Hur ofta rider ni barbacka?

[hier]

Jag har den senaste tiden ridit min medis barbacka, delvis pga kyla (det är varmt och mysigt att sitta direkt på hästen med vinterpäls), och delvis pga tråkigt och isigt underlag som vi nästan bara har kunnat skritta på. Jag tänkte att lika gärna kunde passa på att rida barbacka och öva på min balans om vi ändå inte kan rida så fort, så får jag verkligen känna in mig på hur hon rör sig, då jag fortfarande är ny på henne.

Jag är skolad i att man inte ska rida barbacka för mycket, helst inte alls, eftersom en sadel förstås fördelar vikten betydligt bättre. Jag är själv ingen lättviktare heller med mina 80-85 kg (rider en välmusklad frieser som inte verkar reagera alls, men jag har ju ändå tyngd).

Men idag när jag red med sadel för första gången på ett par veckor så märkte jag direkt att mina gamla olater finns kvar. Hon drog åt vänster och jag fick inte med mig henne till högersidan, hon spjärnade och ruskade på huvudet och var allmänt onöjd. Så fort jag reste mig i stigbyglarna i t ex en uppförsbacke fick hon väldigt bråttom, som att hon försökte kasta sig fram och balansera mig. I korthet: all superfin balans och form jag fick barbacka var som bortblåst med sadel. Finns det ett samband?

Kan det ha berott på all barbackaridning den senaste tiden? Jag känner mig mycket mer balanserad den här månaden efter att ha använt manen för att dra mig ner och inte använt tyglarna någonting alls nästan, så att häst har fått gå i en fri form och bara saktat ner/gått åt sidan/aktiverat bakbenen med enbart mina sitshjälper. Idag var hon så mjuk och fin att jag lika gärna hade kunnat rida i grimma, jag skumpar fortfarande i traven men jag skumpar mer mjukt, om man kan säga så. Men det gick 10 min så sprack allt det, hon blev framtung och hade fokus överallt förutom på mig.
Jag önskar att jag kunde ha samma inverkan med sitsen även med sadel, men av någon anledning så faller jag då bara framåt, kommer på tå i stigbyglarna och hästen blir snubblig

Eftersom jag inte är någon stjärna i sadeln och strävar efter att ha en så mjuk hand som möjligt och en häst som bär sig själv, så känns det just nu som att jag rider en häst som har bakbenen hemma i stallet och huvudet i grantoppen. Och jag vägrar fuska genom att ta henne i munnen för att bromsa och samla, jag är så rädd om hennes framåtbjudning och att hon är så mjuk i munnen. Men i sadel så bara fixar jag inte att sitta på henne Då får det bli långa tyglar och mantag och släppa stigbyglarna. Kommer jag aldrig att komma förbi detta stadie?

Hon har gått mycket bättre när jag ridit barbacka, skjutit på med bakbenen, bjudit framåt och självmant erbjudit en lätt kontakt i munnen. Men så fort jag har sadel och stigbyglar så känns allting bara.. stelt. Varför får jag inte samma balans i sadeln?

Törs jag fortsätta rida barbacka för min egen skull? Vi pratar alltså max en gång i månaden.

 

[stjarnfrugt]

Klart du vågar rida barbacka. Min förra häst red jag aldrig med sadel, han hade så knepig rygg så vi hittade ingen och han var ändå bara en skogsmulle så jag behövde inte köpa sadel. Red vid sidan av välskolade hästar på ridgymnasiet så jag fick rida med sadel också.
Min balans var superbra på den tiden. Men jag hade också en häst som var okej att rida barbacka. Mitt nuvarande yrväder skulle vara en livsfara att rida ut barbacka, dessutom har hon en otrevligt stor manke och relativt bra gångarter som inte direkt är en soffa att sitta i. Så det får vara.

