Hur ofta "får" ni vara ute i stallet....

[Norrlänning]

Sv: Hur ofta "får" ni vara ute i stallet....

Kan du påvisa någonstans där jag sagt att någon är bakom flötet?

Jag brukar alltid skriva med glimten i ögat, inte för att såra.

Människor behöver vakna upp ibland och ta för sig av vad livet bjuder, det är så synd att så många inte inser det.

Kan DU påvisa vart jag skrivit att du har det???

 

[Norrlänning]

Sv: Hur ofta "får" ni vara ute i stallet....

Fast jag blir faktiskt lite sårad av din hårda ton. Menar du alltså att även de kvinnor som blir misshandlade i sina förhållanden och stannar kvar oxå får skylla sig själva?

Precis.
Det var det jag syftade på...

 

[SessCa]

Sv: Hur ofta "får" ni vara ute i stallet....

Visst slå näven i bordet, men vill man ha husfrid får man vara lite smidig oxå, dessa små nipppertippor som slår näven i bordet skulle jag vilja se i ett långvarigt förhållande, om de nu gör det. Kvinnlig list (social kompetens har de ju döpt om det till) funkar bäst i längden.

Jisses amalia! Min farmor har genom att sätta hårt mot hårt överlevt ett 50 år långt förhållande. UTAN att blanda in barnvakten.

 

[escodobe]

Sv: Hur ofta "får" ni vara ute i stallet....

Jisses amalia! Min farmor har genom att sätta hårt mot hårt överlevt ett 50 år långt förhållande. UTAN att blanda in barnvakten.

med take på att hon skickat ut sin karl 6 gånger på 15 år, så är nog inte hennes metoder särskligt effektiva

 

[mian1]

Sv: Hur ofta "får" ni vara ute i stallet....

*lånar knapp*

Ibland läser jag på Buke och jag ramlade över denna tråden och kunde bara inte låta bli.

I min värld är män och kvinnor av samma sort. I denna tråden är män av någon annan sort. Onda, usla ynkryggar som inte bryr sig om någon annan än sig själv. ÄR det så? Är det verkligen så många som lever i ett förhållande utan ömsesidig respekt och kommunikation? Och är det alltid mannens fel? Själv har jag aldrig upplevt något liknande.

Ang. att lämna barnet i garaget och bara åka till stallet så skulle jag aldrig göra det. Om jag inte hade något förtroende för min partner så skulle jag inte lämna min bebis bara för att jag ville rida. Är jag fånig och blödig? Skulle inte lämna hunden heller hos någon jag inte litade på skulle ha väl hand om henne. Fast först och främst skulle jag aldrig inleda ett förhållande med en man som inte behandlade mig väl, med respekt och omtanke.

I min bekantskapskrets finns flera par med barn där kvinnan i familjen var den som ville ha barn och mannen gav med sig. Lite som att ge sig på ett tjatande om en egen hundvalp. Sen har det också varit kvinnan som tagit i stort sett hela ansvaret för barnet och mannen har uppenbarligen inte varit mogen att bli far utan blev övertalad. Det måste ju vara en jobbig sits för mannen också?

Man måste inte slå näven i bordet, när man kommit så långt är det ju ofta för sent. Man måste lära sig att kommunicera, att prata om allt och att kompromissa, ta hänsyn till varandra osv.



Jag är nästan alltid bebislös i stallet. Förutom när jag fodrar mitt på dagen. Maken är nästan alltid bebislös när han har fotbollsträning om det inte är så att jag jobbar extra (fotbollstränaren är barnvakt och joggar runt med barnvagnen på planen ) Vi har lika mycket egentid var, utan att vara petnoga. Sen har vi också en massa tillsammans-tid, som är minst lika viktig.

 

[CarolaLind]

Sv: Hur ofta "får" ni vara ute i stallet....

Fast jag blir faktiskt lite sårad av din hårda ton. Menar du alltså att även de kvinnor som blir misshandlade i sina förhållanden och stannar kvar oxå får skylla sig själva?

