Hur slutar man vara avundsjuk?

[TheRedLightning]

Jag vill inte vara avundsjuk, men det verkar inte fungera att bara tänka "nu ska jag inte vara avundsjuk".
Ibland funderar jag på om det inte hade varit bättre utan sociala medier, för då kan jag inte se allt det där jag blir avundsjuk på osv.
T ex kompisar som hittar på kul saker ihop och postar det på sociala medier och svarar varandra hur kul de haft m.m. Jag vet att det säkert finns någon som är avundsjuk på mig också, men det gör inte att min avundsjuka försvinner tyvärr. Jag vet att jag inte kan sluta använda sociala medier, för då skulle jag bli utanför på riktigt. Svårt att förklara kanske.

Jag har några gånger funderat på varför jag är avundsjuk och vad jag kan göra åt det, men det blir bara blankt i huvudet då. Egentligen vill jag inte vara avundsjuk, egentligen vill jag vara glad för deras skull, men det är svårt när avundsjukan kliver fram.

Någon som varit avundsjuk och lyckats bli av med den?

 

[athena_arabians]

Jag har nog aldrig varit avundsjuk på riktigt men jag tror enda sättet att bli av med det är att jobba med sig själv. Det är ju ens egen reaktion och känsla.

Visst, jag hade gärna haft en massa pengar på banken och varit frisk men det känns konstigt att vara avundsjuk på någon annan som har det. Att önska är en sak, att vara avundsjuk är en annan.

Sedan ska man inte tro att de som ser ut att ha så fabulösa liv på sociala medier har det jämt. Det är sällan någon visar det mindre roliga öppet.

 

[stjarnhimmel]

Satsa på att bli nöjd med ditt liv?
Är du nöjd själv är det nog lättare att glädjas över andras lycka

 

[Lampan]

Du är avundsjuk för att du inte trivs med din egen tillvaro
Enda sättet att bli av med avundsjukan är att du blir nöjd med ditt eget liv och dig själv

Ta det som skrivs på FB med en nypa salt, ingen skriver ju om den tråkiga, regniga måndagseftermiddagen, eller det dom har ågren över

Om du är avundsjuk, straffar ju bara dig själv, andra skiter i om du sitter och är avis.

 

[TheRedLightning]

Sedan ska man inte tro att de som ser ut att ha så fabulösa liv på sociala medier har det jämt. Det är sällan någon visar det mindre roliga öppet.

Ah, där skrev du nått ja. Minns jag läst en väldigt bra artikel om just det där. Var något om någon som var riktigt deppig men skrev på sociala medier hur bra den mådde och fick flera likes, men när den skrev hur den egentligen mådde var det ingen som brydde sig.
Så ja, det ligger nog något i det, samtidigt har jag funderat varför vissa verkar vilja "skryta" och visa upp för alla vad de gjort osv.
Vet jag sett och läst några artiklar där t ex en granne knackar på hos en annan granne och när den öppnar, trycker upp ett helt fotoalbum i ansiktet på den som öppnade och glatt berättar om alla fotografier. Som man hade fått göra förr innan sociala medier fanns. Lite intressant när man tänker på liknelserna.

Jag postar sällan på sociala medier nuförtiden, känns inte som jag har något att "skryta" om alternativt visa upp eller så har jag bara inte fattat hur man ska använda det.

 

[avslutat medlemskap]

Jag har två bekanta som haft som mantra "när jag blir pensionär DÅ ska jag göra ditten och datten" och dom är avundsjuka på precis allt och alla och vad har hänt? Dom är pensionärer nu sen flera år, lite småkrassliga och har inte gjort ett skit sen dom blev pensionärer till att förbättra sin livsstil och den ena bor på en liten gård som sakta förfaller, det enda som ökat är gnället över världsläget, grannarna som "verkar ha hur mycket pengar som helst" och annat helt ovidkommande. Dom är så gaggiga och bittra så jag har slutat besöka dom och hit kommer dom aldrig numera för dom är avundsjuka på min kunskap.