Vad gäller att det känns konstiga med sadeln så är det bara att träna vidare. Om det däremot är jättestor skillnad på hästen med och utan sadel, så skulle jag fundera på om sadeln stör hästen pga att den inte passar?

 

[Rugge]

Jag rider barbacka 1-2 dagar/vecka.
De första 3 månaderna efter att jag köpte fuxtant hade jag ingen sadel, den jag beställde efter inpassning hade en leveranstid på drygt 3 månader.
Så alternativen var att antingen rida barbacka eller inte rida alls. Jag lärde alltså känna min då nya häst på ett helt annat sätt. Och snacka om att jag fick en bra balans efter de 3 månaderna barbacka.
Gjorde allt från att rida ut till att rida dressyrträningar samt hoppa barbacka.

Även nu kan jag då och då rida ett pass för dressyrtränaren barbacka, vilket både jag och hästen uppskattar. även tränare har lärt sig uppskatta det, eftersom det ser så harmoniskt ut

 

[Elisha]

Nån period utan passande sadel har jag ridit månader i sträck barbacka! Dressyr, uteritt osv. Undvikit hoppning då dock.

 

[Magiana]

Förr när jag hade nordis på foder, red jag ofta barbacka. Det var nästan jämnt faktiskt. Sedan har det inte blivit så ofta faktiskt. Men det har ju berott lite på vilken häst jag ridit också. Senaste veckan har jag faktiskt ridit barbacka 2 gånger och det var på en ponny som jag bara skrittar med. Hon är tillräckligt lugn och har en rund och trevlig rygg så det funkar fint.

Min medishäst är jag dock inte så sugen på att rida barbacka.

 

[tolksele]

Jag rider till och från väldigt mycket barbacka (ponny som vilar länge tappar lätt formen och så passar inte sadeln ) men har en fårskinnssadel/barbackasadel (utan stigbyglar) på ibland. Inbillar mig att den fördelar trycket något.
Visitera ryggen regelbundet och rid på skulle jag säga

 

[Vingra]

En gång i månaden är ju ingenting! Jag rider/åker på min häst bara barbacka just nu. Vi äger inte ens vettig sadel. Planerar inte att införskaffa sadel närmsta tiden heller. Föregående häst gick mkt barbacka med under sadelletandes, hann dock sälja henne innan det blev någon ny sadel.

Jag tycker dock att det är någon annans häst du rider och därav alltid ägaren du ska rådfråga om hur den vill ha det. På det du säger låter det mer som att sadeln kanske inte ligger bra/inte passar dig bra. En sadel är till för att hjälpa både dig som ryttare och hästen, vilket denna uppenbarligen inte gör.

 

[tuaphua]

Jag har den senaste tiden ridit min medis barbacka, delvis pga kyla (det är varmt och mysigt att sitta direkt på hästen med vinterpäls), och delvis pga tråkigt och isigt underlag som vi nästan bara har kunnat skritta på. Jag tänkte att lika gärna kunde passa på att rida barbacka och öva på min balans om vi ändå inte kan rida så fort, så får jag verkligen känna in mig på hur hon rör sig, då jag fortfarande är ny på henne.

Jag är skolad i att man inte ska rida barbacka för mycket, helst inte alls, eftersom en sadel förstås fördelar vikten betydligt bättre. Jag är själv ingen lättviktare heller med mina 80-85 kg (rider en välmusklad frieser som inte verkar reagera alls, men jag har ju ändå tyngd).

Men idag när jag red med sadel för första gången på ett par veckor så märkte jag direkt att mina gamla olater finns kvar. Hon drog åt vänster och jag fick inte med mig henne till högersidan, hon spjärnade och ruskade på huvudet och var allmänt onöjd. Så fort jag reste mig i stigbyglarna i t ex en uppförsbacke fick hon väldigt bråttom, som att hon försökte kasta sig fram och balansera mig. I korthet: all superfin balans och form jag fick barbacka var som bortblåst med sadel. Finns det ett samband?

