Hur står man ut med varandras olikheter?

[AVB]

Jag menar att många nyproducerade bostäder är byggda med kärnfamiljen för ögonen, ja. Varför skulle planlösningen annars se ut som den gör? Man kan diskutera ekonomi, det är ett svar jag har fått när jag ett par gånger frågat bostadsbolagen om anledningen till planlösningar. Men om samma bostadsbolag tyckte att planlösningen var olämplig för familjer tvivlar jag på att man skulle välja den. Förvaltning och ekonomi lever inte sina egna liv utan styr - och styrs av - rådande värderingar.

När bostäder byggs för att bara vara anpassade till en kärnfamilj på det sätt jag beskrivit ovan så är det väl ändå så att samhället speglar en norm? I en tid då familjekonstellationerna kan se mycket olika ut. Jag har kollat väldigt många nyproducerade lägenheter de senaste 2 - 3 åren just för att jag undersökt möjligheterna att hitta lägenhet lämplig att dela. Det är ytterst få som passar. Att många nyproducerade hyresrätter dessutom är "möblerade" (=sängar, soffor, TV etc är inskissat på planen) gör det hela än mer tydligt vilken typ av konstellation lägenheten är avsedd för. Denna "styrning" finns inte på planer i lite äldre lägenheter.

Jag menar att den "styrning" jag tagit upp ovan kanske är omedveten. Men den är en del i att bekräfta normen. @fejt skrev ett kort men väldigt på spiken-inlägg ovan. Det är enklast att välja normen. Det här med moderna planlösningar är för mig typiska exempel på det.

För många funkar det bra att välja normen. Men som @em-pirre skriver (också kort och kärnfullt): man ser många exempel på hur folk försöker tvinga in sig själva.

För egen del börjar jag nu, vid nära femtio, inse att normen verkligen inte passar mig. Jag hade mått betydligt bättre i mitt liv om jag förstått det tidigare. Nu är det faktiskt väldigt skönt att ha kommit till den insikten.

förstår vad du menar. men byggbolagen gör ju dock sitt bästa (inte alltid så bra) för att bygga efter efterfrågan, och då familj är en betydligt större grupp än kollektivboende är det inte så konstigt att det görs fler lägenheter för dem

men (eftersom vi pratar om min bransch nu!) vill jag ändå försvara den öppna planlösningen litegrann. tanken med den är ju från början just att den ska vara normupplösande, att skapa frihet att röra sig och inreda sin lägenhet som inte är bestämt av arkitekten eller byggaren, utan lämnar åt den boende att "bygga" rummets funktioner (förutom kök och badrum, då)

det kan man tycka vad man vill om, men trenden har länge varit att bygga mindre och mindre "styrda" bostäder. jämför med folkhemsbyggandet där antalet barn per lägenhet ibland var en RIKTIG regel, inte bara "norm". eller jag t ex bor i gamla armékvarter, där min trea är byggd specifikt åt en viss militär grad, utan barn, där varje rum har en bestämd funktion, och där det är olika dörrar för herrskap och tjänstefolk, osv. ett sånt byggande idag skulle ju anses absurt

dock tror jag fortfarande att majoriteten alltid kommer vilja skaffa barn och organisera detta på ett så praktiskt sätt som möjligt (genom att bo ihop, ha gemensam ekonomi, något juridiskt avtal liknande äktenskapet, och därmed också helst: älska varann). och jag tror också att bostäder generellt kommer byggas efter denna stora och köpstarka grupp

tycker man det är jobbigt så kan det ju vara en tröst att bostadsbristen skapat massa former av boenden som inte fanns tidigare. dels att kollektivboende blir vanligare, dels t ex alla nyexploaterade vindar som kan ha hur konstig plan som helst eftersom de inte var tänkta som bostäder från början, osv

och ps: små funkislägenheter med balkongen i "sovrummet" har ofta balkongen i matrummet, som dock i de flesta lägenheter numera används som sovrum. när min farmor var ung var det normala att sova på uppfällbar säng i hallen om man bodde i en 1,5:a. som sagt, man kan själv styra sin lägenhet rätt mycket

 

[Myrten]

@Nenne1 - i så fall uttryckte jag mig oklart. Jag skrev: "En sådan enkel sak som att låta utgången till balkongen vara från vardagsrummet skulle förbättra lägenhetens delningspotential, men det är väldigt ovanligt." Jag avser alltså upplägg när man är ett icke-par som delar en lägenhet.