Jag är inte helt frisk, har inte kassaskåpet fullt med pengar och inte nån hipp nyrenoverad kåk eller ny bil men jag trivs med tillvaron och med mig själv och med det jag skapar, alla kan skapa sitt eget liv, det är bara att börja och ge fan i att snegla på "alla andra" och jag tycker det är kul när det går bra för någon. Avundsjuka skapar hat som skapar negativ energi som gör att den slår tillbaks på den avundsjuke själv.

 

[Lovisaleonora]

Inte tusan sitter jag och postar en massa tråkiga kommentarer om alla totalt ointressanta händelser i livet. Jag postar givetvis sådant som är kul, kan glädja andra och som berättar något om att jag mår bra. Sånt som jag blir glad över att se hos mina vänner. För det är ju mina vänner jag ser på t ex FB. Och jag vet att de blir glada över att se att jag har det bra, gör roliga saker och får lite inspiration.

Har aldrig sett det som skryt, utan snarare uppfostran. Att ingen är intresserad av att läsa (eller höra) en massa random gnäll om att vädret är tråkigt, fötterna luktar och bussen är sen. Det är sånt jag vet alla går igenom, men som inte direkt livar upp andra.

Avundsjuka handlar väl i slutänden om det jag saknar själv i mitt liv. Blir jag avundsjuk tänker jag igenom vad jag kan göra för att komma dit jag själv vill vara.

 

[TheRedLightning]

Satsa på att bli nöjd med ditt liv?
Är du nöjd själv är det nog lättare att glädjas över andras lycka

Ja, det kanske ligger något i det. Hur vet man att man är nöjd med sitt liv?

Jag tycker att jag är relativt nöjd med mitt liv, håller förvisso fortfarande på och kämpar med ekonomin sen jag blev singel, dvs försöker spara ihop till saker jag behöver för att öka trivseln, t ex en soffa, tv, dressyrsadel till hästen osv. Dessvärre är det saker som kostar, men jag tar mig sakta men säkert dit jag vill och kan stryka saker på listan, snart kan jag nog stryka både dressyrsadel och soffa på listan.
Alla vänner jag hade försvann när jag blev singel och har inte direkt aktivt letat efter nya, mest för att jag vill landa själv, men det kanske var fel väg att gå nu så här i efterhand.
Har haft funderingar på att gå någon kurs för att hitta nya vänner, har dock inte hittat någon kurs i närheten som tilltalar. Skit också.

 

[Fossing]

Jag kan också drabbas av avundsjuka - och det är ju helt okej! Det är ju för att någon annan har det jag vill ha och inte har (än). Oftast blir jag avundsjuk när någon som inte har kämpat lika mycket som jag får det jag vill ha. Fast jag vet ju att det är bullshit och att vi alla kämpar lika mycket fast på olika sätt. Men klart man blir avis när folk verkar få framgångar "till skänks" och man känner att DET vill jag ha och DET har jag kämpat för!
Då brukar jag tänka hur bra jag har det och hur hårt arbete lönar sig till slut och att jag inte har en aning om hur mycket den personen har slitit för att nå sina mål. Oftast hjälper detta.
Jag blir sällan avundsjuk på mina vänner men däremot på bekanta som man ser på sociala medier eller för all del equipe. För jag unnar gärna mina vänner enorma framgångar!! Även om det är framgångar jag själv vill ha - då blir jag mer inspirerad än avundsjuk.

 

[TheRedLightning]

Jag kan också drabbas av avundsjuka - och det är ju helt okej! Det är ju för att någon annan har det jag vill ha och inte har (än). Oftast blir jag avundsjuk när någon som inte har kämpat lika mycket som jag får det jag vill ha. Fast jag vet ju att det är bullshit och att vi alla kämpar lika mycket fast på olika sätt. Men klart man blir avis när folk verkar få framgångar "till skänks" och man känner att DET vill jag ha och DET har jag kämpat för!
Då brukar jag tänka hur bra jag har det och hur hårt arbete lönar sig till slut och att jag inte har en aning om hur mycket den personen har slitit för att nå sina mål. Oftast hjälper detta.
Jag blir sällan avundsjuk på mina vänner men däremot på bekanta som man ser på sociala medier eller för all del equipe. För jag unnar gärna mina vänner enorma framgångar!! Även om det är framgångar jag själv vill ha - då blir jag mer inspirerad än avundsjuk.

