Hur slutar ni oroa er?

[Badger]

Den här frågan ställer jag främst till er som har lätt att oroa er för än det ena och än det andra - oftast helt i onödan. Jag är en sån ...och jag önskar tips!

Knäpper med fingrarna och lägger bort det (igen och igen tills det ger sig, men jag oroar mig inte lika mycket längre som då för 20 år sedan då jag lärde in det. För efterhandsoro.)

 

[tott]

Vilka muskler/områden? Jag är spänd som en fiolsträng i övre delen av ryggen/axlar/nacke och har utbildat min make i hur han ska lösgöra dem åt mig (pga sociala svårigheter uppsöker jag aldrig ett proffs). Har alltid trott att det är ett måndagsexemplar till kropp men det kan alltså vara min misstänkta GAD?

Fiolsträng är definitionen på mina överkroppsproblem också.

 

[Fruentimber]

Ingen yrsel?

Jo, det kan också komma, men bara lite lätt. Inte så att jag måste sätta mig ner.

 

[Stereo]

Har du haft hjälp av terapi eller någon app eller?

Ja, lite både och. Fick terapi men pga just fysiska "biverkningar" av stress och ångest så missade jag mycket, men hon terapeuten använde en app som heter just "Mindfulness". Hon var dock noga med att påpeka att om man inte gillade den rösten eller övningarna (eller vad som helst) så skulle man ta någon annan. Det finns otaliga, det viktiga var inte vilken utan att. Att man tog någon man gillade, vilken som helst. Jag gillade dock Mindfulness, den var helt okej.

Numera använder jag inte appen så mycket utan har en knapp handfull övningar som jag kör om och om igen.

Har också problem med både yrsel och mage, förresten. Vet inte om mindfulness har hjälpt mig mot just det men jag mår definitivt bättre i livet!

 

[MM]

Se upp med övermedicinering av dem. Följ de föreskrifter som står på paketet.
Har sett rätt dåliga biverkningar hos personer som inte förstått hur kraftig inverkan de har på kroppen om man tar dem dagligen en längre tid.

Det gör jag. Överdoserar aldrig, men har tagit dem dagligen i vääääääldigt många dagar (vågar nog inte säga hur länge ) så det har säkert förkortat mitt liv några år redan. Vet dock inte om jag har några biverkningar, men tror inte det iaf.

 

[tott]

Jo, det kan

Knäpper med fingrarna och lägger bort det (igen och igen tills det ger sig, men jag oroar mig inte lika mycket längre som då för 20 år sedan då jag lärde in det. För efterhandsoro.)

Funkar det på riktigt? ...eller jag tror dig, men är nyfiken på metoden.

 

[Modest]

Fysisk träning. Har dessutom dokumenterad effekt på oro och ångest.

 

[Badger]

Funkar det på riktigt? ...eller jag tror dig, men är nyfiken på metoden.

Tja jag tycker det. Men på riktigt (belagt med forskning), det vet jag inte. Någon gång i mina oroliga tonår där jag ältade ihjäl saker så läste jag om det där på DNs idagsida tror jag det var. Och så körde jag det och det fungerade, men det tog ett tag första gångerna innan det gav sig. Sedan blev det oroliga tankar mer sällan och det gav sig snabbare. (men vi talar alltså år... mer förbättringar i början och sedan långsammare. Det är först nu jag kommit på det igen för varit spänd och stressad och då kan det komma igen.)

 

[MM]

Nacke, axlar och skuldror! Absolut relaterat till min ångest/oro, jag går omkring och spänner mig med axlarna uppe vid öronen dagarna i ända. Lägg därtill mycket stillasittande pga student, så har du en fin mix. Går jag för länge med det kommer huvudvärk som ett brev på posten pga mina spända käk- och nackmuskler.

Som här då! Studerar jag med så vet exakt vad du menar
Men då förstår jag mig iaf lite mer på varför kroppen är som den är.

 

[Görel]

För några år sen var en kompis på en föreläsning där någon sa att 90% av allt vi oroar oss för händer inte. Hos mig satte det igång tankar kring hur mycket av min tid och kraft som gått åt att oroa mig för saker som sen inte inträffat och att jag hade kunnat gjort så mycket annat med det istället. Jag är uppvuxen med en förälder som oroat sig för massor av saker så jag fick det med modersmjölken så att säga.