Som @Petruska skriver så kan jag tycka att om man har en balkong i en bostad bebos av en familj där de två vuxna lever i en parrelation men det finns andra barn och/eller vuxna så kan det vara fördelaktigt att ha balkongen från ett allmänt utrymme. På så sätt kan fler familjemedlemmar/boende utnyttja balkongen utan att passera igenom någons sovrum.

@lil-sis - vi är på precis samma våglängd beträffande att dela boende tror jag. Jag skulle gärna dela, men vill ha en liten privat sfär. Mitt ideala boende tror jag vore att dela en större våning eller hus där man kan ha sitt eget sovrum (och gärna toalett) och det sedan finns gemensamt kök, bibliotek, sällskapsrum etc. Jag bor ju ibland så när jag är i Italien och forskar och då trivs jag absolut bäst!

 

[Myrten]

förstår vad du menar. men byggbolagen gör ju dock sitt bästa (inte alltid så bra) för att bygga efter efterfrågan, och då familj är en betydligt större grupp än kollektivboende är det inte så konstigt att det görs fler lägenheter för dem

men (eftersom vi pratar om min bransch nu!) vill jag ändå försvara den öppna planlösningen litegrann. tanken med den är ju från början just att den ska vara normupplösande, att skapa frihet att röra sig och inreda sin lägenhet som inte är bestämt av arkitekten eller byggaren, utan lämnar åt den boende att "bygga" rummets funktioner (förutom kök och badrum, då)

det kan man tycka vad man vill om, men trenden har länge varit att bygga mindre och mindre "styrda" bostäder. jämför med folkhemsbyggandet där antalet barn per lägenhet ibland var en RIKTIG regel, inte bara "norm". eller jag t ex bor i gamla armékvarter, där min trea är byggd specifikt åt en viss militär grad, utan barn, där varje rum har en bestämd funktion, och där det är olika dörrar för herrskap och tjänstefolk, osv. ett sånt byggande idag skulle ju anses absurt

dock tror jag fortfarande att majoriteten alltid kommer vilja skaffa barn och organisera detta på ett så praktiskt sätt som möjligt (genom att bo ihop, ha gemensam ekonomi, något juridiskt avtal liknande äktenskapet, och därmed också helst: älska varann). och jag tror också att bostäder generellt kommer byggas efter denna stora och köpstarka grupp

tycker man det är jobbigt så kan det ju vara en tröst att bostadsbristen skapat massa former av boenden som inte fanns tidigare. dels att kollektivboende blir vanligare, dels t ex alla nyexploaterade vindar som kan ha hur konstig plan som helst eftersom de inte var tänkta som bostäder från början, osv

och ps: små funkislägenheter med balkongen i "sovrummet" har ofta balkongen i matrummet, som dock i de flesta lägenheter numera används som sovrum. när min farmor var ung var det normala att sova på uppfällbar säng i hallen om man bodde i en 1,5:a. som sagt, man kan själv styra sin lägenhet rätt mycket

Jag kan förstå att det är tänkt att den öppna planlösningen ska vara normupplösande (trots allt jag har skrivit älskar jag öppna planlösningar om jag bara ska gå efter vad jag tycker är "snyggt") men problemet är att det till viss del motverkar sitt syfte. Den normupplösande frihet du talar om blir väl bara normupplösande inom normen? Det vill säga kärnfamiljen. Vill man forma sin familjekonstellation på annat sätt blir det problem.

