Hur orkar man samarbeta med någon som vägrar allting?

[alltidhemlig]

Mitt barns pappa har sedan början av december ett jobb där han bara får jobba helger. (Natten till lördag samt dag söndag.) Därför tycker han att jag ska ha barnet alla helger trots att även jag har ett jobb som innehåller helgarbete. Jag kan dock jobba även vardagar men iom OB-tillägg så är lönen bättre på helgerna samt att det gör det möjligt för mig att få fler arbetstimmar. Dessutom studerar jag och behöver lägga så mycket tid som möjligt på det.

Grundtanken sedan separationen har varit 50-50 men då pappan och jag sedan dess bor i olika kommuner har kravet för det varit dubbla förskoleplatser. Det gick igenom i höstas och barnet går på två förskolor, något som funkat mycket bra. (Jag vill egentligen bara ha barnet på en förskola men då är det omöjligt med 50-50 så av två mindre bra ting ...)
Hela tiden från separationen tills beviljandet av två förskolor så har jag haft barnet den absolut största delen av tiden då första förskoleplaceringen var i min kommun. Jag önskade då att han skulle ha barnet så ofta som möjligt men han vägrade ha barnet två helger i rad för då fick han ju ingen fritid. (Att jag då fick vara utan så kallad fritid var tydligen irrelevant.) Värt att notera att jag hade barnet 12 helger när han hade barnet fyra. Alltså kan det inte ha varit särskilt betungande för hans del.

I november var det 50-50 och barnet ifråga fungerade bra på båda förskolorna och det kändes väldigt bra för min del.

I december gick jag med på att ha alla helger samt mina vanliga veckodagar och det sas då att om helgjobbet fortsatte så skulle han komma på en annan lösning. Det har bevisligen inte skett utan nu har jag fått följande förslag för januari och februari:
-Han har barnet mån-fre varje vecka och jag fre-mån.
-Vi kör varannan vecka men mina veckor blir lör vecka A-mån vecka C. (Hoppas att det går fram vad jag menar med "veckonamnen".)

Alternativ 1 innebär att barnet inte kommer gå på förskolan i min kommun på nästan två månader, minst. Jag utgår från att det inte är till barnets bästa.

Båda alternativen innebär dessutom att jag aldrig kommer kunna jobba helger. Eller sitta inne en hel dag och plugga. Eller tävla och träna med hästen. Eller för den delen leva mitt eget liv. (Hoppas det inte låter som att jag inte vill ta ansvar för mitt barn. Tro mig, det vill jag! Men jag vill också ha tid att komma ifatt med resten av livet.)
Jag frågade vad som sker om jag vägrar något annat än 50-50. Då är hans enda svar att då kommer han inte kunna jobba och han kommer inte kunna betala tillbaka sin skuld (ca 30 000 kronor) till mig. (Något han iofs inte gjort hittills iaf, men ändå.) Han har för övrigt betydligt bättre möjligheter till hjälp med barnpassning än vad jag har. (Han har syster, mamma, mormor och flickvän i samma kommun.) Men nej, han bara vägrar.

Flera saker, som jag inte tar upp här, visar på att jag försöker samarbeta och visa välvilja men utan resultat. Jag får absolut ingenting tillbaka. Det gör såklart att jag tröttnat på att visa samarbetsvilja gentemot honom.
Jag vill ha 50-50 och det har jag alltid varit väldigt tydlig med men hur långt ska jag behöva anpassa mig själv?

 

[nyttnick]

Sv: Hur orkar man samarbeta med någon som vägrar allting?

Jag har inget bra svar, men sitter i lite liknande sits. Inte riktigt lika extremt, men bra nära. Man bara står ut/orkar för att det inte finns något alternativ. Jag blir oerhört provocerad av de saker mitt ex kläcker ur sig (angående hur ansvar och tider ska fördelas), såpass att jag ibland inte kan sova utan är vaken en hel natt och spelar upp monologer i huvudet med alla saker jag skulle vilja säga.
Nu senast igår. Blev så arg att jag meddelade att om det inte blir bättre på samarbetsfronten så kanske det är läge att gå till tingsrätten och få en dom på hur allt ska se ut. Det resulterar självklart i total tystnad och jag misstänker att han undviker mig i hopp om att utbrottet bara var PMS (vilket jag aldrig haft besvär av i hela mitt liv). *gnäll*

Som sagt, inte mycket konkret, men jag hoppas att det löser sig, för jag vet hur kämpigt det är.

 

[shampiz]

Sv: Hur orkar man samarbeta med någon som vägrar allting?