Känner igen mig delvis i det du skriver och kan hålla med, förutom sista biten om vännerna, har inte direkt några längre utan mer bara bekanta. Kanske är därför jag ibland är avundsjuk på dom? Hmm, tål att tänkas på.

 

[Fossing]

Känner igen mig delvis i det du skriver och kan hålla med, förutom sista biten om vännerna, har inte direkt några längre utan mer bara bekanta. Kanske är därför jag ibland är avundsjuk på dom? Hmm, tål att tänkas på.

Sina vänner känner man ju bättre än facebook-bekanta. Så där vet man ju hur de "egentligen" har det och inte bara det som visas offentligt. Det kan du kanske tänka på om du blir avundsjuk på dina bekanta - de postar säkert inte "jättesolig dag, sitter inne och äter chips själv och känner mig ful och ensam" även om de säkert har sådana dagar också.
Jag är nog en sådan som postar göttiga saker på internet - men det är ju för att jag inte vill vara gnällmonstret som bara "mår så dåligt just nu"-uppdaterar. Det tycker jag är jättedrygt när folk gör. Jag ser inte facebook som en terapeutisk plats, utan postar mest roliga/glada bilder eller "det här var ju dåligt men vi försöker igen"-grejer.

 

[Monstermom]

Hur går det med dina planer att ta tag i ditt mående mer allmänt? Jag tänker att avundsjukan du beskriver nog snarare bör ses som en del av det än som något extraordinärt problem?

 

[aprilmaj]

Jag är avundsjuk någon gång ibland men gör inte så stor grej av det. Jag konstaterar mest att jag är det och sedan får det vara så.

Jag tycker nog inte att det är så hemskt att vara avundsjuk. Om man inte är det hela tiden förstås, för då förtärs man, tror jag.

 

[TheRedLightning]

Sina vänner känner man ju bättre än facebook-bekanta. Så där vet man ju hur de "egentligen" har det och inte bara det som visas offentligt. Det kan du kanske tänka på om du blir avundsjuk på dina bekanta - de postar säkert inte "jättesolig dag, sitter inne och äter chips själv och känner mig ful och ensam" även om de säkert har sådana dagar också.
Jag är nog en sådan som postar göttiga saker på internet - men det är ju för att jag inte vill vara gnällmonstret som bara "mår så dåligt just nu"-uppdaterar. Det tycker jag är jättedrygt när folk gör. Jag ser inte facebook som en terapeutisk plats, utan postar mest roliga/glada bilder eller "det här var ju dåligt men vi försöker igen"-grejer.

Nu på sistone så är det en bekant som verkar posta allt den gör ihop med en annan bekant till mig, förut gjorde denne inte detta och det har börjat på sista tiden, trots att de varit goda vänner hela tiden. Verkar bara vara när de gör saker ihop som det postas om, men alltid från samma person, den andra postar sällan något, har inte sett någon post om liknande saker med denne bekants egna vänner, den som alltid postar. Börjar skarpt överväga på att sluta följa denne, för det man inte vet kan man inte ha ont av.

Kanske jag kan gå vidare och lägga det bakom mig.

 

[TheRedLightning]

Jag är avundsjuk någon gång ibland men gör inte så stor grej av det. Jag konstaterar mest att jag är det och sedan får det vara så.

Jag tycker nog inte att det är så hemskt att vara avundsjuk. Om man inte är det hela tiden förstås, för då förtärs man, tror jag.

Jo, det är sant det med förstås. Nä, avundsjuk hela tiden är jag inte. Brukar va helt okej fram tills jag råkar se någon post som gör att jag blir påmind om det där jag är avundsjuk på.
Börjar som sagt överväga på att sluta följa vissa för att slippa bli avundsjuk, kanske är det bästa vägen att gå.

 

[Miljon]

Hinner inte kommentera allt, många har kloka åsikter och kommentarer här. Det jag vill skriva är bara, som också flera sagt, att det som syns på sociala medier ofta är det bästa i livet så att säga. Folk väljer ju vad de delar med sig av och kryddar gärna lite extra. Jag har även "fallit dit" själv, sist för några dagar sedan efter en pay and jump. Ena rundan gick jättedåligt, andra gick okej. Jag la upp en bild och skrev om vår felfria runda och nämnde inte den dåliga alls.
Där gav ju jag en lite polerad bild av verkligheten. Och så vet jag att många gör, hela tiden, och piffar upp verkligheten långt mycket mer än vad jag gjorde.

