Hur hjälper man "duktiga" barn?

Sv: Hur hjälper man "duktiga" barn?

Nej, jag har aldrig tänkt på det som kul. Inte i någon ålder. Man funkar väl olika helt enkelt, jag motiveras i allt väsentligt inte av tävlingsmoment, allra minst när snabbhetsmomentet är avgörande. Jag går nog hellre och dagdrömmer medan jag mockar, än skyndar mig.

Om vi hade haft organiserad matte på tid i skolan så pass sent som i sjätte klass, skulle jag ha bett mina föräldrar om hjälp med sitautionen. (Att tex löpningen var på tid i idrotten, fick man ju accpetera, hur meningslöst det än kändes.)

För mig låter det som en fransk tecknad serie jag läste i unga år, där de ambitiösa föräldrarnas barn hetsades hela tiden, alltmedan föräldrarna så klart menade att de inte hetsade dem, till den grad att ungstackarna fick äta sina pannkakor på tid.

Och är man mer av den fantiserande och drömmande typen kan man ju använda eventuell dödtid i skolsalen till att slipa på just fantasin. Skriva, rita, sitta och drömma... Jag skrev jag vet inte hur många böcker på lågstadiet. Jag hade en hel bokserie med text och bilder som handlade om dinosaurier. Jag är inte heller tävlingsinriktad och hade knappast funnit någon glädje i att lära mig räkna snabbare, men så fann jag andra sätt att spendera dödtid. Gillar man att läsa kan man ju även se en glädje i att lära sig läsa snabbare, inte för att man då kan bli snabbast utan för att man i långa loppet då kan läsa fler böcker.;)
 
Sv: Hur hjälper man "duktiga" barn?

Det är inte min erfarenhet, för det är ju inte så att man kan allt hela tiden, och så plötsligt kan man inget en dag. Utan bit för bit blir uppgifterna lite svårare, vartefter man går i skolan och man kanske väljer svårare och svårare utbildningar. Få barn kan ju allt hela tiden, utan att nånsin behöva lära sig nånting av det man går igenom i skolan, så min erfarenhet är att om man gör allt hela tiden, så kommer man i nåt skede också lära sig, stegvis, hur man gör något svårt.

Fast en stor del av det skolan ska lära ut är just hur man lär sig, dvs studieteknik. Och därmed förbereda sina elever för framtida studier.
Jag skulle vilja säga att för mig var det verkligen så att "kan" uppgiften, och behövde inte ens tänka för att göra ett bra resultat, därmed också ganska snart ointressant. Det är i min värld inte intressant att traggla saker bara för att traggla, även om mocka boxarna eller städa ändå görs för att det är ett syfte bakom varför det behöver göras.
När sedan det kommit så långt att faktiskt uppgifterna började bli svåra, då hade jag gått igenom stort sett hela grundskolan utan att få lära mig någon typ av studieteknik, så jag hade verkligen ingen aning om hur jag löste uppgifter som jag inte redan kunde, eller sådant som inte fastnade var klart redan första gången jag hörde det.
Övriga elever hade 8/9 års övning på att lära sig saker, jag kunde bara upprepa det jag redan kunde.
Så du kan ju själv gissa hur bra mitt försök till universitetsstudier gick...


Skolan som jag förstod den när jag var liten gick inte alls bara ut på att lära nytt, utan helt enkelt på att man gick dit, satt i klassrummet och fick en massa uppgifter, oftast väldigt enkla, men det gjorde inte så mycket eftersom det ändå var kul att få jobba med siffror och bokstäver. Jag fattade nog inte ens att det var meningen att det skulle vara svårt. Visst tyckte jag nån gång när jag gick i tvåan att det hade varit roligt att lära sig nåt nytt också nån gång, men ganska snart efter det var det väl nån detalj som var ny, och det tror jag händer de flesta förr eller senare.

Jag tänker att detta med att gå i skolan inte bara handlar om att lära sig förstå nya saker, utan också om att lära sig gå i skolan, att förstå klassrumssituationen, att hantera arbetet och lärarens ledning av arbetet, att göra skolarbete, osv. Det behöver ju inte alls bli så att alla barn som har lätt för sig senare skolkar och misslyckas - jag känner massor med människor som haft det mycket lätt för sig, och några få som sticker ut tom bland folk som har lätt för sig som särdeles begåvade, som det gått jättebra för i skolan, de har seglat genom utbildningssystemet med bravur, och kunnat dra nytta av sin särbegåvning både i skola och yrkesliv.

