Hur slutar ni oroa er?

tott

Trådstartare
Den här frågan ställer jag främst till er som har lätt att oroa er för än det ena och än det andra - oftast helt i onödan. Jag är en sån 😕 ...och jag önskar tips!
 
Den här frågan ställer jag främst till er som har lätt att oroa er för än det ena och än det andra - oftast helt i onödan. Jag är en sån 😕 ...och jag önskar tips!

Jag har inte lyckats än. Snarare har det eskalerat senaste året pga en olycka som drabbade närstående.
Mina graviditetshormoner spelar säkert in också. Har sökt hjälp för det och hittills bara varit på ett samtal men håller hopp om att det kan vara det som hjälper mig att sluta tänka katastroftankar hela tiden..
 
Oj, ja vet knappt ens hur jag gör. Kan oroa mig för rätt mycket. Tror jag ibland tänker ”äh, det blir som det blir” samt ”det kan inte mer än gå åt helvete”, oftast lyckas jag att inte oroa mig.
Har blivit bättre. Vet knappt hur jag gör. 😅
 
Jag har inte lyckats än. Snarare har det eskalerat senaste året pga en olycka som drabbade närstående.
Mina graviditetshormoner spelar säkert in också. Har sökt hjälp för det och hittills bara varit på ett samtal men håller hopp om att det kan vara det som hjälper mig att sluta tänka katastroftankar hela tiden..
Trodde och tyckte jag hade blivit bättre men senaste tiden känns det som att min oro också har eskalerat. Tror mina fysiska besvär som spända muskler, obehagskänslor och yrsel/ostadighetskänslor beror på det.
Jättejobbigt! Ska till en duktig läkare imorgon.
 
Om oron kommer från hög stressnivå generellt i livet och i kroppen är att jobba med stressen och få ner den som hjälper för oron också.
 
Alltså, jag vet inte om jag oroar mig jämt, men om inte annat överanalyserar jag. Och har en hel del tänk om tankar.
Har också tendens att få ångest när hjärnan gått för varm.
Jag har insett att det handlar en del om att få tag i tankarna som far förbi. Eller i alla fall få förståelse för att de passerar och just att de kommer passera, och att oron just bara är en tanke som får lite för mycket utrymme.

Jag blev tipsad om en (ljud)bok här på buke som jag tycker i alla fall hjälpt mig med det.
Jag höll inte med om allt som sades och tycker nog inte det är fullt så enkel bot för många problem som det vill låta, långt ifrån.

Första biten, kanske en halvtimme funderade jag på vad i hela världen detta skulle hjälpa med.
Men sedan, då prickade han in en del poänger Och jag började förstå mer om hur det påverkar mig. Jag bär med mig vissa av orden och tycker de hjälper mig en del.

Boken heter just "Bara en tanke" av Dennis Westerberg.
 
Jag har gått i KBT för hälsoångest och panikångest. Funkade bra. Har också fått ångestdämpande medicin utskriven att ta när det är som värst, men tar dom extremt sällan. I KBT:n fick jag lära mig att skjuta upp oron, jag tex bestämmer att jag ska oroa mig kl 19 ikväll, innan dess får jag inte. Funkar bra för jag glömmer ofta bort att oroa mig alls 😁 Orostankarna kommer dock ändå, men inte alls i samma grad som tidigare och när dom kommer försöker jag tänka att det bara är tankar som jag kan välja att inte spela på.
 
Spelar ingen roll vad jag gör. Levt med ångest sen dagen jag föddes typ. Utreds för misstänkt GAD (generaliserat ångestsyndrom, möjligen kan det vara PTSD då jag har en bakgrund med trauma. Det får psykologen avgöra) och kanske äntligen får en behandling som funkar.

Tar medicin för min ångest dagligen. Nu kanske min nivå av ångest är högre än din, det låter så iaf, men har jag lägre nivå så kan jag försöka skingra tankarna genom att göra något - ta en promenad med musik i lurarna så jag slipper höra mina tankar, kolla på en film som jag vet att jag blir känslomässig av - antingen så jag blir skrämd, skrattar eller ledsen, så att jag aktiverar andra känslor än oro. Jag kan även laga mat som kräver att jag följer ett recept och där maten behöver ses till så jag inte hinner tänka på annat, gosa med mina djur, prata med en vän eller försöka sova en stund. När ångesten är hög så funkar enbart medicin och tyvärr ligger den på en högre nivå varenda dag där distraktion bara funkar någon enstaka gång. Min ångest är av en förlamande typ när den är som värst. Jag klarar ingenting mer än att försöka andas och stå ut i känslan.

