Hur mycket förändras "världen" egentligen!?

[rubytoo]

Sv: Hur mycket förändras "världen" egentligen!?

Uhm, jo, det är klart jag kan veta att alla föräldrar inte känner en kärlek som ingen som inte har barn kan förstå, eller att om man har barn är inget annat viktigt. Eller menar du att alla jag känner ljuger för mig?

Oavsett hur jag själv kommer att känna det när jag har barn, så kvarstår ju alla dessa mammor som inte känner så. Även om jag skulle få någon sorts knäpp och helt plötsligt hädanefter tycka att barnet var det enda som betydde ngt för mig, så innebär ju inte det att alla mammor känner så, eller hur? Alltså kan jag faktiskt veta att det är så att alla mammor inte känner det du känner, eftersom jag känner till många mammor som inte gör det. Din tes att alla känner som du är alltså redan motbevisad. Vad jag känner eller inte känner är irrelevant, och skulle bara göra samplet marginellt större.

Man kan inte leva som innan när man blir sambo, man kan inte leva som innan när man byter jobb, man kan inte leva som innan när man skaffar häst, man kan inte leva som innan om man blir sjuk - barn är inte det enda som förändrar livet så att det inte blir som innan. Visst kan det vara så för vissa, men långt ifrån alla.

För dem som inte kan få barn är det dessutom rätt tråkigt att höra uttalanden i stil med att barn är såååå underbart, folk som inte har barn kan aldrig förståååå. Nä, och folk som inte bor i stan kan inte förstå hur det är, och folk som inte har djur kan inte förstå det, och tusen andra saker. Man kommer aldrig kunna förstå allt här i livet, för man kan inte uppleva allt.

Fast att få barn kan ju knappast jämföras med att byta jobb eller att bli sambo

Du har en reaktion i kroppen när du får barn lite annorlunda.

jag kan villigt erkänna att dina ord lika bra kunde varit mina för ca 5 månader sedan, även veckorna innan jag fick barn var jag övertygad om att jag skulle leva mitt liv som jag gjort. Nu försöker jag dra ner på antalet hästar och nej den där tävlingen är inte viktigast längre etc etc

 

[Mabuse]

Sv: Hur mycket förändras "världen" egentligen!?

Men det där kan ju lika gärna hända när man byter jobb också. Jag var t ex fast övertygad om att när jag var klar med min examen skulle jag satsa mer på ridningen, men med det jobb jag har så har det blivit mindre viktigt, jobbet är viktigare. Eller när man träffar partner. Jag lever inte alls likadant nu som gift som jag gjorde när jag var singel.

Man förändras ju hela tiden, barn är inte det enda som kan förändra livet.

Jag är helt övertygad om att mitt liv kommer bli annorlunda när jag får barn. Mitt liv blev också annorlunda när jag började jobba med det yrke jag har nu, mitt liv blev annorlunda när jag träffade min man, mitt liv blev annorlunda när jag flyttade till Ryssland - det är rätt många saker som har lett till att mitt liv förändrats under årens lopp. Jag räknar med att barn kommer att vara en av de sakerna.

 

[Brandgul]

Sv: Hur mycket förändras "världen" egentligen!?

Fast jag får nog hålla med Fanny, äldre barn kräver mer av en på ett annat vis.

Gira

Jo men nu var det en som skrev att hens föräldrar inte låtit sitt liv kretsa kring sina barn osv. Jag orkar inte leta upp inlägget, men att de inte lade sig i allt i barnens liv heller. Där tyckte jag att det var skillnad på att vara 4 månader, 14 månader, 14 år eller 24 år.

Är man 4 månader kretsar hela livet kring barnet eftersom det behöver omvårdnad hela tiden. Är det inte den ena förälderna så är det den andra som passar barnet. Eller så får föräldrarna engagera en annan person. Men allt måste planeras. Någon måste sköta om barnet hur man än vänder och vrider på det och det är föräldrarna (förhoppningsvis) som måste se till att barnet får omsorg på något vis.

Skulle en trettonåring behöva lika mycket omsorg som en fyra månaders bebis så får man assistent.

Jag förutsätter att man inte engagerar sig mindre i sina barn bara för att de blir älre, förhoppningsvis skaffar man barn för att man vill ha dem för hela livet. Men samma krav på omsorg dygnet runt behövs inte.

När man är 13 år kan man själv ligga och läsa en bok eller gå upp och ta en smögås på morgonen. De flesta föräldrar behöver inte gå upp i ottan på sina lediga dagar som man kan behöva göra med en bebis osv.

Vi är väl alla överens om att barn tar tid oavsett ålder, men på olika sätt. Vi tenderar väl alltid att tycka att åldern de är i just nu är den jobbigaste?

