Hur prioriterar ni?

[mino]

Sv: Hur prioriterar ni?

I vissa lägen tror jag att det är bra att inte snacka så mycket med småttingarna och bara visa med handling vad det är som gäller, man plockar bort barnet från det dumma utan alltför stora gester. Det är en fara som jag ser det när man har ett verbalt barn att man hamnar i diskussioner som inte leder nånvart. Jag tycker att det är helt okej att vissa saker inte är förhandlingsbara, tex hoppa i soffan. Andra saker är fritt att välja själv tex vad och hur mycket av måltiden man vill äta.

Risken med att hålla på och motivera i tid och otid är att man förväntar sig att barnet ska förstå, tex att det blir jobbigt för mamma att behöva städa om man går inne med stövlar eller att det kostar pengar om xx går sönder. Däremot brukar jag motivera med känslor ibland, slår du mig så gör det ont och jag blir ledsen, man kan ramla ner och slå sig om man står upp i stolen, och sånt. Men ibland stärker det en själv och situationen genom att säga högt "Nu är det inget snack, nu ska vi sova!".

 

[Clintan]

Sv: Hur prioriterar ni?

Rökfritt
Att se till att ingen röker inomhus i närheten av ditt barn.
Det är högsta prioritet, jag t o m mer eller mindre springer förbi människor som röker ute.

Sova själv
Att barnet lär sig att sova i egen säng (innan det fyllt två år), åtminstone en del av natten.
Jag priorterar inte detta så högt, då sonen fortfarande sover med oss (10 mån), men hade du frågat mig innan jag fick honom så hade jag sagt att jag skulle absolut inte ha något barn i sängen. Han sover i egen säng på dagen.

Inte skrika ensam
Att du (eller någon annan) finns hos ditt barn inom högst någon minut ifall det vaknar och är ledset.
Det är alltid någon hos honom direkt han ger ljud ifrån sig. Anser att detta är viktigt.

Amning
Att ditt barn får bröstmjölk, åtminstone de första månaderna.
Det finns ju ersättning för de som inte kan amma. Nu kunde jag amma och är glad för det men hade det inte gått så finns det ju andra lösningar. Kan man amma tycker jag definitivt att man ska göra det.

Fri amning
Att ditt barn får dia när det vill dygnet runt, åtminstone de första åtta månaderna.
De första månaderna så körde vi med fri amning, egentligen sedan också men han ville då äta mer regelbundet. Tycker det är ganska viktigt.

Utevistelse
Att ditt barn får vara utomhus minst några timmar varje dag, om det inte är sjukt.
Inte så viktigt för mig. Jag gillar inte själv att var ute när det är dåligt väder och tänker inte tvinga mitt barn att vara det. Däremot går vi ut varje dag som vädret är bra, alltså inte regn och rusk och dyl.

Delaktighet
Att ditt barn får vara med och ta del av vardagsbestyren, t ex diska, duka, mocka, tvätta bilen. Trots att det ibland kan vara mer stjälp än hjälp när en ettåring får en arbetsuppgift.
Nu är mitt barn inte så gammal än, men jag kommer attt låta honom få hjälpa till även om det inte är så mycket till hjälp, mest för att jag tycker det är viktigt att han får vara delaktig i hushållsarbetet.

Principfasthet
Att ditt barn lär sig att nej betyder nej och inte kan omförhandlas till ett ja, även om det innebär en del skrikande från barnet. Ditt nej ska accepteras utan förklaringar eller tjafs.
Viktigt anser jag och tror att det är viktigt att man är konsekvent. Tror att man kan ha igen det när de blir större.

 

[Bebben]

Sv: Hur prioriterar ni?

Ja, det var mest ett exempel det där, det spelar ingen roll om jag frågar honom, eller säger åt honom vad vi ska göra. Jag brukar, inför påklädningen på morgnarna, säga att nu ska vi gå och hämta kläder och sen ta på oss dom. Oftast gör vi det samtidigt nämligen, det tycker han är lite roligare i alla fall.

Att hämta kläder är kul, så då kommer han i princip alltid direkt. Men när han sen ser att vi är på väg till badrummet för att byta blöja och ta på kläderna, så sticker han på andra hållet direkt. Då säger jag något i stil med "Kom nu, så ska vi klä på dig". Får ett argt nej tillbaka, medans han febrilt försöker gömma sig bakom något

Jag hoppas att det bara är en övergående period, att han ska bråka om allt.

