Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

[Calazirya]

Utbrotten duggar tätt och avlöser varandra på löpande band, själv står jag handfallen.

Hon för utbrott för minsta lilla motstånd, blir asförbannad, slänger saker, vrålar, slåss, sparkas.

Hur ska jag agera, hur bör man agera? Någon mer som har barn med humör utan dess like?

 

[trazel]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Jag har en tvååring med humör utan dess like. Jag försöker vara konsekvent. Markera när det är fel, men är också jättenoga med att berömma när det är något bra som sonen gör.

Sen ibland vill jag kasta ut honom ändå, men de positiva stunderna har blivit fler och fler på sista tiden.

 

[Mabuse]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Jag väljer mina strider, och låter barnet bestämma sånt som är möjligt att bestämma. Det är ändå så mycket man inte får eller kan råda över, särskilt i den åldern. Och ibland tappar jag humöret och blir arg tillbaka, när allt känns alldeles omöjligt. På det mer konstruktiva planet försöker jag att slösa med beröm och uppmuntran för sånt som barnet gör bra, och även när barnet lyckas hantera att det går snett utan bli vansinnig.

Ibland hjälper det att förklara varför det inte kan bli som barnet ville, ibland att försöka föra över tankarna på något annat.

 

[Calazirya]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Så har jag också resonerat, valt mina strider NOGA och inte ta strid bara för att, det har fungerat bra fram tills nu.

Hon blir så arg att hon skakar, det är ju jätte tröttsamt för henne själv att bli så arg. Hon har redan somnat (för natten) efter ett utbrott från det att jag kom hem från jobbet tills nu.

Jag blir sällan arg, förutom när hon slåss/sparkas för det ska gudarna veta att min lilla tazmanska djävul är stark.

 

[Mabuse]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Vet inte om det är så mycket att göra åt, tror man mest får vänta ut att de växer lite till och kommer ur just den fasen. Tycker de riktigt jobbiga perioderna, när det känns som att bo på ett minfält, brukar vara några månader i stöten, sen kommer en lugnare period igen. Klart det är jobbigt för alla medan de pågår, men jag tror inte barnen lider så mycket av att bli arga.

 

[Freyja_bus]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Jag tror att det bara är att härda ut och välja striderna noga

Jag försöker vara tydlig och hålla på det jag säger (så det gäller att tänka igenom allt man säger, ha ha). Jag brukar prata med barnen inför en situation där jag vet/tror att det kan uppstå problem av något slag, och då förbereda vad som gäller.

I övrigt försöker jag hålla mig lugn, alltid finnas tillhands för tröst, samt vara väldigt tydlig kring de saker som verkligen är otillåtet, som att slåss/sparkas etc. Ibland blir jag mer arg än vad jag tänkt mig/ vad som känns bra och då ber jag om ursäkt om jag tycker att det behövs.

 

[mino]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Jag tror inte att du behöver göra så mycket annat än att lösa situationen (tex sätta på bältet) alternativt ge efter om du kan motivera det (ok du behöver inte ha strumpor när vi går till dagis, det är varmt ute). Eller ge efter halvt om halvt, typ du behöver inte äta men jag vill att du sitter med vid bordet.

Min erfarenhet är att om man tillmötesgår barnen ibland och visar kompromissvilja så blir det lättare att ta striden när den väl behövs. Striderna blir som sämst när jag är trött och känner att måttet är rågat och att ungen ska lyda och sluta jiddra, punkt! Såna strider brukar ofta sluta med att jag får lomma tillbaka och be om ursäkt...

Så var inte rädd för att lyssna på barnet och ge efter, när det går. Bekräftelse är en bra grej mot frustration. Och en fyraåring kan man gott prata med och berätta hur man känner. Min fyraåring kan med kännarmin betrakta mig och säga "du är bara lite trött eller hur" när jag bråkar tillbaka...

 

[em-pirre]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Så var inte rädd för att lyssna på barnet och ge efter, när det går. Bekräftelse är en bra grej mot frustration. Och en fyraåring kan man gott prata med och berätta hur man känner. Min fyraåring kan med kännarmin betrakta mig och säga "du är bara lite trött eller hur" när jag bråkar tillbaka...

'
Bekräfta, välj strider, kompromissa, ge alternativ, förklara och andas. Hota aldrig med något som inte kommer att hända (hota inte alls, men beskriv konsekvenser och ge alternativ).