Jsg tycker då att du inte ska gå med på nåt annat än 50/50 som det var överenskommet från början. Och det är ju upp till honom att lösa hans del, men det verkar ju finnas släktingar på hans sida som kan ställa upp.
Man får inte vara för snäll ibland
Hoppas att det ordnar sig utan att barnet kommer i kläm

 

[alltidhemlig]

Sv: Hur orkar man samarbeta med någon som vägrar allting?

Trist att du också upplever problem!

Jag blir bara så frustrerad när han tycker att jag kan lösa saker men han inte kan lösa samma sak. Han har liksom fastnat i att hans jobb, inkomst, fritid osv är viktigare än min. Jag får trolla med lämning och hämtning på förskola, barnvakter osv men han kan inte ens klara det en natt och en dag per varannan vecka.
Jag vill inte ha enskild vårdnad eftersom jag anser att det är viktigt med två föräldrar. (Så länge det är vettigt för barnen förstås!) Han är en bra pappa men han tycks inte vilja se att jag har ett liv som inte innebär att serva honom när det passar.
Ett exempel:
barnet var hos mig på julveckan, överenskommet sen tidigare. Veckan därpå, nyårsveckan, skulle barnet således vara hos sin pappa. Han frågar mig om jag kan ha barnet på nyårsafton för att han skulle resa bort. Jag sa att jag inte kan pga att jag mest troligt kommer jobba. Då gick han i taket och anklagade mig för att bry mig mer om jobbet än om mitt barn osv. (Att han med samma resonemang bryr sig mer om nöjesresor än om sitt barn var tydligen inte relevant.)

 

[alltidhemlig]

Sv: Hur orkar man samarbeta med någon som vägrar allting?

Men hur gör jag rent praktiskt? Hur får jag honom att förstå att det är hans ansvar att lösa barnpassningen, inte min. Risken är att barnet hamnar i kläm och/eller att jag inte får tillbaka mina pengar. Ingetdera känns särskilt lockande.

 

[Sol]

Sv: Hur orkar man samarbeta med någon som vägrar allting?

Du säger nej och fortsätter med att det är hans sak att lösa barnpassning på hans veckor. Annars får ni ta det via rätten. Angående skulden till dig hoppas jag att ni har papper på den, då kan du använda Kfm för att driva in skulden om han inte betalar som avtalat. Det säger du också.

 

[alltidhemlig]

Sv: Hur orkar man samarbeta med någon som vägrar allting?

Och då får jag inga pengar alls. Han har dragit på sig andra skulder och finns redan hos KFM. (Det stämmer, har kollat det. Först trodde jag bara det var en lögn för att komma undan att betala till mig men nej. Han har hunnit dra på sig skulder.) Således bryr han sig inte ett dugg om den saken då han pga liten inkomst inte har utmätning på lönen. Och visst kan jag ställa mig i kö där men med all säkerhet kommer jag inte få ens i närheten av hela summan.
Givetvis finns skulden på papper, nerplitad in i minsta detalj, men tyvärr hjälper det inte i det här läget.

 

[nyttnick]

Sv: Hur orkar man samarbeta med någon som vägrar allting?

Det är sama här. både när det gäller att lösa saker med jobbet (han anser sig vara oumbärlig, men att jag missar viktiga möten osv är ju självklart). Självklart har jag aldrig problem med barnen, det finns inte en chans att jag förstår hur saker och ting kan bli stressat, för hos mig kommer självklart aldrig barnen på att de är kissnödiga precis när man fått på dem alla hundra lager av ytterkläder osv.
Och självklart ska jag alltid ha förståelse för att han inte kan passa tider, inte gör det han sagt att han ska göra, för av någon anledning är allting ett jävla problem hos honom, men självklart inget som någonsin händer hos mig. Det är tröttsamt. Det är ner på nivån att han inte ens vill bada barnen eftersom det är lite jobbigt och osmidigt och tar lite tid (han vill mest leka kuddkrig eller sitta med sin Iphone). Ja, jag är lite bitter/gnällig, men maken till förmåga att konstant försöka ducka för allt föräldraansvar har jag sällan sett.

För egen del skulle jag gärna ta barnen på 100%, men för barnens skull så är det inte ett bra alternativ.

Han försover sig, har ringt och väckt honom flera gånger när jag står med påklädda barn och väntar. Han ringer och ber att få lämna barnen tidigare, för att minsta är trött och behöver komma i säng tidigare, men dyker upp senare än han ska enligt tidigare avtalad tid (dvs en senare tid). Listan börjar bli lååååååång.

Jag anpassade mig i två månaders tid drygt, men nu säger jag bara nej, lös det, inte mitt problem.

 

[shampiz]

Sv: Hur orkar man samarbeta med någon som vägrar allting?