Kan det ha berott på all barbackaridning den senaste tiden? Jag känner mig mycket mer balanserad den här månaden efter att ha använt manen för att dra mig ner och inte använt tyglarna någonting alls nästan, så att häst har fått gå i en fri form och bara saktat ner/gått åt sidan/aktiverat bakbenen med enbart mina sitshjälper. Idag var hon så mjuk och fin att jag lika gärna hade kunnat rida i grimma, jag skumpar fortfarande i traven men jag skumpar mer mjukt, om man kan säga så. Men det gick 10 min så sprack allt det, hon blev framtung och hade fokus överallt förutom på mig.
Jag önskar att jag kunde ha samma inverkan med sitsen även med sadel, men av någon anledning så faller jag då bara framåt, kommer på tå i stigbyglarna och hästen blir snubblig

Eftersom jag inte är någon stjärna i sadeln och strävar efter att ha en så mjuk hand som möjligt och en häst som bär sig själv, så känns det just nu som att jag rider en häst som har bakbenen hemma i stallet och huvudet i grantoppen. Och jag vägrar fuska genom att ta henne i munnen för att bromsa och samla, jag är så rädd om hennes framåtbjudning och att hon är så mjuk i munnen. Men i sadel så bara fixar jag inte att sitta på henne Då får det bli långa tyglar och mantag och släppa stigbyglarna. Kommer jag aldrig att komma förbi detta stadie?

Hon har gått mycket bättre när jag ridit barbacka, skjutit på med bakbenen, bjudit framåt och självmant erbjudit en lätt kontakt i munnen. Men så fort jag har sadel och stigbyglar så känns allting bara.. stelt. Varför får jag inte samma balans i sadeln?

Törs jag fortsätta rida barbacka för min egen skull? Vi pratar alltså max en gång i månaden.

En gång i månaden ska vilken frisk häst som helst klara av att bära sin ryttare barbacka.

Min förra red jag nästan alltid barbacka på. Jag hade ofta ont om tid och lade hellre de minutrarna sadlingen och skötsel av den och prylar till "kostar" till ridning eller umgänge med hästen.
Att jag inte riktigt älskade hans sadel var nog något som bidrog kanske.
Han blev iaf 30 år och var frisk och kry tills han togs bort.
Man får ju försöka se till att sitta på innerlåren och inte bara bäcken.

Nuvarande rider jag sällan barbacka på. Jag har svårt nog att sitta på honom med sadel. Jag kan barbacka mig om vi inte ska jobba på kvaliteten i honom dressyrmässigt. För den kvaliteten får jag till bättre i sadel.

Men att rida barbacka är absolut bra för ens balans.
Utöver att jag tycker det är himla mysigt!

 

[saraee]

Jag har den senaste tiden ridit min medis barbacka, delvis pga kyla (det är varmt och mysigt att sitta direkt på hästen med vinterpäls), och delvis pga tråkigt och isigt underlag som vi nästan bara har kunnat skritta på. Jag tänkte att lika gärna kunde passa på att rida barbacka och öva på min balans om vi ändå inte kan rida så fort, så får jag verkligen känna in mig på hur hon rör sig, då jag fortfarande är ny på henne.

Jag är skolad i att man inte ska rida barbacka för mycket, helst inte alls, eftersom en sadel förstås fördelar vikten betydligt bättre. Jag är själv ingen lättviktare heller med mina 80-85 kg (rider en välmusklad frieser som inte verkar reagera alls, men jag har ju ändå tyngd).

Men idag när jag red med sadel för första gången på ett par veckor så märkte jag direkt att mina gamla olater finns kvar. Hon drog åt vänster och jag fick inte med mig henne till högersidan, hon spjärnade och ruskade på huvudet och var allmänt onöjd. Så fort jag reste mig i stigbyglarna i t ex en uppförsbacke fick hon väldigt bråttom, som att hon försökte kasta sig fram och balansera mig. I korthet: all superfin balans och form jag fick barbacka var som bortblåst med sadel. Finns det ett samband?

