Hur länge är det rimligt att som vuxen vara som ett barn i förhållande till sina föräldrar?

[Hedinn]

Att det tas upp i en artikel på det sättet och att jag har pratat med flera som ser det som helt normalt att föräldrarna ska fortsätta betala för dem och att ytterligare andra berättar om vänner vars föräldrar gör så gör att jag inte tror att det är så ovanligt. Mer kanske att det är så normalt för de som har det så att de inte tycker att det är något att fundera över. Oavsett hur vanligt eller ovanligt det är så är det något jag hade velat diskutera, själva fenomenet runt det, inte att folk ska redogöra för hur de själva har det men jag lägger ner den önskan.

På vilket sätt ser de du pratat med att det är självklart att föräldrarna ska fortsätta betala? Det exempel du tar upp i trådstarten om ”lån” är ju snarare det de flesta skrivit om i tråden, inte alls det som står i artikeln? Kanske du drar lite fel slutsatser om de du pratat med om detta?

 

[Wysiwyg]

Att det tas upp i en artikel på det sättet och att jag har pratat med flera som ser det som helt normalt att föräldrarna ska fortsätta betala för dem och att ytterligare andra berättar om vänner vars föräldrar gör så gör att jag inte tror att det är så ovanligt. Mer kanske att det är så normalt för de som har det så att de inte tycker att det är något att fundera över.

Jag förstår inte riktigt vad du är ute efter? De som får ekonomisk hjälp av sina föräldrar ser det väl helt enkelt som normalt för att det är normalt för dem?

Jag får känslan av att du i trådstarten menade att de föräldrar som hjälper sina barn ekonomiskt gör det för att de är dåliga föräldrar som inte kan skapa relationer till sina barn utan pengar och att de vill använda ekonomin för att hålla sina vuxna barn i underläge. Och att du sen backar då många berättar om hur deras föräldrar hjälper dem och hur deras relationer ser ut.

 

[hastflicka]

Jag har ocksa svart att forsta hur bade @TinyWiny och artikeln menar. Mina barn ar mina barn hela livet och jag ar foralder till dem hela livet men sedan forandras ju vara roller gentemot varandra pa manga satt under livet's gang.
En av sonerna hjalpte mig jattemycket nar jag var data larare och han som 12 aring gick i samma skola. Utan hans hjalp hade jag inte kunnat fixa jobbet da. Sedan har jag naturligtvis hjalpt honom dar jag kunnat, vilket varit med andra kunskaper och ekonomisk hjalp nar han behovde.
Det ar det forhallande jag har med alla tre av mina barn ... vi hjalps at. Nu ar de vuxna och klarar sig mycket bra sjalva, den yngste har passerat 30 for nagra ar sedan men att vi hjalps at ar den genomgaende trenden och vad jag anser att en barn/foraldra relation ska vara.

och ja, jag har alltid hjalpt mina barn att forhora fore skrivningar, eller paminna om laxan sa lange de bodde hemma eller behovde den hjalpen. Liksom jag hjalpt Maken komma ihag saker nar det behovts ... eller mina elever nar jag jobbade ... och de har alla hjalpt mig komma ihag grejor ocksa. Om det innebar att jag curlade sa tycker jag nog att ordet anvands fel.

 

[TinyWiny]

Jag förstår inte riktigt vad du är ute efter? De som får ekonomisk hjälp av sina föräldrar ser det väl helt enkelt som normalt för att det är normalt för dem?

Jag får känslan av att du i trådstarten menade att de föräldrar som hjälper sina barn ekonomiskt gör det för att de är dåliga föräldrar som inte kan skapa relationer till sina barn utan pengar och att de vill använda ekonomin för att hålla sina vuxna barn i underläge. Och att du sen backar då många berättar om hur deras föräldrar hjälper dem och hur deras relationer ser ut.

Du är såklart fri att ha din känsla men det är inte så jag menar och backat har jag inte gjort. Jag står för det jag tycker. Det var olyckligt att artikeln var låst för endel och det blev diskussion utifrån något jag inte alls menade men jag kunde omöjligt veta att den skulle vara låst för endel när den inte var låst för mig.