Förhoppningsvis så kommer han inte tjäna så pass lite resten av livet så att han ska komma undan kf skulden. Den kommer att ligga och vänta på honom tills den dagen han tjänar så pass att han kan betala den. Så sätt dig i kö och vänta in pengarna för som det ser ut nu så verkar du ju inte få pengarna ändå

 

[Sol]

Sv: Hur orkar man samarbeta med någon som vägrar allting?

Fast låt honom inte använda skulden i något slags utpressningssyfte. Risken finns ju ändå att du inte får dina pengar så även om Kfm inte fixar pengarna så har du ingen annan garanti för dem heller. Nu sitter ju han i någon slags maktposition och använder skulden för att få som han vill.

 

[alltidhemlig]

Sv: Hur orkar man samarbeta med någon som vägrar allting?

Och det kommer dröja flera år. Han planerar att läsa upp gymnasiebetygen och därefter en vidareutbildning. Gissningsvis är han inte klar förrän om sisådär fem år. Jag ska fundera på det. Har jag väl skickat in skulden till KFM så kommer det vara ett fullständigt helvete

 

[alltidhemlig]

Sv: Hur orkar man samarbeta med någon som vägrar allting?

Jag är rätt säker på att det är större chans att jag får pengarna utan KFM:s inblandning. (Givetvis kan jag inte vara helt säker men jag kan tänka mig att det är så.) Men absolut, tanken finns där och har funnits där rätt länge.
Oavsett vilket alternativ det blir så förlorar jag. (Vilket iofs är bättre än att barnet gör det.) Alternativ 2 är för hennes del det minst dåliga för då får hon åtminstone kontinuitet med förskoleplaceringen.

 

[alltidhemlig]

Sv: Hur orkar man samarbeta med någon som vägrar allting?

Visst är det så. I grunden är det inte mitt problem men när han resonerar som han gör så blir det mitt problem. Hade situationen varit omvänd, att min arbetsgivare bara erbjudit mig helgpass, så hade han aldrig någonsin gått med på att ta alla helgerna.

Barnets pappa är jag övertygad om är en bra och närvarande pappa när han har barnet. Men tankegångarna runtomkring verkar lite vilsna.

*Kl*
För övrigt är jag nu anklagad för att bara bry mig om mitt jobb eftersom jag jobbar 3-4 dagar per vecka. Jag hade gärna jobbat mindre men det funkar inte riktigt när jag är ensam med kostnad för bostad, bil, kläder, mat osv. Och jag har t.ex. inte jobbat helg sen i augusti (undantaget sex timmar en lördag) vilket innebär att alla "barnhelger" så har jag varit hemma tillsammans med barnet. Stallet försöker jag alltid fixa på min jobblunch för att det inte ska påverka hemmatiden. På helgerna får barnet såklart följa med till stallet men det brukar vara "Jippi!" så jag är inte särskilt bekymrad för det. Hästen står på lösdrift för att minimera arbetsinsatsen och jag har dragit ner ordentligt på antalet dagar som jag motionerar hästen. (Hästen är till salu, vilket gör att den måste hållas igång åtminstone 3-5 dagar per vecka, men det är inte jättelätt att sälja den.)

 

[nyttnick]

Sv: Hur orkar man samarbeta med någon som vägrar allting?

Fast du kan ju bara hänvisa till uppgörelsen ni hade innan och att det bara gällde december som du kunde ta dig an helgerna. Herregud, alla som jobbar har ju ansvar för att se till att barnen är omhändertagna under tiden. Jag skulle faktiskt även här säga: Din helg, lös det. Han lär ju ha tid att umgås med barnet under veckorna när han inte jobbar, så att låta barnet vara med farmor, hos betald barnvakt eller vad han nu väljer när han jobbar borde ju inte vara någon katastrof.
Jag vet att det är lättare sagt än gjort, särskilt när man känner att en del går ut negativt över barnet, men i de fall det inte påverkar barnet är jag numer supertjurskallig. Jag var jätteorolig att han skulle ställa till rabalder när jag satte emot de första gångerna, men det har visat sig att han inte törs. Stor i orden, men inte så mycket mer.

Hade du krävt att han skulle ta alla helger om du bara hade helgjobb? Om inte så misstänker jag att du hade löst barnpassningen. Kan du så kan han.

 

[Sar]

Sv: Hur orkar man samarbeta med någon som vägrar allting?

Tänker jag mig att jag hypotetiskt satt i din sits hade jag istället föreslagit att han har barnet varannan helg och en kväll i veckan där han hämtar på förskolan och lämnar på kvällen eller tar en övernattning och lämnar på förskolan. Just för att barnet då slipper ha två förskoleplaceringar och för att jag själv skulle maximera min barntid (så självisk är jag....). Alternativt att han har barnet två veckokvällar i rad varje vecka (och inte har någon helg) där han hämtar och lämnar på barnets ordinarie förskola.

