Hur ska man lyckas varva ned innan den berömda väggen?

[Diabetikern]

Känner mig trött och sliten och ska nog börja lyssna lite på omgivningen.

Igår fick jag höra från ytterligare 3 personer jag inte pratat med på ett tag som undrar vart jag får all min energi ifrån och hur jag hinner med allt. Problemet är att det gör jag ju inte. Känner press och stress från alla håll och kanter och undrar jämnt hur jag ska hinna. Visst det mesta är roligt men nu efter en veckas krångel med diabetesen känner man sig extra sliten. Vänner vågar knappt fråga om hjälp då de ser att man har mycket att göra och sambon har dåligt samvete över att han inte gör hälften av vad jag gör och ber mig ofta sätta mig ner och vara still.

Känner att minnet börjar sviktar på smågrejer glömmer ofta vart jag lagt nyckklar, mobil och sist fjärrkontrollen. (tog 2 dagar innan vi hittade den) och mitt humör tappar jag lätt. Är lättirriterad och frustrerad. Brukar annars inte ha så lätt att bli irriterad

Varit rejält mycket med skadade djur hit och dit och det är ju alltid en ytterligare påfrestning.

Hur ska jag börja trappa ned? För andra kanske det hela bara är en enkel vardag men själv känner jag att jag bara tappar mer och mer ork.

Har äntligen börjat starta igång hästen och då får jag lite andningspaus på hästryggen men även här har jag märkt att humörret i stallet är lättirriterat och då får jag dåligt samvete över att jag blir irriterad. Ja lite av en ond cirkel.

Behöver slå på bromsen lite nu innan det går för långt men vet inte hur och i vilken ände. Min motivation är i bott och mycket gör jag på rent vres/rutin.

Någon som har något bra tips?

 

[MiniLi]

Man måste helt enkelt ta bort saker. Prioritera.
Vad är det du lägger tid och ork på nu?

 

[sjoberga]

Känner mig trött och sliten och ska nog börja lyssna lite på omgivningen.

Igår fick jag höra från ytterligare 3 personer jag inte pratat med på ett tag som undrar vart jag får all min energi ifrån och hur jag hinner med allt. Problemet är att det gör jag ju inte. Känner press och stress från alla håll och kanter och undrar jämnt hur jag ska hinna. Visst det mesta är roligt men nu efter en veckas krångel med diabetesen känner man sig extra sliten. Vänner vågar knappt fråga om hjälp då de ser att man har mycket att göra och sambon har dåligt samvete över att han inte gör hälften av vad jag gör och ber mig ofta sätta mig ner och vara still.

Känner att minnet börjar sviktar på smågrejer glömmer ofta vart jag lagt nyckklar, mobil och sist fjärrkontrollen. (tog 2 dagar innan vi hittade den) och mitt humör tappar jag lätt. Är lättirriterad och frustrerad. Brukar annars inte ha så lätt att bli irriterad

Varit rejält mycket med skadade djur hit och dit och det är ju alltid en ytterligare påfrestning.

Hur ska jag börja trappa ned? För andra kanske det hela bara är en enkel vardag men själv känner jag att jag bara tappar mer och mer ork.

Har äntligen börjat starta igång hästen och då får jag lite andningspaus på hästryggen men även här har jag märkt att humörret i stallet är lättirriterat och då får jag dåligt samvete över att jag blir irriterad. Ja lite av en ond cirkel.

Behöver slå på bromsen lite nu innan det går för långt men vet inte hur och i vilken ände. Min motivation är i bott och mycket gör jag på rent vres/rutin.

Någon som har något bra tips?

Tacka nej till allt, och jag menar precis allt, du inte får energi av eller absolut måste göra under en period framåt.

Det är betydligt bättre att göra medvetet och proaktivt än att ligga utslagen senare.

 

[Petruska]

Jag går längre än @sjoberga här: tacka nej till allt som inte är avgörande för överlevnaden. Även så kallad positiv energi är en stressfaktor när man väl är stressad.