 

[tuaphua]

Jag har fått mycket ekonomiskt stöd från min pappa genom åren. Jag skadade mig allvarligt som ung och var under många år sjukskriven och mådde väldigt dåligt. Pappa hade mycket god ekonomi.
Det första stora pappa då gjorde var att köpa min ponny och betala för den. Utan det vet vi idag båda två att jag inte skulle varit kvar. Jag överlevde de svåra åren av pliktskyldighet mot ponnyn. Helt knäpp absolut. Men enligt pappa den bästa investering han gjort.
Han ville absolut fortsätta betala när jag var myndig men ej arbetsför.
Han har också betalat vård för mig.
När jag flyttade hemifrån och andrahandskontraktet jag först hade löpte ut så köpte han en bostadsrätt till mig. Iom att han hade pengarna slapp jag ta lån och kunde klara hyran med mina pengar jag fick från FK, lägsta ersättning.
Han såg det som ett förskottsarv som gjorde nytta där och då mer än 20-40 år senare.
Jag fick redan som ung lära mig jobba ihop till saker, spara etc. Men efter jag sparat kunde han iaf ibland köpa saken till mig iom att lärdomen gått hem.
Jag är så otroligt tacksam över att jag fått både ha min ponny, fin bostadsrätt och tom åkt på några härliga resor trots att jag då var sjuk och hade det mkt knapert.

Min pappa jobbar fortfarande deltid trots att han är 70. Han tycker det är kul och stimulerande. Han drar trots deltiden in mer pengar än mig, som inte har en jättedålig lön. Han har också mer på banken än mig.

Han vill gärna betala saker trots att jag absolut har råd. Jag tvångsbjuder honom på saker. Jag vill gärna ge tillbaks efter allt jag fått. Men han behöver inte pengar, han har de prylar han vill ha etc. Så han uppskattar ju annat mer. Och det försöker jag göra ännu mer än ge pengar/saker.

Vi har varit och är nära och ingen av oss känner sig utnyttjad, kontrollerad etc.

Sambon har ju barn som är vuxna och han betalar en del saker för; resor, vinterdäck, grundpott till företag, bröllop, handpenning till bostad etc. Han gör det för att han vill. Ungarna förväntar sig inget och det är inga villkorade gåvor för ngn maktbalans. De får grejerna för att han har råd och gärna vill hjälpa dem.
Jag uppmuntrar det iom att jag vet hur tacksam jag själv är över vad jag getts.
Både de och jag är kapabla individer som reder oss i de flesta situationer.

 

[TinyWiny]

På vilket sätt ser de du pratat med att det är självklart att föräldrarna ska fortsätta betala? Det exempel du tar upp i trådstarten om ”lån” är ju snarare det de flesta skrivit om i tråden, inte alls det som står i artikeln? Kanske du drar lite fel slutsatser om de du pratat med om detta?

Tja, det är ju svårt för mig att veta varför de ser det som självklart. Säger de att de ser det som självklart och inte förklarar det närmare så är ju det jag vet, att de ser det som självklart. Som att fortsätta få månadspeng ungefär. Ett "lån" som ges utan baktankar är inte vad jag menar. Jag syftar på sådant som endel föräldrar ger och ser som någon slags legitim anledning att lägga sig i allt i det vuxna barnets liv.

Varför tror du att jag skulle dra fel slutsatser? Vilken slutsats menar du att jag ska dra när någon säger att x och y har köpt ditt och datt (som föräldrarna inte ens använder själva) för att barnen ska hälsa på oftare och att det fungerar, barnen kommer hem oftare när ditt och datt har införskaffats. Vilken slutsats tycker du att jag ska dra av det när det vuxna barnet beklagar sig över att föräldrarna lägger sig i allt i det vuxna barnets liv och ser det som sin rätt för att de betalar för hästen t ex?

 

[nullo-modo]

Kommer alltid vara pappas dotter och kommer aldrig bli som en vuxen- vuxen relation som jag har med andra vuxna som inte är min pappa (mamma varit död sedan 2002 så merparten av mitt vuxna liv). Det här inget att göra med pengar eller curling, visst har jag fått låna pengar som yngre vuxen och skulle säkert få även nu om det bliv knipa, men inte i närheten av vad en kontantinsats ligger på.

 

[Hedinn]

Tja, det är ju svårt för mig att veta varför de ser det som självklart. Säger de att de ser det som självklart och inte förklarar det närmare så är ju det jag vet, att de ser det som självklart. Som att fortsätta få månadspeng ungefär. Ett "lån" som ges utan baktankar är inte vad jag menar. Jag syftar på sådant som endel föräldrar ger och ser som någon slags legitim anledning att lägga sig i allt i det vuxna barnets liv.

Varför tror du att jag skulle dra fel slutsatser? Vilken slutsats menar du att jag ska dra när någon säger att x och y har köpt ditt och datt (som föräldrarna inte ens använder själva) för att barnen ska hälsa på oftare och att det fungerar, barnen kommer hem oftare när ditt och datt har införskaffats. Vilken slutsats tycker du att jag ska dra av det när det vuxna barnet beklagar sig över att föräldrarna lägger sig i allt i det vuxna barnets liv och ser det som sin rätt för att de betalar för hästen t ex?

Det där är ju helt andra exempel än de du tog upp i trådstarten.

... för mig känns det väldigt märkligt att en vuxen människa regelbundet tar emot pengagåvor.