Nu har jag arbetat med min ångest i ca 14 års tid med terapi, medicin, känsloscheman, mindfulness och att skriva av mig.
Eftersom min psykiska bakgrund är komplex så hoppas jag att det bara är enstaka fall som har det så här illa, så jag menar inte att låta negativ. Trots allt så har jag ännu inte gett upp hoppet om att den ska kunna lindras någon gång!
Men visst, det är överjävligt jobbigt att ha det så här. Jag är fullt medveten om hur orimligt hög ångestnivån är och kan inte hur gärna jag än vill bli av med den verkar det som. Ska dock träffa min psykolog och se vad han kommit fram till inom en snar framtid så jag hoppas snart ha en lösning som iaf kan lindra detta mer än medicinen jag tar nu. Det är bra medicin jag tar nu men inget man bör ta varje dag resten av sitt liv.
 
Har ni (haft) några fysiska men av öron och stressen i kroppen som den medför?

Jag har kronisk spänningshuvudvärk. Bland annat för att jag spänner mig samt pressar tänder på nätterna, vilket oftast är stressorsakat/psykiska orsaker. Huvudvärken är också direkt relaterad till stress/oro/ångest.
Sen har jag IBS så det är också till viss del pga stress och psykisk ohälsa.
 
Har ni (haft) några fysiska men av öron och stressen i kroppen som den medför?

Jag måste regelbundet besöka massör/naprapat för att låsa upp spända muskler. Minst varannan månad. Min mage är också orolig, så jag får medicinera ibland. Har misstänkt GAD och hypokondri, så oro, ångest och katastroftankar är en del av min vardag. Tar ångestdämpande vid behov.

(Eh, jag har alltså inte några tips alls på hur man slutar oroa sig... :idea:)
Finner du en mirakelkur, let me know!
 
Har ni (haft) några fysiska men av öron och stressen i kroppen som den medför?

Huvudvärken tippar jag kan bero på ångesten. Tar värktabletter mot det dagligen. Har dock Alvedon och Ipren på recept från min läkare. Enklare att behandla symtom än grundproblematiken...
 
Jag måste regelbundet besöka massör/naprapat för att låsa upp spända muskler. Minst varannan månad. Min mage är också orolig, så jag får medicinera ibland. Har misstänkt GAD och hypokondri, så oro, ångest och katastroftankar är en del av min vardag. Tar ångestdämpande vid behov.

(Eh, jag har alltså inte några tips alls på hur man slutar oroa sig... :idea:)
Finner du en mirakelkur, let me know!

Vilka muskler/områden? Jag är spänd som en fiolsträng i övre delen av ryggen/axlar/nacke och har utbildat min make i hur han ska lösgöra dem åt mig (pga sociala svårigheter uppsöker jag aldrig ett proffs). Har alltid trott att det är ett måndagsexemplar till kropp men det kan alltså vara min misstänkta GAD?
 
Jag har blivit ganska orolig sedan min utbrändhet och mitt bästa tips är mindfulness, meditation eller liknande. Att försöka landa i här och nu och släppa tankar på vad jag tror kommer hända framöver, och bara uppleva ögonblicket här. Nu.

Låter lite flummigt när jag skriver det men det har verkligen hjälpt mig.
 
För mig minskar oron med ökad livserfarenhet. Jag kan bli nervös över nya situationer och känna oro generellt. Lätt för ångest. Har dock aldrig sökt hjälp eller medicinerat, men det har helt klart påverkat mig, lett till stress och tärt på relationer.

Exempelvis kunde jag tidigare oroa mig mycket för tågresor, för jag var så ovan. Nu resor jag mycket mer tåg kors och tvärs och känner ingen oro. Flygresor har också drastiskt förbättrats genom ett antal långflygningar som gav mycket flygtid och träning i hela flygplatsprocessen.

Så, någon slags egen KBT-träning kanske jag sysslat med. Men jag kan nog dagligen känna oro ändå och intern stress. Minsta sak kan få det att blossa upp.