 

[alltidhemlig]

Sv: Hur orkar man samarbeta med någon som vägrar allting?

Det är tyvärr inte möjligt då det är för lång restid (för att vara rimligt) mellan hans kommun och förskolan i min kommun

 

[alltidhemlig]

Sv: Hur orkar man samarbeta med någon som vägrar allting?

Han anser att bara för att vi gjort så tidigare så är inte det skrivet i sten. (Vilket jag iofs håller med om men jag tycker inte heller att man kan ta för givet att man får som man själv vill rakt igenom.)
Givetvis har han mer tid tillsammans med barnet i veckorna eftersom han enbart jobbar de här två helgpassen.

Jag kommer bli tvungen att välja något av alternativen för annars kommer barnet inte få åka med på en semesterresa senare i vår. (Som ligger på "hans" vecka men som jag fått okej på tidigare.) Han väljer alltså att hota med att "straffa" barnet med utebliven resa

Om jag bara hade fått helgjobb så hade jag frågat om han kunnat tänka sig att ha barnet alla helger. Hade han sagt nej hade jag löst det med barnvakt. Jag hade aldrig tagit för givet att han skulle lösa mina bekymmer.

 

[nyttnick]

Sv: Hur orkar man samarbeta med någon som vägrar allting?

Jag kommer bli tvungen att välja något av alternativen för annars kommer barnet inte få åka med på en semesterresa senare i vår. (Som ligger på "hans" vecka men som jag fått okej på tidigare.) Han väljer alltså att hota med att "straffa" barnet med utebliven resa

Det där är verkligen inte min definition på bra förälder. Mycket kan man säga om mitt ex (och jag menar verkligen mycket), men han skulle ALDRIG medvetet använda barnen som utpressning (men han spelar mycket och fult på mina känslor och mitt ansvarstagande för barnen). Och han skulle aldrig förvägra dem en upplevelse av det slaget.

Jag tycker att det är läge att antingen be om hjälp hos familjerätten (inte juridiskt bindande, men medling) eller ta upp Tingsrätten (vilket är dyrt och säkert inget han vill om han redan har det tight ekonomiskt) som alternativ.

 

[alltidhemlig]

Sv: Hur orkar man samarbeta med någon som vägrar allting?

Det där är verkligen inte min definition på bra förälder. Mycket kan man säga om mitt ex (och jag menar verkligen mycket), men han skulle ALDRIG medvetet använda barnen som utpressning (men han spelar mycket och fult på mina känslor och mitt ansvarstagande för barnen). Och han skulle aldrig förvägra dem en upplevelse av det slaget.

Jag tycker att det är läge att antingen be om hjälp hos familjerätten (inte juridiskt bindande, men medling) eller ta upp Tingsrätten (vilket är dyrt och säkert inget han vill om han redan har det tight ekonomiskt) som alternativ.

Nej, jag håller med dig och det förvånar mig dessutom. Det här är en resa som han själv inte har råd med och som barnet självklart kommer uppskatta. Att då göra såhär gör mig faktiskt ledsen.

Familjerätten är knappast lönt eftersom de enbart kan erbjuda samarbetssamtal. TR är isf troligare. Jag har funderat på saken och kostnadsfrågan bekymrar mig åtminstone inte. Dessutom kommer jag inte behöva betala särskilt mycket eftersom jag kan lösa advokatfrågan på annat sätt.

 

[Sar]

Sv: Hur orkar man samarbeta med någon som vägrar allting?

Det är tyvärr inte möjligt då det är för lång restid (för att vara rimligt) mellan hans kommun och förskolan i min kommun

Hur lång tid tar det? Det är stor skillnad på att köra den sträckan varje dag och att köra den en gång per vecka (helgboendet kan ni ju turas om med körandet). Då hade barnet kunnat få fördelen av bara en förskoleplacering.

Jag kommer bli tvungen att välja något av alternativen för annars kommer barnet inte få åka med på en semesterresa senare i vår. (Som ligger på "hans" vecka men som jag fått okej på tidigare.) Han väljer alltså att hota med att "straffa" barnet med utebliven resa

Jag tycker att du ska akta dig för att bli utpressad, det gäller både skulden på 30.000 kr och semesterresan (finns det ingen möjlighet att omboka?).
Vad är anledningen till att du vill ha 50% var, är det för barnets skull eller för din egen? Utan att ha någon som helst egen erfarenhet i ämnet känner jag nog själv att om barnet ska sitta hos barnvakt varje helg de är hos pappan hade jag hellre valt ett koncept där jag fick ha det mer stadigvarande och varannan helg borta (träffar pappan barnet så pass sällan så hade jag antagit att denna jobbade dubbla pass på sin lediga helg eller fixade ett kvällsjobb så att han verkligen kunde umgås med barnen den tiden.