Fast dagens lärosystem går ju inte ut på att lära folk upprepa det som vi redan vet dom kan, utan man har insett att folk som fått lära sig tänka själv är mer kreativa och ger mer utveckling för vårt samhälle.
Jag vet inte vart nytta är i att kunna visa på att jag har tragglat alfabetet si och så många gånger, det jag kan se nyttan i är att jag vet att jag kan det och att jag kan det så bra att jag är säker på att det sitter, men efter det så är det bara att slösa onödig energi att fortsätta traggla.
Dom som tagit sig igenom både livet och skolan med bravur är ofta sådana som även är duktiga på att utmana sig själv, eller har haft lärare eller annat som insett att det är bra att utmana dessa elever.

/Camilla
 
Sv: Hur hjälper man "duktiga" barn?

Jovisst. Men för min del hade skolan gärna fått ha något annat huvudsyfte än att lära mig göra av med tiden och uthärda meningslös leda. Jag kan inte tycka att det är okej att sådant är mina främsta lärdomar tillsammans med tron att livet faktiskt är så där tråkigt - det sista hade jag stora problem med i många år efter skolan. Att min huvudstrategi mot allt var att fly in i mig själv. Det önskar jag inte TS son.
 
Sv: Hur hjälper man "duktiga" barn?

Nyttan är dels att det är rätt behändigt att ha lärt sig bli snabb på något, att läsa snabbt och förstå nya uppgifter och instruktioner snabbt kan man ha stor nytta av enligt min erfarenhet. Dessutom, måste man redan i varje ögonblick som sjuåring tänka sig "jaha, vad är nyttan med detta då?" Kan det inte bara helt enkelt vara dagens uppgift, som man kan göra lite roligare genom att tävla med sig själv? Dagens uppgift måste ju inte alltid vara svår, eller nyttig, utan helt enkelt aha, detta är vad jag ska göra idag. Hur klarar jag det på bästa sätt?
Fast även där hur skoj blir det, när det enda som det ger är att man får sitta och stirra ännu längre i väggen för att dom övriga är ju ändå inte klara förrän tidigast om en halvtimme...
Och att ha snabbhetstävlingar hade ju inte ens varit intressant, jag vann ju dom ändå oavsett och man behövde ju knappt ens skynda sig...

/Camilla
 
Sv: Hur hjälper man "duktiga" barn?

Skolan ska lära ut mycket, men jag tycker inte att det är helt fel att lära sig hantera att ha tråkigt. Det ger ofta bra möjligheter att öva upp sina kreativa sidor.

Men visst måste skolan anpassa undervisningen efter eleven, alla är inte lika.

Jag för min del är glad att min lågstadielärare lät mig ha alldeles lagom tråkigt. Jag skriver fortfarande böcker.:)
 
Sv: Hur hjälper man "duktiga" barn?

Nyttan är dels att det är rätt behändigt att ha lärt sig bli snabb på något, att läsa snabbt och förstå nya uppgifter och instruktioner snabbt kan man ha stor nytta av enligt min erfarenhet. Dessutom, måste man redan i varje ögonblick som sjuåring tänka sig "jaha, vad är nyttan med detta då?" Kan det inte bara helt enkelt vara dagens uppgift, som man kan göra lite roligare genom att tävla med sig själv? Dagens uppgift måste ju inte alltid vara svår, eller nyttig, utan helt enkelt aha, detta är vad jag ska göra idag. Hur klarar jag det på bästa sätt?

Men om man inte tycker om att tävla då? Jag har aldrig tyckt om att tävla och jag avskydde den där hetsen att man skulle göra allt på tid oavsett vad det var. Mina barn hade en kort period när de var runt 5-6 år då de tyckte att det var roligt när man tog tid på dem när de gjorde saker men sedan dess har de aldrig heller tyckt att det var roligt.
Man måste inte alltid tävla om allting. Man kan göra saker snabbt och bra iallafall utan att det alltid ska vara någon hets bakom. Vi är olika helt enkelt.
 
Sv: Hur hjälper man "duktiga" barn?

Man är ju olika som person. Man vill utmanas på olika vis. Så för en del blir det olidligt att behöva repetera samma kunskap dagarna i ända "i väntan på de andra".
 
Sv: Hur hjälper man "duktiga" barn?