 

[hindalhunned]

Sv: Hur mycket förändras "världen" egentligen!?

Nu har jag inga barn ännu men jag tror att det går att kombinera med de intressen som jag har, pappan måste ju vara hemma några kvällar i veckan också.

 

[cirkus]

Sv: Hur mycket förändras "världen" egentligen!?

Det bästa är om man har några personer i sin omgivning som man vet gärna ställer upp som barnvakt. Det kan vara sambon (förutsatt att man inte delar hobby) mor och farföräldrar (brukar vara lättast )

Jag förutsätter att i det här fallet är sambon någon annan än den andra föräldern, för annars tycker jag att du är kraftigt ute och cyklar. En förälder kan inte vara barnvakt till sitt eget barn.

 

[ako]

Sv: Hur mycket förändras "världen" egentligen!?

Amen!! JAg tänkte det samma men skrev det aldrig. Jag får allergiska utslag när någon ska "fråga om maken (alltså barnets far) kan vara BARNVAKT".

Riktigt illa är det ju om mor- och farföräldrar är mer intresserade av att lägga tid på barnet än vad den andra föräldern är, men det förekommer ju...

Jag har en bekant vars sambo träffar deras son kanske en kväll i veckan och lite på helgerna. Sambon har eget företag och jobbar över mycket (TROR inte det är med kniven på strupen ekonomiskt , utan mest för att han gillar sitt jobb), och en kväll i veckan (en av de två han inte jobbar över) spelar han Korpfotboll. Sådär kul...

 

[Breccia_]

Sv: Hur mycket förändras "världen" egentligen!?

Jag tycker lite tvärt om, sen jag fick barn har de andra mindre tid hehe... Jag har alltid levt ett ganska hektiskt o snabbt liv med mycket som händer etc. Jag har barn, häst, hund, katt och ett socialt liv jag försöker hålla uppe. Faktiskt så är det oftare mina vänner som ställer in än vad det är jag som gör det att ses Sen är jag inte bäst på att komma ihåg saker så man kan väl säga att det är lika mycket alla inblandades fel. Men jag har en jävla tur för jag har ett grymt bra socialt nät närmast mig, i stallet finns det alltid någon som ställer upp o håller ett öra på Lykke, tränar jag tar min tränare med vagnen ner och har henne där med sig, alltså jag har verkligen verkligen tur med allt det där.
Men det enda som är tycker jag är att man måste hitta ett sätt som passar en själv, jag åker till stallet på mornar/f.m. varje dag för då sover Lykke och då hinner jag med. Vill jag vara bara Sara har hon en mormor eller morfar som gärna passar henne så det funkar alltid.
Sen gör jag ju inte alltid massor, utan Lykke för tre dagar som är helt fria typ så hon bara får vara hemma och leka, antingen med morfar eller mig och en helgdag med mormor typ.
Så jag måste nog säga att jag inte är en sån typ av mamma som en del nog blir hahaha, jag har inte ändrats mycket mer än att jag inte går ut etc men det gjorde jag inte direkt innan heller men jag gör ju mycket!
Anledningen till att jag använder barnvakt är ju att Lykkes pappa inte är inblandad i det hela och det blir ju lite mer krävande så jag får hjälp av mina föräldrar som avlastar mig.
När hon blir äldre kommer hon få vara hos sina kusiner etc också det tror jag hon kommer gilla faktiskt.
Så jag har eg inte ändrat så mycket, min häst rids av en duktig tjej två gånger i veckan för att jag inte vill att alla ska hjälpa mig alltid med Lykke, då får jag dåligt samvete. Men jag får lixom alltid hjälp

 

[Mitten]

Sv: Hur mycket förändras "världen" egentligen!?

Amen!! JAg tänkte det samma men skrev det aldrig. Jag får allergiska utslag när någon ska "fråga om maken (alltså barnets far) kan vara BARNVAKT".

Jag vet att många hatar det uttrcket men jag har nog använt det både om maken och mig själv . Typ, 'jag tar barnvakten om du åker och fixar det där'. Eller, oftast uttrycker vi det som 'barnansvaret', för det måste ju någon ha vad man än kallar det. Många som speciellt skriver barnvakt menar nog mer personen som har ansvaret för barnet.

 

[mino]

Sv: Hur mycket förändras "världen" egentligen!?

Sluta skrämmas...! Nu känns det som om jag vill starta en ny tråd på temat "Hur mycket förändras världen när man har tonåringar egentligen?!" Annars citerar jag Brandguls träffsäkra svar: "Skulle en trettonåring behöva lika mycket omsorg som en fyra månaders bebis så får man assistent."

 

[Brackan]

Sv: Hur mycket förändras "världen" egentligen!?

