Hur står man ut med varandras olikheter?

[Vallmo]

@Vallmo Fast det låter ju mest trevligt tycker jag? Skaffa häst tillsammans och umgås i stallet, skaffa hus tillsammans och fixa med trädgård etc. Jag förstår inte varför såna, trevliga, saker skulle få en att glömma bort varför man är med sin partner? Borde det inte vara tvärtom?

Ja, det har faktiskt varit fantastiskt.
Nu när jag tänker efter...
Vi har gjort så mycket roligt ihop och verkligen skapat ett hem och ett liv med hästarna och nu barnen.
Sen har vi jobbat mycket med huset och trädgården. Vi har ett vackert och trivsamt hem.
Vi är båda så kreativa att det nästan svämmar över ibland. Där hittar vi verkligen vårt gemensamma rum och det mesta brukar bli rätt bra.
Jag har precis inrett en total makeover till mina barns rum. Det var tre veckor sedan och dom tackar mig fortfarande varje dag (7+10 år).

Jag har mått väldigt dåligt psykiskt. Mår bättre nu, men har fortfarande dippar ibland. Håller på att avsluta en 1 1/2 lång terapi.
Så det är nog en av orsakerna till att jag inte omedelbart kan ta till mig allt bra.

 

[AVB]

Du har aldrig funderat på om det kan vara just den normen som gör att folk går in i relationer där de inte trivs? För att normen säger oss att det heteronormativa tvåsamheten är enda rätta sättet att finna Lyckan (TM)?

det är såklart möjligt att det är så

alla system har ju sina baksidor, alla kan inte vara vinnare, osv

men att UTGÅ från att någons förhållande/val/liv är dåligt bara för att det uppfyller kärnfamiljskriterier är ju bara dumt

 

[Ullmerkott]

Normer kan väl vara både bra och dåligt? Mycket av det vi kallar vanligt hyfs är väl just normer, dvs sociala regler och förväntningar på hur vi ska bete oss i olika situationer.
Det är väl inte heller helt otänkbart att många normer uppstått pga. att de faktiskt passar många att leva så som normen föreskriver.

Sen är det ju självklart alltid viktigt att reflektera över normerna och gärna bryta de som inte har något egenvärde. Och framför allt, stötta personer som vill bryta de onödiga normerna istället för att trycka ner dem.

 

[Vallmo]

Ja vi är alla olika och gillar olika saker. Men det märkliga är att ju alla vill göra samma sak eller drömmer om att göra det, dvs skaffa hus och barn. Hästar går lite utanför normen iofs men de är å andra sidan så jäkla dyra så det kanske är lika bra...

Jag drömde inte om att skaffa barn.
Jag blev med barn.
Jag hade mycket väl kunnat tänka mig att inte skaffa barn men nu blev det så.
Jag ångrar dom inte.
Alla människor behöver någonstans att bo.....jag förstår inte märkliga.

 

[AVB]

Ja, tacka vet jag lite normer som kan berätta för oss vad som är Rätt och Fel. Hur Lycka (TM) ser ut och hur den ska uppnås.

Det mördas en transperson per dygn, typ. För att folk blir så jävla störda över normbrytare.

tror du det skulle mördas färre människor om ingen växte upp med en fungerande familj, med föräldrar som genom sin tvåsamhet har tid och råd och energi att investera i sina barn och deras framtid?

 

[Migo]

Alltid lika mysigt med folk som trivs i normen som berättar för oss andra hur bra den är, och hur fel vi har. Det här är liksom avhandlat sen ungefär 30 år tillbaka, även om det finns konservativa klickar som vägrar inse att kultur inte är detsamma som evolutionärt utvecklat och därmed Det Enda Rätta.

Jag är så trött på att få detta nedkört i halsen så jag tar inte diskussionen igen.

 

[Myrten]

tror du det skulle mördas färre människor om ingen växte upp med en fungerande familj, med föräldrar som genom sin tvåsamhet har tid och råd och energi att investera i sina barn och deras framtid?