Men om man inte tycker om att tävla då? Jag har aldrig tyckt om att tävla och jag avskydde den där hetsen att man skulle göra allt på tid oavsett vad det var. Mina barn hade en kort period när de var runt 5-6 år då de tyckte att det var roligt när man tog tid på dem när de gjorde saker men sedan dess har de aldrig heller tyckt att det var roligt.
Man måste inte alltid tävla om allting. Man kan göra saker snabbt och bra iallafall utan att det alltid ska vara någon hets bakom. Vi är olika helt enkelt.

Absolut, men många är ju såna att de gillar tävlingsmoment. Tycker man nu inte om att göra saker på tid, så kan man ju sträva efter förbättring på något annat plan, att skriva matteuppgiften så snyggt som möjligt, att göra mönster med matteuppgifterna, eller vad det nu är. Att göra det på tid var bara ett förslag.

Man måste absolut inte tävla, men någon form av tävling med sig själv är en möjlig strategi för att göra en tråkig uppgift lite roligare. Det finns självklart andra möjliga strategier också.
 
Sv: Hur hjälper man "duktiga" barn?

Man är ju olika som person. Man vill utmanas på olika vis. Så för en del blir det olidligt att behöva repetera samma kunskap dagarna i ända "i väntan på de andra".

Eftersom skolan ändå är obligatorisk, och barnet kommer förväntas tillbringa rätt mycket tid där, så tror jag ändå man har en del att vinna på att lära sig sätt att hantera situationen så att man inte upplever den som olidlig, för sin egen skull.

Som jag redan skrivit några gånger så är ju en möjlig väg att helt enkelt fortsätta, åtminstone när jag gick i skolan så jobbade vi ofta med arbetsböcker i både matte och svenska, och då kunde man ju helt enkelt fortsätta jobba på nästa sida när man var klar. Arbetsböckerna var inte fyllda med identiska uppgifter, utan det var olika varianter och nya saker lite nu och då. Om man bara jobbar med lärarens stenciler, och alla stenciler är exakt likadana med bara siffrorna utbytta, så blir det förstås en större utmaning för eleverna att göra arbetet intressant.
 
Sv: Hur hjälper man "duktiga" barn?

Fast även där hur skoj blir det, när det enda som det ger är att man får sitta och stirra ännu längre i väggen för att dom övriga är ju ändå inte klara förrän tidigast om en halvtimme...
Och att ha snabbhetstävlingar hade ju inte ens varit intressant, jag vann ju dom ändå oavsett och man behövde ju knappt ens skynda sig...

/Camilla

Man tävlar såklart mot sig själv, inte mot de andra. Man försöker sätta ett nytt personligt rekord. Att tävla mot de andra är ju meningslöst, som du själv konstaterar, om grundproblemet är att man är snabbare än de andra.

Men det byggde ju på att det gick att få fler uppgifter på något sätt, antingen från läraren eller genom att fortsätta framåt i arbetsboken. Om läraren varje lektion delar ut ett visst antal uppgifter, och sedan förbjuder eleverna att göra något annat än att stirra in i väggen när dagens uppgifter är lösta, så skulle jag prata med läraren. Det kan ju inte störa någon ifall eleven t ex tyst läser en bok istället för att stirra in i väggen när dagens uppgifter är lösta.
 
Sv: Hur hjälper man "duktiga" barn?

Absolut, men många är ju såna att de gillar tävlingsmoment. Tycker man nu inte om att göra saker på tid, så kan man ju sträva efter förbättring på något annat plan, att skriva matteuppgiften så snyggt som möjligt, att göra mönster med matteuppgifterna, eller vad det nu är. Att göra det på tid var bara ett förslag.

Man måste absolut inte tävla, men någon form av tävling med sig själv är en möjlig strategi för att göra en tråkig uppgift lite roligare. Det finns självklart andra möjliga strategier också.

Fast varför ska eleverna bara göra idiotuppgifter som lär dom slå ihjäl dötid istället för att få en utbildning vilket är skolans uppgift för alla eleverna oavsett om dom har ovanligt lätt för sig eller ovanligt svårt för sig?

Det är ju ofta ganska enkelt att antingen ge den eleven extra uppgifter eller så om dom som personer är lämpliga använda som en extra resurs så att dom gör nytta både för övriga elever som behöver hjälpen och för sig själv för det är vanligen väldigt utvecklande att beskriva saker ur olika synvinklar.
I alla fall när jag pratat med både mamma, mormor och morfar så har de som under deras skoltid haft väldigt lätt för sig fått antingen extra uppgifter eller fått hjälpa övriga elever.

/Camilla
 
Sv: Hur hjälper man "duktiga" barn?