Kan det ha berott på all barbackaridning den senaste tiden? Jag känner mig mycket mer balanserad den här månaden efter att ha använt manen för att dra mig ner och inte använt tyglarna någonting alls nästan, så att häst har fått gå i en fri form och bara saktat ner/gått åt sidan/aktiverat bakbenen med enbart mina sitshjälper. Idag var hon så mjuk och fin att jag lika gärna hade kunnat rida i grimma, jag skumpar fortfarande i traven men jag skumpar mer mjukt, om man kan säga så. Men det gick 10 min så sprack allt det, hon blev framtung och hade fokus överallt förutom på mig.
Jag önskar att jag kunde ha samma inverkan med sitsen även med sadel, men av någon anledning så faller jag då bara framåt, kommer på tå i stigbyglarna och hästen blir snubblig

Eftersom jag inte är någon stjärna i sadeln och strävar efter att ha en så mjuk hand som möjligt och en häst som bär sig själv, så känns det just nu som att jag rider en häst som har bakbenen hemma i stallet och huvudet i grantoppen. Och jag vägrar fuska genom att ta henne i munnen för att bromsa och samla, jag är så rädd om hennes framåtbjudning och att hon är så mjuk i munnen. Men i sadel så bara fixar jag inte att sitta på henne Då får det bli långa tyglar och mantag och släppa stigbyglarna. Kommer jag aldrig att komma förbi detta stadie?

Hon har gått mycket bättre när jag ridit barbacka, skjutit på med bakbenen, bjudit framåt och självmant erbjudit en lätt kontakt i munnen. Men så fort jag har sadel och stigbyglar så känns allting bara.. stelt. Varför får jag inte samma balans i sadeln?

Törs jag fortsätta rida barbacka för min egen skull? Vi pratar alltså max en gång i månaden.

Jag rider alltid barbacka! Ramlade av på ett hinder för många år sen o satte mig på en bom, sen dess har jag ont i svanskotan från och till. Har även problem med ett knä. När jag rider med sadel får jag ont fort, och rider jag barbacka kan jag rida flera hästar samma dag utan att känna av varken knä eller svanskota.

Sen tycker jag man får en helt annan kommunikation när man inte har en massa sadel emellan sig och hästen.

Ett tips är att köpa en barbackapad! El barbackasadel, då kan man få lite tryckfördelning o lite mjukare i rumpan om man har en häst med mycke manke och ryggrad.

 

[Cilva]

Jag rider barbacka flera gånger i veckan. Är drabbad av latmask och har tre hästar så orkar helt enkelt inte sadla jämt

Har hittills inte haft några skador på någon av hästarna (sammanlagt sex stycken genom åren) som skulle kunna vara barbackarelaterade.

@hier , passar hästens sadel verkligen dig? En passande sadel ska inte hindra ryttaren på det sätt som det verkar vara för dig. Ibland kan det ju dock vara näst intill omöjligt att hitta en sadel som passar både häst och ryttare

 

[Myzan87]

Ena ponnyn rider jag gärna barbacka på när vi tränar dressyr. Sadeln passar inte mej optimalt så att sitta ner i traven är svårt. Hon är dessutom inriden utan sadel.

 

[skiesabove]

Just nu rider jag inte pga graviditet men i höstas så red jag och medis barbacka eller med barbackapadden (Barefoot, helt underbar) ungefär 75% av gångerna. Fördel med padden är att man sitter som klistrad och känner sig väldigt trygg samtidigt som både häst och ryttare får full frihet och lyhördhet till varandra. Och den skyddar hästens rygg genom att fördela trycket.

Jag får också ont i knän och höfter och spänner mig i sadlar som inte passar mig, och herr häst blir sprättig och stressig i sadlar som inte passar honom.