Om vi antar att du måste sköta ditt jobb (40 timmar i veckan) och att du vill ha din häst och sätta igång hen - vad är det mer du gör?

Gör du galet mycket på jobbet och i rasande fart? Mycket övertid?

Annat?

 

[Badger]

Känner mig trött och sliten och ska nog börja lyssna lite på omgivningen.

Igår fick jag höra från ytterligare 3 personer jag inte pratat med på ett tag som undrar vart jag får all min energi ifrån och hur jag hinner med allt. Problemet är att det gör jag ju inte. Känner press och stress från alla håll och kanter och undrar jämnt hur jag ska hinna. Visst det mesta är roligt men nu efter en veckas krångel med diabetesen känner man sig extra sliten. Vänner vågar knappt fråga om hjälp då de ser att man har mycket att göra och sambon har dåligt samvete över att han inte gör hälften av vad jag gör och ber mig ofta sätta mig ner och vara still.

Känner att minnet börjar sviktar på smågrejer glömmer ofta vart jag lagt nyckklar, mobil och sist fjärrkontrollen. (tog 2 dagar innan vi hittade den) och mitt humör tappar jag lätt. Är lättirriterad och frustrerad. Brukar annars inte ha så lätt att bli irriterad

Varit rejält mycket med skadade djur hit och dit och det är ju alltid en ytterligare påfrestning.

Hur ska jag börja trappa ned? För andra kanske det hela bara är en enkel vardag men själv känner jag att jag bara tappar mer och mer ork.

Har äntligen börjat starta igång hästen och då får jag lite andningspaus på hästryggen men även här har jag märkt att humörret i stallet är lättirriterat och då får jag dåligt samvete över att jag blir irriterad. Ja lite av en ond cirkel.

Behöver slå på bromsen lite nu innan det går för långt men vet inte hur och i vilken ände. Min motivation är i bott och mycket gör jag på rent vres/rutin.

Någon som har något bra tips?

Ibland kan man känna när man kommer hem att man bara ska göra det här och det här innan man vilar. Haken är att det aldrig tar slut. Hur man än prioriterar så blir det bara mer och inget prioriteras bort. (nu har jag verkligen version light av det här om jag får det).

Mitt tips är då inte att man prioriterar de viktigaste sakerna som måste göras (för det är jättemånga ungefär lika viktiga) utan bara prioriterar en enda sak, sätta sig i soffan med en bok och en kopp te.

Man får röja upp ett litet hål i soffan, flytta på en bokstapel och skjuta undan frukostfatet eller vad som och strunta i dem.

Om nödvändigt ge barnen tre timmar ipad, beställa hem middagen på hämtpizza, låta mannen gå ut med hunden och låta hästen hänga i hagen.

Det är jättesupersvårt att inte råka göra någonting annat. Men ett par sådana kvällar så är man lite på banan igen och klarar att uhm prioritera i alla fall.

 

[Singoalla]

Jag är inne i en likadan period just nu. Det märkts tydligt när jag börjar tappa fotfästet och blir glömsk, och framför allt väldigt stingslig. De senaste veckorna har jag fått två parkeringsböter, glömt bort viktiga saker på jobbet, glömt bort att jag har mens och blödigt igenom eller helt enkelt glömt bort att använda skydd, glömt saker och nycklar överallt och förra veckan kom magkatarren som ett brev på posten. Jag blir också väldigt lättretlig och känner mig pressad så fort någon kommer in på kontoret och ställer en fråga eller jagar mig på telefonen.

