Hur står man ut med varandras olikheter?

[Inte_Ung]

är inte hela den här tråden snarare en massa människor som berättar för de som lever i familj att DE gör fel? och inte bara på ett personligt plan, utan på ett moraliskt och politiskt också?

Nej den är full av lösningar på olika problem.
Just nu lösningar på bostadsbristen och människors ensamhet.

Jag för egen del lever i kärnfamilj och bor i ett stort hus på landet där balkongen är i ett av de 3 sällskapsrummen.

 

[Nenne1]

Alltså: jag tycker att en balkong är optimal i köket, det är där allt händer. Har haft balkong till sovrummet, men den användes bara till vädring. Vilket fönstret hade dugt utmärkt till.

Helst skulle jag ju haft en balkong i köket också, för jag håller med om att det vore trevligt. Men INTE om gäster fick för sig att ta en fördrink där medan jag jonglerar med kastrullerna för då skulle jag slitas mellan min önskan att stå där ute och hinka vin eller att vara kvar inne i köket och fixa det sista. Ser jag dem inte, så är det liksom mer ok, allt enligt devisen "det man inte ser finns inte". Jag tillhör således inte falangen som tycker det är jättetrevligt att ha gästerna i köket när det ska lagas mat. Jag blir bara distraherad.

Sen håller jag inte riktigt med om att det duger utmärkt med fönster till vädring. Duger - absolut. Men känslan av att kliva upp och öppna balkongdörren (iklädd min rekorderliga flanellpyjamas) och titta på hustak och träd och kyrkspiror är väldigt trevlig. Kunde ju i och för sig gå bra med en fransk balkong också. (Jag vill ju inte framstå som en rabiat sovrumsbalkongsfascist som anser att detta är det Enda Rätta).

 

[Lovisaleonora]

ditt "tack för att du orkade" tolkade jag som till hela migos del i diskussionen. för i just det där inlägget finns väl inget att tacka för

Nej, vi har förstått att du inte tycker det, men nu motsätter du dig alltså att andra tycker inlägget tillför något? Wow, nytt lågvattenmärke...

... och att det skulle vara en bedrift att "orka" frivilligt diskutera nån annans livsföring som migo gjorde är ju bara en ful pik mot mig som inte tillför något alls till tråden. trodde moderatorers uppgift var att försöka hålla nivån uppe, aja

Det var kort sagt för mycket att hoppas på att du sakligt skulle bemöta mina frågor. Aja.

 

[Kattennizze]

Nej, vi har förstått att du inte tycker det, men nu motsätter du dig alltså att andra tycker inlägget tillför något? Wow, nytt lågvattenmärke...



Det var kort sagt för mycket att hoppas på att du sakligt skulle bemöta mina frågor. Aja.

Men jag tycker faktiskt inte att du kan uttala dig om normer eftersom du inte har barn!!! När du har skaffat barn kanske du kan återkomma i frågan för då vet du ju hur det är. Jag tycker inte människor som inte lever i traditionella kärnfamiljer ska få uttala sig i frågor som de inte vet något om faktiskt. Alltså ska alla leva som man och kvinna med 2.1 barn - det är vägen fram det. Inte en massa konstiga saker som att dela lägenheter med kompisar, de är ju inte ens byggda för det, och det säger väl allt, typ.

 

[Monstermom]

Inte en massa konstiga saker som att dela lägenheter med kompisar, de är ju inte ens byggda för det, och det säger väl allt, typ.

Eller hur? Normen är ju normen, liksom - det är ju därför den är norm!

 

[LenaH]

Mitt ideala boende tror jag vore att dela en större våning eller hus där man kan ha sitt eget sovrum (och gärna toalett) och det sedan finns gemensamt kök, bibliotek, sällskapsrum etc. Jag bor ju ibland så när jag är i Italien och forskar och då trivs jag absolut bäst!

Sådär har jag och min kusin bestämt att vi ska bo när vi blir gamla - en våning där vi har varsitt sovrum och badrum i varsin ände och med kök och sällskapsdel i mitten.

 

[LenaH]

ditt "tack för att du orkade" tolkade jag som till hela migos del i diskussionen. för i just det där inlägget finns väl inget att tacka för

och att det skulle vara en bedrift att "orka" frivilligt diskutera nån annans livsföring som migo gjorde är ju bara en ful pik mot mig som inte tillför något alls till tråden. trodde moderatorers uppgift var att försöka hålla nivån uppe, aja

Här kommer ett litet inlägg från en moderator i "yrkesmode".
Vi moderatorer diskuterar på samma villkor som alla andra i forumen, vi har också uppdelat sinsemellan vilka forum vi modererar. Vem som modererar var står högst upp på respektive forumdels sida.