Min sambo menar att det är normalt att "låna" (dvs. aldrig betala tillbaka vilket både förälder och barn är medvetna om men man kallar det för lån när man ber om pengar) av sina föräldrar när man är ung och så kanske det är men isåfall, vid vilken ålder ska man då bli vuxen och klara sig själv?

Ifall det är vuxna barn som beklagar sig över att deras föräldrar kör nån slags ekonomisk utpressning mot dem handlar det ju om något helt annat än att ta emot gåvor eller låna pengar? Så det är det faktum att du tagit såna exempel som gör att jag tänker att du kan ha dragit fel slutsatser/missuppfattat, eftersom det är något helt annat än vad som står i artikeln och ditt senaste exempel.

 

[hastflicka]

Personligen tror inte jag att foraldrar lagger sig i sina vuxna barns liv har sa mycket med pengar att gora. Bade min mamma och flera vanners foraldrar har lagt sig i allt fran hur man klar sig (till de vuxna barnen som ar gifta, har egna barn och ar val over 30) till hur man stadar hemma helt utan att involvera pengar nagon stans.

Vad det galler att skaffa saker for att barnen ska gilla att komma och halsa pa sa forstar jag inte problemet? Har man rad och vet att barnen gillar "vaddetnuar" sa ar val det en bra investering i en relation med gemensamma intressen? Sjalva har vi fixat en rushkana och sandlada till barnbarnen sa det ska bli enklare for oss vuxna att umgas och prata ocksa nar de ar har. Helt klart en "win-win" att barnbarnen har stortkul medan vi pratar.

 

[sjoberga]

Jag ser ofta det @TinyWiny menar. Föräldrar som genom ekonomiska gåvor antingen sabbar barnens möjligheter att få ta ansvar eller som ger för att få inflytande över sina barns livsval.

Det betyder inte att det alltid är destruktivt, men hyfsat ofta ser jag tydliga tecken på det.

 

[hastflicka]

Jag ser ofta det @TinyWiny menar. Föräldrar som genom ekonomiska gåvor antingen sabbar barnens möjligheter att få ta ansvar eller som ger för att få inflytande över sina barns livsval.

Det betyder inte att det alltid är destruktivt, men hyfsat ofta ser jag tydliga tecken på det.

Da vi har sponsrat (och kravt for att fa en bil) universitets utbildningar till vara barn gissar jag att vi ocksa har sabbat vara barn's formaga att ta ansvar for egna val. Bade barnen, nu over 30, och vi ar dock mycket glada att vi var sa bestamda pa den punkten da valen vid 18 sag helt annorlunda ut an de skulle gjort i dag.

 

[Breaktown]

Känner inte alls igen det artikeln och trådstarten beskriver. Jag tycker i sig att frågan om hur länge man har en barnrekation till sina föräldrar och maktförhållandena individerna emellan är intressant. Men jag ser inte alls den vinkeln som tas upp.

I fallen där en 70-årig förälder med inkomst på 9000 betalar för ett 40-årigt ”barn” med 30’ i inkomst ser jag snarare att makten ligger hos barnet. Att föräldern betalar för att det förväntas (inte nödvändigtvis uttalat) av den, inte för att föräldern försöker kontrollera barnet.

Frågan om hur länge man har en barnrelation till sin förälder har ju också många fler perspektiv än det ekonomiska.

 

[Hedinn]

Jag ser ofta det @TinyWiny menar. Föräldrar som genom ekonomiska gåvor antingen sabbar barnens möjligheter att få ta ansvar eller som ger för att få inflytande över sina barns livsval.

Det betyder inte att det alltid är destruktivt, men hyfsat ofta ser jag tydliga tecken på det.

På vilket sätt sabbar de ekonomiska gåvorna barnens möjlighet att ta ansvar? Vad är det för typ av gåvor?

 

[escodobe]

På vilket sätt sabbar de ekonomiska gåvorna barnens möjlighet att ta ansvar? Vad är det för typ av gåvor?

Jag tror min pappa var en bit över 50 innan han på riktig tog fullt ansvarar över sin ekonomi. Dom gånger han fuckat upp totalt innan dess så misstänker jag att han vetat hade farfar skulle skjuta till med ett "lån" om det blev rejäl kris. Jag tror att de hade varit bättre om han hade fått lära sig det den hårda vägen mycket tidigare...

 

[sjoberga]

Da vi har sponsrat (och kravt for att fa en bil) universitets utbildningar till vara barn gissar jag att vi ocksa har sabbat vara barn's formaga att ta ansvar for egna val. Bade barnen, nu over 30, och vi ar dock mycket glada att vi var sa bestamda pa den punkten da valen vid 18 sag helt annorlunda ut an de skulle gjort i dag.

Mycket gissande. Jag gissar vidare på att det handlar om ett land i väst där föräldrar förväntas betala barnens college, annars blir det inget (om man inte är talangfull inom sport / musik och kan få stipendier).