Mitt enda och bästa svar är att skära ner. Först i närtid, vad kan du plocka bort närmaste veckorna för att lätta upp den akuta situationen? I helgen är det en rolig fest på lördag som jag måste tacka nej till, har svarat värdinnan att jag har magkatarr och måste vila. En annan vän undrade om jag ville gå ut och dricka bubbel på fredag, vilket jag gärna vill men har tackat nej av samma anledning. Men sedan i längden måste man också fundera på vad man egentligen vill lägga sin tid på. Vad är viktigt, och vad måste tyvärr skäras bort eller trappas ner på? Det är svårt när man vill mycket i livet, men man måste komma ihåg att ingenting blir riktigt roligt när man är stressad och det roliga mest blir måsten i slutändan. Så som sagt:

1. Gå igenom och plocka bort saker som du kan prioritera bort närmaste veckorna. Det kommer vara trist, men du kommer känna dig lättad när du har gjort det.
2. Fundera på vad du vill i det långa loppet. Vilka aktiviteter är viktigast, och vad är rimligt att hinna med i veckorna? Hur är jobbsituationen? Hur kan du lägga upp det för att hinna återhämta dig mellan varven?

 

[AraSlei]

Jag har nog inga tips att bidra med, men jag sitter i samma situation så jag följer tråden.
Jag har jättesvårt att tacka nej till roliga saker, men eftersom att så mycket är roligt så blir det lätt för mycket..

 

[tanten]

Jag har med sjukdom fått en väldigt begränsad ork och har lärt mig att rensa.

Jag bokar aldrig in två saker samma dag. Jag har aldrig samtliga veckans kvällar inbokade för bestämda uppgifter och jag ser till att åtminstone den ena dagen på helgen ska vara TOTALT FRI från åtaganden.

Det må vara kul saker men jag stryker bort.

Jag har varit i väggen. Jobbade heltid. Hade 4 ston i avel och ett gäng unghästar plus en häst i träning. Red en häst och jobbade en unghäst varje kväll. Hus, hem, barn och föreningsliv uppepå det. Samt en partner som vägrade göra det allra minsta mikroskopiska av hemarbetet. Det tog ett gäng år att kravla fram från under köksbordet där jag satt om dagarna.

Deet enda som hjälpte var att göra - ingenting.

 

[Diabetikern]

Tack alla för input ska svara lite mer ingående ikväll sitter på jobbet nu och måste ha lite fokus

 

[sjoberga]

Jag går längre än @sjoberga här: tacka nej till allt som inte är avgörande för överlevnaden. Även så kallad positiv energi är en stressfaktor när man väl är stressad.

Att tappa all positiv energi och lägga ned alla aktiviteter man mår bra av kan kanske tyvärr göra att det vänder till depression istället. Det är en tuff balansgång men jag håller nog med om att man bör tacka nej till nästan allt, utom det som krävs för överlevnad - och även där bör man försöka få stöd av andra i sin närhet - inte bara "ta för givet" att jag MÅSTE göra detta. Utom någon enda liten sak, som inte tar alltför mycket tid, som man brinner för och mår bra av. Kanske. Beroende på var man är i sin situation.

 

[MiniLi]

Att tappa all positiv energi och lägga ned alla aktiviteter man mår bra av kan kanske tyvärr göra att det vänder till depression istället. Det är en tuff balansgång men jag håller nog med om att man bör tacka nej till nästan allt, utom det som krävs för överlevnad - och även där bör man försöka få stöd av andra i sin närhet - inte bara "ta för givet" att jag MÅSTE göra detta. Utom någon enda liten sak, som inte tar alltför mycket tid, som man brinner för och mår bra av. Kanske. Beroende på var man är i sin situation.

Man behöver ju inte avstå allt för evigt. Tror inte att risken för depression är så överhängande om man kortvarigt avstår även roliga aktiviteter i syfte att vila. Man kan ju börja med en vecka eller två tex då man avstår typ allt förutom jobbet.
Faller man djupt i depression av det så skulle jag påstå att depressionen fanns redan innan, den blev bara synlig. Och det är ju bra isf.

 

[Hermelin]

Jag har varit där. Kraschat och fått hitta tillbaka igen. Jag håller med @Petruska här. Stryk allt!