Från min egen erfarenhet: Ja världen förändras totalt!
Jag var helt inställd på att jag skulle minsann ha kvar häst och leva som vanligt efter att jag fått barn.
Under föräldraledigheten var det inga problem, då är man ju med sitt barn dygnet runt och tar sig gärna iväg några timmar per dag.
Men sedan: att jobba då man är borta hela dagen och knappt träffar sitt barn för att man dessutom skulle till stallet varje dag, det blev för mig outhärdligt. Dessutom är det ett himla trixande för att få ihop schemat med hämtningar och lämningar och det är rätt skönt att slippa att dessutom ha massa schemalagda foderpass.
Barnen är små så himla kort tid, och jag vill inte att småbarnsåren bara ska "klaras av" utan jag vill hinna njuta av barnen. Så hästen blev såld och sen dess har jag ridit 2 dagar per vecka istället vilket fungerar utmärkt.

Döm inte mammor som "ger upp allt". Det är en kort tid som man är det viktigaste för ens barn, sen skaffar dem ett eget liv med kompisar och egna intressen och då kan man lätt ta upp sitt eget intresse igen.

Ett intressant inlägg, tycker jag. Så kan det också vara.

Jobbar båda heltid, 8-17. Hyfsat lång restid. Ska man sen kombinera hämtning/lämning på dagis. Hinna umgås med barn och sambo, ja då är det inte så lätt...Sambon har ju kanske också intressen han vill utöva som inte går när man har barn med. Du kan inte ha med dig en tvååring till stallet för att ge dig ut rida...

Själv har jag kvar min häst, och har köpt en till. Mest beroende på att jag flyttade hem min häst till vår gård för att spara tid och hon behövde sällskap...Mina ambitioner har jag fått sänka rejält. Visst har jag dåligt samvete många gånger att jag inte hinner med hästarna så mycket som jag skulle vilja, men jag tror inte de direkt lider av att inte ridas varje dag.

Jag tror absolut det är viktigt ha egna intressen, men det är inte alltid livet kan vara precis som innan. När min son var nyfödd kunde jag inte tänka mig hur det skulle vara när han blev äldre. Idag när han är fem kan jag nog inte tänka mig vad som väntar mig när han blir tonåring...

 

[ako]

Sv: Hur mycket förändras "världen" egentligen!?

Jag vet att många hatar det uttrcket men jag har nog använt det både om maken och mig själv . Typ, 'jag tar barnvakten om du åker och fixar det där'. Eller, oftast uttrycker vi det som 'barnansvaret', för det måste ju någon ha vad man än kallar det. Många som speciellt skriver barnvakt menar nog mer personen som har ansvaret för barnet.

Fast det tycker jag är en annan sak än att man tycker att "sambon eller farmor får vara barnvakt". Hoppas det är som du säger, dock!

 

[Calazirya]

Sv: Hur mycket förändras "världen" egentligen!?

I vissa fall är det säkert som Mitten säger, i andra fall skulle jag tro att betydelsen du tänker på faktiskt är verklighet.

( "sambon eller farmor får vara barnvakt" ).

Ordet barnvakt utan tolkning står ju kort och gott för den som vaktar barnet, dvs barnet kan inte vara ensam och behöver vaktas egentligen.

 

[FannyN]

Sv: Hur mycket förändras "världen" egentligen!?

Vi tonårsföräldrar är istället vakna på nätterna. Då kör vi runt ungar i bilen. På söndagarna träffas vi föräldrar och reder ut vad som hände under helgens eskapader.
Och semester. I somras var han med en vecka till Öland, et var inte bra för någon..inget kan suga energi som något dylikt. Nu har vi sagt att vi blir hemma tills han blir så stor att han kan vara ensam.

Jag har haft tre tonåringar. Mycket välartade. Jag har haft 4 småbarn.
Tonåringarna har krävt BETYDLIGt mera.

Ni får väl se själva. Just nu härjar vi järnet om ett fel på x boxen..energin är liksom totalt slut i hemmet för att det är nåt knas på nån jävla dosa.

Men visst dammsuga ifred får jag och han sover på morgonen och tar mat själv men det betyder INGENTING.

 

[FannyN]

Sv: Hur mycket förändras "världen" egentligen!?

Var ansöker man om dessa?
Jag skojar inte.

 

[maiagull]

Sv: Hur mycket förändras "världen" egentligen!?

kl

varför ska man skaffa barn överhuvudtaget?

 

[FannyN]

Sv: Hur mycket förändras "världen" egentligen!?

kl

varför ska man skaffa barn överhuvudtaget?

