Hur mycket klarar man som nyförlöst?

[floggingmolly]

Ja, självklart är det individuellt, så frågan kanske är helt onödig?
Men om man tänker sig att det inte blir några allvarliga fysiska eller psykiska komplikationer (jag menar, kan man inte gå ur sängen, så kan man ju inte gå ur sängen...), hur mycket har ni klarat att göra efter några dagar/någon vecka efter förlossningen?

Jag planerar att fortsätta plugga, om jag kan, och funderar på hur mycket ork det finns till det. Då pratar vi två timmar två ggr i veckan, ca. Ibland mer, ibland mindre, men inga heldagar.
Ibland tänker jag "Nej gud, det kan ju inte gå!!" och då funderar jag på de som har barn sedan innan och sen kommer hem från förlossningen, man måste ju trots allt klara av att göra något annat än att bara sitta still i en soffa då?

I ärlighetens namn lägger jag inte jättemycket tid på mina studier, det går bra ändå, så även inräknat hemstudier är det långt från heltid vi pratar om. Tanken är också att pappan ska ta första tidens ledighet, så han är ju ett stort stöd, det är alltså inte bara jag, barn och studier i en hel röra

Men, jag vill ändå gärna höra vad ni har klarat, hur mycket aktiva ni varit, hur jobbigt det varit, ja... allt

 

[Madick]

Min plan den här gången är att vara helt fl i en vecka och sen köra igång att jobba 2h/dag, då via telefon och mail (typ telefontid). Men är det första barnet kan det vara körigt, det är mitt tredje och jag känner mig rätt cool, men jag kommer ihåg hur vilse jag var med första, då hade jag inte fixat nånting!

 

[WBanna]

Jag fick mitt första och enda barn förra året. Det kändes som att jag hade hur mycket tid som helst. Han var en jättesnäll och glad bebis, och den första perioden så sover dom ju jättemycket. Man kan ju bli lite trött när man måste amma flera gånger varje natt, men jag passade på att sova lite samtidigt som Felix sov och sen när han sov igen så gjorde jag alla "måste-grejer" osv. Så om du får en frisk och glad bebis, så tror jag inte att du kommer att ha några problem alls med att plugga, bara du kan anpassa dig efter bebisens tider.

 

[Bexzor]

Charlotte perelli stod på scenen 2 dagar efter förlossningen
Laila Bagge var åter i Idol juryn veckan efter hennes förlossning

Jag började plugga halvtid när sonen var 2 månader (nu är han snart 5 mån). Det är mitt andra barn, det första barnet går i skolan. Jag försöker studera på fm när skrutten sover men även vissa kvällar/helger när hans pappa är hemma från jobbet. Jag tycker inte att det är värst jobbigt, och hade kunnat börja studera tidigare men ville invänta tills vi fick lite i hemmet.

Jag studerar hellre än plöjer igenom massa serier o dylikt som jag tyvärr gjorde med första barnet. Man har massa tid över ibland, mindre ibland. Allt beror på barnet och hur man planerar tiden.

 

[Teilani]

Svårt att säga, rent kroppsligt pallar man ju oftast rätt bra. Ta hand om djuren och hugga ved gick bra nån vecka efter förlossningen. Däremot var jag rätt mör i huvudet eftersom sonen inte sov mer än två timmar i sträck första fem månaderna, och jag kan inte sova på dagen. På helgerna avlastade pappan så jag kunde sova lite längre på morgonen. Försökte gå en distanskurs, men de hade flera timmars videoföreläsningar i veckan och jag kunde inte koncentrera mig på vad som sades.

 

[Mirtai]

Jag födde visserligen med snitt så kroppsligen hade jag ont i snittet en vecka ungefär och klarade inte särskilt mycket fysiskt arbete.

Mentalt tyckte jag det gick över all förväntan, men så har jag en väldigt snäll bebis! Han är nu 3 månader och hänger med på allt jag gör. Det blir ridlektioner (jag har lite elever som jag tränar), möten och sociala aktiviteter. Tycker att det var lite segt i huvudet i början men det berodde på hormoner och att det är en stor omställning att få barn.