Det är absolut inte samma sak även om jag tycker det är ett bedrövligt system att man ska vara beroende av framgångsrika föräldrar för att få ta universitetsexamen.

 

[Hedinn]

Jag tror min pappa var en bit över 50 innan han på riktig tog fullt ansvarar över sin ekonomi. Dom gånger han fuckat upp totalt innan dess så misstänker jag att han vetat hade farfar skulle skjuta till med ett "lån" om det blev rejäl kris. Jag tror att de hade varit bättre om han hade fått lära sig det den hårda vägen mycket tidigare...

Fast möjligheten har man ju ändå? Du hindras ju inte från att ta eget ansvar för att du har en ekonomisk fallskärm. Det du beskriver är ju inte föräldrar som vill kontrollera sitt barn genom ekonomin, utan snarare en oansvarig person?

 

[escodobe]

Fast möjligheten har man ju ändå? Du hindras ju inte från att ta eget ansvar för att du har en ekonomisk fallskärm. Det du beskriver är ju inte föräldrar som vill kontrollera sitt barn genom ekonomin, utan snarare en oansvarig person?

Det var något av en spinoff, och ja, jag tycker det var en björntjänst i detta fallet.
Uppenbarligen lärde han sig något när han var tvungen och det hade nog varit bättre om han gjort de tidigare.

 

[hastflicka]

<snip>
Det är absolut inte samma sak även om jag tycker det är ett bedrövligt system att man ska vara beroende av framgångsrika föräldrar för att få ta universitetsexamen.

Vad det galler systemet far man ocksa stipendier och gar gratis om man har tillrackligt bra betyg. Sadana betyg som man behover for att komma in pa de populara ingengjors linjerna i Sverige. Vara barn hade ju ocksa kunnat ga i Sverige om de hade velat det, och om det funnits de utbildningar de sokte.
Den storsta skillnaden ar att "over here" kan ocksa mycket mediokra studenter fa populara utbildningar och bli mycket bra i sitt yrke. Statliga universitet har ocksa en helt annan pris bild for elever som bott i staten i over ett ar.
Vart universitet tar nu $3000 usd (med dagens kurs 29000 sek) per ar for en lokal elev som gar pa deras "extension" i var stad och inte i huvudbyggnaden i Eugene. De kan ga alla ar har i var stad, eller som manga gor, tva ar har och de sista aren i Eugene till hogre kostnader om inte betygen haller for stipendier

Jag kanner inte nagon, utom en som hade tennis stipendium och en som har golf stipendium, som inte jobbar extra under sina studier, vare sig de har stipendium och gar gratis pa grund av hoga betyg eller inte. Dessutom finns statliga studie lan, mer eller mindre formanliga beroende pa stat, har pa vastkusten ar de flesta mycket snarlikt CSN.

/slut pa min del av off topic diskussion, men da jag sa ofta hor felaktigheter om skolgangen har fran Svenskar ville jag beratta hur det faktiskt ar. Visst kunde det varit battre, men ar langt ifran sa daligt som de flesta Svenskar tror/

 

[Hedinn]

Det var något av en spinoff, och ja, jag tycker det var en björntjänst i detta fallet.
Uppenbarligen lärde han sig något när han var tvungen och det hade nog varit bättre om han gjort de tidigare.

Absolut, jag håller med, men jag upplever det inte ha varit ett svar på frågan jag ställde till @sjoberga

 

[sjoberga]

På vilket sätt sabbar de ekonomiska gåvorna barnens möjlighet att ta ansvar? Vad är det för typ av gåvor?

Försök till förtydligande:
Regelbundet tillstickande av pengar i allmänhet och täckande av högt risktagande och ovilja att betala för egna beslut i synnerhet. Sedan också villkorade gåvor, där gåvan är villkorad (eller med stark outtalad önskan) av att barnet tar ett visst beslut i en viss fråga.

Allt som gör att föräldrarna på olika sätt skapar förlängd makt och beroende, vilket i sin tur minskar kraven att barnet tar ansvar i sitt eget liv.

Sedan är alla situationer olika och jag förespråkar inte stenhårda parental exits vid 18.0 års ålder eller sista dagen på gymnasiet.

Däremot, tycker jag, att kanske någonstans innan 25-årsåldern kan det vara lämpligt att man får ta fullt ansvar för sitt eget liv utan föräldrarna som ekonomisk räddningsbrygga och möjliggörare av att leva över sina egna tillgångar.

Exempel på gåvor som inte är lika problematiska tycker jag är sådant som tex ett sparande som avslutas och ges till vederbörande i sin helhet att förvalta vid vuxendagen. Eller hjälp med en one-time vid köp av första bostaden som inte är villkorad med förväntningar.