 

[Hyacinth]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Jag siktar på att stå ut

 

[Freyja_bus]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Jag tror inte att du behöver göra så mycket annat än att lösa situationen (tex sätta på bältet) alternativt ge efter om du kan motivera det (ok du behöver inte ha strumpor när vi går till dagis, det är varmt ute). Eller ge efter halvt om halvt, typ du behöver inte äta men jag vill att du sitter med vid bordet.

Min erfarenhet är att om man tillmötesgår barnen ibland och visar kompromissvilja så blir det lättare att ta striden när den väl behövs. Striderna blir som sämst när jag är trött och känner att måttet är rågat och att ungen ska lyda och sluta jiddra, punkt! Såna strider brukar ofta sluta med att jag får lomma tillbaka och be om ursäkt...

Så var inte rädd för att lyssna på barnet och ge efter, när det går. Bekräftelse är en bra grej mot frustration. Och en fyraåring kan man gott prata med och berätta hur man känner. Min fyraåring kan med kännarmin betrakta mig och säga "du är bara lite trött eller hur" när jag bråkar tillbaka...

Så bra formulerat! Precis så tänker jag oxå!

Min fyraåring får inte så många utbrott däremot testar hon alla gränser hon kan på alla andra sätt. Det kan bli härliga "kamper" här, särskilt när jag är trött. Som ikväll vid läggningen och hon bara snurrar runt, "tramsar", slänger saker omkring sig, bankar på mig med sina ben, gör olika ljud trots att jag bett henne att vara tyst etc etc. Allt följs av höga skratt och "full i fan-blick"... Inte tusan hjälper det om jag blir arg, men när jag tillslut kommer på att jag kan ge henne ett val typ " antingen så ligger du stilla och försöker somna så ligger jag kvar hos dig, eller så går jag ut från sovrummet och då kan du ligga och göra vad du vill här inne i sängen tills du blir trött och somnar ändå" så gick det genast bättre. Hon fick själv välja hur hon ville göra, jag talade om att båda valen var lika bra och att jag inte var arg och vips så valde hon att jag skulle vara kvar och somnade på några minuter. Då hade vi legat där inne i typ 1-1,5 timme och jag var sprickfärdig av frustration!

 

[ameo]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

I min värld finns det inte på kartan att "ge efter halvt om halvt", utan de strider som vi bestämt oss för att driva igenom drivs också igenom fullt ut. Det ställer betydligt större krav på att välja sina strider väl, men när man väl tagit sig igenom dem brukar det oftast funka bättre sen.

Hon blir så arg att hon skakar, det är ju jätte tröttsamt för henne själv att bli så arg. Hon har redan somnat (för natten) efter ett utbrott från det att jag kom hem från jobbet tills nu.

Det där är vad man på engelska kallar för "tantrum" och detta är MYCKET värre än "vanliga utbrott"... Jag har inte haft någon sådan själv, men barnen har en kusin som haft stora problem med detta. De har lagt mycket tid på att bara vänta ut kusinen, för att inte låta henne få sin vilja igenom. Och när barnet sen har slappnat av så har de kramats och alla varit nöjda och glada. Men ingenting förrän barnet själv valde att lugna ner sig eller göra vad föräldrarna bad om.
Det man ska försöka komma ihåg är att det är INGEN som helst idé att försöka prata eller resonera med barnet mitt i ett sånt utbrott. Det spelar inge roll vad man säger, för det registreras inte hos barnet. Däremot kan man gärna prata om det vid helt andra tillfällen, då barnet är på gott humör, så att man kan komma överens om att "det där är inget bra" och vad man ska göra åt saken.

Mitt "arga" barn är på ett helt annat sätt, han låser sig i stället och kan sitta orörlig i timmar (sa jag att han är envis som synden??) utan att visa minsta vilja att göra något annat. Den stora skillnaden är att han inte låter och inte heller sparkar och slåss, utan här är det en tyst maktkamp - som vi aldrig låter honom vinna (det vore förödande i detta fallet, han skulle bli ohanterbar om han fick halva viljan igenom varje gång...)

 

[Sar]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Vi har inte riktigt haft de problemen att de blir så arga att de skakar. Det vi däremot har kört stenhårt med är att man får visa sin ilska/frustaration etc. på ett acceptabelt sätt, stampa i golvet el. dyl. Det är däremot inte att slå någon eller slå sönder saker.

