När det gäller staffar så är det vanligaste felet grunda skålar och att de är därför många får C. Rasklubben har dock gjort undersökningar där ägarna själva får svara på frågor om sina hundar för att få en större överblick av vad hundarna faktiskt lider av och där framkom bland annat att endast 8 % av staffarna med C-höfter hade problem med sina höfter. Däremot var siffrorna högre på staffar som hade problem med sina armbågar redan vid grad 1.
När det kommer till staffar är jag faktiskt en av dom som inte skriker rakt ut när det kommer till avel på C-höfter. Rasen har betydligt större problem med hud, allergier och demodex som skapar större lidande för hunden.
I dagsläget finns inga häksokrav för avel men andelen röntgade staffar i avel har ökat avsevärt på bara några år så att hitta kombinationer där båda föräldrarna är röntgade är sällan ett problem. Dom lobbar också mycket för mentalbeskrivning och allt fler mentalbeskriver sina hundar.
Däremot är det ingen homogen ras och det förekommer en stor spridning i rasen. Allt från riktigt tunga soffpotatisar till ena riktiga räserstaffar med mycket motor. Fler och fler börjar dock få upp ögonen för staffen som en arbetande hund så det börjar poppa upp kennlar nu som avlar på staffar som ska lämpa sig för sport.
Själv gillar jag Quinlents hundar. Quinlent finns i Holland dock finns Hirkaho's och Buzzkill som importerat hundar från honom och avlar på hans linjer. Min hane har i princip bara Quinlent i stamtavlan och jag vill inte ha något annat nu. Lite lättare, sportigare modell med väldigt mycket driv. Marco är också otroligt mån om staffens öppna och tillgängliga temperament, vilket är en av de saker jag älskar med rasen.
Vill man däremot ställa ut bör man vara medveten om att de lätta staffarna oftast inte går bra i ringen. Men min hane blev placerad på världens största rasspecial så det finns fortfarande domare som uppskattar dom.
jag gör mig dock inte besväret att ställa honom för svenska allmändomare.