 

[Lager]

Jag rider mycket barbacka. Av bekvämlighet främst, när jag har lite bråttom, men också om jag ska ut på mystur. HerrHäst har ett bekvämt sadelläge a la soffkudde trots att han är halvblod - så jag sitter stadigt där. Tror också att han tycker det är lite trevligt att komma ut utan sadeln ibland, och rejsa.

 

[Jojo]

Jag älskar att rida barbacka då jag upplever att jag får så mycket bättre kontakt med hästen då. Under en period hade jag ingen passande sadel så då red jag i 2 månader barbacka varje dag, och sedan dess har jag fortsatt med barbackaridning sporadiskt. Det har verkligen förbättrat min balans och följsamhet och jag känner min häst mycket bättre.
Så jag tar gärna ett dressyrpass på banan eller hoppar lite smått barbacka. Ska jag bara skritta ut så orkar jag oftast inte sadla. Sen är det ju så mysigt med värmen från hästryggen också särskilt såhär på vintern.

Någon negativ åverkan på hästryggen har jag inte märkt av trots all barbackaridning så du kan nog utan problem fortsätta rida barbacka. Men som någon skrev så låter det som att sadeln kanske inte passar dig. Jag upplever ibland min dressyrsadel på det sättet du beskriver (särskilt om jag är stel av någon anledning), men då tar jag bara några varv utan stigbyglar så brukar det bli bättre, alternativt undviker nedsittning helt det passet. Rider mest i hoppsadel dock för att slippa problemet.

 

[Buck]

Rider barbacka alldeles för sällan, tidigare så var det flera gånger i veckan och nu är det ngn enstaka gång om året när jag bara lullar runt i hagen. Min ponny red jag alltid barbacka, sadeln han hade var hemsk och även om ponnyn var spiss ryggad som få så satt man stabilt.
När jag precis fått hem stora hästen så red jag ut och körde galopp intervaller och hoppade osv, satt som klistrad trots bockning och stegring osv. Nu sitter man löst bara hästen svänger trav :/.

En stor del i att jag så sällan rider barbacka nu är att det är så svårt att komma upp på hästen... hon är svår att komma upp på även med sadel. Går iväg så fort foten är i stigbygeln.

Med gamla sadeln så märkte jag stor skillnad när jag red barbacka, kunde få henne att lyfta ryggen och jobba med bakbenen barbacka och med sadel så gick det knappt att ställa henne i svängarna.

Men får se till att försöka kravla mig upp en dag nu .

 

[_Smulan_]

Red och rider mycket barbacka. Under 2 år hittade jag ingen passande sadel till tanten (letade kanske inte jäääätteaktivt heller ) och red således barbacka, även under graviditeten. Red fram till 2 veckor innan barnet föddes, slutade bara för att hästen fick en hovböld. Hon har stora gångarter och en inte superbekväm rygg med rätt hög manke så jag brukar ha en pad+täckesgjord på. Nu har jag en fårskinnsfäll också. Köpt billigt som matta på det gula varuhuset
Vi gör allt barbacka; rider ut i alla gångarter, tränar, hoppar små terränghinder (hon fick en skada i knät som unghäst som visserligen aldrig påverkat henne sedan dess men jag vill inte fresta på det så vi hoppar väldigt sällan. hon är 19 år nu), rejsar på stranden..
Man får grym balans Finns inte många hästar som får av mig.

 

[SkorpSmulan]

Rider ganska ofta barbacka. Har bara en bomlös soffkudde till mitt köksbord till häst (söker en bra sadel men det är inte lätt) och jag hatar den sadeln, den gör mig flaxig och ostadig, så när vi ska dressyra så rider jag barbacka och i skogen med soffkudden så hon kan röra sig lite fortare och lite friare än om jag sitter och skumpar utan sadel.

Gammelhäst red jag i princip aldrig barbacka då hon hade så himla känslig rygg men nån gång skrittade vi ut utan sadel.
Min förra häst hade jag ingen sadel till på år så honom red jag alltid barbacka. Då var jag yngre, lättare och smidigare men vi red som sagt alltid barbacka och hoppade barbacka osv.