 

[vindvissla]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

min femåring har haft många utbrott. jag tycker mino skrev bra, ungefär så gör jag också. ett par gånger (kanske tre) har jag fått stoppa honom för han har förstört sitt rum, då har jag satt mig ner med honom i knät och hållt fast honom. efter ungefär 30 sekunder har utbrottet släppt och han har slappnat av och då kan man prata om varför han blir så arg. jag vet inte om det är nåt bra sätt men ibland känns det som att han inte kan komma ur det på egen hand.

 

[Mabuse]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Maktkamper håller jag mig borta från så mycket jag bara kan, tycker de är enbart destruktiva. Inte minst för barnet, som vuxen har man förståss en annan mental styrka och vinner alltid, så alltihop slutar bara med att barnet förlorar och den vuxne återigen bevisar att h*n är större och starkare. Vilket man ju redan visste, känns verkligen helt onödigt att ta en strid om det.

Jag tycker tvärtom att det är viktigt att barnet faktiskt får sin vilja igenom där det är möjligt, att det upplever att föräldrarna lyssnar, så att man inte får de där förtvivlade maktkamperna, där det handlar om prestige och vem som ska få bestämma. Såna fighter vill jag inte ha med mina nära och kära.

Min upplevelse är inte alls att barn blir argare av att få sin vilja igenom, och att vuxna visar att barnen blir lyssnade på, att deras åsikt räknas och att det inte alltid är barnet som får anpassa sig efter den vuxne, utan att det ibland blir som barnet vill också. Ganska ofta funkar det ju att göra på det viset som barnet ville också, det kan man bjuda på tycker jag.

 

[numma]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

kl
Här är en till som har en ilsken 4-åring. Det jag upplever med honom är mycket att testa och se hur mycket han kan få mig att göra ex klä på honom, bära in honom från bilen, gå riktigt långsamt hem från dagis samtidigt som lillasyster vrålar i vagnen för att hon är hungrig, torka upp kisset på golvet då han med flit har kissat utanför, osv osv. en mening som används mycket flitigt är "Mamma ska komma till mig" som gallskriks från valfri plats gärna medans jag gör någonting annat.

Jag har lärt känna min son så väl så man ser på honom när det är en kamp han vill ha för gör jag som han säger eller försöker avleda och distrahera dyker det bara upp något annat efter någon minut eller så gör han något som han verkligen inte får ex kastar mat på golvet. Sonen tillhör också den envisare sorten och kan hålla på hur länge som helst. det har hänt att han har lugnat ned sig vi har kramats pratat om det som hänt och sedan har han somnat av utmattning för att sedan vakna ca 30 min senare och börja slå på kudden och gråta och skrika och ex spotta på golvet något han vet att man inte ska göra. Det är precis som han har en massa ilska kvar i system som måste ut.

När det är sådana dagar gör jag som Hyacint säger, försöker stå ut.
För att dagarna ska avslutas bra brukar vi varje kväll prata om dagen som gått och vad som varit bra. Där jag jobbar hårt med att lyfta fram att jag ser honom och allt fantastisk han gör. Självklart berömmer jag och bekräftar honom under dagen också men kvällspratet gör att dagen avslutas på ett positivt sätt.

 

[anhe]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Vi har en sån hemma just nu, fyra år, och explosiv, så länge man stryker medhårs så är han glad som en speleman, men minsta lilla nej han får leder till ett utbrott i olika grad. Slåss också ibland, har nu börjat ta till det även på dagis. För hans del ligger nog mycket i frustration över att göra sig förstådd, han är kraftigt efter i språkutveckling och tar då till våld istället, misstänker vi. Vilket ju förstås inte är ok, aldrig någonsin, och han måste lära sig kommunicera ut det han vill. Men både vi och dagis kör samma metoder, vi plockar bort honom från situationen, och säger att han är välkommen tillbaka när han har lugnat sig, kan prata om saken, säga förlåt om det behövs och så vidare. När han är som argast är det inte läge att diskutera saken. Då får man bara säga att det inte är ok och ta honom åt sidan. Han vill ju sen helst låtsas som ingenting och tycker inte han gjort något fel, men vi är noga med att i alla fall på något vis inte låta honom bara sticka huvudet i sanden utan att han åtminstone förstår att även om han tycker att han gör rätt, så tycker inte någon annan det.