När vi skriver i egenskap av moderator och inte som vanlig användare undertecknar vi våra inlägg så som jag kommer göra nu:

/LenaH, moderator

 

[mandalaki]

Det mördas en transperson per dygn, typ. För att folk blir så jävla störda över normbrytare.

migo skrev väl att jag genom mitt val av privatliv (att sätta barn till världen under former jag tror är bra och stabila) indirekt stöder/skapar mord. det är rätt grova anklagelser imho.

edit: lite märkligt av en moderator att hoppa in bara för att stödja ogrundade personliga påhopp

just att migo anklagade mig för att skapa mord tycker jag är ett påhopp. inte särskilt grovt eftersom jag inte tar det på allvar, och har förståelse för jag fattar att det verkar vara en väldigt personlig fråga för migo

Seriöst, är det läs- eller tolkningsförmågan som brister? Eller båda?

 

[Vallmo]

Men varför citerar du mig i det? Jag lever i högsta grad enligt normen; monogam heterosexuell relation. Det jag skrev var att utvecklingen hus-barn-vaddetnuvar inte lockar mig om det innebär att jag inte ens längre vet varför jag lever med min partner. Inte att jag på något vis går emot normerna i övrigt.


Jag har inget framgångsrecept. Jag lever i en trevlig och bra och fin relation med en man som jag anser vara världens i särklass bästa. Den dag jag inte känner så längre, den dag jag inte "minns" varför jag är tillsammans med honom, ja, det är nog den dagen då jag får fundera över om jag verkligen vill stanna i relationen.


Syftar du på mitt svar nu? I såna fall kan jag bara säga att jag inte på något vis har någon skyldighet att fläka ut mitt privatliv härinne. Jag väljer själv vad jag vill dela med mig av och detaljer kring mitt förhållande ingår inte där. Jag har tidigare varit väldigt öppen men på grund av otroligt tråkiga kommentarer från bukefalister har jag ingen lust att vara det längre. Det får du respektera.


För mig är det jättelätt: Jag vill vara i en relation som är trevlig, fin, stark, rolig, bra. Med en person som jag tycker är fin, smart, rolig, bra. Jag vill vara i en relation där jag varenda dag vet exakt varför jag är i den.

Det är lugnt!
Jag respekterar absolut att du själv väljer vad du vill dela.
Tack för ditt svar.

 

[Vallmo]

Jag bodde i Los Angeles ett tag i slutet av 80-talet - början av 90-talet.
Där var det ganska vanligt med en boendeform där man delade lägenhet tillsammans med en annan oberoende person.
Kök och vardagsrum var gemensamt men var och en hade ett eget sovrum med tillhörande badrum där man hade egen nyckel till sitt rum och gemensam till ytterdörren.
Tvättstuga (med många tvättmaskiner) och ett stort område med pool fanns också på området.
Det tycker jag var en ganska bra grej, både för ekonomins skull men också för sällskap om/när man vill.

Jag har inte sett den sortens boende i Sverige.
Det närmaste är väl studentkorridor även om det är något helt annat.

 

[Kattennizze]

Eller hur? Normen är ju normen, liksom - det är ju därför den är norm!

Ja eller hur. T ex prideparaden är ju förskräcklig, långhåriga karlar som ser ut som kvinnor! Ingen ordning alls. Eller han den där prästen som bytte kön!! En präst som numera har långa naglar.
Eller som på mitt dagis där mina barn går, en ensamstående mamma som varit till DANMARK och låtit inseminera sig!! Och lever utan en man, VEM ska då vara manlig förebild har hon tänkt kan man ju verkligen undra. Dessutom har hon inget riktigt jobb heller utan skriver visst böcker. Ja suck. Ur led är tiden. Eller inte.

 

[Sleepy]

Ingen ordning alls.

 

[Vallmo]

Ja eller hur. T ex prideparaden är ju förskräcklig, långhåriga karlar som ser ut som kvinnor! Ingen ordning alls. Eller han den där prästen som bytte kön!! En präst som numera har långa naglar.
Eller som på mitt dagis där mina barn går, en ensamstående mamma som varit till DANMARK och låtit inseminera sig!! Och lever utan en man, VEM ska då vara manlig förebild har hon tänkt kan man ju verkligen undra. Dessutom har hon inget riktigt jobb heller utan skriver visst böcker. Ja suck. Ur led är tiden. Eller inte.

