Sv: Hur länge 'ska' man amma?
Drar du den slutsatsen när det gäller människor också? Det är ganska vanligt i debatten, och det är bland annat detta jag har försökt återge i tidigare inlägg. Det är enligt belackarna jag som mamma som är störd om jag ammar längre än tills barnet kan tillgodose sitt näringsbehov med annat än bröstmjölk.
Rent allmänt: Det finns många fördelar med amning, både för mamma och barn. Jag skulle gärna se en riktig referens till allergistudien som nämndes tidigare i tråden, så att jag kan kika på den. Det är alltid roligt att läsa nya rön.
Det finns rena, och för mig viktiga, fysiologiska fördelar med att amma länge, tex minskar riskerna för olika typer av cancer hos både mor och barn.
Jag har helammat mina barn länge (över sex månader) och skulle aldrig i livet få för mig att försvara mig med taggarna utåt när jag får reda på att det kan öka risken för allergier. Jag har ju gjort så gott jag kunnat med de förutsättnigar vi haft, och det räcker för mig att veta att jag inte kunnat göra på något annat sätt. Jag har tex också blivit anklagad för att inte vilja mitt barns bästa för att de inte haft napp. Detta i samband med att en studie pekat på att napp kunde minska risken för plötslig spädbarnsdöd. Hade jag velat mina barns bästa så hade jag tvingat dem att ta nappen och hellre slutat amma. Ni hör själva hur absurdt det blir?
Jag är för alla kvinnors rätt att själva bestämma över sin kropp. Jag är pro amning, med innebörden att jag tror att en majoritet ammande mammor är det bästa för folkhälsan i ett längre perspektiv. Det som brukar vara svårt att få fram (många blir liksom förblindade av agg och kan inte ta till sig resten av mina åsikter efter det uttalandet) är att detta också innebär att jag vet att amning inte är det bästa för alla individer. Jag för för kvinnors rätt till professionell hjälp om de vill amma. Som det ser ut idag finns ett stort glapp mellan "det är viktigt att amma" och den hjälp som faktiskt erbjuds. Jag har talat med hundratals kvinnor som bemötts med "näää, jag har aldrig hört talas om att man kan få svampinfektion i brösten", när de ringt vården (ofta BVC) pga smärta och påföljande amningsproblem. Kvinnor får också höra "det ska göra ont i början", vilket inte helller är av godo för den som vill amma och få en positiv start. Man skall inte härda ut och gråta och ha ångest inför varje amning! Vill man ha hjälp skall man få det i ett tidigt skede, innan problemen blivit så stora att amningen inte längre blir något alternativ. Vill man inte fortsätta skall man få stöd att sluta på bästa sätt.
Jag har sett flera fall då ett icke-dräktigt sto ändå har satt stopp men sedan vet jag också ett exempel där sto och avkomma fått gå tillsammans under lång tid och där avkomman fått snutta även som "vuxen", i just det fallet har inte stoet och avkomman en riktigt sund relation (har aldrig gått med andra hästar, kan inte vara ifrån varandra o.s.v.
Drar du den slutsatsen när det gäller människor också? Det är ganska vanligt i debatten, och det är bland annat detta jag har försökt återge i tidigare inlägg. Det är enligt belackarna jag som mamma som är störd om jag ammar längre än tills barnet kan tillgodose sitt näringsbehov med annat än bröstmjölk.
Rent allmänt: Det finns många fördelar med amning, både för mamma och barn. Jag skulle gärna se en riktig referens till allergistudien som nämndes tidigare i tråden, så att jag kan kika på den. Det är alltid roligt att läsa nya rön.
Det finns rena, och för mig viktiga, fysiologiska fördelar med att amma länge, tex minskar riskerna för olika typer av cancer hos både mor och barn.
Jag har helammat mina barn länge (över sex månader) och skulle aldrig i livet få för mig att försvara mig med taggarna utåt när jag får reda på att det kan öka risken för allergier. Jag har ju gjort så gott jag kunnat med de förutsättnigar vi haft, och det räcker för mig att veta att jag inte kunnat göra på något annat sätt. Jag har tex också blivit anklagad för att inte vilja mitt barns bästa för att de inte haft napp. Detta i samband med att en studie pekat på att napp kunde minska risken för plötslig spädbarnsdöd. Hade jag velat mina barns bästa så hade jag tvingat dem att ta nappen och hellre slutat amma. Ni hör själva hur absurdt det blir?
Jag är för alla kvinnors rätt att själva bestämma över sin kropp. Jag är pro amning, med innebörden att jag tror att en majoritet ammande mammor är det bästa för folkhälsan i ett längre perspektiv. Det som brukar vara svårt att få fram (många blir liksom förblindade av agg och kan inte ta till sig resten av mina åsikter efter det uttalandet) är att detta också innebär att jag vet att amning inte är det bästa för alla individer. Jag för för kvinnors rätt till professionell hjälp om de vill amma. Som det ser ut idag finns ett stort glapp mellan "det är viktigt att amma" och den hjälp som faktiskt erbjuds. Jag har talat med hundratals kvinnor som bemötts med "näää, jag har aldrig hört talas om att man kan få svampinfektion i brösten", när de ringt vården (ofta BVC) pga smärta och påföljande amningsproblem. Kvinnor får också höra "det ska göra ont i början", vilket inte helller är av godo för den som vill amma och få en positiv start. Man skall inte härda ut och gråta och ha ångest inför varje amning! Vill man ha hjälp skall man få det i ett tidigt skede, innan problemen blivit så stora att amningen inte längre blir något alternativ. Vill man inte fortsätta skall man få stöd att sluta på bästa sätt.