När det gäller vardagen så försöker vi låta honom bestämma många små saker. Vi har ett visst mål att nå, men hur vi tar oss till målet kan det finnas alternativ på. Vi kan t.ex bestämma att vi SKA och måste gå till bilen och åka iväg någonstans, han kanske protesterar genom att bli sur och inte vilja klä på sig skorna, då får han välja själv om han ska ha skorna på sig eller gå barfota (som ju blir konsekvensen av att inte klä på sig), för till bilen ska vi, vi måste åka, det bestämmer vi, hur vi tar oss dit, det är upp till honom. Naturligtvis förklarar man ju de två alternativen först. Det brukar bli tydligare för honom och han är betydligt lugnare och nöjdare om han får göra sina små val själv, även fast just det exemplet jag tog upp har lett till ett riktigt jätteutbrott. Han valde nämligen att ignorera helt att klä på sig (inte aktivt valde att gå barfota), och fick då gå barfota, för vi var helt enkelt tvungna att åka. Han fick ta den konsekvens jag förklarat, men det var inte populärt. Han trodde nog inte på mina alternativ den gången....

 

[Badger]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Ingen aning, inte haft fyraåring ännu. Men jag har läst i en bok någonstans att man kan försöka med att ge mer ansvar/frihet när de inte är sura tex. Att genom att ge frihet behöver de inte kämpa för den med frustrerade utbrott.

Uhm vet inte vad en fyraåring kan tänkas få för frihet men tex vår treåring kan nu få gå ned för trapporna själv om jag åker hissen. Gör honom jättenöjd.

En fyraåring kanske klarar att gå med egen vagn och hämta mjölken osv i affären?

 

[Badger]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Exakt, vi brukar tex få med en del extrasaker när vi handlar, igår plockade han en gurka tex, det gör ingenting med extra frukt och yogurth (eller mjöl eller vad som, så länge vi kan använda det) så länge det inte är godis eller glass (om det inte är godis eller glassdag).

Jag hade påbörjat en strid igår om jordgubbar som jag helt opedagogiskt bestämde mig för att förlora, hoppas det inte straffar sig. Det är bara det att jag inte kunde se någon orsak till att låta bli att köpa billiga, goda, nyttiga jordgubbar bara för att jag inte hade sett dem direkt och börjat "bråka" (när jag började diskussionen såg det ut som att de bara hade lite dyrare jordgubbar som såg trista ut.).

 

[Badger]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

Uhm vet inte vad en fyraåring kan tänkas få för frihet men tex vår treåring kan nu få gå ned för trapporna själv om jag åker hissen. Gör honom jättenöjd.

Just det började faktiskt med att jag såg framför mig ett jättegräl, jag var tvungen att ta hissen upp med vagnen, han ville ta trapporna, trött och gnällig (han är inte jättebra på att gå i trappor men envis). Pappa var uppe utanför dörren och så tänkte jag bara, äsch varför inte och tog hissen själv. Nu låter vi honom gå själv då och då (i morse puttade han upp pappa igen för att åka hiss med mig och prylarna) trots att det är lite läskigt och man är lite rädd att han skulle ramla.

(Jo vi har vagn fortfarande eftersom jag gillar att gå i 40 minuter till stan, gå på stan i någon timma och sedan gå hem, det klarar han inte. Precis 3 år)

 

[mino]

Sv: Hur ska man bemöta en förbannad 4-åring.

I min värld finns det inte på kartan att "ge efter halvt om halvt", utan de strider som vi bestämt oss för att driva igenom drivs också igenom fullt ut. Det ställer betydligt större krav på att välja sina strider väl, men när man väl tagit sig igenom dem brukar det oftast funka bättre sen

Man ska kanske förstå det jag skriver mot bakgrund av hur man uppfostrade förr, när maktutövning och underkastelse var en så stor del av hur relationen principiellt skulle se ut. Då var det: du ska äta när vi andra äter och för att jag säger det. Jag vill hellre ha hållningen: okej, du kan ta en banan fast det är en halvtimme till maten, men inte en bulle. Jag försöker gå emot mina spontana uppfostringsreflexer och säga tvärnej i såna lägen, det är inte optimalt med mat innan maten kanske, men samtidigt är målet att ungen ska få i sig nåt, så varför inte? Jag ser det mer som att relationer i en familj är en fråga om förhandling om det gemensamma utrymmet och allas välmående, snarare än ett gränssättande.

Sen finns det självklart situationer där det är tvärnej och inte förhandlingsbart av säkerhetskäl eller nåt annat. Men jag tycker att det fungerar bra att ta det från situation till situation snarare än att köra på nån sorts konsekvent regelprincip. Man behöver inte säga nej lite då och då i uppfostringssyfte.