag påstås vara en verbal, glad och positiv skit.

 

[Mineur]

Väldigt märkligt första inlägg.

Pa vilket satt da?

 

[tuaphua]

Min sambo kallar mig "No limits AB" och säger att varje dag med mig innebär att vad som helst kan hända. Jag är alltså hela spektrat och inte så förutsägbar enligt honom. Ett ex sa att jag var den mest levande person han mött. Och jag är ju rätt mkt känslomässigt och vill känna, uppleva etc.

Jag håller med de som säger att man ses olika beroende på vem som "ser en" och i olika situationer.
Jag vet en vän som fick känslor för mig "för att vi var så lika". Alla undrade hur fasen personen tänkte. Jag är en pladderkvarn, planerar sällan, har 1000 bollar i luften oftast och hann knappt hem för att sova iom jobb, utbildning, djur, kompisar, träning etc. Personen planerade allt, handlade ex alltid på en viss veckodag nitiskt, satt mest hemma och tittade på film och serier och är introvert.

Jag är ju jag, men olika situationer och olika människor kan plocka fram olika delar av min personlighet.
Plus att jag ju givetvis själv kan välja att plocka fram olika sidor av mig. Om jag ska jobba och ha lektion eller säljmöten är det ju inte alltid det är den jag är flamsandes med kompisar över en flaska vin.
Jag var nyligen på någon dop-tillställning där jag knappt kände någon. Just den här gången var jag SÅ trött och valde då att inte snicksanacka så jättemycket med alla främlingar. En dag då jag är pigg brukar jag mer extrovert och inleda och driva samtal. Där och då tror jag nog att de som inte träffat mig annars såg antingen en rätt trist människa eller en introvert/blyg etc.

Generellt tycker nog folk att jag är en rätt positiv individ som har nära till skratt och vill leva i good vibes. Jag ses nog som snäll, hyfsat intelligent och med lite rubbad humor. Jag ses nog som rätt svår att få förbannad. Men som inte är konflikträdd utan absolut kan ta det vid behov. Jag är nog sedd som rak, på gott och ont. Jag är ju rätt liberal ang mkt och blir väl lätt den folk berättar saker för/gör galenheter inför iom det. Det gillar jag!
Sen tycker nog en del att jag är glömsk ibland, för rak, dålig på att höra av mig etc..

Jag tror att ju äldre jag blir desto mer börjar andras bild av mig stämma med min egen. Innan var jag betydligt sämre i mina egna ögon än andras så att säga.

 

[360]

Mycket intressant tråd!
Jag får ofta känslan av att ingen egentligen vet vem jag är. Andra betraktar mig som snäll, glad, hjälpsam, ambitiös och ordningssam. Det stämmer in bra förutom att jag har en väldigt mörk sida som jag aldrig visat någon annan. Så varje gång en person säger ”Du är alltid så positiv” så känner jag mig helt rutten och falsk, jag är otroligt självkritisk, både till mitt utseende, min personlighet och mina drömmar och mål. Tycker sällan jag räcker till och har ofta dåligt samvete. Jag kan till och med må dåligt för andras skull trots att jag många gånger sitter i ett sämre läge.

Det finns en del personlighetstest på nätet man kan göra för att lättare förstå sig själv och andra. Det kanske inte funkar 100% men dessa två tycker jag stämde in ganska bra. Mitt resultat har vid båda dessa tester blivit ISFJ(-T)

https://www.jobbsafari.se/persontypstest
https://www.16personalities.com/sv

 

[Problematisk]

Instämmer med övriga som sagt att det beror på omständigheter, vad är det för situation, vilka är de "andra" osv.
Jag vet att det finns folk som ser mig som en skitjobbig besserwisser som vill styra och ställa allt. Lika väl som det finns de som tycker jag är lättsam och ödmjuk och okomplicerad. Jag är slarvig och oorganiserad, och jag är noggrann och har kontrollbehov. Jag tror säkert att jag är allt det där också, i nån situation.
Men annars tror jag att de flesta "neutrala" människor har en bild av mig som överrensstämmer rätt bra med min egen.

 

[Fille]

Vi skulle göra en miniopponering i skolan. Kurskamraten, vars arbete jag skulle läsa igenom och ge positiv samt negativ feedback på, skrev några dagar innan till mig och bad mig vara snäll mot henne. Jag förstod inte riktigt vad hon menade så ifrågasatte, då sa hon att jag verkar så hård och korrekt. Jag själv uppfattar mig inte alls som hård och korrekt, gör alltid allting i sista sekunden i skolan, bara precis så mycket som jag behöver göra osv. Tror annars folk upplever mig som trygg (jag dras till otrygga personer som trivs i mitt sällskap och kan slappnaav) så att jag upplevdes som hård och korrekt var helt nytt för mig!