Fast helt ärligt så tror jag att hela den där grejen i så fall startar långt före 20 årsdagen. Tråden visar ju på mängder av personer som klarar sin ekonomi så bra de kan och föräldrarnas hjälp stjälper inte utan just hjälper.
Tex vet man ju inte om det där hårda fallet man hjälpte någon ur som
@escodobe kanske räddade så att den 50 årsdagen med ansvar för ekonomi till slut kom.
Eftersom jag tror att väldigt väldigt många "misstänker" att den där fallskärmen finns och att den fallskärmen ger dem bara tillräckligt mycket trygghet. Även om man är 30 och deprimerad bortom så kanske föräldrarna står där och knackar på dörren och fiskar upp och tar hem och hjälper att putta upp på rätt väg.
Tänker mig att hårda fall och konsekvenser av ekonomiska beslut säkert lättast lärs in med månadspeng då barnet är mellan 8-16 och aldrig någonsin drabbar jacka, skor och mat utan bara biobesök och discostassen.
Så jag tror det där med pengars eventuella destruktiva tillstickande helt och hållet bygger på hur relationen är i övrigt och dess ev destruktivitet till del beror på om barnet vid 18 års ålder fått/klarat av att lära sig hantera sin ekonomi. Dvs om föräldrarna och relationen är dålig så är den väl det. Om barnet sedan får för mycket pengar, för mycket skäll, för lite kontakt eller vad som är väl egalt.
Samhället skulle ju antagligen gå käpprätt åt helskotta om precis alla med en liten början till problem aldrig fick minilånet, aldrig fick tillstucket från föräldern, aldrig fick hjälp till psyket för det är statens sak nu när någon fyllt 18. Så problemen accelererar bortom kontroll. Då finns mindre pengar till att hjälpa andra från skatten.