 

[aprilmaj]

Börjar som sagt överväga på att sluta följa vissa för att slippa bli avundsjuk, kanske är det bästa vägen att gå.

Eller så fortsätter du att följa för att få tillfälle att träna på att hantera avundsjukan? Kanske så att avundsjukan blir mindre laddad?

 

[TheRedLightning]

Hinner inte kommentera allt, många har kloka åsikter och kommentarer här. Det jag vill skriva är bara, som också flera sagt, att det som syns på sociala medier ofta är det bästa i livet så att säga. Folk väljer ju vad de delar med sig av och kryddar gärna lite extra. Jag har även "fallit dit" själv, sist för några dagar sedan efter en pay and jump. Ena rundan gick jättedåligt, andra gick okej. Jag la upp en bild och skrev om vår felfria runda och nämnde inte den dåliga alls.
Där gav ju jag en lite polerad bild av verkligheten. Och så vet jag att många gör, hela tiden, och piffar upp verkligheten långt mycket mer än vad jag gjorde.

Jo, det köper jag att man gör, men när jag vet att den som postar har andra bästa vänner, men ändå väljer att posta bilder på en gemensam bekant (som kanske betyder lite mer för mig än vad jag trodde) men knappt aldrig om sina andra bästa vänner. Det hjälper inte heller att den bekanta som troligen betyder mer för mig än vad jag trodde öppet sagt att den inte följer mig längre, men däremot följer den som postar istället. Ja, jag är väl lite avundsjuk och vill väl egentligen inte vara det, men det är svårt att låta bli när känslorna blir inblandade..

 

[TheRedLightning]

Eller så fortsätter du att följa för att få tillfälle att träna på att hantera avundsjukan? Kanske så att avundsjukan blir mindre laddad?

Hm, ja det var ju också ett sätt förstås, så tänkte jag inte ens.

 

[gulan]

Jag har några gånger funderat på varför jag är avundsjuk och vad jag kan göra åt det, men det blir bara blankt i huvudet då.

Det är jättestongt av dig att plocka upp den känslan, titta på den och begrunda den. Det är då först du på allvar kan börja jobba med dig själv. Den avundsjuka känslan kanske är något du alltid har levt med? Den eskalerar eller minskar i olika perioder beroende på hur du mår. Avundsjuk förresten.... behöver ju inte alls betyda något negativt. Men däremot är missunnsamhet energikrävande och en typ av känsla som sölar ner ens inre. Absolut något att ta tag i!! Övningar för dig blir att fokusera på allt det goda du har i ditt liv. Ta upp det ofta och tänk eller ännu bättre, säga det högt för dig själv...jag är tacksam över att jag har......att jag känner.....att jag får....att jag är osv. Skriv upp det också, och ta fram och läs. Ja -det ligger rätt mycket jobb med detta och det kan ta tid för din hjärna att programmera om sig. Men vem har sagt att allt ska vara lätt?

Hur vet man att man är nöjd med sitt liv?

Bla..genom att man glädjas med andra i deras lycka eller framgång. När du tittar på din tillvaro, ditt hem och ditt liv så känner du glädje och tacksamhet.

Har haft funderingar på att gå någon kurs för att hitta nya vänner, har dock inte hittat någon kurs i närheten som tilltalar. Skit också

Nej men vaddå "skit också"? Det är ju hur bra som helst att du funderar på hur du ska klara förändring i ditt liv! Jag kan varmt varmt varmt rekommendera att börja dansa pardans. Jag började i höstas med buggkurs och tidigt i våras modern foxtrot. Jag vill inte göra något annat än att dansa. Är helt galen i det. Jag blir så glad av det, träffar så många andra glada människor. Så får man manlig närhet utan krav -det är det bästa av allt. Jo jag dansar med kvinnor också. Vi säger -jag får skön mänsklig närhet.....utan krav

Börjar som sagt överväga på att sluta följa vissa för att slippa bli avundsjuk, kanske är det bästa vägen att gå.

Det kommer att funka att helt lägga ner fajsbok och instagram. Prova!!
gulan