Jag är för precis allt du skriver i detta inlägg trots att jag lever enligt normen.
Man behöver inte vara trångsynt bara för det.

 

[tanten]

tror du det skulle mördas färre människor om ingen växte upp med en fungerande familj, med föräldrar som genom sin tvåsamhet har tid och råd och energi att investera i sina barn och deras framtid?

Tror du på allvar att det är tvåsamheten som gör att familjer är lyckliga?

Lycka kommer i många olika paket. Jag tror att den gemensamma nämnaren är kärlek. Och den kan se ut på oändligt många vis.

 

[Monstermom]

Tror du på allvar att det är tvåsamheten som gör att familjer är lyckliga?

Lycka kommer i många olika paket. Jag tror att den gemensamma nämnaren är kärlek. Och den kan se ut på oändligt många vis.

Så enkelt, så exakt.

 

[Kattennizze]

Jag är för precis allt du skriver i detta inlägg trots att jag lever enligt normen.
Man behöver inte vara trångsynt bara för det.

Vilket absolut inte var min poäng heller. Utan snarare att då väldigt många, fler än du tror, är precis såhär trångsynta. Och att det är för jävligt helt enkelt. Och ingenting kommer att bli bättre om man inte hela tiden ifrågasätter den rådande normen som vi alla måste anpassa oss till vare sig vi vill eller inte.

 

[Raderad medlem 6459]

Fast alltså @AVB och @Vallmo . Jag lever i en heterosexuell monogam relation, dvs helt i linje med normen. Jag är till och med gift. Jag känner mig inte det minsta ifrågasatt eller påhoppad när bukefalister, eller andra för den delen, problematiserar och diskuterar heterosexuella tvåsamhetsnormen. Alltså verkligen aldrig.

 

[Lurv]

Jag förstår att du har det jobbigt men jag undrar om det är möjligt att det är så smutsigt som du säger. Ni har varken djur eller barn. Var kommer all smuts ifrån? Jag kan ha fel men jag anar att du kanske har lite problem med ditt kontrollbehov. Du tränar mycket, lagar mat efter diverse recept, torkar upp alla smulor, allt ska vara prydligt vikt.
Min kvasipsykologiska sida säger mig att du ägnar alldeles för mycket energi till att ha kontroll. Om killen tvättar kläder 6.30 på lördag är det väl hans problem. Öva dig i att bli mer självständig. Kan du inte laga din egen mat och tvätta dina egna kläder. I din text läser jag att du själv tycker du har en aning problem.
Killen å sin sida är ju din raka motsats och jäkligt otacksamt att inte ta bättre hand om din present. Förstår hur ledsen du är att den inte kommer till användning och blir uppskattad.

Som någon annan skrev så är det konstigt att ni som älskar varandra så mycket ändå inte kan tala om era problem på ett sansat sätt. Att börja storgråta för sånt här är väl ändå att ta i. Tror ni skulle få ett gott utbyte av att gå i terapi, kanske både enskilt och tillsammans.
Lycka till

 

[Vallmo]

Fast alltså @AVB och @Vallmo . Jag lever i en heterosexuell monogam relation, dvs helt i linje med normen. Jag är till och med gift. Jag känner mig inte det minsta ifrågasatt eller påhoppad när bukefalister, eller andra för den delen, problematiserar och diskuterar heterosexuella tvåsamhetsnormen. Alltså verkligen aldrig.

Vad bra!




Jag själv ifrågasätter normen också.
Det kanske inte framgår här, men jag har absolut inget problem med att folk lever sina liv i olika sammanhang. Tvärtom, så tycker jag det är uppfriskande att man är olika.
Jag själv, har av och till svårt att leva upp till allt man "ska göra" som mamma, kvinna och sambo/gift. Jag lever till exempel inte mitt liv genom mina barn eller min sambo. Jag har ett eget liv också som jag ger ganska mycket utrymme (kreativitet mm).
Jag tror inte vi är så långt varandra egentligen.

 

[Vallmo]

Vilket absolut inte var min poäng heller. Utan snarare att då väldigt många, fler än du tror, är precis såhär trångsynta. Och att det är för jävligt helt enkelt. Och ingenting kommer att bli bättre om man inte hela tiden ifrågasätter den rådande normen som vi alla måste anpassa oss till vare sig vi vill eller inte.

Jag håller med, det är viktigt att ifrågasätta normen annars fastnar man lätt i ett sammanhang.

Av precis samma orsak ifrågasätter jag min relation med min sambo av och till, dvs jag stannar upp och frågar mig själv hur jag vill ha det.