Om att de flesta vill skaffa barn och leva i en tvåsamhet (jag tolkar det du skriver om bo ihop mm som det) med barnen:

1. I tråden har det tidigare nämnts att ca 50 % av alla äktenskap spricker. Redan där har vi då nya familjekonstellationer som skapats och som kanske inte stämmer med normen.

2. Säg att en familj med två barn kanske har hemmaboende barn ca 25 år. Anta också att de vuxna i det här förhållandet flyttade hemifrån när de var 20 och att de blir 80 år gamla. Det innebär att den största delen av sitt vuxna liv lever de utan hemmaboende barn. Den köpstarka gruppen du talar om tillhör de här hypotetiska vuxna bara drygt 40 % av sina vuxna liv. De återstående ca 35 åren eller knappa 60 % har de kanske andra behov och krav på sina boenden. Livet har ju även familjekonstellationsmässigt flera faser.

Det är bra att tankar finns om att bostäder ska vara flexibla. Men som sagt - flexibiliteten måste röra sig mer utanför normen.

 

[Nenne1]

Det är nog inte bara jag som inte vill vara i andras privata rum, oavsett hur påklädda de är.

Jag delar gärna boende men behöver en egen sfär som inte behöver vara stor men måste vara där.

Ärligt talat, det gör jag också. Det där med flanellpyjamasen var mest som ett skämt.
I mitt ursprungsinlägg ville jag mest bara framhålla att för mig, och i det boende jag har nu, så är det toppen med balkong från sovrummet. I en annan konstellation och i ett annat boende hade jag kanske inte tyckt så.

 

[Nenne1]

@Nenne1 - i så fall uttryckte jag mig oklart. Jag skrev: "En sådan enkel sak som att låta utgången till balkongen vara från vardagsrummet skulle förbättra lägenhetens delningspotential, men det är väldigt ovanligt." Jag avser alltså upplägg när man är ett icke-par som delar en lägenhet.
QUOTE]

Det må så vara, det enda jag svarade på var det här: "Vilket jag tycker borde vara extremt opraktisk även om lägenheten bebos av ett par". Ur mitt snäva och personliga perspektiv så ville jag framhålla att det inte i alla fall behöver vara extremt opraktiskt när man som par delar en lägenhet. (Och i vårt fall med utflugna barn)

Pratar man om att dela lägenhet med någon annan så inser ju även jag att det kan vara mer fördelaktigt att ha utgång till eventuell balkong från annat rum. Det är inte alls så att jag vill framhäva mina preferenser till att ha någon form av allmängiltighet.

Själv gillar jag inte öppen planlösning alls, mycket därför att jag gillar att laga mat och vill kunna sprätta omkring ohämmat utan att störa någon annan, eller för den delen bli störd själv. Jag tror säkert att det finns en hel del som ändå tycker att det är bra, och det är ju tur. Eftersom det nu är så populärt att bygga så, menar jag.[/

 

[Nenne1]

Nu hamnade mitt svar inne i citatet, vilket jag tycker är skitfult. Så nu drar jag mig tillbaka och tjurar en stund över det.

 

[Lovisaleonora]

Alltid lika mysigt med folk som trivs i normen som berättar för oss andra hur bra den är, och hur fel vi har. Det här är liksom avhandlat sen ungefär 30 år tillbaka, även om det finns konservativa klickar som vägrar inse att kultur inte är detsamma som evolutionärt utvecklat och därmed Det Enda Rätta.

Jag är så trött på att få detta nedkört i halsen så jag tar inte diskussionen igen.

Väl talat. Tack för att du orkade.

 

[Myrten]

Nu hamnade mitt svar inne i citatet, vilket jag tycker är skitfult. Så nu drar jag mig tillbaka och tjurar en stund över det.

Du kan nog fortfarande ändra det.

Jag gillar som sagt öppen planlösning för att jag tycker det är... snyggt. Men inte ens jag gillar att ha det till köket, av samma anledning som du nämner. Och jag har faktiskt inte stött på någon som är speciellt förtjust i det. Snarare svär folk över att inte kunna stänga till in till köket. Tror det är en ekonomisk grej.