Jag är inte befriad från oro men genom att försöka tänka på oron på ett annat sätt än tidigare har den minskat med kanske hälften. När tankarna dyker upp kan jag hantera dem och lyckas förminska mycket av oron och stressen.

 

[tott]

Tja jag tycker det. Men på riktigt (belagt med forskning), det vet jag inte. Någon gång i mina oroliga tonår där jag ältade ihjäl saker så läste jag om det där på DNs idagsida tror jag det var. Och så körde jag det och det fungerade, men det tog ett tag första gångerna innan det gav sig. Sedan blev det oroliga tankar mer sällan och det gav sig snabbare. (men vi talar alltså år... mer förbättringar i början och sedan långsammare. Det är först nu jag kommit på det igen för varit spänd och stressad och då kan det komma igen.)

Handlar väl om att bli distraherad

 

[Badger]

Tja jag tycker det. Men på riktigt (belagt med forskning), det vet jag inte. Någon gång i mina oroliga tonår där jag ältade ihjäl saker så läste jag om det där på DNs idagsida tror jag det var. Och så körde jag det och det fungerade, men det tog ett tag första gångerna innan det gav sig. Sedan blev det oroliga tankar mer sällan och det gav sig snabbare. (men vi talar alltså år... mer förbättringar i början och sedan långsammare. Det är först nu jag kommit på det igen för varit spänd och stressad och då kan det komma igen.)

Tror det är lite släkt med meditation, för liknande finns ju i varje avslappningsövning, lägg tankarna åt sidan, lägg dem i en ask, låt dem flyta förbi och det kräver övning att klar det. Men här gör känslointrycket, ljudet osv att jag ploppar till och måste börja om oroandet igen om jag ska köra på. Snäpp, lägg bort, (sedan kommer det igen) snäpp, lägg bort (kunde bli tio gånger på rad i början).

 

[tott]

För några år sen var en kompis på en föreläsning där någon sa att 90% av allt vi oroar oss för händer inte. Hos mig satte det igång tankar kring hur mycket av min tid och kraft som gått åt att oroa mig för saker som sen inte inträffat och att jag hade kunnat gjort så mycket annat med det istället. Jag är uppvuxen med en förälder som oroat sig för massor av saker så jag fick det med modersmjölken så att säga.

Jag är inte befriad från oro men genom att försöka tänka på oron på ett annat sätt än tidigare har den minskat med kanske hälften. När tankarna dyker upp kan jag hantera dem och lyckas förminska mycket av oron och stressen.

På vilket sätt kan du hantera dem? Vad gör du?

 

[Rosett]

Det gör jag. Överdoserar aldrig, men har tagit dem dagligen i vääääääldigt många dagar (vågar nog inte säga hur länge ) så det har säkert förkortat mitt liv några år redan. Vet dock inte om jag har några biverkningar, men tror inte det iaf.

Jag har också paracetamol på recept men för ryggen och nacken. Ska ta 1 g morgon och kväll men tyvärr får jag mer huvudvärk av den om jag tar den varje dag … så tar bara när jag har mycket ont, då i kombination med Naproxen.
Värktabletter kan ju ge mer värk om man tar dem länge.

 

[Görel]

På vilket sätt kan du hantera dem? Vad gör du?

Jag tänker på hur onödigt det är att oroa sig för just det jag oroar mig för eftersom sannolikheten för att det ska inträffa är minimal. Jag tänker att det är bättre att hantera de känslor som uppstår efter att något faktiskt har hänt istället.
Under perioder har oron begränsat mitt liv och tagit så mycket kraft ifrån mig. Genom att försöka tänka på ett annat sätt har jag sluppit åtminstone hälften.

 

[MM]

Jag har också paracetamol på recept men för ryggen och nacken. Ska ta 1 g morgon och kväll men tyvärr får jag mer huvudvärk av den om jag tar den varje dag … så tar bara när jag har mycket ont, då i kombination med Naproxen.
Värktabletter kan ju ge mer värk om man tar dem länge.

Jag tar också bara när jag behöver. Alla dagar är olika. I perioder minskar ångesten och då kan jag minska mina mediciner, även den ångestdämpande. Jag låter även bli att ta ibland för att jag inte vill ta dem så mycket som jag gör. Då tar jag en atarax istället som gör mig mossig i huvudet och sover en stund. Den lösningen funkar dock inte på dagtid för jag är väldigt lättpåverkad av alla mediciner så atarax funkar bara kvällstid.
Men försöker absolut att vara försiktig med pillerna. Hoppas på någon långtidsmedicin mot ångesten så kanske huvudvärken försvinner på köpet. Men får se på nästa läkarsamtal.