Jag menar att alla kan, och bör ta ansvar för sitt eget liv, inte lasta andra för att det inte funkar. Och ja, då har jag varit i ett destruktivt förhållande själv där jag lärde mig ganska mkt om detta.

Jag känner till den onda cirkeln som uuppstår, men jag har också funnit vägen ut genom att ta tillbaka det som var mitt.

Jag har haft många och svåra situationer på mkt nära avstånd i familjer så jag vet vad jag pratar om rent generellt, och jag vet också att det går att bryta situationerna och hitta tillbaka till sitt jag, men det är mkt lättare att vara ett offer och bli omhändertagen.

Missförstå inte de raderna nu bara för att ni retar er på vad jag skriver, ingen har sagt att det är lätt, men det går, och jag beundrar alla individer, kvinnor som män som inser sitt eget värde.

 

[ancan]

Sv: Hur ofta "får" ni vara ute i stallet....

Det är lätt att ta illa vid sig när man befinner sig i en situation där man känner sig lite maktlös... samtidiht så förstår jag CarolaLinds tänkande, ibland behövs det en liten"spark" i ändan för att man ska vakna upp... och den sparken delas ut av vänskap,till hjälp,ingenting annat.

Jag har ju "alltid" varit själv med mina barn, och dom har varit med mig i stallet sedan dag1 i princip. Har man inget val så fungerar allt, och snart får man in rutin i det hela oxå...

Men i ditt fall finns det ju en pappa som borde ta sitt ansvar, han borde verkligen ha en liten spark, så han lär sig att ta hänsyn och respektera dina känslor och behov också...

Att prata med honom antar jag du försökt X antal ggr, utan större framgång?!? Så då är det nog bara att börja ställa lite krav.
Sluta fråga OM du kan åka till stallet, säg istället att då SKA jag åka till stallet, så han vet det. Ta för dig litemera, du är absolut ingen sämre mamam för det, snarare tvärtom, man måste må bra för att orka vara en bra mamma!!!

Jag tillhör de personer som aldrig skulle be,kräva eller krusa, då gör jag hellre sakerna själv, och det är egentligen ett uruselt sätt, för då får man inget riktigt samarbete i familjen...

Som jag ser så står du i ett av livets omtalade vägskäl just nu, och du måste välja vilken väg du ska gå åt. och det är bara du som kan välja... sedan får vi hoppas att din kille välje att slå följe med dig,och erat barn även i fortsättningen!!!

 

[CarolaLind]

Sv: Hur ofta "får" ni vara ute i stallet....

Ja det kan bli lite väl "Rakt" När jag skriver men det är alltid med personens bästa för ögonen och med en varm hand på axeln, det är hemskt att se så många individer lida och missa så mkt av det verkliga livet,

När jag säger "Ryck upp er tjejer" Menar jag det med varenda stavelse men jag säger det inte spydigt, långt ifrån, även om det i känsliga situationer och diskussioner förmodligen verkar så.


Jag vet att det går! Jag vet att man kan! Jag vägrar tro att det inte finns några val.

Även de mest utsatta kvinnor och män har val. Men det är alltid tryggare (Tror man) att stanna i relationer även om de är av destruktiv art.

Man vet ju inte vad som finns på andra sidan, det man lever i här och nu har man ju i alla fall till en viss del lärt sig leva med.

 

[magsun]

Sv: Hur ofta "får" ni vara ute i stallet....

Sluta fråga OM du kan åka till stallet, säg istället att då SKA jag åka till stallet, så han vet det. Ta för dig litemera, du är absolut ingen sämre mamam för det, snarare tvärtom, man måste må bra för att orka vara en bra mamma!!!

Jag jobbar inom skolan och var en gång på en föreläsning om barnuppfostran. Den var mest riktad till föräldrar och han sa att när man ser på sig själv och sina behov så kan man tänka sig som en cirkel. När man är ensam är man jag i hela cirkeln. Träffar man en partner, så blir man till hälften parner och till hälften jag. Får man senare barn, så blir man till en tredjedel mamma, en tredjdel partner och en tredjedel jag. Man kan alltså aldrig bli varken mer eller mindre, eller rättare sagt SKA inte. Man MÅSTE få tid för sig själv för att orka vara en bra partner och en bra mamma!