Ja, det är klart man kan göra så också, men frågan var väl hur man som elev kan hantera en situation där man bara får fler likadana uppgifter när man är färdig, så att man inte får olidligt tråkigt och bara sitter och stirrar in i väggen och väntar på att dagen ska ta slut? Man kan ju såklart sitta och dagdrömma en stund också, och då har man inte heller olidligt tråkigt, och det är en annan strategi. Stirra in i väggen och uttråkat tycka att skolan är pest känns ju däremot som ett ganska dåligt alternativ i sammanhanget.

I den bästa av alla världar har man såklart en fantastisk lärare som plockar fram den ena övningen roligare och mer spännande än den andra ur rockärmen, men om man nu inte har sån tur så får man väl göra det bästa av situationen.
 
Sv: Hur hjälper man "duktiga" barn?

Allmänt.
Det finns ju så mycket som läraren kan göra utan att det blir jobbigt. Om det är månen som är temat så kan den ene eleven rita solsystemet med planeterna i rätt ordning medans den andre kan göra det i rätt skala och kanske måla mineralkartor.

Jag satt också och var snabbast. Gjorde ut treans böcker i ettan, var ett pain in the ass då jag rättade frökens stavning på svarta tavlan- hon skrev shäfer tex , var snabbast på alla tester och hade alla rätt på prov, skrev romaner istället för små uppsatser, hjälpte dom som satt bredvid om inte fröken hann - eller ville. Välskrivningsböckerna hade jag kunnat värma upp ett hus med, så många gjorde jag ut.
Aldrig en utmaning.
Så i högstadiet när jag helt plötsligt var tvungen att läsa läxor gick det helt plötsligt sämre. För det hade jag inte någon rutin på alls.

Gu vad jag hade behövt en bra lärare som gett mig utmaningar, jag var bortskämd och bekväm av den obefintliga pedagogiken i åk 1-6.
 
Sv: Hur hjälper man "duktiga" barn?

*kl*
Det mest skrämmande tycker jag nog att dagens skola rättar sig efter de som har svårast för sig, för inte kan det vara så att majoriteten är särbegåvade? Sonen ångrar jag att jag inte gick på min magkänsla och lät honom börja ett år tidigare, han hade klarat det fint och rent socialt så hänger han lika mycket med de som är ett år före som ett år efter. Men jag anser inte att han är extremt duktig utan snarare att skolan inte hänger med i barnens utveckling. Ta en sån sak som engelska, när jag själv växte upp så fanns det visserligen engelska program att titta på men de var "vuxenprogram", dagens barn växer upp med barnprogram från småbarns åldern som lär ut engelska, ju äldre de blir ju mer tittar det på program, spel och filmer på engelska och förstår och pratar betydligt tidigare än skolan anser att de ska göra. Dottern går i åk 5 och tycker fortfarande att eng är löjligt enkel, det som var nytt och lite svårare i år var att de skulle kunna översätta från eng till svenska en längre text flytande, problemet var dock inte att förstå utan att komma på det svenska ordet eftersom innehållet var glasklart.

Sonen har tjatat sen fsk att han vill ha lektioner i eng, fröken tyckte att det räckte med att de faktiskt har lärt sig lite hälsningsfraser. Matte läxan som han har sett fram emot kom han hem och drämde i bordet, "det här gjorde jag ju i fsk klassen, varför ska jag göra det i åk 2 oxå?"
Och mina barn är på intet sätt några underbarn, dottern har ett par stycken i sin klass som hon anser är duktigare än henne och ändå sliter lärarna med att hitta extra böcker för att kunna sysselsätta dem.

Jag förstår tanken med att man inte ska dela upp barnen men frågan är om det barn som har det jobbigt tycker att det blir lättare när halva klassen sitter med extra uppgifter och hen sliter med att klara av det övriga redan har gjort? Och när läraren som kanske skulle behöva sitta med de som har det jobbigt istället får lov att försöka hitta extra uppgifter till de som redan är klara?
Nu kanske dotterns klass är speciell, den har de sista åren fått in tre barn från andra skolor som behöver en lugnare miljö och har inlärnings svårigheter och så en grupp med barn som ligger i framkanten och kräver mer. Men jag tror tyvärr att det ser ut så på många skolor i dag.
Jag vet inte hur man ska lösa det på ett bra sätt tyvärr, ett sätt är ju att sätta in mer personal men det verkar ju vara väldigt svårt att få till mer pengar till personal och vart den ska riktas.