Däremot kände jag i början att jag inte ville göra mer än att ligga på soffan och gosa med bebis. Men det var ju vad jag kände och inte beroende på att jag inte klarade mer.

Nu är Axel 3 månader och jag skulle utan problem kunnat plugga!

 

[DarkInNight]

Jag var nog 'ledig' en eller två dagar sen fortsatte jag med C-uppsatsen vi skrev på.
Dottern följde med eller så träffades vi hemma hos oss.

Så visst går det men inget jag rekommenderar eller vill göra om.

 

[LadyCovergirl]

Jag gjorde seminarieuppgifter hemma omgående och körde seminarier när dottern var en vecka gammal. När hon var tre veckor gammal skrev jag en 8-timmarstenta.
Stallet var jag i samma dag som vi kom hem. Dock var det rätt enkelt eftersom hästarna gick ute dygnet runt så den huvudsakliga uppgiften var att kontrollera så vattenkaret fungerade

 

[susanne]

Om bebisen inte tar nappflaska så är det svårt att vara ifrån den så länge som det krävs för två timmars studier. Bebisar är jätteolika. Vissa sover långa perioder andra korta tupplurar bara. En del vill alltid vara i famnen, andra kan ligga själva. en del skriker mycket andra är tysta.
Min dotter vill bara somna i famnen, och vaknade så fort man la ner henne från hon var några veckor. Hon var ofta vaken på nätterna, och sov bara kortare stunder på dagen, så jag var ganska trött ibland.

 

[Mustasukka]

Jag tänker att det mesta hänger på hur bebisen är. Har man en gnällig/skrikig bebis som bara vill suga på bröstet är det svårt att få något gjort. Får man en bebis som äter och är sen nöjd ett par timmar är det inga problem att få nånting gjort.

Jag har orkat leva som vanligt dagen efter förlossning efter alla 4 barn.
Efter nr 3 var jag hemma och möblerade om 8 h efter förlossningen.

 

[floggingmolly]

Tack för alla svar. Känns hoppfullt! Självklart beror det mkt på barnet, men mycket skall ju en far kunna sköta hoppas jag.
Vi får se, inget är skrivet i sten men man kan ju ha en plan!

 

[thoora]

Rent fysiskt var jag fit for fight direkt efter förlossningen. Adrenalinpåslaget gjorde mig dessutom ganska speedad första dygnet, vilket inte var någon höjdare då vi låg inlagda. Efter tre dygn kom den klassiska hormonvågen (tredagarsgråten brukar man ta upp på föräldrautbildningen) och jag som i vanliga fall är en ytterst rationell människa var beredd att sälja av samtliga hästar och avsluta allt annat som kunde stjäla tid från att, ja... Titta på bebisen? Min make föreslog milt att vi kanske kunde vänta med några större beslut tills jag var mer i balans.

Men precis som du är inne på är det nog helt individuellt. Alla blir inte så uppfyllda av sina hormoner som jag, men förlossningen kan innebära mer fysiska sviter som begränsar en. För att inte tala om vad sömnbrist och all allmän osäkerhet jag tror de flesta förstagångsföräldrar känner kan göra med en. Var öppen för att fortsätta plugga om du vill det, men fungerar det inte av en eller annan anledning så är det kanske inte hela världen med en paus heller?

 

[floggingmolly]

Det har du rätt i, jag bara vill så gärna avsluta pluggkapitlet i mitt liv. Men lika gärna påbörja barnkapitlet.
Klassisk "både ha kakan och äta den"!

 

[Miks]

Nu kanske jag är en partykiller och säger emot alla andra men det blir en motvikt iallafall!

Jag var ett helt trasig efter förlossningen. Och då menar jag inte att jag gick sönder utan jag var helt slut som människa.
Jag orkade ta min första promenad efter en månad. Jag stod i duschen och grinade varje gång jag skulle kissa i de första tre veckorna. Jag sov lika mycket som sonen. Alla bilder vi har den första månaden ligger jag och sonen och sover tillsammans.