Men att någon inte växer upp i en tvåsamhet innebär väl inte att personen inte växer upp i en fungerande familj?

Heterotvåsamhetsfamiljen som norm har rimligen inte speciellt lång tid, sett ur mänsklighetens perspektiv, på nacken. Familjekonstellationerna har skiftat med tid, plats och sammanhang.

Jag tror att större förståelse för att en familj kan se annorlunda ut än mamma, pappa och barn skulle leda till ökad tolerans för oss som inte passar in i mönstret, ja.

 

[mandalaki]

ja, såklart

jag tror nämligen inte normer är nånting människan hittat på för att mobba sig själv. jag tror snarare att de är något vi noga evolutionerat fram för att ha något att stödja oss på i stora frågor. frågor som är viktiga för oss och våra barn och deras välbefinnande. att reproducera en norm behöver inte i sig vara något dåligt. tvärtom är just kärnfamiljsnormen något många av de lyckligaste människor jag känner envetet reproducerar varje dag, så stäm oss

Vartannat äktenskap slutar i skilsmässa så det kanske trots allt är något i den där normen som inte riktigt lirar?

 

[escodobe]

tror du det skulle mördas färre människor om ingen växte upp med en fungerande familj, med föräldrar som genom sin tvåsamhet har tid och råd och energi att investera i sina barn och deras framtid?

Jag tror att färre skulle mördas om föräldrar tog bättre hand om sina barn. Om de älskade och hade sunda relationer till andra. Hur än de ser ut.
Att sitta fast i dåliga förhållanden och plåga sig igenom livet "för barnens skull" tror jag är ett bra recept för att få trasiga barn.

 

[AVB]

Vartannat äktenskap slutar i skilsmässa så det kanske trots allt är något i den där normen som inte riktigt lirar?

ja, så man kanske skulle kunna överväga att kalla det nånting annat än "norm", egentligen

en idé kunde vara att kalla det för vad det är: enskilda människors privata val för att på vad de tror är bästa sätt bygga ett gott liv för sina närmaste


som sagt, alla behöver verkligen inte gifta sig och skaffa barn för min del. tvärtom tycker jag att äktenskapsinstitutionen är alldeles för urvattnad redan. jag skulle aldrig vilja pracka på familjelivet på någon som inte känner att den har anlag för det. däremot vill jag försvara oss som lever i familj och tycker den konstellationen, som vi utformat den, funkar utmärkt. jag förstår inte varför våra livsval skulle vara mer fritt att generalisera kring och pissa på för en ovetande utomstående?

 

[AVB]

Jag tror att färre skulle mördas om föräldrar tog bättre hand om sina barn. Om de älskade och hade sunda relationer till andra. Hur än de ser ut.
Att sitta fast i dåliga förhållanden och plåga sig igenom livet "för barnens skull" tror jag är ett bra recept för att få trasiga barn.

ja det är verkligen de enda alternativen? att lida intensivt i sin familj, eller lämna den? öh

trist om man har så dåliga erfarenheter av förhållanden, men tycker ändå man borde kunna lita på att folk iallafall någorlunda kan ta ansvar för sina egna val och handlingar. och väljer någon att vara i ett förhållande eller familj så är det antagligen inte HELT omedvetet eller mot dens vilja

 

[escodobe]

Jag tror att färre skulle mördas om föräldrar tog bättre hand om sina barn. Om de älskade och hade sunda relationer till andra. Hur än de ser ut.
Att sitta fast i dåliga förhållanden och plåga sig igenom livet "för barnens skull" tror jag är ett bra recept för att få trasiga barn.

Jag tror faktiskt att det hade varit bättre om folk skilde sig tidigare, innan de börjat hata varandra så att de inte kan samarbeta.