Sedan ska jag lägga till varför jag inte tycker om balkong i sovrummet även i parförhållande (förutsatt att det är bostadens enda balkong): för mig begränsar det balkongens potential som social zon. Jag gillar att ta drinken på balkongen om jag har middag. Eller att öppna upp och få in luft och sol i samma situationer. Eller att dricka kaffe ensam på balkongen en morgon när partnern fortfarande sover. Allt detta gör jag bättre när balkongen inte har utgång från sovrummet. Jag och mitt ex hade en fantastisk balkong utanför vårt sovrum i en jättefin sekelsskifteslägenhet vi bodde i. Men placeringen gjorde att vi inte använde den annat än till vädring. Likaså om man har övernattande gäster är det trevligt om de kan nå balkongen.

(Att jag sedan avskyr att städa balkong- och om jag får välja helst vill ha en fransk balkong är en helt annan sak.)

 

[AVB]

Jag kan förstå att det är tänkt att den öppna planlösningen ska vara normupplösande (trots allt jag har skrivit älskar jag öppna planlösningar om jag bara ska gå efter vad jag tycker är "snyggt") men problemet är att det till viss del motverkar sitt syfte. Den normupplösande frihet du talar om blir väl bara normupplösande inom normen? Det vill säga kärnfamiljen. Vill man forma sin familjekonstellation på annat sätt blir det problem.

Om att de flesta vill skaffa barn och leva i en tvåsamhet (jag tolkar det du skriver om bo ihop mm som det) med barnen:

1. I tråden har det tidigare nämnts att ca 50 % av alla äktenskap spricker. Redan där har vi då nya familjekonstellationer som skapats och som kanske inte stämmer med normen.

2. Säg att en familj med två barn kanske har hemmaboende barn ca 25 år. Anta också att de vuxna i det här förhållandet flyttade hemifrån när de var 20 och att de blir 80 år gamla. Det innebär att den största delen av sitt vuxna liv lever de utan hemmaboende barn. Den köpstarka gruppen du talar om tillhör de här hypotetiska vuxna bara drygt 40 % av sina vuxna liv. De återstående ca 35 åren eller knappa 60 % har de kanske andra behov och krav på sina boenden. Livet har ju även familjekonstellationsmässigt flera faser.

Det är bra att tankar finns om att bostäder ska vara flexibla. Men som sagt - flexibiliteten måste röra sig mer utanför normen.

håller med, men det var du och inte jag som sa att alla lägenheter byggdes för barnfamiljer jag säger att det byggs lägenheter för de som efterfrågar lägenheter, och att friheten är rätt stor att göra vad man vill med sitt hem

och jag ser faktiskt inte problemet, riktigt. min mormor har bott i samma lägenhet i 40 år, både som par, tvåbarnsfamilj och ensamstående. min farmor bodde i samma i 50 år, ett tag i tvåbarnsfamilj med två inneboende, ensam med inneboende, eller helt ensam. ingen av dem har bott varken jättestort eller jättetrångt, ingen av dem har haft särskilt stora inkomster heller. klart det går att variera en lägenhet efter behov, om man bara är villig att anpassa sig lite?

den stora skillnaden skulle jag säga är att folk idag har helt andra krav på sitt boende. folk flyttar hellre vartannat år för att hitta en "perfekt" lägenhet för situationen de är i EXAKT just då, än att kompromissa det allra minsta. att som min farmor sova i en hård bäddsoffa med sin man i 10 år hade nog varit helt otänkbart för de allra flesta, särskilt medelinkomsttagare som de var.

jag menar att varken min mormor eller farmor hade nog tänkt tanken att ifrågasätta byggbolagen för att det inte fanns en perfekt lägenhet för just DEM i deras aktuella situation, utan de anpassade lägenheten så gott det gick, satte upp vikskärmar, möblerade om, skaffade lås på dörrar. de behövde aldrig ens flytta. tyder på att det snarare är folks attityd och anpassningsvilja/fantasi som förändrats, än att lägenhetsbyggandet skulle vara så förskräckligt förtryckande och mallat.