 

[Bebben]

Sv: Hur prioriterar ni?

Ja, han får bestämma det som går själv. Så länge som vi inte ska göra något viktigt, exempelvis åka hemifrån, gå och sova eller annat sånt, så får han själv bestämma över sin tid. Han leker med det han vill, jag är alltid med om han vill det, han får själv bestämma när han vill ha mellanmål, hur mycket han ska äta etc. Jag säger glatt ja till så mycket som möjligt, eftersom han självklart måste få göra saker som han VILL också, och som är roliga för honom.

Däremot så är det ju som du säger, så väldigt mycket mer som jag måste bestämma. Jag vet ju om att soffan är farlig, att spisen är varm, att man inte kan gå till dagis iklädd pyjamas och blöt blöja osv osv.

 

[Björk]

Sv: Hur prioriterar ni?

En "diskussion" min min 1½ år gamla son kan se ut ungefär såhär;

"Kommer du och tar på dig jackan nu Sebastian?"
-Nej
"Men om du inte tar på dig jackan, kan vi inte gå ut för det är kallt ute"
-Neeeej
"Snälla Sebastian, kom hit nu så ska vi klä på oss och åka till dagis (Eller vad som helst)"
-Nej nej nej *springer iväg*

Fast ... menar du alltså att du tycker man "ska" diskutera sånt med ett så litet barn?

Jag tycker nog själv att ett så litet barn inte är mogen för argumentation ännu. Jag kommer INTE att orka stå och diskutera om jackan ska på eller ej på morgonen när vi ska iväg. Naturligtvis kommer jag att försöka med uppmuntran osv först, men om han vägrar ta på sig jackan (som du säger är väl svaret nej, nej, nej ganska vanligt i en viss ålder) så kommer jag helt sonika att istället säga "nu tar vi på oss jackan och går!" Och vägrar barnet så får jag helt enkelt sätta på honom jackan.

I vissa fall tror jag det är ganska dumt att fråga barn (i unga åldrar) om de "vill sätta på sig jackan" eller tex få dem att välja om de vill ha makaroner eller fiskpinnar till lunch. Ett litet barn är inte moget för att fatta beslut kring vissa frågor själv. Det blir bara jobbigt för dem.

Jag har lite "allergi" mot det där från ett par kusiners uppväxt. Där var mamman alltid så pedagogisk och förklarade för sina barn att "nu måste du ta på dig mössan för att det är kallt ute" . Sen gav hon barnet mössan. Barnet skrek nej och slängde mössan på golvet. Så höll hon tydligen på i "evigheter". Min mamma (som berättat detta för mig och var dagmamma till det barnet) tog mössan efter några gångers "diskussion" mellan mamma och barn; satte på mössan på huvudet på barnet (som inte sa ett knyst) och sa "sådär, nu kan ni gå!".

Hennes andra barn fick som 3åring dagligen frågan "vad vill du ha att äta idag Nisse?". Oftast svarade han inte alls (inte orkade en 3åring bestämma dagens matsedel varje dag. Herreminje; sånt kan ju tom vi vuxna tycka är "jobbigt" att planera!). Då fortsatte mamman "Men Nisse; nu måste du säga vad du vill ha för mat. Annars hinner vi inte äta innan utflykten" osv osv.

Barn måste ju liksom få fatta beslut om sånt de är mogna att fatta beslut om. Som 1,5åring kan man ju istället få fatta beslut om man ska ha den röda eller den blå jackan (båda lämpliga för väderleken).

 

[Björk]

Sv: Hur prioriterar ni?

Jag tänker som du om "lydnad" - med vilka syften ska kreativa människor läras att lyda?

Jag håller med! Men för mig betyder inte att lära ett barn att "nej är nej" att det handlar om militärisk lydnad till varje pris.

Jag håller absolut med om att man ska förklara skälen till sitt nej (utifrån barnets begreppsnivå), att man ska kunna ändra sig utifrån en vettig argumentation osv. Fast från början skrev ju TS att prioriteringen gällde barn under två år. Och då tycker jag det är viss skillnad mot ett äldre barn som ju är mognare och förstår varför "nejet" blev ett "ja" istället.

Jag eftersträvar att säga nej till så lite som möjligt; just för att uppmuntra egen "tanke" så att säga. Men; jag eftersträvar också att som förälder vara konsekvent och kunna stå för mina ställningstaganden i de flesta fall. För att (som du själv sa att din son sagt): tjat ska inte fungera på mig!