 

[escodobe]

ja det är verkligen de enda alternativen? att lida intensivt i sin familj, eller lämna den? öh

trist om man har så dåliga erfarenheter av förhållanden, men tycker ändå man borde kunna lita på att folk iallafall någorlunda kan ta ansvar för sina egna val och handlingar. och väljer någon att vara i ett förhållande eller familj så är det antagligen inte HELT omedvetet eller mot dens vilja

Jag har i det stora hela bra erfarenheter av mina egna förhållanden men man måste leva under en sten om man inte ser att det finns enhur mycket usla relationer som helst.

 

[AVB]

Jag har i det stora hela bra erfarenheter av mina egna förhållanden men man måste leva under en sten om man inte ser att det finns enhur mycket usla relationer som helst.

absolut. jag skulle antagligen skjuta mig i munnen om jag var i något annat förhållande än mitt eget, som sagt

men folk är olika

a propos tolerans

 

[fejt]

Kärnfamiljsnormen som den ser ut idag är en rest av ett förtryckande och diskriminerande samhälle. Normer kan också vara att familjebildning och samlevnadsform är något som är individens ensak.
Jag lever och frodas i en kärleksfull och relativt jämställd kärnfamilj men jag inbillar mig inte att jag valt den vägen av egen fri och opåverkad vilja och det skaver lite ibland. Fastän jag är lycklig.

 

[Vallmo]

Precis vad jag tänkte. Jag vet inte om jag vill att vi ska utvecklas på ett sånt vis att jag ofta glömmer bort varför jag vill leva med min partner.

Jag vet att jag inte vill det jag tror folk hade varit väldigt mycket lyckligare överlag om vi bröt fler normer.

Jag undrar, eftersom flera i tråden förkastar att leva enligt normen och menar att mycket skulle vara bättre om man inte gjorde det, men hur ska man leva då?

Hur lever ni som inte lever enligt den den normen?
Lever ni ensamma eller med en partner?
Vad är ert framgångsrecept för att ni alltid ska tycka att relationen är ett nöje som man aldrig ifrågasätter eller omvärderar eftersom allt är så självklart bra?

Jag har frågat men inte fått något svar eftersom det skulle bli tråkigt och tjatigt.
Om allt är så bra så kan jag inte förstå hur det i hela fridens dar skulle kunna vara tråkigt att ta del av det.
Jag tycker det vore väldigt intressant att få veta. Uppriktigt!

Jag har skrivit flera rader om mitt förhållande och mitt liv och noga tänkt ut vad jag värdesätter i min relation och hur jag vill beskriva det.
Jag har fått höra att det måste vara dåligt om jag är tvungen att tänka ut vad som är bra.

Jag förespråkar inte normen själv som det enda sättet att leva. Tvärtom!
Jag ifrågasätter, funderar och tänker aktivt på hur jag själv vill välja att leva av och till.

Så, berätta hur ni vill ha det eller hur ni lever.
Inte bara hur ni inte vill ha det.

 

[em-pirre]

ja, sorry, men familjebildningar är rätt biologiska. och heteronormativa. de handlar om ägg och spermier och avkommor och artens fortlevnad. rätt mycket annat också såklart, men jag tror varken det är ondskefullhet eller slump som gör att de flesta människor som fortplantar sig gör det i en familjekonstellation

detta faktum skulle ju kunna ha negativa förtryckande effekter, men jag tror varken 1) att vi har något större val i frågan/ett bättre alternativ, eller 2) att de negativa effekterna är så jäkla stora

Fast man ser ju varje dag hur folk försöker trycka sig i i normen. På buke ser man ofta hur folk "bara varit ihop x antal månader men vi har redan köpt villa och hund och väntar vårt första barn" .

Som om det skulle ha det minsta att göra med om man har ett bra förhållande eller inte.

 

[TygerTyger]

Fast man ser ju varje dag hur folk försöker trycka sig i i normen. På buke ser man ofta hur folk "bara varit ihop x antal månader men vi har redan köpt villa och hund och väntar vårt första barn" .