Par där man lever endast för varandra eller endast för barnen är nog ganska sköra. Vad händer den dagen barnen är utflugna???

 

[athena]

Sv: Hur ofta "får" ni vara ute i stallet....

Jag tillhör de personer som aldrig skulle be,kräva eller krusa, då gör jag hellre sakerna själv, och det är egentligen ett uruselt sätt, för då får man inget riktigt samarbete i familjen...

Intressant . Sån är nämligen jag också och det är en av de saker jag kommit till insikt om att jag måste förändra. För att få familjelivet att funka alltså.

 

[Britta68]

Sv: Hur ofta "får" ni vara ute i stallet....

Sluta fråga OM du kan åka till stallet, säg istället att då SKA jag åka till stallet, så han vet det. Ta för dig litemera, du är absolut ingen sämre mamam för det, snarare tvärtom, man måste må bra för att orka vara en bra mamma!!!

Jag tillhör de personer som aldrig skulle be,kräva eller krusa, då gör jag hellre sakerna själv, och det är egentligen ett uruselt sätt, för då får man inget riktigt samarbete i familjen...

Män har ett annat sätt att uttrycka sig än kvinnor. Vi kvinnor kan tex säga " Det skulle behöva dammsugas" med tanken att mannen skall haka på och göra det….medan mannen tar den kommentarer bokstavligt dvs, visst, jo det skulle säkert behövas, men han tar det inte som att HAN skall göra det. Så jag har börjat säga: "kan du dammsuga" istället…..ibland med många utropstecken efter.

Kvinnor vill ofta också förankra beslut dvs fast vi redan har beslutat oss för en sak så går vi och diskuterar saken "skulle vi kunna göra så?". Männen tar det bokstavligen: aha, hon har ännu inte bestämt sig! Medan vi ju bara ville bolla saken litet innan vi talar om vad vi bestämt.
Nu gäller detta säkert inte alla män, men vågar ändå påstå att det gäller ganska många, efter 10 års äktenskap och 13 år på en mycket mansdominerad arbetsplats, varav fyra år som chef…..

 

[ancan]

Sv: Hur ofta "får" ni vara ute i stallet....

Intressant . Sån är nämligen jag också och det är en av de saker jag kommit till insikt om att jag måste förändra. För att få familjelivet att funka alltså.

Vi är nog ganska många som är sådana...tack och lov så har jag en livskamrat som inte tillåter mig att vara sådan alltid ...och vet ni vad,jag älskar att bli behandlad som "liten och svag" emellanåt, att inte alltid behöva vara stark och rejäl... fast bara en kort stund

 

[ancan]

Sv: Hur ofta "får" ni vara ute i stallet....

Ja det kan bli lite väl "Rakt" När jag skriver men det är alltid med personens bästa för ögonen och med en varm hand på axeln, det är hemskt att se så många individer lida och missa så mkt av det verkliga livet,

När jag säger "Ryck upp er tjejer" Menar jag det med varenda stavelse men jag säger det inte spydigt, långt ifrån, även om det i känsliga situationer och diskussioner förmodligen verkar så..

Jo, när man är nere på botten, så är det svårt att orka lyfta huvudet och se solen ovanför...
Och då är det lätt att bara ha ett negativt tänkande, så ord sagda i vänlighet blir ofta tolkade som "hårda"...

Jag vet att det går! Jag vet att man kan! Jag vägrar tro att det inte finns några val...

Du är inte precis ensam om det :smirk: Det tar bara olika lång tid att komma till det där vägskälet...

Man vet ju inte vad som finns på andra sidan, det man lever i här och nu har man ju i alla fall till en viss del lärt sig leva med.

MAN VET ALDRIG HUR MYCKET MAN KLARAR AV OM MAN ALDRIG VÅGAR PROVA!!!

 

[Basilika]

Sv: Hur ofta "får" ni vara ute i stallet....

