Hur slutar ni oroa er?

[Badger]

Till och med wiki https://en.wikipedia.org/wiki/Thought_stopping

 

[Fruentimber]

Det ligger väldigt mycket arbete bakom innan jag kom dit.

Ja, det förstår jag! Jag är ju precis i början av min terapi och har förstått att vägen till ett någorlunda normalt liv är krokig och lång.

 

[parellikusken]

Jag hanterar min oro med stesolid eller gräs. Inte så konstruktivt i längden dock.
Tanken är väl att terapin jag går i ska hjälpa mig hitta strategier för det. Men än så länge tar jag till nödlösningar.

 

[Cattis_E]

Ingen yrsel?

Jo lite förr, men inte karusellyrsel. . Pga spända nackmuskler. Drar upp axlarna vid stress..

 

[Chili]

Det gör jag. Överdoserar aldrig, men har tagit dem dagligen i vääääääldigt många dagar (vågar nog inte säga hur länge ) så det har säkert förkortat mitt liv några år redan. Vet dock inte om jag har några biverkningar, men tror inte det iaf.

Var försiktig med det. Ät inte längre perioder än det står på lådan och gör sedan ett uppehåll ett tag. Som sagt, man kan få rätt dåliga biverkningar annars och de kanske inte dyker upp genast.

 

[_Taggis_]

Jag är i grunden en orolig själ. Så fort nåt speciellt händer eller i perioder av mkt stress så hakar jag upp mig på saker jag sedan börjar oroa mig över. Det kan vara allt från jobbet, att hunden är inbillat sjuk eller att jag ska försova mig till ett viktigt möte. Har insett att det handlar mindre om Vad det är utan om hur jag mår i min egen stress för tillfället. Jag är alltid stressad, men ibland mer eller mindre, ju mer stress inombords ju fler upphakningar och oro.

Jag har lärt mig att ta fram och konkretisera oron. Tänka mig vad det är jag oroar mig för och när jag definierat det så ställer jag mig frågan "vad är det värsta som kan hända" och därefter analyserar jag konsekvensen av det. Oftast är det skitsaker. Om jag försover mig kan folk bli irriterade och vad gör det om hundra år om jag försov mig En gång då jag i övrigt är punktlig och ansvarstagande...? Oftast kommer ja fram till att det inte är så stor katastrof ens om det "värsta" händer.
Jag ska inte säga att jag alltid lyckas men promenader eller träning hjälper åtminstone mig att skingra tankarna. Värst är om de kommer nattetid då det inte riktigt är läge för träning och promenader. Då ligger jag vaken några timmar, i bästa fall kan jag ta sovmorgon men om inte brukar jag försöka tänka att jag tar igen det natten efter.

 

[yamyam]

Kan starkt rekommendera meditationsappen Headspace! Har hjälpt mig omåttligt.

 

[Vallmo]

Har många perioder med ångest. Är inne i en sån nu. inte mycket som hjälper. Tar tabletter. Tränar, försöker sköta mig, äta sunt osv.
Mådde riktigt bra efter senaste ect men fick såna minnesstörningar, så tveksamt om jag får det igen.
Skulle operera mig och ringde upp kirurgen och frågade vad jag skulle operera. Hade glömt totalt. Det var på den nivån, så ganska allvarligt. Glömde bort att jag haft kalas för släkten här hemma när sonen fyllde år också.

Jag hatar att ha ångest. Det tär verkligen på en.
Det hjälper att bara vara med min sambo. Vi har det fint tillsammans nu. Vi har fått familjeresurs och mycket mer från kommunen, så det har nog gjort sitt.

 

[TinyWiny]

Jag gick en mentalträningskurs, tränade en jäkla massa, gjorde kunskapen till min och förändrade mitt sätt att tänka. Jag har också alltid en back up plan så om det skiter sig blir fallet inte lika hårt/konsekvenserna inte lika stora och då känner jag ingen anledning till att oroa mig i förskott. Jag utgår numera ifrån att det inte skiter sig just tack vare back up planerna. Hellre glad en stund än inte alls är mitt motto. Jag är hellre glad i förebyggande syfte än oroar mig i förebyggande syfte och gav mig sjutton på att jag skulle ta mig dit. Det har tagit tid, kraft och energi att ta mig dit men värt det så många gånger om.

 

[Uttern]

Helt ärligt; Det går inte sluta oroa sig! Men man kan försöka få hjälp på nåt sätt! Jag använder appen compassion living. Det handlar om mental träning (?) om självmedkänsla. Att aktivera sitt trygghetsystem. Tycker att det har hjälp mycket mot min oro, men tar tyvärr inte bort panikångesten för mig. Men ville bara tipsa om det! Hoppas du finner något sätt som kan hjälpa och lindra din oro!

 

[farin]

Helt ärligt; Det går inte sluta oroa sig! Men man kan försöka få hjälp på nåt sätt! Jag använder appen compassion living. Det handlar om mental träning (?) om självmedkänsla. Att aktivera sitt trygghetsystem. Tycker att det har hjälp mycket mot min oro, men tar tyvärr inte bort panikångesten för mig. Men ville bara tipsa om det! Hoppas du finner något sätt som kan hjälpa och lindra din oro!

Är appen för i-phone eller finns den för android? Hittar ingen med exakt det namnet, men compassion lifestyle eller compassion based livlig, kan det vara någon av dem?

 

[gammalek]

Den här frågan ställer jag främst till er som har lätt att oroa er för än det ena och än det andra - oftast helt i onödan. Jag är en sån ...och jag önskar tips!

För mig har det blivit lättare med åren. Dels för att jag upplevt mer och därigenom kan sortera vad som är 'värt' att oroa sig för och dels för att åldern/erfarenheten gjort mig tryggare.

Jag tror att jag med åldern också mer flyttat fokus från mig själv till andra. Det är annat som är viktigare, strukturer och det som inte direkt är på individnivå. Det är en befrielse samtidigt som det förpliktigar.