 

[Björk]

Sv: Hur prioriterar ni?

I vissa lägen tror jag att det är bra att inte snacka så mycket med småttingarna och bara visa med handling vad det är som gäller, man plockar bort barnet från det dumma utan alltför stora gester. Det är en fara som jag ser det när man har ett verbalt barn att man hamnar i diskussioner som inte leder nånvart. Jag tycker att det är helt okej att vissa saker inte är förhandlingsbara, tex hoppa i soffan. Andra saker är fritt att välja själv tex vad och hur mycket av måltiden man vill äta.
.

*tiotecken*

 

[havreflinga]

Sv: Hur prioriterar ni?

Och vägrar barnet så får jag helt enkelt sätta på honom jackan.

Lycka till!
Om jag skulle göra så skulle jag nog få tinnitus och dessutom komma genomsvettig till jobbet (och säkert på dåligt humör).

Vår son är väldigt angelägen om att göra rätt och vara behjälplig för oss föräldrar, så jag ser absolut ingen anledning att mer eller mindre med våld tvinga fram något. (En 1,5-åring är stark, så det behövs milt våld för att tvinga ner en sådan i t ex en overall.)

Men det gäller att inte misstolka hans egna uppfinningsrikedom och nyfikenhet som trots eller ohjälpsamhet. Han vill samarbeta, men ibland kanske han är mitt i något annat just när jag beodrar påklädning, blöjbyte eller något liknande. Att vänta eller övertala honom med argument tar två, tre minuter. Att kasta mig över honom och ta över kontrollen över hans kropp rent fysiskt tar garanterat längre tid och känns verkligen överdrivet, om inte livsfara hotar bakom hörnet.

 

[havreflinga]

Vad får man ifrågasätta?

Jag tycker att det är helt okej att vissa saker inte är förhandlingsbara, tex hoppa i soffan.

Så i ert hem får man inte ifrågasätta varför man inte får hoppa i soffan? Hoppa i soffan är något som är okej i många hem, så antagligen kommer era barn få några tankar om detta när de besöker andra hem med andra regler. Men då menar du alltså att era barn inte får lufta de tankarna hemma? Är det trots om de t ex skulle säga: "Mamma, jag vill hoppa i soffan, för det får jag hos Alva!"

 

[havreflinga]

Sv: Hur prioriterar ni?

Sen finns det regler som de vuxna hittat på och som inte är nödvändiga i strikt mening. Tex att man måste sitta på ett visst sätt vid matbordet, eller att man inte får gå ifrån matbordet en liten stund mitt i måltiden under några som helst omständigheter (akuta toalettbesök möjligen undantagna). Sådana regler skulle jag aldrig hålla fast vid utan argument, och man kan inte på förhand veta att mina argument är bättre än barnets.

Och det är ju just de "reglerna" som är så jäkla svåra att motivera! Det är väl därför många vuxna kör med argument som "för jag säger det" och sedan tycker att det ska vara slutdiskuterat.

 

[havreflinga]

Sv: Hur prioriterar ni?

Nu ska jag svara på min egen fråga! Fast vad svårt det var!

Viktiga hos oss:
1 Inte skrika ensam
Ettan var/är ett intensivt barn med starka känslor och stort närhetsbehov. Nästan alltid när han vaknade var det hysterisk gråt direkt, och ju snabbare han såg någon vuxen, desto snabbare blev han trygg igen. För oss var det självklart att ge honom den tryggheten dygnet runt, även om det var svårt att kombinera med hästgård, vedeldning i panna utanför huset o s v.

Tvåan är ett såntdär enkelt "normal"-barn. Alltså en som kan sova själv i vagnen och som ofta bara ligger och tittar sig omkring när han vaknar. För oss är det helt otroligt! Så med honom händer det att vi går till pannan eller tvättstugan utan att ta med honom. Någon enstaka gång har han skrikit lite när jag kom tillbaka, men eftersom han har en lång startsträcka innan det blir riktigt ledsen gråt så har det inte känts så farligt.

Men målet är fortfarande att finnas där så fort han behöver oss, men det var lättare att uppfylla det målet med ettan, som inte accepterade något annat.