Min man som är helt tvärt emot, inte förstår ordet ångest, alltid ser livet från den ljusa sidan, ser lösningar framför problem, släpper agg/stress/negativa tankar snabbt, han har lärt mig mycket. Det har ju rent av varit frustrerande att han är sån och från mina sida upplevts som nonchalant, brist på empati och kanske respektlöst (mot uppgiften, mot en person, vad som helst). Nu verkar det dock ha lett till någon slags positiv effekt, jag tänker oftare "äsch, mañana liksom... det löser sig" än jag någonsin skulle gjort i mitt tidigare liv.

Vill också tillägga motion. Rejäl, pulshöjande, jobbig och träningsvärksgivande motion. Blandat med mer mindfulness-motion, som att plocka svamp i skogen, mocka i stallet eller strosa (är sämst på att strosa, man ska ju ta sig från A till B liksom, men jobbar på det). Det är min bästa självmedicinering. I den akuta situationen kan man också ställa sig utomhus och bara skrika, det brukar ge någon slags effekt. :idea: Jag måste i alla fall bryta den interna processen genom någonting fysiskt, bara att komma ut utomhus kan sätta saker i perspektiv. Jag använde också yoga mot stress och det är någonting som ger mig en skön här-och-nu-känsla, gör mig mer balanserad och kan ge en stunds ro i en annars orolig period.
 
Jag har blivit ganska orolig sedan min utbrändhet och mitt bästa tips är mindfulness, meditation eller liknande. Att försöka landa i här och nu och släppa tankar på vad jag tror kommer hända framöver, och bara uppleva ögonblicket här. Nu.

Låter lite flummigt när jag skriver det men det har verkligen hjälpt mig.
Har du haft hjälp av terapi eller någon app eller?
 
Huvudvärken tippar jag kan bero på ångesten. Tar värktabletter mot det dagligen. Har dock Alvedon och Ipren på recept från min läkare. Enklare att behandla symtom än grundproblematiken...
Se upp med övermedicinering av dem. Följ de föreskrifter som står på paketet.
Har sett rätt dåliga biverkningar hos personer som inte förstått hur kraftig inverkan de har på kroppen om man tar dem dagligen en längre tid.
 
  • Gilla
Reactions: MM
Vilka muskler/områden? Jag är spänd som en fiolsträng i övre delen av ryggen/axlar/nacke och har utbildat min make i hur han ska lösgöra dem åt mig (pga sociala svårigheter uppsöker jag aldrig ett proffs). Har alltid trott att det är ett måndagsexemplar till kropp men det kan alltså vara min misstänkta GAD?

Nacke, axlar och skuldror! Absolut relaterat till min ångest/oro, jag går omkring och spänner mig med axlarna uppe vid öronen dagarna i ända. Lägg därtill mycket stillasittande pga student, så har du en fin mix. :cautious: Går jag för länge med det kommer huvudvärk som ett brev på posten pga mina spända käk- och nackmuskler.
 
Nacke, axlar och skuldror! Absolut relaterat till min ångest/oro, jag går omkring och spänner mig med axlarna uppe vid öronen dagarna i ända. Lägg därtill mycket stillasittande pga student, så har du en fin mix. :cautious: Går jag för länge med det kommer huvudvärk som ett brev på posten pga mina spända käk- och nackmuskler.
Ingen yrsel?
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag har en vårta på ena fingret. Den sitter illa till och gör j*kligt ont till och från. Efter drygt 3 år har den fortfarande inte velat...
2 3
Svar
49
· Visningar
2 002
Kropp & Själ Det här kan vara ett känsligt ämne för vissa, men jag känner att jag behöver prata om det här och kanske få några kloka ord/råd... För...
Svar
2
· Visningar
646
Senast: miumiu
·
Skola & Jobb Ni vet när man hela tiden får höra att ”du är så stark” och hela kroppen och själen skriker ”jag orkar inte mer”. Hela livet har jag...
4 5 6
Svar
118
· Visningar
13 170
Senast: kolblakkur
·
Relationer Jag skulle vilja bolla lite kring det här med initiativförmåga och känslan som jag har av att alltid vara den som tar initiativ och "tar...
2 3 4
Svar
76
· Visningar
6 350

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stil på bostad för uthyrning.
Tillbaka
Upp