 

[Lovisaleonora]

Alltså: jag tycker att en balkong är optimal i köket, det är där allt händer. Har haft balkong till sovrummet, men den användes bara till vädring. Vilket fönstret hade dugt utmärkt till.

 

[AVB]

Väl talat. Tack för att du orkade.

är inte hela den här tråden snarare en massa människor som berättar för de som lever i familj att DE gör fel? och inte bara på ett personligt plan, utan på ett moraliskt och politiskt också?

migo skrev väl att jag genom mitt val av privatliv (att sätta barn till världen under former jag tror är bra och stabila) indirekt stöder/skapar mord. det är rätt grova anklagelser imho.

edit: lite märkligt av en moderator att hoppa in bara för att stödja ogrundade personliga påhopp

 

[Myrten]

@AVB - klart folk har andra krav. Levnadsstandarden har höjts. Många av dessa krav kan man fundera på om de verkligen inte borde diskuteras. Tror många har lätt att ryckas med i hur det "ska" vara. Men - att man som vuxen vill ha en hörna man kan stänga om när man delar boende tycker jag inte är speciellt anmärkningsvärt. Och där brister många moderna lägenheter. Ja, jag kan anpassa mig. Men den anpassningen är alltså svårare att göra för att jag inte lever i en kärnfamilj.

Sorry men det är min verklighet!

 

[AVB]

@AVB - klart folk har andra krav. Levnadsstandarden har höjts. Många av dessa krav kan man fundera på om de verkligen inte borde diskuteras. Tror många har lätt att ryckas med i hur det "ska" vara. Men - att man som vuxen vill ha en hörna man kan stänga om när man delar boende tycker jag inte är speciellt anmärkningsvärt. Och där brister många moderna lägenheter. Ja, jag kan anpassa mig. Men den anpassningen är alltså svårare att göra för att jag inte lever i en kärnfamilj.

Sorry men det är min verklighet!

när mitt barn föds kommer min man och jag bo i en ganska liten etta, utan hiss. ingen aning om hur vi ska få plats med skötbord i badrummet. vi bor där bara några månader förhoppningsvis, men ändå. och när jag och mina syskon var små bodde vi på fyra trappor utan hiss. rätt svårt att bära två små barn och en matkasse uppför 110 trappsteg samtidigt

tro mig, allt är inte anpassat efter kärnfamiljer heller

 

[Petruska]

är inte hela den här tråden snarare en massa människor som berättar för de som lever i familj att DE gör fel? och inte bara på ett personligt plan, utan på ett moraliskt och politiskt också?

migo skrev väl att jag genom mitt val av privatliv (att sätta barn till världen under former jag tror är bra och stabila) indirekt stöder/skapar mord. det är rätt grova anklagelser imho.

edit: lite märkligt av en moderator att hoppa in bara för att stödja ogrundade personliga påhopp

Det är en så fantastiskt märklig läsart, där du tar den ganska principiella och allmänna diskussionen som personliga påhopp.

För mig är just det främsta skälet att inte lägga mig i diskussionen, vilket kanske några undrar varför jag inte gör. Jag står inte ut med den nivå du så aktivt bidrar till att sätta.

Flertalet övriga är lika smarta och kloka som de brukar vara.

 

[AVB]

Det är en så fantastiskt märklig läsart, där du tar den ganska principiella och allmänna diskussionen som personliga påhopp.

För mig är just det främsta skälet att inte lägga mig i diskussionen, vilket kanske några undrar varför jag inte gör. Jag står inte ut med den nivå du så aktivt bidrar till att sätta.