Faktiskt varje dag.
Min make tar gladeligen hand om både mockningen av två boxar SAMT passar våra 4 barn medan jag rider....
Har jag tur, eller??????

Nej, det är skicklighet
Innan man skaffar barn med någon måste man noga reda ut så man är säker på hur det ska gå till efter man fått barnen.

Enklaste sättet är helt enkelt att fråga rätt ut. Vet man inte får man ha en himla tur att man hittat en så pass jämställd man. Passa samtidigt på och lämna in några lottokuponger

 

[Jane_Done]

Sv: Hur ofta "får" ni vara ute i stallet....

Män har ett annat sätt att uttrycka sig än kvinnor. Vi kvinnor kan tex säga " Det skulle behöva dammsugas" med tanken att mannen skall haka på och göra det….medan mannen tar den kommentarer bokstavligt dvs, visst, jo det skulle säkert behövas, men han tar det inte som att HAN skall göra det. Så jag har börjat säga: "kan du dammsuga" istället…..ibland med många utropstecken efter.

Kvinnor vill ofta också förankra beslut dvs fast vi redan har beslutat oss för en sak så går vi och diskuterar saken "skulle vi kunna göra så?". Männen tar det bokstavligen: aha, hon har ännu inte bestämt sig! Medan vi ju bara ville bolla saken litet innan vi talar om vad vi bestämt.
Nu gäller detta säkert inte alla män, men vågar ändå påstå att det gäller ganska många, efter 10 års äktenskap och 13 år på en mycket mansdominerad arbetsplats, varav fyra år som chef…..

Fast vem ska anpassa sig? Jag är ganska matt på att det är kvinnan som ska ändra stil, framförallt om vi pratar om förhållanden. Och jag har heller ingen lust att vara arbetsledare åt min livskamrat.

Jag menar, om män kan vara analytiker på en mängd områden i världen och tolka det finstilta, i säg ett politiska tal så borde de också kunna förstå: "Titta ett fik." Om de bara vill.

 

[escodobe]

Sv: Hur ofta "får" ni vara ute i stallet....

.

Ang. att lämna barnet i garaget och bara åka till stallet så skulle jag aldrig göra det. Om jag inte hade något förtroende för min partner så skulle jag inte lämna min bebis bara för att jag ville rida. Är jag fånig och blödig? Skulle inte lämna hunden heller hos någon jag inte litade på skulle ha väl hand om henne. Fast först och främst skulle jag aldrig inleda ett förhållande med en man som inte behandlade mig väl, med respekt och omtanke.
.

Herregud. har man en pappa till barnet som man inte vågar lita på att den kan ta hand om barnet ordenligt, så ska ma inte stanna kvar Då tar man banen och begär esild vårdanad.
Dessutom udnrar jag hur man är funtad i huvudet om man skaffar barn med en sådan

 

[Tokmaja]

Sv: Hur ofta "får" ni vara ute i stallet....

Har inte läst alla kloka svar :smirk: , men jag svarar på orginalinlägget .

Hur ofta jag FÅR vara i stallet.
Ja, jag MÅSTE till stallet varje dag, det är ingen som mockar eller motionerar mina hästar åt mig, tyvärr ibland :smirk: .
Så han får helt enkelt finna sig i att jag försvinner nån timma varje dag, ja vissa dagar mockar jag bara och då tar det en halvtimma.

När vi köpte hus fick vi det så bra att mina hästar står uppstallade hos mina föräldrar 800m bort från oss, och gubben har ett dubbelgarage där han kan meka.
Sonen somnar runt 19 och efter det kan gubben vara i garaget, han tar med sig babyvakten ut så hör han honom hela tiden, tar ju typ 20 sekunder att springa in.
Det är helt perfekt.

Vi behöver bägge egen tid, vi är mycket sådana som personer att vi vill ha vår egen tid och verkligen behöver den.
Ofta tar jag med sonen till stallet också, eller rättare sagt, till mormor och morfar då som får agera barnvakter ! perfekt! Sonen är lycklig över att få full uppmärksamhet i 1-2 timmar, gubben får meka med vad han vill den tiden och jag är i lugn och ro i stallet .