OK, du måste gå till jobbet. När du kommit dit så säger du nej till allt. Det låter ju drastiskt och jag kanske överdriver en smula men man kan ju vara lite olika mycket belastad på jobbet. Man kan ha två uppgifter och man kan ha 1 000. Tacka nej till möten du inte måste gå på, säg nej till nya arbetsuppgifter och stryk resten. Gör det du måste för att få ut lönen. Naturligtvis i samråd med din chef, som ju rimligen också har ett intresse av att du håller dig frisk.

Nej, är ett bra ord.

 

[Petruska]

Att tappa all positiv energi och lägga ned alla aktiviteter man mår bra av kan kanske tyvärr göra att det vänder till depression istället. Det är en tuff balansgång men jag håller nog med om att man bör tacka nej till nästan allt, utom det som krävs för överlevnad - och även där bör man försöka få stöd av andra i sin närhet - inte bara "ta för givet" att jag MÅSTE göra detta. Utom någon enda liten sak, som inte tar alltför mycket tid, som man brinner för och mår bra av. Kanske. Beroende på var man är i sin situation.

TS har ju sin häst.

 

[inverterad]

Berätta för din arbetsgivare om hur du mår, så att denne kan ta ansvar för att hjälpa dig prioritera och minska din arbetsbörda.

 

[honung]

Jag har en annorlunda strategi mot vad andra här har. Att stryka allt leder bara till ännu mer stress anser jag. Däremot ser jag till att jag alltid har minst en dag i veckan då jag verkligen inte har några andra planer än att bara vara hemma och pilla navelludd. Det är min återhämtning för att orka resten av veckan, i vilken jag ser fram emot mot nästa helt vita fria dag nästa vecka. Dessa dagar är superduperviktiga för mig. Jhar jag energi kanske jag gör saker hemma men mitt grundbehov är - att inte behöva göra något.

 

[ameo]

jag var väldigt nära väggen för ganska många år sedan, när jag jobbat först 50-60 timmar i veckan i 3 månader, därefter 40-50 h/v i ytterligare nästan 3 månader, utöver att jag hade egna hästar och jobbade som hovslagare på deltid
Det som hjälpte mig var att jag sjukskrev mig en vecka och fick sen ett annat schema på jobbet (som var en typ timanställning) så jag jobbade bara 2-3 dagar i veckan den sista månaden jag jobbade där.

Jag skulle säga att du måste bryta mönstret.
Ta bort alla åtaganden utöver jobbet och dig själv.
Kanske kan en veckas sjukskrivning hjälpa till att bryta mönstret och sänka stressnivån.
Vad gäller hästen - rid om det sänker din stressnivå, låt den vila om du blir stressad av att du måste.

 

[Bulldoozer]

Var väldigt nära och fladdrade nära den där väggen, drog ner på allt och blev ännu tröttare och var sjuk i ett halvår konstant. När jag säger allt så menar jag allt, bytte jobb, sålde hästen m.m. gjorde bara det absolut nödvändigaste hemma och knappt det. När man haft mycket att göra länge så kommer allt ikapp en sen när man får det lugnare men det är att föredra framför att krascha helt.
Samma för min man, han hade ett jobb han verkligen tyckte var roligt, massa övertid + egna intressen och var med i nån föreningsstyrelse. Han började bli lättretlig, trött och insåg att han var tvungen att byta jobb till ett där det inte hela tiden kommer upp "kris"situationer som ska lösas fast han egentligen gillade sitt jobb. Han hade också pratat med ledningen (flera gånger) om att det behövdes en strukturell förändring i arbetet och det lovades bättring men de försök som gjordes rann ganska snabbt ut i sanden och så var det tillbaka i gamla spår. Han försökte länge men sen så fick han dra i handbromsen för det gick inte. Nu har han bytt jobb, dragit ner på allt ideellt arbete och det enda han lägger tid på är hundarna. Han är en sån som är sjysst, som folk alltid ringer och som ställer upp så han får jobba på att lära sig säga nej.

 

[sjoberga]

TS har ju sin häst.