Det är värt det! Men det tar tid. Jag tycker dessutom inte att det är så jobbigt vare sig med bebisar eller tonåringar, men det tar tid och energi.
Det tar ju en häst med och ändå vill man. Sen är det riktigt lungt när de mellan typ 7-12 då är man bara så bäst och de är glada och nöjda, man får fika på sängen och massor tillbaka,intressanta samtal etc..sen så en dag så står det en tonåring där och jag fattar aldrig ett skit. Från att vara vacker smart rolig och bästa vän i livet så är man en tönt stundtals som fattar noll.
Sen glimtar det till när ingen ser...

Jag är så puckad att fick jag beställa så blev det två stycken tätt nu.

 

[Petruska]

Sv: Hur mycket förändras "världen" egentligen!?

Sluta skrämmas...! Nu känns det som om jag vill starta en ny tråd på temat "Hur mycket förändras världen när man har tonåringar egentligen?!" Annars citerar jag Brandguls träffsäkra svar: "Skulle en trettonåring behöva lika mycket omsorg som en fyra månaders bebis så får man assistent."

Rättelse: Skulle en trettonåring behöva samma slags omsorg som en fyramånadersbebis, så får man assistent.

Jag tycker att bebis- och förskoleåldrarna har varit ojämförligt de lättaste (de första 5,5-6,5 åren).

Visst, med en trettonåring kan du ringa och säga att den ska äta en macka för middagen blir senare för du är i stallet (eller be den laga middagen om du står ut med att äta resultatet), men i alla fall för mig så tyngdes (eller hur jag ska säga) livet mycket mer av barn, från skolstarten och framåt. Tills ganska nyligen (yngsten är 20).

Med småtting gick jag och undrade vad det var alla tyckte var så jobbigt. Med yngste ungen på väg ut ur boet kan jag öht inte föreställa mig livet efter barn.

Någonstans på vägen måste alltså livet ha förändrats ganska mycket, men jag vet att jag inte tyckte att just förändring var någon stor del av att bli förälder, men det verkar vara en stor del av att "sluta" vara förälder.

Jag omprövade inga "livsvärden" av att jag fick barn, men jag tror att jag kommer att bli tvungen att ompröva några av att barnen blir vuxna.

 

[Breccia_]

Sv: Hur mycket förändras "världen" egentligen!?

haha ingen tvingar dig?
men jag kan säga som extrem barnmotståndare att det är det bästa som finns, det må låta som en klysha men de känslor som uppstår är ju bara helt enorma!

 

[Minna86]

Sv: Hur mycket förändras "världen" egentligen!?

Rättelse: Skulle en trettonåring behöva samma slags omsorg som en fyramånadersbebis, så får man assistent.

Jag tycker att bebis- och förskoleåldrarna har varit ojämförligt de lättaste (de första 5,5-6,5 åren).

Visst, med en trettonåring kan du ringa och säga att den ska äta en macka för middagen blir senare för du är i stallet (eller be den laga middagen om du står ut med att äta resultatet), men i alla fall för mig så tyngdes (eller hur jag ska säga) livet mycket mer av barn, från skolstarten och framåt. Tills ganska nyligen (yngsten är 20).

Med småtting gick jag och undrade vad det var alla tyckte var så jobbigt. Med yngste ungen på väg ut ur boet kan jag öht inte föreställa mig livet efter barn.

Någonstans på vägen måste alltså livet ha förändrats ganska mycket, men jag vet att jag inte tyckte att just förändring var någon stor del av att bli förälder, men det verkar vara en stor del av att "sluta" vara förälder.

Jag omprövade inga "livsvärden" av att jag fick barn, men jag tror att jag kommer att bli tvungen att ompröva några av att barnen blir vuxna.

Jag vet att man inte kan veta förren man är där osv men om jag tänker från barnets synvinkel (eftersom jag bara har erfarenhet av att vara barn) så var jag fruktansvärt mer beroende av mina föräldrars tid än när jag var tonåring. När jag var tonåring var jag i behov av deras pengar men allting annat klarade jag att göra själv. Jag kan mycket väl tänka mig att det var en jobbig tid för mina föräldrar men det hade inte behövt vara det, det blir lite vad man gör det till.
Mina föräldrar beklagar sig ofta över mina yngre bröder om det ena och det andra men då säger jag bara till dom att skita i det eftersom det inte är deras problem. Men det är antagligen mycket lättare att tänka så när man är syster och inte mamma... Men med en litet barn kan man inte tänka så.

Så jag håller med tidigare om att det rent psykiskt kan vara en mer ansträngande tid men inte tidsmässigt.

 

[Mabuse]

Sv: Hur mycket förändras "världen" egentligen!?

Det är ju också extremt individberoende - ska jag tro mina föräldrar så har tonårstiden varierat mellan heltidsjobb och lugna gatan, beroende på barn. Så att alla tonåringar är mer krävande än alla småbarn kan man nog inte säga.