Först befäster jag ledarskapet.
När jag har lasttränig med hästar är inte målet att varje gång komma in i transporten, det är ett delmål på väg mot målet (att kunna lasta, stänga luckan, köra en bit, lasta ur och sedan kunna lasta in igen utan protester från hästen).
När ledarskap är befäst (med olika "övningar") och hästen respekterar det jag ber om samt mig och ser mig som en positiv ledare börjar jag skicka in hästar i "fållor", dvs smala utrymmen utformade som spiltor.
Näsr hästen villigt går med på det går jag vidare till transporten.
Jag skickar fram hästen så nära transportens ramp den är beredd att gå.
När den stannar får den stå där, fundera lite och sen ta ett steg bakåt.
Fundera en stund igen och därefter skickar jag fram den till transporten igen, så långt den gick sist och ett steg till. Fundera, backa, fundera. Dit den gick sist samt ett steg till, osv.
När man gör på detta sätt blir aldriog hästen tvingad. Den känner sig aldrig trängd och den får en positiv upplevelse av att bli lastad.
När hästen upptäcker att den går fram, får fundera och sedan backa tycker den att det är mkt trevligare än när man står med linor bakom, en som drar, krattor och spön och gud vet allt man sett!!!
Varje gångs mål för en häst är att villigt gå dit man ber den om, och det utan att känna sig tvingad.
Om man bara komer upp på rampen med frambenen, med en häst som förut inte gått att lasta ens med linor, rep, stigbett mm så är detta en stor "vinst".
Nästa gång minns han att han inte behövde gå mer än upp med framhovarna på rampen, det var ju ok...
Så det kan han ju kanske tänka sig utan att sätta sig på tvären, och att ta ett eller två steg längre, ja det är ok det med! Och så är man nöjd med det!
Man börjar dock alltid från noll, dvs. skickar fram hästen så långt den är villig att gå!