Som om det skulle ha det minsta att göra med om man har ett bra förhållande eller inte.

Håller med men tillägger att jag har uppfattat att det ofta är samma användare som skriver sådana inlägg. Ett ganska litet antal individer kan stå bakom ett ganska stort antal observationer.

 

[escodobe]

Jag undrar, eftersom flera i tråden förkastar att leva enligt normen och menar att mycket skulle vara bättre om man inte gjorde det, men hur ska man leva då?

Hur lever ni som inte lever enligt den den normen?
Lever ni ensamma eller med en partner?
Vad är ert framgångsrecept för att ni alltid ska tycka att relationen är ett nöje som man aldrig ifrågasätter eller omvärderar eftersom allt är så självklart bra?

Jag har frågat men inte fått något svar eftersom det skulle bli tråkigt och tjatigt.
Om allt är så bra så kan jag inte förstå hur det i hela fridens dar skulle kunna vara tråkigt att ta del av det.
Jag tycker det vore väldigt intressant att få veta. Uppriktigt!

Jag har skrivit flera rader om mitt förhållande och mitt liv och noga tänkt ut vad jag värdesätter i min relation och hur jag vill beskriva det.
Jag har fått höra att det måste vara dåligt om jag är tvungen att tänka ut vad som är bra.

Jag förespråkar inte normen själv som det enda sättet att leva. Tvärtom!
Jag ifrågasätter, funderar och tänker aktivt på hur jag själv vill välja att leva av och till.

Så, berätta hur ni vill ha det eller hur ni lever.
Inte bara hur ni inte vill ha det.

Jag är i ett bra relation. VI har varit ihop i sådär sex år. Just nu är vi sambos eftersom vi inte skullen hinna ses så mycket annars. (Det är/var intealls självklart att ska vara sambos) vi grälar ytterst sällan. Vi tycker dock inte lika i allt (vilket framkommit i tråden).
Ska jag rabbla upp allt som är bra kommer inte tecknen räcka. Jag kan inte komma på något som är direkt dåligt.
Det vore visserligen önskvärt om han fick tum men ur och såg till att lära sig läsa en karta (seriöst, han kan inte ens guida en rätt när han håller en i gps och jag rattar bilen!) Och han vill att jag ställer tillbaka tvättmedlet så att han slipper köpa en ny flaska varann tvätt. Större problem än så har vi inte.


Jag har växt upp i familj där föräldrarna skiljde sig och det har bara tillfört positiva saker i mitt liv. Jag tycker inte det behöver vara någon katastrof . Jag har vänner som trivs både som evigt singel och dom som är fler än två i sina relationer. Huvudsaken är att man är lycklig, inte att man måste vara två tills man dör.

Skulle man envisas med en hobby eller en håla kontakt med en vän om man skulle ha svårt att komma på vad som är bra?

 

[escodobe]

Jag tyckte också att särbolivet var fantastiskt. Jag önskar ofta att vi aldrig hade flyttat ihop. Det är barnbiten som känns svår. Visst kanske man kan få det att funka, men det känns inte optimalt att typ vara ensam med en bebis och det känns som att samhället kommer döma en rätt hårt och undra vad man har för relation egentligen. Jag har också svårt att tro att han vill vara i den sitsen. Det vet man ju inte förrän man har pratat om det och vi borde väl ha pratat om barn för länge sedan såklart eftersom det är något som känns viktigt för mig. Just nu ser jag bara framför mig att ett ev. barn skulle vara ytterligare ett projekt som jag måste projektleda i sådant fall.. Och en graviditet som man kanske känner sig rätt skör i.. Det skulle kännas väldigt ensamt tror jag. Jag grubblar alldeles för mycket över det där.

Redan på sidan två så ser man hur TS försöker trycka in sig i en norm som skaver.

Det är alltså bättre att bo ihop med någon som får en att må dåligt än att vara särbo.