 

[Fruentimber]

Jag tänker på hur onödigt det är att oroa sig för just det jag oroar mig för eftersom sannolikheten för att det ska inträffa är minimal.

Jag önskar verkligen att jag kunde ha den inställningen.

 

[Görel]

Jag önskar verkligen att jag kunde ha den inställningen.

Det ligger väldigt mycket arbete bakom innan jag kom dit.

 

[Badger]

Handlar väl om att bli distraherad

Ok efter lite google fu. Kallas typ Thought stopping techniques
Här är ett universitetssjukhus i Wisconsin som skriver om det. Borde duga halvvägs om ett universitetssjukhus tror det fungerar. Men tycker nog att man skulle känna sig lite mer udda om man ropar stopp än om man knäpper med fingrarna som i min artikel då en gång.

https://www.uwhealth.org/health/topic/actionset/stop-negative-thoughts-getting-started/uf9938.html

Fast om jag skulle prova skulle jag googla runt lite mer, de verkar tycka att man ska plocka upp tankarna för övning osv. Det tror jag aldrig jag gjorde, jag oroade mig så mycket att jag behövde nog bara plocka någonting rakt av som jag oroade mig över just då och prova på direkt. Sedan verkar de tänka att det ska fungera efter första stop och hålla huvudet tomt, kan säga att det tog många snäpp som sagt.

Stop the thought.

Startling yourself is a good way to interrupt the thought. Try one of these two techniques:

• Set a timer, watch, or other alarm for 3 minutes. Then focus on your unwanted thought. When the timer or alarm goes off, shout "Stop!" If you want, stand up when you say "Stop." Some people snap their fingers or clap their hands. These actions and saying "Stop" are cues to stop thinking. Empty your mind, and try to keep it empty for about 30 seconds. If the upsetting thought comes back during that time, shout "Stop!" again.

En länk med positivt och negativt
https://www.verywellmind.com/what-is-thought-stopping-and-how-does-it-work-2584122
Lika bra att läsa igenom. Gissar att det liksom inte är för om det är riktigt illa på många plan psykologiskt.

Thought-stopping can be an effective self-help strategy to help some people overcome negative thinking and gain a new perspective on life. However, this technique may not be suited for everyone and can even backfire in some circumstances. For example, some people find that trying to push anxious thoughts down, only makes them build stronger until they all explode or coming rushing out at once.

Det hände ju inte mig då, de försvann. Mina tankar var iofs ovanligt hopplösa gissar jag. Dvs jag oroade mig om det som redan hade hänt, efteråt. Inte inför vad som skulle hända framöver, så det riskerade ju inte komma ifatt så att säga.

https://www.talkspace.com/blog/anxiety-thought-stopping-techniques/

2. Verbal Interruption

The traditional way to stop thoughts in their tracks is with a verbal interruption. This could be literally spoken out loud, if you feel comfortable doing so, or spoken to yourself in your head. Shouting “stop!” or “enough!” or “not now!” when your worries begin to take over, forces you to take a pause. This can be done as many times as you need to calm your mind.

 

[tuaphua]

Den här frågan ställer jag främst till er som har lätt att oroa er för än det ena och än det andra - oftast helt i onödan. Jag är en sån ...och jag önskar tips!

Jag var sån förut. Jag gick i terapi för annat och då fick jag även tips för att hantera oro kring de sakerna. Nu kan jag applicera de verktygen inför ev oro som jag upplever i övrigt också.
Jag försöker bemöta de negativa tankarna med sakliga argument. Och genom det försöka gradvis dämpa ångest/oro.

Jag kan också tycka att viss oro kan dämpas genom att man pratar om det med någon. Så man inte håller inne en massa saker och bygger på mer och mer negativa känslor kring något.

Jag kan absolut drabbas av oro nu med. Men jag kan hantera det bättre.
Plus att jag också nu är mycket bättre på att inte undvika. Tycker jag ngt är läskigt nu så får jag nästan tvångstankar att jag bara måste göra det. Ju mer jag gör desto mer inser jag att jag oroat mig i onödan om mycket.