Om det känns positivt, så räcker det säkert alldeles utmärkt.

 

[Diabetikern]

Kom hem för 30 min. Duschat och lågt mig i sängen. Fick ryck efter stallet lät hunden vara kvar där åkte och träna ett kort pass på gymmet för att få ut lite endorfiner och somna snabbt ikväll.
Hann även packa väskan imorgon är det planeringsmöte/kick off med jobbet.

Bytte jobb för några år sedan vilket gjorde enormt mycket. Jobbet är fantastiskt och cheferna ännu bättre.

Försökt ha 1 dag ledigt i veckan men det fungerade inte alls. Kröp på väggarna av rastlöshet. Den största stressen jag får är när kroppen säger nej. För tyvärr gör inte huvudet samma. Diabetes kan ibland leva sitt egna liv och då är det inte lätt att göra något alls.

Hästarna är det som alltid hållt mig uppe. Där är man tvungen att släppa allt och bara vara.

Tänkte prata med cheferna imorgon. Pratade lite med ena kollegan idag och han så att jag sett väldigt sliten ut det sista och de har tydligen (Vi är bara 3p på jobbet) pratat lite om mig och mitt mående sista veckorna.

Renoveringen stressar mig då det går så otroligt långsamt. Jag ser ingen ände på det. Visst vi har gjort massor men tyvärr är det minst lika mycket kvar.

Såg mär jag skulle gå in från bilen att jag fåttmed dataväska men utan dator. Jag hoppas för mitt liv att jag glömt datorn på jobbet och att den inte snattade för jag glömt låsa bilen.

Tack alla för era svar ska grunna lite på vad jag kan göra annorlunda.

 

[Seabaz]

Känner mig trött och sliten och ska nog börja lyssna lite på omgivningen.

Igår fick jag höra från ytterligare 3 personer jag inte pratat med på ett tag som undrar vart jag får all min energi ifrån och hur jag hinner med allt. Problemet är att det gör jag ju inte. Känner press och stress från alla håll och kanter och undrar jämnt hur jag ska hinna. Visst det mesta är roligt men nu efter en veckas krångel med diabetesen känner man sig extra sliten. Vänner vågar knappt fråga om hjälp då de ser att man har mycket att göra och sambon har dåligt samvete över att han inte gör hälften av vad jag gör och ber mig ofta sätta mig ner och vara still.

Känner att minnet börjar sviktar på smågrejer glömmer ofta vart jag lagt nyckklar, mobil och sist fjärrkontrollen. (tog 2 dagar innan vi hittade den) och mitt humör tappar jag lätt. Är lättirriterad och frustrerad. Brukar annars inte ha så lätt att bli irriterad

Varit rejält mycket med skadade djur hit och dit och det är ju alltid en ytterligare påfrestning.

Hur ska jag börja trappa ned? För andra kanske det hela bara är en enkel vardag men själv känner jag att jag bara tappar mer och mer ork.

Har äntligen börjat starta igång hästen och då får jag lite andningspaus på hästryggen men även här har jag märkt att humörret i stallet är lättirriterat och då får jag dåligt samvete över att jag blir irriterad. Ja lite av en ond cirkel.

Behöver slå på bromsen lite nu innan det går för långt men vet inte hur och i vilken ände. Min motivation är i bott och mycket gör jag på rent vres/rutin.

Någon som har något bra tips?

Så kände jag mig i slutet på april. Jobbade 6 dagar/vecka, ibland 8 dagar i sträck med 2 jobb, sambon låg hemma i månader pga ryggskada så jag gjorde alla hushållssysslor dessutom, våra familjer kom på besök, sambon mådde pissdåligt med för han hade dåligt samvete osv...

När jag började känna som du så sa jag upp mig från ena jobbet samt tog 2 veckor semester från det andra och bara var hemma. Sedan började jag på ny kula. Jobbar 4 dagar/vecka på ett jobb nu. Känner mig mycket lättare i sinnet