Vi pratade om det här mycket innan vi skaffade barn, eller innan vi blev med barn heter det kanske... och var helt överens om att vi var tvingade att se till att bägge fick sin tid. Nu var det svårare i verkligheten än när vi pratade om det, och det kommer garanterat att bli svårare nu när vi snart får ett barn till.
Dessutom är min ena häst gammal och gubben grymtar lite surt om att jag tänker skaffa en ny häst när den gamla faller av pinn, det är inte så populärt men han inser att det inte är någon idé att bråka om det, för jag kommer att göra det i alla fall.

 

[Tokmaja]

Sv: Hur ofta "får" ni vara ute i stallet....

Liten trådnappning här:
Min gubbe är helt inne på att jag inte får/ska ta med bebbis till stallet de första 2-3 mån pga bakterierier osv... Men hur farligt kan det vara? När tog ni ner bebbis till stallet första gången?
Jag tycker inte det är sådan stor risk men jag vet inte säkert. Om man tar med bebbis så ligger ju h*n och sover *hoppas* under tiden jag tillbringar säg 30-50 min med hästen inkl mockning osv

När sonen var liten tog jag promenader till stallet och då sov han -förhoppningsvis- under hela tiden jag mockade.
Han var med från de första dagarna och ännu idag (han är 3 nu).
Jag har testat att rida i hagen meddans han sov i vagnen, men det funkade inge bra, för så fort jag kom upp så vaknade han..
Så när han var liten så "bara" mockade jag ev pysslade lite med hästarna i stallet OM han sov så länge, så att jag snabbt kunde avbryta om han vaknade.
Risk för vad menar du?
Skulle ju inte ha barnvagnen på stallgången om jag inte kunde ställa den "säkert" tex, om den sen heller inte står i vägen för någon häst finns det väl ingen risk med att ha med barnet i vagnen i stallet, tryggare att ha dem där än runtspringandes senare :smirk: då kan man få jaga dem överallt!!!

 

[Britta68]

Sv: Hur ofta "får" ni vara ute i stallet....

Fast vem ska anpassa sig? Jag är ganska matt på att det är kvinnan som ska ändra stil, framförallt om vi pratar om förhållanden. Och jag har heller ingen lust att vara arbetsledare åt min livskamrat.

Jag menar, om män kan vara analytiker på en mängd områden i världen och tolka det finstilta, i säg ett politiska tal så borde de också kunna förstå: "Titta ett fik." Om de bara vill.

Tja, var går gränsen mellan att anpassa sig och att göra sig förstådd? Jag har nog ändrat stil under de år jag jobbat just mest med killar, har blivit mycket mera direkt och rakt på sak. Kanske är det anpassning men jag vill ju bli förstådd och få saker gjorda, och har lärt mig att det funkar bäst så. Är det då så fel?

För att komma tillbaka till ursprungstråden så anser jag, precis som någon redan skrev, att tjejn ifråga inte skall fråga OM hon får åka till stallet, utan istället bara deklarera att hon SKA.

 

[Jane_Done]

Sv: Hur ofta "får" ni vara ute i stallet....

Att människor ska förstå varandra och kommunicera är ju grundläggande för mänskligheten. Jag ville bara uppmärksamma det faktum att det ena könet verkar anstränga sig mer för att förstå det andra än vice versa.

Visst vore det trevligt om resten av världen låg i som sjutton för att lära sig svenska? Det skulle liksom vara så lätt att resa runt i världen. Det skulle också berätta för mig att svenskar var väldigt viktiga och jag skulle inte behöva anstränga mig med att lära mig andra språk.

Men det här var bara en liten utvikning, jag ville bara konstatera faktumet och kanske bidra till vi tänker till ett extra varv.

I konsekvensens namn skulle jag kanske rekommendera mannen i förhållandet att lära sig lyssna in bättre, förstå och tolka sin partners önskningar. Om inte annat riskerar han väl att förlora sin partner. I förlängningen i alla fall.