Flertalet övriga är lika smarta och kloka som de brukar vara.

just att migo anklagade mig för att skapa mord tycker jag är ett påhopp. inte särskilt grovt eftersom jag inte tar det på allvar, och har förståelse för jag fattar att det verkar vara en väldigt personlig fråga för migo

det jag verkligen inte fattar är den här stilen som är att dyka in och utan belägg bara visa att man "väljer sida"? dumt gruppbeteende som inte tillför nåt utan bara skapar mobbstämning och sabbar diskussionen

 

[Lovisaleonora]

migo skrev väl att jag genom mitt val av privatliv (att sätta barn till världen under former jag tror är bra och stabila) indirekt stöder/skapar mord. det är rätt grova anklagelser imho.

edit: lite märkligt av en moderator att hoppa in bara för att stödja ogrundade personliga påhopp

Men hur tusan läser du?! TITTA på det som citerades, det står

"Alltid lika mysigt med folk som trivs i normen som berättar för oss andra hur bra den är, och hur fel vi har. Det här är liksom avhandlat sen ungefär 30 år tillbaka, även om det finns konservativa klickar som vägrar inse att kultur inte är detsamma som evolutionärt utvecklat och därmed Det Enda Rätta.

Jag är så trött på att få detta nedkört i halsen så jag tar inte diskussionen igen."

Svara gärna på följande (sakligt om du förmår):
1) var jag stödjer någon grov anklagelse
2) var jag uttalar mig i min egenskap av moderator

 

[fejt]

är inte hela den här tråden snarare en massa människor som berättar för de som lever i familj att DE gör fel? och inte bara på ett personligt plan, utan på ett moraliskt och politiskt också?

migo skrev väl att jag genom mitt val av privatliv (att sätta barn till världen under former jag tror är bra och stabila) indirekt stöder/skapar mord. det är rätt grova anklagelser imho.

edit: lite märkligt av en moderator att hoppa in bara för att stödja ogrundade personliga påhopp

Jag som också lever i en kärnfamilj tolkar tråden som en diskussion kring hur samhället är organiserat efter normen om "mamma, pappa, barn" och att denna bidrar till att många väljer att (kanske omedvetet) stanna i relationer som inte är hälsosamma. Samt att normen är förtryckande för dem som lever på ett annat sätt.
Diskussionen har inte med min enskilda familj att göra utan handlar om att ett samhälle som inte är tillgängligt och ok för alla är hindrande. Även för många som lever "normriktigt".

 

[Migo]

Kan så vara. Men jag har inte som mål att relationen ska bli lång, jag vill att den ska vara trevlig medan den pågår.

 

[Migo]

är inte hela den här tråden snarare en massa människor som berättar för de som lever i familj att DE gör fel? och inte bara på ett personligt plan, utan på ett moraliskt och politiskt också?

migo skrev väl att jag genom mitt val av privatliv (att sätta barn till världen under former jag tror är bra och stabila) indirekt stöder/skapar mord. det är rätt grova anklagelser imho.

edit: lite märkligt av en moderator att hoppa in bara för att stödja ogrundade personliga påhopp

Ja det var precis det jag skrev.

 

[AVB]

Men hur tusan läser du?! TITTA på det som citerades, det står

"Alltid lika mysigt med folk som trivs i normen som berättar för oss andra hur bra den är, och hur fel vi har. Det här är liksom avhandlat sen ungefär 30 år tillbaka, även om det finns konservativa klickar som vägrar inse att kultur inte är detsamma som evolutionärt utvecklat och därmed Det Enda Rätta.

Jag är så trött på att få detta nedkört i halsen så jag tar inte diskussionen igen."

Svara gärna på följande (sakligt om du förmår):
1) var jag stödjer någon grov anklagelse
2) var jag uttalar mig i min egenskap av moderator

ditt "tack för att du orkade" tolkade jag som till hela migos del i diskussionen. för i just det där inlägget finns väl inget att tacka för

och att det skulle vara en bedrift att "orka" frivilligt diskutera nån annans livsföring som migo gjorde är ju bara en ful pik mot mig som inte tillför något alls till tråden. trodde moderatorers uppgift var att försöka hålla nivån uppe, aja