Jag blev mig själv igen och kunde börja fungera efter ungefär 3 månader. Då fick jag en bröstinfektion

Jag hade ALDRIG kunnat plugga, jobba ett par timmar, fixat hästar eller möblera om. Då hade jag dött på kuppen Men jag beundrar er som kan/kunnat

Som sagt väldigt individuellt. Nu fick du en motviktshistoria!

Mvh Miks

 

[jerseyko]

Jag orkar massor, och känner mej otroligt pigg efter en jobbig graviditet. Det är 3e barnet och hon är supersnäll.

Men jag vill inte. Den här tiden är så kort.

 

[oz_joj]

Men jag vill inte. Den här tiden är så kort.

äntligen! Vi skaffar barn men är uppslukade av allt annat. Helst ska de in på förskolan vid ett för de behöver stimuleras, vi vill ha egentid, vi behöver våra jobb, etc. Ta vara på tiden, den kommer inte igen.

 

[floggingmolly]

Jag håller verkligen med, tiden med småbarn är oerhört kort och de växer fasansfullt snabbt! Men, nu blir det ju min sambo som får första kvalitetstiden (ja, jag är ju inte borta heltid heller som många pappor är f.o.m tionde dagen). OM det blir under terminstid, vill säga.
Sen vill jag vara hemma, herregud ja!

@Miks tack för att du delar med dig, motvikt behövs

 

[Emor]

Och jag planerar att göra just det, plugga och ha bebis. Vår är beräknad i höst, och då kommer jag vara mitt inne i terminen. Min plan är att fortsätta, jag har ännu inte haft några större bekymmer med pluggandet, utan det har gått oförskämt enkelt, och därav räknar jag med att jag kan göra både, ha bebis och plugga. Maken kommer vara hemma och vara fl ledig, vilket vi båda tycker känns bra. Förra gången började jag jobba då dottern var 5 månader, för att jag inte fixade att gå hemma, och då gick vi omlott jag och maken och syntes aldrig. Så som schemat lär se ut till hösten kommer vi ha massor med tid tillsammans. Vårterminen kommer ev bli lite tuffare, men då kommer bebis vara 3 månader också, och förhoppningsvis har vi då fått lite rutiner, och om det inte fungerar får man omvärdera då. Ser det inte som konstigare än vi gjorde sist, jag planerade att vara hemma ett år, men efter 4 månader klättrade jag på väggarna och vi fick lägga om planerna så att jag kunde börja jobba igen.

 

[floggingmolly]

Tack @Emor , kul att höra!
Blir jätteglad för alla som delat med sig, både med solskenshistorier och motvikt.

Däremot så inser jag ju att vi kanske kommer bli ifrågasatta, om jag nu är fysiskt och psykiskt fit for fight för att kunna gå till skolan. Hur kommer det sig att man inte automatiskt undrar varför papporna inte vill ta vara på tiden och umgås med sina barn när de går tillbaka till heltidsjobb direkt?

OM det går, så är det ju så att med sambon hemma heltid och mig hemma mestadelen av tiden, så får vi ju väldigt mycket tid ihop alla tre.
Fast som sagt, kan man inte, så kan man inte. Då är det ju omvärdering som gäller.
Kanske låter graviditeten vänta på sig och tajmar sommarlovet. Eller uppsatsterminen. Eller efter examen.... Det vet vi ju inte

 

[DarkInNight]

I mitt fall var sambon den som tog ut föräldraledigheten till största delen medan jag pluggade (sista terminen på utbildning). Men med dotter som ammades varannan timme dygnet runt var ju även jag rätt låst.
Efter två månader kunde hon dock dricka ur flaska så jag kunde pumpa ur om jag skulle iväg. Är dock inte superkul att sitta på en högskoletoalett och pumpa ur men det gick ju det med.

Men som någon sagt, tröttheten...
Både ständig trötthet och ständig stress gjorde att vi missade symptomen som ett halvår senare visade sig vara en rätt rejäl gravid/förlossningsdepression.

Men lugnt plugg med närvarande sambo, absolut. Inget är omöjligt, men var försiktig bara.
Så här i efterhand önskar jag att JAG valt annorlunda och skjutit upp sista terminen helt