 

[aprilmaj]

Om du vill öva upp balansen i sadeln kan du, som någon skrev, prova att rida utan stigbyglar. Om det fortfarande är problem så kanske sadeln inte passar dig - eller hästen.

 

[Tousse]

Jag har den senaste tiden ridit min medis barbacka, delvis pga kyla (det är varmt och mysigt att sitta direkt på hästen med vinterpäls), och delvis pga tråkigt och isigt underlag som vi nästan bara har kunnat skritta på. Jag tänkte att lika gärna kunde passa på att rida barbacka och öva på min balans om vi ändå inte kan rida så fort, så får jag verkligen känna in mig på hur hon rör sig, då jag fortfarande är ny på henne.

Jag är skolad i att man inte ska rida barbacka för mycket, helst inte alls, eftersom en sadel förstås fördelar vikten betydligt bättre. Jag är själv ingen lättviktare heller med mina 80-85 kg (rider en välmusklad frieser som inte verkar reagera alls, men jag har ju ändå tyngd).

Men idag när jag red med sadel för första gången på ett par veckor så märkte jag direkt att mina gamla olater finns kvar. Hon drog åt vänster och jag fick inte med mig henne till högersidan, hon spjärnade och ruskade på huvudet och var allmänt onöjd. Så fort jag reste mig i stigbyglarna i t ex en uppförsbacke fick hon väldigt bråttom, som att hon försökte kasta sig fram och balansera mig. I korthet: all superfin balans och form jag fick barbacka var som bortblåst med sadel. Finns det ett samband?

Kan det ha berott på all barbackaridning den senaste tiden? Jag känner mig mycket mer balanserad den här månaden efter att ha använt manen för att dra mig ner och inte använt tyglarna någonting alls nästan, så att häst har fått gå i en fri form och bara saktat ner/gått åt sidan/aktiverat bakbenen med enbart mina sitshjälper. Idag var hon så mjuk och fin att jag lika gärna hade kunnat rida i grimma, jag skumpar fortfarande i traven men jag skumpar mer mjukt, om man kan säga så. Men det gick 10 min så sprack allt det, hon blev framtung och hade fokus överallt förutom på mig.
Jag önskar att jag kunde ha samma inverkan med sitsen även med sadel, men av någon anledning så faller jag då bara framåt, kommer på tå i stigbyglarna och hästen blir snubblig

Eftersom jag inte är någon stjärna i sadeln och strävar efter att ha en så mjuk hand som möjligt och en häst som bär sig själv, så känns det just nu som att jag rider en häst som har bakbenen hemma i stallet och huvudet i grantoppen. Och jag vägrar fuska genom att ta henne i munnen för att bromsa och samla, jag är så rädd om hennes framåtbjudning och att hon är så mjuk i munnen. Men i sadel så bara fixar jag inte att sitta på henne Då får det bli långa tyglar och mantag och släppa stigbyglarna. Kommer jag aldrig att komma förbi detta stadie?

Hon har gått mycket bättre när jag ridit barbacka, skjutit på med bakbenen, bjudit framåt och självmant erbjudit en lätt kontakt i munnen. Men så fort jag har sadel och stigbyglar så känns allting bara.. stelt. Varför får jag inte samma balans i sadeln?

Törs jag fortsätta rida barbacka för min egen skull? Vi pratar alltså max en gång i månaden.

Jag brukar rida barbacka ungefär en dag i veckan

 

[Kiwifrukt]

Jag red min B-ponny barbacka varenda dag i över två års tid. Nu vägde jag förvisso under 30 kilo vid det tillfället, men ändå. Han tog ingen skada av det. Min nuvarande rider jag inte så ofta barbacka på, men det är mer för att jag inte kommer upp utan pall. Jag har gjort det ett par gånger.