2 Delaktighet
Detta tror vi är väldigt viktigt, både för självkänslan och för att familjen ska fungera bra längre fram. (Alla drar sitt strå till stacken på ett helt naturligt sätt.) Men så länge barnen är riktigt små är det ganska jobbigt att hålla fast vid denna värdering. Det är så lätt att tänka "det går snabbare om jag gör det själv". Men vi föräldrar kämpar på och peppar varandra.

3 Rökfritt

4 Utevistelse
Fast inte tvunget flera timmar varje dag. Så mycket som möjligt är ju bra.

5 Amning
Fast inte till vilket pris som helst. Jag har haft superlätt med amningen, så jag ammar på så länge ungarna vill.

Bra, men praktiseras inte hos oss:
Fri amning
När mina barn var drygt två månader började de självmant sova hela natten. Efter det ammar jag inte på natten, även om de skulle vakna och kanske vilja bli ammade. Jag ammar fritt övriga dygnet, men inte mellan 22-05. Det är för att jag gärna tar ett glas vin på kvällen och ibland till och med en snus. Jag tror dock att fri amning och nolltolerans mot alkohol och nikotin är det bästa, men det klarar jag själv inte att leva upp till. Men jag beundrar er som kan!

Oviktiga:
Sova själv
Vi gillar samsovning, men just nu funkar det inte i vår familj. Att tvinga barnen att sova själva skulle dock kännas helt fel.

Detta går helt bort:
Principfasthet
Jag har aldrig gillat folk som hänvisar till principer. Jag tycker om människor som vågar ifrågasätta och som tänker fritt. Vi har redan ändrat en del här hemma (allt från möblering till rutiner) tack vare vår son (inte ens två år ännu!) som på sitt vis ifrågasatt sådant vi blivit för hemmablinda för att se själva. Jag ser fram emot mer sånt ju äldre barnen blir.

 

[Bebben]

Sv: Hur prioriterar ni?

Ja, visst kan man med våld tvinga på honom jackan. Men varför ska jag utsätta oss båda för ett 5-10 min långt bråk om en jacka, där han bara blir helt hysterisk och enormt ledsen? Han är för övrigt mycket stark (Starkare än vad han "ska" vara som 1½ åring) och det blir bara en himla onödig kamp. Enda gångerna det används som sista utväg, är om vi MÅSTE iväg en viss tid.

Och trots att han säger nej till det mesta, så går det ju att få på honom jackan till slut. Och det utan att han ligger på golvet och storgråter. Men det tar en stund förstås, för det mesta. Ibland vill han iväg på det vi ska göra just då, och tar på sig jackan nästan helt själv.

Och självklart frågar jag inte honom vad han vill ha till middag idag. Varför göra det, när han inte KAN svara på frågan? Däremot ger jag honom gärna alternativ, för om han får se maten vet han vad han tycker bäst om, och då tycker han att det är roligare. Han är absolut kapabel att välja mellan olika maträtter som man visar honom, och han vet själv vad han tycker mest om. Och jag anser att barnen också ska få vara med och välja maten som vi äter, hur vi ska tillbringa vår tid etc. Han är en del i familjen, och ingen som jag bara vill köra över hur som helst, eller bråka med i onödan. Vi har tillräckligt många "bråk" om huruvida man får leka med spisen, springa i soffan, ta hundens ben/mat eller annat sånt.

 

[boccia]

Sv: Hur prioriterar ni?

Har en dotter som blir 2 i april, och barn nr 2 föds i april

1: Principfasthet
Att ditt barn lär sig att nej betyder nej och inte kan omförhandlas till ett ja, även om det innebär en del skrikande från barnet. Ditt nej ska accepteras utan förklaringar eller tjafs.
Så har jag och mina syskon uppfostrats, så för mig var det en naturlig grej att göra likadant och det funkar otroligt bra. Har blivit väldigt lite tjafs, enbart vid ett par tillfällen

2: Rökfritt
Att se till att ingen röker inomhus i närheten av ditt barn.
Varken jag eller min man är rökare, den enda i umgängeskretsen som röker är barnets mormor, som självmant går ut när hon röker om vi är där

3: Sova själv
Att barnet lär sig att sova i egen säng (innan det fyllt två år), åtminstone en del av natten.
Måste SOMNA i sin egen säng (har sovit i egen säng hela tiden och i eget rum sedan 4 månaders ålder) Kommer hon upp på natten så kan hon få sova i vår säng, men det händer väldigt sällan

4: Inte skrika ensam
Att du (eller någon annan) finns hos ditt barn inom högst någon minut ifall det vaknar och är ledset.
Kan ibland bli ngt mer än en minut, men självklart ska man visa att man finns där och att barnet är tryggt

5: Delaktighet
Att ditt barn får vara med och ta del av vardagsbestyren, t ex diska, duka, mocka, tvätta bilen. Trots att det ibland kan vara mer stjälp än hjälp när en ettåring får en arbetsuppgift.

6: Utevistelse
Att ditt barn får vara utomhus minst några timmar varje dag, om det inte är sjukt.
Beror lite på väder oxå, men ute varje dag försöker vi vara även om det ibland blir kortare tid


Resterande punkter (Amning, Fri amning) vill jag inte rangordna, ammade min dotter oavsett tid på dygnet fram till över 1 års ålder, och ser amning som det bästa alternativet, men fungerar det inte så gör det inte...

 

[mino]

Sv: Vad får man ifrågasätta?

Så i ert hem får man inte ifrågasätta varför man inte får hoppa i soffan? Hoppa i soffan är något som är okej i många hem, så antagligen kommer era barn få några tankar om detta när de besöker andra hem med andra regler. Men då menar du alltså att era barn inte får lufta de tankarna hemma? Är det trots om de t ex skulle säga: "Mamma, jag vill hoppa i soffan, för det får jag hos Alva!"

Att de flesta tvååringar skulle kunna komma med en vettig invändning till varför man inte ska hoppa i soffan ser jag som ganska osannolikt. Dessutom tror jag att det är få som vill att barn under två ska hoppa i soffan eftersom de inte har pejl på kroppen och vad som händer om man dråsar in i soffbordet i tillräckligt stor utsträckning ännu.

Eftersom min dotter pratar bra så har hon ett stort utrymme för att tala om hur hon vill ha det i många andra frågor, skillnaden som jag ser det är att vissa frågor öppnar vi inte upp för diskussion, där är exemplet med att tvätta händerna efter dagis bättre än att hoppa i soffan som faktiskt inte varit ett issue hos oss.

För mig är det väldigt viktigt att det ska finnas ett skäl bakom de beslut som tas och att man inte låter föräldratelefonsvararen (sitt ordentligt, ät med gaffeln, plocka upp) veva hela dagarna. Från denna inställning att vissa saker inte är öppna för diskussion (vi pratar fortfarande om barn under två!) till att inte hon inte skulle vara tillåten att öppna munnen är steget väldigt långt.

 

[Jippo]

Sv: Vad får man ifrågasätta?

Så i ert hem får man inte ifrågasätta varför man inte får hoppa i soffan? Hoppa i soffan är något som är okej i många hem, så antagligen kommer era barn få några tankar om detta när de besöker andra hem med andra regler. Men då menar du alltså att era barn inte får lufta de tankarna hemma? Är det trots om de t ex skulle säga: "Mamma, jag vill hoppa i soffan, för det får jag hos Alva!"

Detta är väl att dra det till ytterligheter kan jag tycka... En fråga är väl alltid fri, och barnet som undrar har självklart rätt till ett motiverat svar, och inte bara ett "för att jag säger så".

Min dotter som snart fyller fyra, är OTROLIGT verbal, och duktig på att ifrågasätta, vilket jag tycker är bra för det mesta. Däremot kan det vara svårt att förklara vissa saker som hon inte är mogen att förstå, och man kan hamna i "omöjliga" diskussioner med henne. Det bästa sättet är alltid dock att visa och förklara varför, men alla gånger hinner/kan/orkar man inte, pga olika omständigheter. Så är det här i livet. Barnen kommer inte alltid att få förklaringar från resten av världen heller, men det är väl eftersträvansvärt :-)

 

[Jippo]

Sv: Hur prioriterar ni?

Lycka till!
Om jag skulle göra så skulle jag nog få tinnitus och dessutom komma genomsvettig till jobbet (och säkert på dåligt humör).

Vår son är väldigt angelägen om att göra rätt och vara behjälplig för oss föräldrar, så jag ser absolut ingen anledning att mer eller mindre med våld tvinga fram något. (En 1,5-åring är stark, så det behövs milt våld för att tvinga ner en sådan i t ex en overall.)

Men det gäller att inte misstolka hans egna uppfinningsrikedom och nyfikenhet som trots eller ohjälpsamhet. Han vill samarbeta, men ibland kanske han är mitt i något annat just när jag beodrar påklädning, blöjbyte eller något liknande. Att vänta eller övertala honom med argument tar två, tre minuter. Att kasta mig över honom och ta över kontrollen över hans kropp rent fysiskt tar garanterat längre tid och känns verkligen överdrivet, om inte livsfara hotar bakom hörnet.

Men även det där kan man ju se från två håll. Du menar att han efter några gånger kommer ge upp trotsandet, för du visar att det inte betyder så mycket, han har fortfarande självkontroll och kommer till slut självmant inse att jackan kommer åka på förr eller senare i allafall. Barnet tröttnar på trotset med jackan. (Och kommer hitta på ett annat trots istället)

Ett annat synsätt är att man talar om att man ska åka, och "kom och sätt på dig jackan". Barnet vägrar. Man hämtar barnet efter två-tre tillsägelser och sätter på jackan, under enorma protester förståss. Det synsättet leder till att barnet kommer att förstå att det som föräldern säger, så blir/är det, och slutar på sätt trotsa för att det inte är lönt. (Detta barn förstår att det inte är lönt att trotsa och applicerar det på nästa trots och kan lära sig tänka "om mamma/ pappa säger att så här är / blir det, är det ingen idé med nästa trots) Eller menar du att detta är en form av övergrepp på barnets självkänsla?

 

[Jippo]

Sv: Hur prioriterar ni?

*kl*

Vad gör man in en sån här situation....

1. Barnen 1½ och 3½ år hittar makaronpaketet i skafferiet och öser ur allt på golvet för att leka med.

a) Säger nej, så gör man inte, det är mat och kostar pengar (förstår barnen det?)

b) Skulle ha barnsäkrat så situationen aldrig skulle uppstå?

c) Tittar på och tycker att barnen är uppfinningsrika och låter dem hållas.

 

[Jippo]

Sv: Vad får man ifrågasätta?

Så i ert hem får man inte ifrågasätta varför man inte får hoppa i soffan? Hoppa i soffan är något som är okej i många hem, så antagligen kommer era barn få några tankar om detta när de besöker andra hem med andra regler. Men då menar du alltså att era barn inte får lufta de tankarna hemma? Är det trots om de t ex skulle säga: "Mamma, jag vill hoppa i soffan, för det får jag hos Alva!"

Om diskussionen istället skulle handla om att slåss? Eller säga förlåt? Eller kasta sten på bilar? Om barnet konsekvent vägrar säga förlåt och bara står och skriker nej? Om barnet står och håller i en sten på en parkering och du ber barnet släppa stenen, men h*n vägrar? Om barnets kompisar får kasta sten, eller tillåts vägra säga förlåt om det andra barnet slagit ditt barn?

 

[Minnie]

Sv: Hur prioriterar ni?

1.Principfasthet, utevistelse, rökfritt
2. Delaktigehet
3. Sova själv
4. Inte skrika ensam
5. Amning
6. Fri amning

 

[mino]

Sv: Hur prioriterar ni?

Till min dotter snart två hade jag sagt: "Nämen oj vilken röra, nu får vi hjälpas åt att städa upp. Maten ska vi ju ha i skåpet och inte på golvet." Men möjligtvis bör en 3,5 åring ha erfarenhet av att man inte ska leka med maten i skafferiet? Till det barnet hade jag nog sagt nåt mer tydligt i stil med "jag vill inte att du leker med sakerna i skafferiet, gå och hämta sopborsten". Uttrycket "så gör man inte" tycker jag att man ska undvika så långt man orkar och kommer ihåg (ibland kommer det reflexmässigt från oss som blivit uppfostrade så....), det är så fullständigt opedagogiskt.

Apropå Jesper Juul så menar han att det är helt okej att man inte motiverar varenda liten sak i detalj så länge man använder ett personligt språk, tex "jag vill inte att du leker med makaronerna, de ska vi ha att äta", alltså undvika "mamma vill inte" eller "man får inte". Han menar att det är mer logiskt för barn (och alla andra) att respektera en person än att respektera generella regler. Det blir också ett mindre fördömande och respektlöst budskap om det inte är inbakat ett osynligt "fy" och skam. Kan barnen hålla sin värdighet trots att man som vuxen sätter en gräns så har man vunnit mycket i respekt.