Som det ser ut idag så flyttar de barn som har det lätt för sig till fri skolor, hos oss har engelska skolan och kunskapsskolan fått tagit många av de elever som inte blir tillräckligt sysselsatta, men de är tidigast från åk 4 och då har en del redan tröttnat. Men de skolorna blir då "elitskolor" på gott och ont och den kommunala skolan blir allt sämre tyvärr.
 
Sv: Hur hjälper man "duktiga" barn?

Så länge det finns arbetsböcker att fortsätta i så är det inget problem. Problemet uppstår görst då man gjort klart alla böcker för årskursen och läraren inte vill att man ska fortsätta in på nästa eftersom man då hamnar så långt före alla andra.
 
Sv: Hur hjälper man "duktiga" barn?

Nej, om det uppstår ett läge när läraren förbjuder eleven att göra något annat än att sitta tyst och stirra in i väggen på lektionerna så håller jag med om att det är ett problem, och som förälder skulle jag i det fallet ta ett snack med läraren. Det är inte ok. Finns det verkligen inget mer läraren vill lära eleven, så måste ju eleven få göra annat, läsa en bok, t ex. Att tvinga någon att sitta stilla och göra ingenting hela lektionerna verkar rubbat.
 
Sv: Hur hjälper man "duktiga" barn?

Så i högstadiet när jag helt plötsligt var tvungen att läsa läxor gick det helt plötsligt sämre. För det hade jag inte någon rutin på alls.

Hade ni inte läxor innan, alltså specifika uppgifter som skulle göras hemma och inte på lektionstid? Då får man ju in vanan att göra skolarbete hemma, även om uppgifterna i sig inte är så svåra.
 
Sv: Hur hjälper man "duktiga" barn?

Hade ni inte läxor innan, alltså specifika uppgifter som skulle göras hemma och inte på lektionstid? Då får man ju in vanan att göra skolarbete hemma, även om uppgifterna i sig inte är så svåra.

Dom uppgifterna gjorde jag i alla fall redan under lektionstid, om det var sådant som skulle lämnas in, om det bara var något som skulle läsas igenom eller liknande så var det inte helt ovanligt att jag inte ens behövde öppna bok och ändå klara förhören utan problem. I och för sig vanligtvis pga att jag läst igenom alla böcker x antal gånger pga tristess tidigare.

/Camilla
 
Sv: Hur hjälper man "duktiga" barn?

Men då låter ju som att ni hade väldigt lite att göra? Jag tror aldrig jag var med om att det helt enkelt inte fanns mer att göra, det fanns alltid fler övningar och fler övningsböcker, även om de kanske i nåt läge kunde bli lite enahanda. Men i ditt fall låter det ju som att lektionens arbete klarades av på typ 10 minuter, och resterande tid skulle man sitta och ha tråkigt. Då förstår jag att man ledsnar. Rimligen borde ju fler än du haft det problemet då, sällan är man ju en så unik tiger att man hinner göra sina uppgifter i alla ämnen på halva tiden mot alla andra?

Sen gör man väl inte läxorna enbart för att klara förhören, ska man läsa om t ex medeltidshistoria i böckerna hemma så gjorde åtminstone jag det delvis för att jag tyckte det var roligt att läsa om, inte bara för att jag ville klara förhöret.

När det gäller läxorna så fick vi dem i skoldagens/lektionens slut, att ta hem och göra hemma. Man behövde inte ta till dem för att något att fylla lektionstiden med, under lektionerna fick man andra uppgifter när man var klar.
 
Sv: Hur hjälper man "duktiga" barn?

När det gäller matten kan man ju faktiskt se till att den eleven eller de eleverna som är duktiga kanske har matematik med en annan klass som är längre fram så eleven får genomgångar på det som ska göras.
Har läraren i ordinarie klass några elever som gärna stökar är det inte så lätt att ha genomgång med ett par elever utan att bli störd.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Det kommer ett barn till mig och rider rätt ofta och har gjort så i drygt ett år. Barnet är 12 år och har det rätt jobbigt med en...
Svar
14
· Visningar
1 640
Senast: Ninnurur
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 502
Senast: Anonymisten
·
Övr. Barn Sonen född -16 har redan stora problem i skolan, det är mycket slagsmål och skolpersonalen verkar inte ha någon koll på hur och varför...
2 3
Svar
59
· Visningar
15 653
Senast: Milosari
·
Småbarn Hur vet man om ens barn är ”smartare” än andra barn? Min dotter är 5, blir 6 sent i höst. Hon kan läsa och skriva obehindrat. Skriver...
13 14 15
Svar
291
· Visningar
18 837
Senast: Sedna
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp